Långpass och draghjälp (284 dagar)

Det här blev fjärde söndagen i rad som jag sprang långpass, och det känns som att jag börjar få kläm på det. Dagens pass var dessutom ovanligt lyckat.

Eftersom jag först var ute med hunden i skogen en timme hann det gå ganska lång tid efter frukost, så jag toppade med en banan för att klara mig. Efter att ha improviserat en trevligare genväg till Hellasspåren sprang jag på upptäcktsfärd och förvirrade mig in i ett villaområde. Nästa gång går upptäcktsfärden åt ett annat håll.

När jag sprungit tillbaka längs Ältavägen såg jag en orange tröja på väg ut på det gröna spåret. På asfalten hade jag bytt från lugn lunk till femminuterstempo, och nu behöll jag det tempot för att komma ikapp. Det tog två kilometer, sedan passerade jag och la mig framför. Jag tänkte att han skulle komma ikapp och att vi kunde byta några ord längs vägen, men han höll sig där bak.

Efter ytterligare ett par kilometer kom vi till det tuffa partiet, precis efter att jag sprungit 13 kilometer. Nu var han precis bakom mig, men han sprang fortfarande inte om. Jag tyckte löpningen kändes lätt och rolig och kunde inte riktigt fatta att jag fortfarande höll femminuterstempo på det relativt tuffa spåret.

Jag tittade bakåt med jämna mellanrum för att inte missa om min följeslagare plötsligt skulle ta en annan väg. Han fortsatte dock längs de gröna markeringarna hela vägen tillbaka till Hellasgården. Där gjorde han stopp, så jag stannade även min egen klocka och vände tillbaka. Vi skrattade, tog i hand, pratade om vår runda och tackade varandra för sällskapet.

Mina hittills 16 kilometer skulle bli 19 för att komma hem. På Björkhagsspåret såg jag ännu en jacka, gul den här gången, och med högre fart. Jag tog hjälp av detta för att få en farthöjning på min nittonde kilometer. Sedan blev det lugn lunk igen till att jag var tillbaka vid K22. Jag lyckades också få i mig lunch innan det gått mer än en halvtimme efter avslutat pass.

Ett genomsnittstempo på 5:12 där det mesta gick lite snabbare känns väldigt bra med tanke på var jag sprang idag. Det roligaste är att jag börjat uppskatta långpass på ett sätt som jag inte gjort tidigare. Nu gäller det bara att få till vettiga pass under veckorna också.