#172: Min bästa tid på 5 kilometer

När jag i söndags sprang 5 kilometer i form av Solsidan Runt så var det bara mitt andra lopp på distansen, oräknat tre deltaganden i Bellmanstafetten. Mitt första femkilometerslopp var Skärholmsloppet 2012, då jag sprang på 19:48. Detta slog jag alltså nu med fem sekunder.

Är då mitt personbästa på 5 kilometer 19:43? Med tanke på att jag sprungit milen på 38:58 vid ett tillfälle så vet jag med säkerhet att jag sprungit 5 kilometer på mindre än 19:30 – oavsett om det var första eller andra halvan av loppet.

En koll av resultatlistan från Hässelbyloppet 2010 ger svaret. En mellantid vid 5 kilometer registrerades, och den visar att båda halvorna av loppet var snabbare än min tid på mitt bästa femkilometerslopp. Bäst var första halvan, men jag är fortfarande inte helt säker på vilken som är min bästa tid på 5 kilometer.

Lite drygt 19:18 eller lite knappt 19:19?

#171: Solsidan runt i söndags

Det skadade inte att komma ut till Saltsjöbaden i hyfsat god tid. Skyltningen fungerade bara om man redan hade förkunskaper om vart man skulle. Efter att jag hade lämnat ifrån mig min väska och besökt toaletten fick jag leda flera personer rätt för att komma till klädinlämning och till start. Då hade jag själv redan tagit mig tid att kolla hur den sista sträckan fram till mål såg ut.

När jag stod och småsnackade med en av av löparna i Överklassen (10 kilometer) höll jag på att missa min egen start i Medelklassen (5 kilometer). Jag klev in i startfållan med 45 sekunder till startskottet. Jag ställde mig ganska långt fram, men några löpare försvann ganska snabbt vid starten. Mitt eget utgångstempo var okej – 3:45 på första kilometern.

Under första kilometern hade jag fortfarande en del löpare omkring mig. Sedan kom första backen och det blev glesare. Det gällde även åskådarna. Även om jag hade räknat ofrivilliga åskådare så hade det nog inte blivit tvåsiffrigt. Det var inte många funktionärer heller, men tillräckligt bra markeringar för att vi inte skulle springa fel.

Jag kom ikapp två löpare som jag bestämde mig för att springa om. Jag var rädd att de skulle springa om mig igen, men istället blev det tomt bakom mig. Det var tomt framför mig också, inget att jaga eller som kunde hjälpa mig framåt. Andra, tredje och fjärde kilometern tog alla drygt 4 minuter.

Det smalnade av inför målgång på Restaurangholmen.

Mot slutet sprang jag alltså ensam mot mål med målsättningen att få så många sekunder som möjligt tillgodo på 20 minuter, lite rädd att någon gångtrafikant eller bil skulle hindra mig. Någon ropade att jag låg femma. Att jag hade kollat den sista sträckan hjälpte mig att känna trygghet i spurten. Att det inte blev bättre än 19:43 bekymrar mig inte.

Det var riktigt frikostig målservice – nästan som efter Stockholm Marathon. Jag drack sportdryck och mumsade i mig varmkorv, bulle och banan medan jag pratade med löpare som gått i mål före och efter mig. Eftersom jag dessutom hade en macka i väskan behövde jag inte åka hem hungrig.

När jag ändå var ute i Saltsjöbaden bestämde jag mig för att leta upp några av Friska Nackas kontrollstolpar i området. En timmes orientering gav åtta stolpar innan jag hoppade på Saltsjöbanan igen vid Fisksätra. På tåget träffade jag vinnaren i Överklassen som var trevlig att prata med, och när jag klev av i Sickla fick jag sällskap av femman i damklassen. Alla var glada och nöjda.

Jag var inte tröttare än att jag sprang sista vägen hem. Ett femkilometerslopp lämnar inte lika mycket spår i kroppen som längre lopp. Visserligen kändes det lite extra i benen när jag gav mig ut på långpass dagen efter, men idag har jag inte känt någonting. Nu ser jag bara fram emot de två lopp som enligt plan återstår i år.

#168: Tankar inför Solsidan runt

Jag känner mig inte helt upplagd för att maxa på 5 kilometer i Solsidan runt imorgon. Men kunde jag springa Midnattsloppet på 40 minuter (och en sekund...), så borde jag kunna få en tid på 19-någonting.

Det är bara ett 60-tal anmälda i femkilometersklassen (som kallas Medelklassen). Jag har ingen aning om vad för slags konkurrens det blir. Förhoppningsvis blir det precis lagom för att sporra mig att göra mitt allra bästa.

Uppladdning med vegetarisk lasagne och alkoholfritt vin.

#166: Startlappsuthämtning i Saltsjöbaden

Min lediga förmiddag använde jag till att besöka Saltsjöbaden och hämta min startlapp till Solsidan runt. Det gick snabbt och enkelt – åtminstone oräknat restiden – och samtidigt fick jag se lite av var jag kommer att springa på söndag. Det är ju inte platt som en pannkaka, men förhoppningsvis ska det kunna gå ganska snabbt då också.

Jag avstod de erbjudna säkerhetsnålarna och nöjde mig med lappen.

#165: Närheten till Nacka-touren

En av de främsta anledningarna till att jag anmält mig till Nacka-touren är att jag vill se de fyra loppen som att de ligger på hemmaplan. I verkligheten är det lite sisådär med det. De flesta lopp jag springer i Stockholm är det lättare att ta sig till än dessa lopp i Nacka.

På söndag är det Solsidan runt, det lopp som ligger längst bort från mig av de fyra loppen i Nacka-touren. Det är ironiskt att jag har en timmes resväg till ett lopp på bara fem kilometer – ungefär som när jag sprang Skärholmsloppet 2012, mitt enda tidigare lopp på distansen.

Trots att Saltsjöbaden ligger så långt bort överväger jag att åka ut dit en extra gång för att hämta min startlapp så att jag slipper göra det på söndag innan loppet. Jag kan ju passa på att utforska omgivningarna också.

#158: Medelklass

För några minuter sedan fick jag mitt startbevis till Solsidan runt. Jag kommer att springa i ”Medelklassen” 5 kilometer och ha startnummer 2021. Det blir min första tävling på den distansen sedan Skärholmsloppet 2012. De fem kilometrarna jag blev erbjuden att springa i Bellmanstafetten imorgon har jag tackat nej till.

#53: Lopp på fem kilometer

Jag trodde först att Nacka-touren innebar en halvmara och tre tiokilometerslopp, men som anmäld i tävlingsklassen förväntas jag springa fem kilometer när jag deltar i Solsidan runt.

Jag springer sällan lopp kortare än en mil. Fem kilometer har jag bara sprungit en gång (om man räknar bort några deltaganden i Bellmanstafetten), vilket var Skärholmsloppet 2012. Min tid då blev 19:48, vilket alltså är att betrakta som mitt personbästa på distansen. Samtidigt blir det lite konstigt, för jag har ju flera gånger sprungit fem kilometer snabbare när jag sprungit mina bästa millopp.

Nu får jag en ny möjlighet att göra en bra tid på fem kilometer. Kan under 19 minuter vara ett lämpligt mål?