#383: Höstrusket

Marathongruppen fortsätter sin expansion med att hitta på ännu ett lopp, Höstrusket, den här gången i säsongsluckan november. Det kanske kan vara ett alternativ – eller komplement – till det traditionella Hässelbyloppet i oktober. Kommer det här, förutsatt att det då fortfarande är barmark, också att vara en snabb, flack bana med goda förutsättningar att sätta nytt personbästa eller åtminstone årsbästa på milen? Svårt att säga eftersom informationen på Höstruskets hemsida är mycket knapphändig. Jag har inga planer på att springa eftersom jag hoppas vara bortrest det aktuella datumet.

#381: Twin Peaks

Hösten och vintern för snart sju år sedan satte jag nytt personbästa på milen, maran och halvmaran. Det började med att jag sprang under 40 på Kistaloppet med minsta möjliga marginal och några veckor senare gjorde 38:58 på Hässelbyloppet. I november 2010 sprang jag NYC Marathon på 3:19:29 och i februari 2011 sprang jag Mitja Marató de Barcelona på 1:27:48. Tiderna på milen och halvmaran är fortfarande mina bästa, tiden på maran är jag glad om jag slår igen.

Jag tyckte att jag nådde en ny topp 2015, då jag åter var under 40 på milen i Sentrumsløpet, under 90 på Nacka Halvmaraton och sedan sprang på nytt personbästa både i Stockholm Marathon och Berlin Marathon, vilket också är mitt nuvarande personbästa. Både första toppen 2010-2011 och den andra 2015 föregicks av perioder då jag inte arbetade särskilt mycket, vilket troligen inte kommer att upprepas innan jag låter pensionera mig.

#172: Min bästa tid på 5 kilometer

När jag i söndags sprang 5 kilometer i form av Solsidan Runt så var det bara mitt andra lopp på distansen, oräknat tre deltaganden i Bellmanstafetten. Mitt första femkilometerslopp var Skärholmsloppet 2012, då jag sprang på 19:48. Detta slog jag alltså nu med fem sekunder.

Är då mitt personbästa på 5 kilometer 19:43? Med tanke på att jag sprungit milen på 38:58 vid ett tillfälle så vet jag med säkerhet att jag sprungit 5 kilometer på mindre än 19:30 – oavsett om det var första eller andra halvan av loppet.

En koll av resultatlistan från Hässelbyloppet 2010 ger svaret. En mellantid vid 5 kilometer registrerades, och den visar att båda halvorna av loppet var snabbare än min tid på mitt bästa femkilometerslopp. Bäst var första halvan, men jag är fortfarande inte helt säker på vilken som är min bästa tid på 5 kilometer.

Lite drygt 19:18 eller lite knappt 19:19?

#39: Startgrupp 1 i Sentrumsløpet

I ett mail från Sentrumsløpet i torsdags fick jag mitt startnummer i loppet – 842. I ett annat mail dagen efter fick jag veta att jag tillhör startgrupp 1. Det känns lite lyxigt. Utifrån mina egna erfarenheter från loppet så finns det fler snabba norrmän än vad vad det finns snabba svenskar här hemma, så jag har fått äran att springa i en snabb skara.

Förra året sprang 520 herrar i mål på en tid under 40 minuter i Sentrumsløpet. Det fanns 4805 herrar i resultatlistan. Som jämförelse kan nämnas att endast 439 herrar gjorde sub 40 i Midnattsloppet i Stockholm förra året, fast då med 17492 herrar  i resultatlistan. Hässelbyloppet ståtar dock med bättre siffror, så många som 441 herrar av så få som 2982 i resultatlistan klarade sub 40, men det anses väl också vara Sveriges snabbaste motionslopp på distansen.

Sentrumsløpet har en del backar och har vissa år haft en bitvis knixig bana. Loppet ligger också tidigt på säsongen, vilket åtminstone för min del är en nackdel då jag oftast sprungit mindre under vintern. Trots detta brukar jag prestera ganska väl på Sentrumsløpet, men mer om det imorgon.

Sub 40 (39 dagar)

Nu när året börjar närma sig sitt slut är det lätt att man börjar sammanfatta saker. Om jag ska välja ut något enskilt löparögonblick som jag är speciellt nöjd med så är det nog att jag klarade sub 40 på milen igen när jag sprang Hässelbyloppet i oktober.

Nästa år kommer det betyda lite mer för mig att springa sub 40. För två år sedan sprang jag visserligen Hässelbyloppet på strax under 39 minuter, men då var jag bara 38 år gammal. Även om jag inte alltid kommer att kunna springa en mil på mindre än 40 minuter så skulle det vara fint att tappa mindre än en minut per år.

Milen 2012 (79 dagar)

Tio dagar efter Hässelbyloppet vill jag ännu en gång glädjas lite över mina resultat på milen i år.

Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21
Hässelbyloppet 39:57

Hoppas att det håller i sig. Nästa år betyder sub 40 lite mer än vad det gjorde i år.

Hässelbyloppet 2012 (88 dagar)

De senaste nätterna har jag sovit dåligt. I morse lyckades jag somna om efter att ha legat vaken ett par timmar, men det betydde också frukost bara drygt två timmar innan loppet. Det skulle inte bli lika fint väder idag som det var igår, men prognosen ändrades ändå till det bättre. Eftersom vi var sent ute och tog bilen behövde jag inte stå och frysa. Jag joggade en kilometer från parkeringen till startfållan och var på plats fem minuter före start.

Jag hamnade förstås långt bak utan möjlighet att tränga mig fram. Det blev trångt den första kilometern — trångt efter det också — men utan att behöva kryssa alltför mycket höll jag mig under fyra minuter per kilometer. Att springa bland många andra kan ha sina fördelar också. När jag blev trött var det enklare att hålla tempot. Ofta springer jag ensam, och då är det nog lättare att man sänker tempot vid trötthet.

Nu var det ju inte enkelt bara för att jag hade snabba löpare omkring mig. Jag kämpade med negativa tankar under andra halvan av loppet. Kilometertiderna låg härifrån över fyra minuter, så sub 40 började kännas utom räckhåll. Som vanligt sprang jag vidare med ren vilja som bränsle. Efter åtta kilometer är det inte långt kvar, och efter nio kilometer på 36 minuter inledde jag spurten.

Jag trodde inte att det skulle vara särskilt svårt att göra sista kilometern på under fyra minuter och därmed klara sub 40, fast det blev med ganska liten marginal. Min egen klocka visade 39:55, men i resultatlistan står det 39:57. Strax efter målgång bytte jag några ord med Kenth och hävdade felaktigt att det var andra gången jag sprang sub 40, men vad jag menade var att det var min näst bästa tid på milen.

På Hässelbyloppet för två år sedan var jag nästan minuten snabbare, men då var jag i mitt livs form. På många sätt var dagens lopp en större bedrift, för utöver Sicklaloppet och Lidingöloppet har jag bara sprungit två gånger i september och oktober.

Två saker till gjorde mig glad efter målgång. Hässelbyloppet firar 25 år med en speciell medalj, och så träffade jag Lennart när jag köade för att få kaffe. Lennart är alltid så positiv och trevlig, vilket gör att jag ser fram emot vinterns inomhusträning i form av intervallträning på Bosön eller i Sätrahallen. För även om jag är extremt nöjd med att ha sprungit sub 40 igen så drömmer jag fortfarande om en tid på milen under 38 minuter.

Lennart och jag fotograferade av min sambos mamma.

Hässelby som tröst (107 dagar)

Det var inte riktigt i sista stund och inte heller den sista startplatsen jag tog i Hässelbyloppet. Men idag var det bara 127 platser kvar, så imorgon kommer de att vara helt slut.

Jag ser nog mest fram emot Hässelbyloppet för att jag inte ser fram emot Lidingöloppet. Jag har inte sprungit något sedan Sicklaloppet för mer än två veckor sedan, så Lidingöloppet riskerar att bli en smärtsam upplevelse. Men Hässelbyloppet två veckor senare är bara en mil. Då kommer jag att ha hunnit bli helt frisk och vara beredd att ösa på med allt jag har. Det är ju ändå säsongsavslutning.

---

Uppdatering: Nu på morgonen rapporteras 68 platser vara kvar. Vilka är med?

Ett beslut i sista stund (108 dagar)

Man vet att man är sent ute och dåligt förberedd när man erbjuds att betala för ett tioveckors träningsprogram i samband med att man anmäler sig till ett lopp mindre än tre veckor bort.

Nu är det i vilket fall klart. Jag har köpt en av de sista startplatserna i Hässelbyloppet. Det ska bli kul oavsett hur det går!

Milen (118 dagar)

För mer än två år sedan brukade jag säga att jag tyckte att milen var för kort. Jag hade tröttnat lite på distansen eftersom jag var tvungen att springa på max under hela loppet för att kunna fortsätta att springa på nytt personbästa.

Jag fortsatte förstås att springa de millopp jag alltid springer, Sentrumsløpet på våren och Midnattsloppet i slutet av sommaren. Sedan anmälde jag mig för skojs skull till det nystartade Kistaloppet och sprang sub 40 med minsta möjliga marginal. Jag kunde nästan inte tro på det själv, så jag anmälde mig till Hässelbyloppet och kapade ytterligare en minut och en sekund.

Milen 2010
Sentrumsløpet 41:10
Midnattsloppet 42:48
Kistaloppet 39:59
Hässelbyloppet 38:58

Året efter började på samma sätt som året innan. Nu var jag lite mer intresserad av distansen, men utöver en överraskande bra tid på Midnattsloppet så var det 41-minutersresultat överlag. På Kistaloppet var jag inte ens i närheten av sub 40.

Milen 2011
Sentrumsløpet 41:09
Viruddenloppet 41:43
Midnattsloppet 40:03
Kistaloppet 41:10
Sicklaloppet 40:47
Hellasloppet 42:36

Jag kan inte påstå att jag gjort något speciellt för att prestera bättre i år, men mina milresultat har varit stabila och visar en intressant trend.

Milen 2012
Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21

Frågan är nu om jag ska hoppa över Hellasloppet och istället springa Hässelbyloppet. Ja, det är faktiskt lite lockande.

Vad blir årets sista lopp? (120 dagar)

Med drygt en månad kvar kollade jag anmälningsläget till Hässelbyloppet. I måndags hade 5000 av de 7000 startplatserna gått. Jag är kluven inför valet om jag ska anmäla mig eller inte. Skulle jag springa Hässelbyloppet så skulle det vara enbart för att få en bra tid. En tid under 40 minuter.

En vecka tidigare hade jag egentligen tänkt springa Hellasloppet. Jag är inte anmäld dit heller, men jag hade tänkt att det skulle bli årets sista lopp — åtminstone i Sverige. Hellasloppet skulle jag springa bara för att det är roligt. Hemmaplan. Visst skulle jag ösa på, men det skulle inte innebära en fin tid på milen.

Jag vet inte om det är en god idé att springa både Hellasloppet och Hässelbyloppet. Det skulle dessutom innebära lopp tre helger i rad eftersom jag innan det springer även Lidingöloppet. Hur viktigt är det att springa ett roligt lopp på hemmaplan? Hur viktigt är det att göra ännu ett försök på sub 40 i år?

27

Det som känns bäst med mitt deltagande i Hässelbyloppet igår är inte det faktum att jag kapade ytterligare en minut på mitt personbästa och nu är under 39 minuter på milen.

Det bästa är att det inte kändes som mitt livs lopp.

Jag är jättenöjd med loppet som helhet – hur jag sprang det och hur det kändes – och jag har inget att anmärka på när det gäller de yttre omständigheterna. Vädret var fantastiskt, loppet utan allvarliga störningsmoment och min egen form visade sig ligga kvar på topp trots farhågor om motsatsen. Men jag är helt säker på att jag kan prestera bättre.

Miniräknaren har givetvis blivit ett verktyg för mina vilda fantasier. Snittfarten igår var 3:54 per kilometer, vilket är två sekunder mindre än vad som krävs för att klara 1:23 på halvmaran. Tempot är givetvis inte direkt överförbart på mer än dubbla distansen, men ändå inom räckhåll med lite bättre träningsdisciplin. I våras var mitt halvmaratempo bara 7 sekunder sämre än mitt miltempo om man jämför milresultatet från Sentrumsløpet med halvmararesultatet från Kungsholmen runt två veckor senare.

Varför då denna fixering vid 1:23 på halvmaran? Det är kvalgränsen för New York City Marathon! Förlåt – det verkar inte som att jag har något annat i huvudet just nu. Men om jag förbättrar min tid på halvmaran med drygt sex minuter nästa år så är jag garanterad en plats i NYC Marathon 2012. Tänk! Det skulle kunna vara en fin 40-årskrispresent. Och allting funkar i teorin.

28

Det sägs att Hässelbyloppet är ett bra lopp om man vill förbättra sin tid på milen. Utan att kolla mina tidigare resultat vet jag dock inte om Hässelbyloppet någon gång lett till ett nytt personbästa för min egen del. Förrän idag.

44:51, 44:37, 44:56, 44:37, 44:36 och 43:00 från 2003-2008.

Vafan – någon av de första årens anonyma medaljer saknas!

Det kändes rått och kallt när jag var ute med hunden på morgonen, så jag svängde i klädfrågan. Genrep schmenrep, nu valde jag istället långa tights som har de fördelarna att de både värmer och döljer kompresser och tejp som skyddar de stygn jag har på benen.

Jag missade ett tåg och blev irriterad och oroad över att jag skulle komma sent till start. Vid ankomsten till Hässelbys IP gick dock allt oerhört smidigt – och så träffade jag Erik vilket alltid är uppiggande. Vid klädinlämningen såg jag också Staffan och fick tillfälle att träffa Hempa för första gången. Tre glada och trevliga killar som jag gärna ville se igen under loppet eftersom det är snabba rackare.

Nu visade det sig att jag hade tillräckligt med tid för både uppvärmning och buskbesök utan det blev tid över att stressa upp sig. Startfållan fylldes förstås upp under de enstaka minuter jag var borta, så jag hamnade en bit bak. Det förde det positiva med sig att jag träffade min fd chef och kollega Tomas som springer för Studenterna.

Starten gick och det var riktigt trångt den första kilometern. Nu gjorde det inte så mycket eftersom det gick snabbt. Det går inte att överskatta betydelsen av att starta och springa i sällskap med snabba löpare. Nu var det bara att flyta med, trots högt tempo kändes det inte ansträngande. Jag plockade mängder av placeringar fram till 5 kilometer.

Jag har aldrig intresserat mig för hur snabbt jag springer 5 kilometer, men dagens 19:19 på loppets första halva borde vara det bästa jag gjort på sträckan. Men det är den lätta halvan. Efter mellantiden kommer den första riktiga backen, och sedan väntar ytterligare några stigningar. Härifrån bevakade jag min plats snarare än att avancera.

Staffan sprang om mig och sa Det går snabbt, Morgan! Jag svarade att jag kör på så länge det går. Jag tänkte lägga till att jag inte klarar att springa negativt, men då var han redan för långt fram. Jag tror att jag skymtade Erik ännu längre fram, men jag kom aldrig tillräckligt nära för att bli säker. Jag blev överraskad av att höra mitt namn från en löpare jag passerade, och ännu mer överraskad när det visade sig vara en riktig elitlöpare – Ann från Spårvägens FK, sambo med Tomas.

Åttonde kilometern går nästan enbart uppför. Hittills hade jag legat under 4 minuter på varje kilometer, men nu kom enda plumpen i protokollet. Första tecknet på trötthet kom strax efteråt, men trots att jag trodde att jag skulle börja bli omsprungen lyckades jag öka och springa förbi några som hunnit bli betydligt tröttare. Att hinna ikapp Staffan eller Erik var dock inte att tänka på.

Sedan ett par kilometer tillbaka visste jag att jag skulle klara en tid runt 39:15. Därför tänkte jag att det skulle räcka att hålla strax under fyraminuterstempo hela vägen in i mål. Men det fanns krafter kvar till en spurt, och med hjälp av personliga hejarop på upploppet lyckades jag pressa mig in under 39 minuter! Mitt leende gick från öra till öra. Hejaklacken visade sig bestå av min flickväns föräldrar som förevigade ögonblicket och erbjöd skjuts hem.

Min egen klockas mellantider (med decimaler!):

3:47,9
3:57,0
3:46,1
3:48,3
3:57,6
3:59,6
3:59,2
4:01,5
3:55,8
3:44:1

Det officiella resultatet blev en sekund mer – 38:58.

Konstigt att jag förlorade en sekund mot bruttotiden på de sista fem... Beror väl på avrundning antar jag.

Min glädje över resultatet har varit ett konstant rus under eftermiddagen. Jag springer milen på 39 minuter! Under det till och med! Jag är inte ens speciellt trött efteråt, även om det känns en hel del i musklerna. Jag är också glad att Erik, Staffan och Hempa gjorde ännu bättre resultat idag. Grattis grabbar!

29

Med viss bävan bestämde jag mig för en liten testrunda strax efter en lätt lunch bestående av smörgåstårta. Det kändes också önskvärt med ett genrep – eller snarare kostymrep – dagen innan Hässelbyloppet. Är långa tights att föredra om det skulle vara så att shortsen skaver mot stygnen?

Eftersom jag lutar åt shortshållet klädde jag mig därefter och knallade bort till den närliggande slingan som enligt en grov uppskattning är ungefär 1400 meter (men jag skulle inte bli ledsen om någon hävdade att den är 1500).

Tanken var att öppna med ett lugnt varv, kolla stygnen, och sedan eventuellt öka farten under ytterligare ett varv eller två. Men när jag väl hade börjat springa bestämde jag mig för att få det hela överstökat. I hyfsad fart spände det lite runt stygnen, mest på stället högt upp på högerlårets insida. Jag fick också för mig att min kondition hunnit försämras, vilket jag rimligen borde kunna avfärda som tramsig inbillning.

Efter att ha gjort ett varv på 6:13 (inte i närheten av tänkt tävlingsfart oavsett faktisk längd på slingan) stannade jag för inspektion. Jag klarade besiktningen utan anmärkningar – inget blod, inga synliga förändringar, ingenting. Jag funderade på att jogga ett par-tre kilometer som avslutning, men kunde inte se vad det skulle ge. Istället traskade jag hem för att ta en länge efterlängtad dusch.

Smörgåstårta till lunch, startlapp till Hässelby, laxpasta till middag.

Det blir start imorgon. Det får bära eller brista.

30

Det är en sak att låta bli att springa och en helt annan att inte ha tillåtelse att göra det. Det senaste dygnet har jag känt mig väldigt lättirriterad. Jag blir helt vansinnig när saker inte fungerar som de ska (som min dator nu under kvällen).

Jag är frustrerad över att inte veta hur mina förutsättningar för löpning kommer att se ut på söndag. Jag känner mig frisk och taggad över möjligheten att ännu en gång springa milen under 40 minuter, men jag är samtidigt orolig över att stygnen på benen ska vara ett problem. Ända sedan i tisdags har jag ångrat att jag anmälde mig till Hässelbyloppet.

46

Jag väntade så länge det var möjligt, men till slut kunde jag helt enkelt inte låta bli. Nu är jag anmäld till Hässelbyloppet.

Det som lockar mest är att jag känner till flera trevliga löpare som redan är anmälda. Det skulle vara tråkigt att bara läsa om loppet på bloggar och diskussionsforum efteråt när man själv kunde varit där. Utöver den anledningen så finns ju också möjligheten att jag ännu en gång tar mig under 40 minuter på milen för att få en bekräftelse på att det inte bara var en tillfällighet sist.

Det senaste året har det blivit en ordentlig procedur för mig att anmäla mig till ett lopp: Betala, registrera planerat deltagande på funbeat och jogg.se, blogga om det samt lägga till en puff bland planerade lopp i sidospalten. Sedan är bara själva genomförandet kvar.

49

Valet står mellan Hässelbyloppet 10 oktober eller ett helt (o)vanligt långpass samma helg.

Det som talar för Hässelbyloppet är att jag har goda möjligheter att göra en bra tid. Det känns inte helt omöjligt att mina 39:59 från Kistaloppet kan putsas ytterligare om förutsättningarna är de rätta. Jag känner också många som sagt att de ska ska springa Hässelbyloppet, och det skulle vara roligt att springa samtidigt med dem.

Å andra sidan har jag redan klarat att springa milen på under 40 minuter. Jag behöver inga fler försök i år och jag har inte heller någon tradition att upprätthålla eftersom jag inte sprang Hässelbyloppet förra året. Vad jag verkligen behöver är fler långpass inför NYC Marathon. Mitt schema med lopp var och varannan helg har i praktiken fungerat som hinder för långpass.

Senast på onsdag ska jag ha bestämt mig, för då stänger anmälan till Hässelbyloppet.

53

Jag skulle inte kalla det en tidig runda, men det var åtminstone fortfarande ljust ute. Jag följde de vita pilarna runt Majroskogen och räknade till 40 stycken. En av pilarna pekar enligt min bedömning åt fel håll, så jag är inte helt säker på att jag springer rundan så som den är tänkt. Min mätning säger 4,9 kilometer och klockan stannade på 24:15.

Två pilar visar vägen genom Gubbängen.

Det gör fortfarande ont lite här och var, så det var inte svårt att ta det lugnt. Lördagens halvmara har lämnat oväntat stora spår. Men det som irriterade mest idag var att jag fick springa med kluckmage. Det hände förra veckan också, men det var mycket värre idag. Jag hade inte ätit eller druckit precis innan, så jag vet inte vad det beror på.

Kvällens dilemma är om jag ska anmäla mig till Hässelbyloppet. Det är sista anmälningsdag idag. Även Kistaloppet stänger anmälan idag, men dit har jag redan anmält mig. Allra helst hade jag sprungit Kistaloppet först och sedan bestämt mig. Ett bra resultat på lördag – men inte alltför bra – är väl det som skulle peka mot Hässelby.

69

Visst, jag är lite förkyld, och det är möjligt att det – om ingenting annat – förhindrar en start i Hässleholmsloppet på lördag. Men det är bara ett av tre tiokilometerslopp under hösten som jag funderar på att springa. Det som talar för de övriga två är den geografiska närheten och att jag eventuellt känner lite folk som kommer att delta.

Imorgon 10 september 15 september är sista dagen att anmäla sig till Kistaloppet som arrangeras för första gången lördag 18 september. Jag har bestämt mig för att springa för att det är mina gamla hemtrakter, förorterna där jag bott och jobbat i flera år. Sedan finns det en massa andra goda anledningar att springa som man kan läsa om i pressmeddelandet.

Några veckor senare är det inte omöjligt att jag springer Hässelbyloppet, trots att jag avslutade den traditionen förra året. Om det blir start söndag 10 oktober beror mycket på om några av mina lagkamrater från Vasastafetten kommer att springa eller inte. Det kunde vara kul att springa samtidigt och ses efteråt (vilket vi inte gjorde efter Midnattsloppet).

En, två eller tre chanser att springa milen under 40 minuter i år. Just nu känns det som att målet får anstå till våren.

---

Uppdatering: Enligt anmälningssidan kan man nu bestämma sig så sent som 10 september om man vill springa Kistaloppet. Jag har ändrat i texten ovan.

Ny uppdatering: Enligt mejl med tävlings-PM är anmälningstiden förlängd till 15 september kl 23:59.

392

Jag har sprungit Hässelbyloppet varje år sedan jag började springa lopp 2003. Men i år blev loppet fulltecknat innan jag anmält mig, och eftersom arrangören inte tillåter överlåtelse av startlapp från någon som anmält sig men inte kommer att starta så blev det inget lopp för mig idag. Därmed är det slut på den traditionen.

Ringde R och fick sällskap ut på en egen runda. Till elljusspåret, två varv och tillbaka. 6 miles. It has begun.