Det är så pass blött ute att jag inte ville ge mig på Hellasgårdens gröna spår eller liknande. Men det gula femkilometersspåret var fint, så jag tog två varv på det (även om min klocka hävdar att det snarare är 4,8 kilometer). En intressant iakttagelse är att det är lättare att få till hälsningar med mötande löpare vid andra tillfället man möter dem. Då kan det till och med hända att man får ett leende.
Jag sprang i riktigt lugnt tempo redan från start, ofta runt 5:40 per kilometer. För att få ihop minst 17,5 kilometer fick jag ta en längre väg hem. Jag yrade omkring lite på gångvägarna mellan golfklubbens utslagsplatser, vilket gav mi nästan en extra kilometer innan jag tog Björkhagsspåret hem.
På så vis passerade jag platsen för Naturkompaniets paket 11 igen. Två män jag sprang om skulle uppenbarligen dit, så jag gav dem ett par anvisningar. De tackade, men jag tror inte att det räckte — både hade bara sneakers på sig. Enligt dagens kompletterande ledtrådar så ligger paketet under vatten, mitt i kärret.
Den sista sträckan härifrån och hem ökade jag hastigheten till femminuterstempo eller något snabbare. För tillfället känns det konstigt att jag sprungit hela maratonlopp snabbare än så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar