Hundrunda i månsken (339 dagar)

För att inte störa skidåkarna mer än nödvändigt höll vi oss till en början på de andra gångvägarna, hunden och jag. Det innebar att vi ett litet tag sprang med bara månen som belysning. Sedan sprang vi ändå lite på Björkhagsspåret för att komma tillbaka till K22 utan att springa alltför långt. Mot slutet av rundan drog jag upp tempot, men jag kom ändå inte ikapp hunden. Hon är en snabb rackare.