Jag trampade slask i en timme med vattentäta kängor på förmiddagen och var inte sugen på att använda löparskorna i samma underlag. Samtidigt ville jag inte låta helgen passera utan att jag sträckt på benen åtminstone under några kilometer — även om lusten att springa långt hade försvunnit.
När jag väl kom ut trodde jag dessutom att jag hade begränsat med tid, så det fanns mer än en anledning att hålla rundan kort. Det blev trottoarer i de fall de syntes samt i de fall jag tvingades till det på grund av trafiken. Efter fyra kilometer var jag tillbaka vid utgångspunkten.
Det har varken blivit kvalitet eller kvantitet den senaste tiden. För tillfället och under rådande omständigheter bryr jag mig inte så mycket om det, det viktigaste är att jag kommer ut istället för att bli sittande i soffan. Jag har å andra sidan alltid haft en tendens att fastna i samma distans och samma tempo.
Just att variera sig brukar vara det första man rekommenderas i olika artiklar som ska introducera folk till löpning, men idag läste jag en krönika på jogg.se om att bara springa junk miles. När jag själv började springa för ungefär tio år sedan så ville jag inget mer med det än att springa en mil eller så ett par-tre gånger i veckan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar