fredag 30 april 2010

191

Jag hann inte med någon skogsrunda på förmiddagen. Det kändes viktigare att få allt i ordning, inte glömma någonting och hämta hyrbilen på utsatt tid.

Valet föll istället på Hälsans stig i Malmköping eftersom den i princip tangerar parkeringen där vi ställde bilen. Det var välskyltat, men det kändes lite kort mellan kilometermarkeringarna. Mestadels rörde jag mig genom bostadskvarter, hela tiden på asfalt och aldrig särskilt långt från min utgångspunkt. Precis när det började regna upptäckte jag att jag gjort ett fullt varv. Visserligen är Malmköping inte stort, men en runda på 4 kilometer är i futtigaste laget. Så jag sprang ett varv till.

Det var alltså inte särskilt spännande, och jag är lite besviken eftersom det finns både sjö och skog precis inpå. Direkt efter att jag avslutat varv nummer två traskade jag därför in i skogen. Jag såg direkt några olika markeringar, och uppe på krönet – Sörmlandsleden! Skarven mellan etapp 20 och etapp 21 ligger ett stenkast från där vi är inkvarterade. Jag hittade en internetanslutning först nu, men jag kunde förstås kollat upp detta tidigare.

torsdag 29 april 2010

192

Expertråd och galna kenyaner! Nervöst fummel och andnöd! Spring för livet i Lill-Jansskojen! Det gäller att väcka intresse redan i inledningen så att man inte tappar läsare. Igår kväll var jag på löparträff. Jogg.se hade i samarbete med Craft och Löplabbet bjudit in sina medlemmar till en föreläsning med Ulf Friberg i Löplabbets Kungsgatan-butik och gemensam träning i Lill-Jansskogen efteråt. Mellan 20 och 30 löpar-waanabees nappade på gratiserbjudandet.

Ulf Friberg är tränare på elitnivå. Mycket av det han pratar om är okänt för mig, både vad gäller träning och namn på olika elitlöpare. Det beror väl mest på att jag aldrig varit särskilt sportintresserad eller ägnat mig åt seriös träning av något slag, men nu lyssnar jag intresserat. Ulf Friberg presenterar sig själv och sin bakgrund, ger definitioner av olika sorters löpträning, berättar anekdoter och dråpliga kenyanhistorier samt svarar på åhörarnas frågor.

Alla får var sin vattenflaska (till den ständigt växande samligen) i pausen mellan föreläsning och träning. Utanför faller det några regndroppar. I lugnt tempo joggar vi förbi Stureplan och Stadion till ett hörn av Lill-Jansskogen – Klappjakten tror jag man kallar platsen – där vi ska springa intervaller. Men först blir det löpskolning med Jonas Legernes, ett antal små övningar för att stärka muskler och främja löptekniken.

Jag har trott mig ha åtminstone genomsnittlig kroppskontroll och koordinationsförmåga. Men ett par av de olika övningarna har jag svårt att utföra på rätt sätt. Jag känner mig otroligt klumpig, och när löpskolningen är över så är jag helt slut. Jag inser att jag under mina ansträngningar att göra rätt har hållit andan, glömt bort att andas normalt.

Vi ska springa intervaller, 2x(5-3-1min) med 2-1-1-vila. Det innebär att springa i högt tempo under 5 minuter, vila 2 minuter, springa 3 minuter, vila 1 minut, springa 1 minut och sedan repetera hela serien. Vi blir tillsagda att inte gå ut för hårt – det är bättre att den andra serien går snabbare än den första.

När vi kör igång tar det inte lång tid förrän jag bara har ett par killar framför mig. Jag tänker att jag borde kunna hålla tävlingsfart, det rör sig ju bara om en dryg kilometer, så jag ligger kvar där. Efter ett tag känns det dock riktigt ansträngande, och jag inser att jag har inlett för snabbt. På den efterföljande treminutaren tar jag det därför ganska lugnt, och på de följande intervallerna finner jag min plats några gubbar längre bak i fältet.

Under den sista minuten drar jag upp tempot igen. I en minut kan jag ge järnet när jag vet att det inte blir något mer efteråt. Sedan samlar vi ihop oss en sista gång och tackar Ulf Friberg innan vi lugnt joggar tillbaka mot stan. Jag känner att benen fått sig en ordentlig omgång. Det lätta regnet känns inte det minsta besvärande, men i väntan på tunnelbanan hinner jag bli kall och när jag väl kommit till Gubbängen så fryser jag.

Jag känner mig mycket nöjd med hela arrangemanget. Jag har genomfört mitt första riktiga intervallpass och jag är inte rädd för att närvara på fler löparträffar om sådana skulle dyka upp. Det har gått många år sedan grundskolans gymnastik/idrott, och det är hög tid att jag lämnar det där motståndet bakom mig.

onsdag 28 april 2010

193

Jag har en tendens att skjuta upp saker till senare.

Igår tänkte jag att löpningen kunde vänta till morgonen efter. Men trots att jag vaknade tidigt i morse (pga en fickringning från en kompis kl 06:29) så gick hela förmiddagen åt till annat. När det sedan bara fanns precis så mycket tid kvar som behövdes så dök det givetvis upp något helt annat som behövde lösas på en gång. (Jag har en hel del att säga om Fortums rutiner, men det här är inte rätt forum.)

Nåväl, jag skulle ju ändå dra på mig träningskläderna senare på kvällen, och skulle inte löparträffen arrangerad av jogg.se bjuda på tillräckligt mycket löpning så kunde jag väl alltid springa hem efteråt, tänkte jag. Fast nu när jag kommit hem – med tunnelbana – så kan jag meddela att jag är nöjd med dagens löpning.

Jag tänker skriva mer om löparträffen och kvällens träningspass, men jag väntar till imorgon.

tisdag 27 april 2010

194

Vilodag schmilodag tänkte jag och hade för avsikt att byta hunden mot löpar-outfit efter en timmes promenad. Vädret var om möjligt ännu bättre än vid gårdagens löptur och jag kände för att springa på upptäcktsfärd. Men av någon anledning blev jag kvar inomhus så länge att vädret hann skifta, och då kändes det inte så angeläget att komma ut igen.

Jag har suttit mycket framför datorn idag, mest för att få struktur på en massa osorterat material. Plötsligt insåg jag att det som i stort sett alltid varit mitt främsta intresse – film – har fått mindre uppmärksamhet samtidigt med att mitt intresse för löpning har ökat. Och imorgon kväll krockar månadens filmquiz med en löparträff...

måndag 26 april 2010

195

Efter en vilodag som inkluderade åtta timmars resa kändes det lockande att komma ut och springa en runda i det finfina vädret. Det är tydligt att den nyanlända våren medför att gångvägar och trottoarer fylls på med människor. Det är också uppenbart att många av dem saknar såväl hyfs som kännedom om grundläggande trafikregler. På fredag förmiddag hoppas jag få tillfälle att ta en lite längre runda i en mer fridfull skogsmiljö.

Det verkar inte som att lördagens lopp har satt några allvarliga spår i kroppen. Snuvan – som blev lite värre igår – har också så gott som försvunnit. Det var därför inga problem att hålla 4:30-fart genom tillvaron Hökarängen, trots vinglande cyklister, spottande dagdrivare och lattemammor i bredd. Snart vet jag om det går lika bra över stock och sten på dubbla distansen.

söndag 25 april 2010

196

Sentrumsløpet firade i år att det var det 30:e loppet. Jag märkte inga större skillnader mot mina sex senaste års deltagande, förutom att det var fler som sprang och att vi fick en reflexväst storlek M. Jag tycker verkligen om Sentrumsløpet, men det här är några saker norrmännen kan göra bättre under kommande år:
Startlappsutdelningen bör erbjuda mer! Allt som finns nu är lite reklamfolders och väldigt begränsat med löparutrustning till priser som inte imponerar.

Skicka med en klisterremsa om man ska använda ChampionChip! Man ska inte behöva snöra upp halva skon för att sätta fast och ta bort chipet.

Var tydligare med att deltagarna ska stå i rätt startgrupp! Om man låter folk göra som de vill så är det nästan meningslöst att göra en indelning.

Mellantider för varje kilometer! Att bara registrera mellantid vid 5 kilometer är lite snålt. Så sent som förra året gavs mellantider varje kilometer.

Ge löparna valuta för anmälningsavgiften eller sänk den! För ca 400 SEK får man utöver medaljen inte mycket mer än en banan och lite sportdryck.
Om jag ska säga något mer om min egen insats i gårdagens lopp så är det att jag inte ska fega ur så som jag gjorde och nästan alltid gör. Jag har tyvärr svårt att ge 100 procent. Jag vet inte hur mycket jag ger nu, men jag borde ha så mycket vinnarskalle att jag kan ge lite extra åtminstone på upploppet när jag sett att jag har en någorlunda bra tid på gång.

Nu har jag lämnat Oslo för den här gången, men jag återvänder självklart för nästa upplaga av Sentrumsløpet.

Jag tog det lugnt. De måste mena Martin Kellerman och hans vänner.

lördag 24 april 2010

197

Det blev solsken och varmt som vanligt på Sentrumsløpet. Skönt att inte behöva fundera över vad som skulle vara rätt klädsel. Enda irritationsmomentet – om än litet – var att årets införande av startgrupper med olika starttider inte respekterades av alla deltagare. Det var inte skyltat heller vad jag kunde se.

Per och jag önskade varandra lycka till precis innan startskottet. Han har varit den snabbare av oss varenda gång vi båda har sprungit, så det kändes bra att ha honom i mitt synfält så länge som möjligt. Första kilometern gick på långsamma 4:27. Det var inte en särskilt lovande inledning, men sjätte kilometern var faktiskt ännu sämre.

Jag trodde att Per kanske skulle hinna ifrån mig, men jag använde honom som hare ända fram till markeringen för 9 kilometer då jag sprang om honom. Jag såg då också – efter att ha missat markeringarna för både 7 och 8 kilometer – att det fanns en liten chans att slå förra årets tid (41:06) som också är mitt personbästa på milen. Att jag inte gjorde bättre än 3:58 på sista kilometern ser jag som det främsta skälet till att jag misslyckades. Jag har nog aldrig gjort en sämre spurt på Karl Johan.

När jag mötte Sara efter målgång sa hon ”41:10”. ”Det fick jag på min klocka också” svarade jag. Jag hade helt glömt bort att jag hade angett hennes mobilnummer vid anmälan eftersom sms-tjänsten bara fungerade på norska nummer. Mitt officiella resultat är alltså fyra retliga sekunder sämre än förra året, och det blev inget nytt personligt rekord på sträckan.


Det blev ingen medalj heller. Alla som gick i mål fick istället en liten flyer med en avbildad medalj och beskedet att de verkliga medaljerna ligger ”askefast på en flyplass i Hong Kong”. Vi kommer att få våra medaljer senare, och tills dess kan vi trösta oss med var sin reflexväst.

fredag 23 april 2010

198

På morgonen tog vi båten in till byen. När vi gick förbi slottet såg vi att de bygger upp små läktare för kungafamiljen. Jag undrar om det är för ett statsbesök eller om de kommer att sitta och vinka till oss imorgon?

Om en liten stund ska jag hämta ut min startlapp. Det blir den första av minst ett tiotal i år. Här är status för mina planerade lopp 2010:

Sentrumslöpet
Anmäld. Startgrupp 2, startnummer 1923. 

Kungsholmen Runt Halvmarathon
Anmäld. Seedning första veckan i maj. 

Göteborgsvarvet
Anmäld. Startgrupp 1B, startnummer 1935. 

Stockholm Marathon
Anmäld. Startgrupp D, startnummer 3493. 

Midnattsloppet Stockholm
Anmäld. Startgrupp 1C, startnummer 2018. 

Vasastafetten
Har förmodligen en plats i samma lag som 2008 och 2009. 

Stockholm Halvmarathon
Ej anmäld. 

Lidingöloppet
Ej anmäld. 

New York City Marathon
Anmäld och garanterad startplats.

De lopp jag ännu inte anmält mig till, Stockholm Halvmarathon och Lidingöloppet, är också de lopp jag inte har en obruten tradition att springa. Lidingöloppet sprang jag 2006 och 2008, så jag låter det gärna bli en varannatårstradition (även om jag håller det lite öppet). Det lämnar också en öppning för Berlin Marathon 2011.

Stockholm Halvmarathon har jag anmält mig till varje år sedan 2003 (på den tiden det fortfarande hette S:t Eriksloppet), men två gånger har jag ändå inte sprungit. 2005 var det för att jag tyckte det var för tidigt att utsätta en stukad fot för så mycket som en halvmara, och i höstas avstod jag med hänvisning till en förkylning. Jag är snudd på lika förkyld nu, men jag tänker inte låta det hindra mig.

---

Uppdatering:

Hemma på terrassen kl 15:36

torsdag 22 april 2010

199

Solen går ner lite senare i Norge. För mig började dagen tidigt också – redan tjugo över sex för att ha tillräckligt med tid för dusch, frukost, slutlig pack och språngmarsch till tunnelbanan. Sex timmar från Centralen till Sentralen, hälften med tåg och hälften med buss.

Alldeles för snart efter att vi ätit lasagne tog Per med mig på en runda i skogen. Jag behöver inte vara ledsen över att jag missade Xtreme igår, för här blev det terräng i samma klass. Vi nöjde oss förstås med en halvtimmesrunda, bara lite sightseeing i närområdet. Nu ska jag bara vila fram till på lördag och förhoppningsvis bli av med min lätta snuva.

onsdag 21 april 2010

200

Halvvägs genom nedräkningen tänkte jag uppmärksamma tilldragelsen både genom en visuell omdaning av bloggen och genom att åka till Ursvik och fästa en nummerlapp på tröjan för första gången i år.

Nu blev det inte så mycket av någotdera. Efter flera timmars trixande med ett nytt bloggtema för att få det precis som jag ville ha det valde jag istället att bara göra några små justeringar av det nuvarande för att bli kvitt några saker som irriterat mig. Vid det laget hade jag också hunnit bestämma mig för att jag var tillräckligt frisk för att springa Xtreme-premiären, men sedan ändrat mig igen för att jag inte tyckte att det skulle bli roligt att åka genom hela Stockholm två gånger för att springa i det här vädret när jag istället kan vila mig i form och packa min resväska inför Osloresan imorgon bitti.

Förutsättningarna för Sentrumsløpet ser i nuläget betydligt bättre ut:


Starten går kl 15:01.

Så, grattis till mig själv på 200-dagen.

tisdag 20 april 2010

201

Tyvärr har jag ont i halsen och känner mig småförkyld dag. Det är bara att hoppas på snar bättring så att det inte påverkar veckans planerade aktiviteter.

Jag går väl och lägger mig direkt efter att ha sett Sverige springer på TV4 Sport.

måndag 19 april 2010

202

Nu tornar (ask)molnen upp sig, men jag hade inga problem med att springa i kortbyxor och kortärmat vid 16-tiden. I motsats till förra veckans fartlek försökte jag hålla ett så jämnt tempo som möjligt. Snittempot på 8 km blev 4:36 min/km, och jag tror att varje enskild kilometer låg i intervallet 4:33-4:44.

Om jag kan kapa 30 sekunder per kilometer genom att lägga i tävlingsväxeln så har jag möjlighet att sätta nytt personligt rekord när jag springer Sentrumsløpet på lördag. Det är åtminstone en teoretisk möjlighet.

Är det någon annan som har sprungit sommarklädd idag?

söndag 18 april 2010

203

Dags att formtoppa? Jogg.se menar det och erbjuder ett antal träningsprogram inför olika lopp. Först ut är Göteborgsvarvet, och alternativen man ställs inför är dessa:


Mitt mål är att springa under 1 timme och 30 minuter. Men om jag jämför min vanliga träningsmängd med den högra kolumnen så skulle jag bara med tvekan kunna följa programmet för tidsmålet 1 timme och 50 minuter.

Vid en närmare koll känns trots allt 1:30-programmet lämpligast - om jag skulle stryka ett eller två pass per vecka. Det är klart att jag skulle kunna träna mer än vad jag gör just nu, men måste man verkligen träna så bisarrt mycket för att nå de angivna tidsmålen?

lördag 17 april 2010

204

Imorgon kl 13:00 kan man springa ett lopp i Stockholm på 6 km. Och liknande lopp arrangeras i en massa andra städer under söndagen.


Jag har skrivit lite om Run for water tidigare. Tydligen kan man anmäla sig så sent som imorgon.

Nu råkade det här vara helgen då jag hjälper en kompis att flytta (igen - jag vet inte för vilken gång i ordningen), så även om det skulle vara någon jag känner som kommer att springa så kan jag inte se det. Det är synd, för jag får sällan möjlighet att vara en del av publiken vid ett lopp.

fredag 16 april 2010

205

När jag lunkade iväg i riktning mot elljusspåret på andra sidan Hökarängen tänkte jag att jag skulle hitta mitt långpasstempo.

Oftast när jag är ute och springer brukar jag hamna runt 4:30 per kilometer. Jag brukar kalla det för mitt normaltempo, och det kan variera lite upp och ned beroende på dagsform, väder och miljö. Men idag kände jag mig aningen sliten och ville hellre ligga kvar i det lugna, bekväma tempot jag inlett med och istället kanske ta något varv extra i skogen.

Tyvärr kändes det som att jag höjde tempot efterhand, trots att klockan visade motsatsen. Varvtiderna ökade samtidigt som det alltmer började kännas som normaltempo. Slutsats? Jag är inte i bästa form, så jag kanske ska leta långpasstempo på nytt vid ett annat tillfälle. Jag har inte mätt upp hela dagens sträcka, men tempot landade förmodligen kring 5:25.

torsdag 15 april 2010

206

Midnattsloppet startar egen träning, precis som Stockholm Marathon har sitt Team Stockholm Marathon.

Det rör sig nu bara om sju onsdagskvällar med start 28 april. I priset 295 kronor ingår förutom ”tränarledd träning”(!) en tröja, lite prylar, samt dusch- och omklädningsmöjlighet på SATS Hornstull. Vid varje träningstillfälle lottar man dessutom ut två startplatser till Midnattsloppet. Träningen är nämligen öppen även för de som inte anmält sig till loppet, men indelningen i fyra grupper är i vilket fall anpassad efter olika målsättningar i loppet: 40-45 minuter, 45-50 minuter, 50-55 minuter och under 60 minuter.

Jag var beredd att förkasta idén direkt, baserat enbart på den grund att jag skulle vara upptagen närapå varenda onsdag kl 18. En koll i min kalender visade att så inte är fallet – det finns ingen krock alls – men det händer ju en hel del annat dessa veckor som gör att jag inte skulle kunna delta fullt ut. Den främsta orsaken att jag tvekar är ändå att jag har så svårt att träna i grupp. Jag är van att köra mitt eget race.

onsdag 14 april 2010

207

Dagens 8 blev årets shortspremiär (bortsett från en kortis på Mallorca). Det var ett helt riktigt val och det kändes oerhört befriande. Eftersom det var mitt på dagen och träden ännu står nakna så sprang jag nästan uteslutande i solsken.

Jag skulle inte kalla det fartlek (eller jo, efter att ha registrerat passet på jogg.se gör jag just det), men jag gjorde korta rusningar med ojämna mellanrum och höll normalt eller lugnt tempo i övrigt. Det blev alltså ingen rekordtid, men pumpen fick åtminstone arbeta lite extra.

tisdag 13 april 2010

208

Idag fick jag en inbjudan till Sträcklöpet som arrangeras 15 maj. Det är ett lopp jag aldrig hört talas om tidigare, men enligt vad jag kan förstå är det en exklusiv variant av Tjurruset. Det är bara de 100 första som anmäler sig som får vara med om ”årets tyngsta löparupplevelse” som också beskrivs som ”ett riktigt grisgöra”.
Sträckan är ca. 10 km och banan går efter ett rakt streck. Enda regeln – korsar strecket ett kärr så korsar även du kärret.
Så varför heter det inte Strecklöpet?


Jag måste nog säga tack men nej tack. Min årliga slaskkvot fyller jag med hjälp av Vasastafetten i slutet av sommaren, och jag skulle inte bli besviken om Dalarna är lite torrare i år än vad det har varit de två senaste åren.

måndag 12 april 2010

209

Av en tillfällighet upptäckte jag att det redan finns en 400-dagarsblogg som handlar om löpning. Den heter 400days och skrivs på engelska av en finsk man som hade för avsikt att springa Berlin Marathon 2009 snabbare än 2 timmar och 30 minuter.

Mikko är alltså en betydligt bättre löpare än vad jag har ambitioner att någonsin bli. Tyvärr skadade han sig och lyckades inte nå sitt mål, så han har fortsatt att skriva på övertid och är just nu på dag 597. Mindre än en vecka efter att han passerade 400 började jag skriva här, helt ovetande om min föregångare.


Lycka till, Micke!

söndag 11 april 2010

210

Förslaget om ”en ganska lugn tolva eller lite mer i helgen” kom i en kommentar i onsdags. Med detta i åtanke blev det lättare att ta sovmorgon på lördagen istället för att springa ännu en etapp eller två av Sverigestafetten. Lördag blev söndag; dåligt väder, Sollentuna och några bloggjoggare ersattes av fint väder, Stockholm och en god vän.

På drygt 73 minuter tog vi oss runt ett flertal holmar och malmar. Vi sprang i stentrappor och på naturstigar i Fredhäll, förbi joggare längs Klara strand och mellan söndagsflanörer i Gamla Stan, på osopade gångvägar lite här och var och uppför kullerstensbackar på Söder. Efter avslutad löpning tillagade min gode vän en välsmakande lunch. En dag kan inte börja bättre, en löparvecka inte få en värdigare avslutning.

Fast när jag kom hem hade vädret hunnit bli så fint att jag funderade på att springa en runda till.

lördag 10 april 2010

211

Idag arrangerades TEC, Täby Extreme Challenge. Det är ett lopp för folk som springer riktigt långt, i vissa fall så långt som 100 engelska mil (nästan 161 kilometer). Jonas Buud satte tydligen nytt svenskt rekord på sträckan: 12 timmar, 32 minuter och 3 sekunder. Det är inte bara långt, det är löjligt snabbt också.

Jag har själv lekt med tanken att springa längre än ett maraton, att bli en ultralöpare. Jag har ju sneglat lite på SUM, Sörmland Ultra Marathon, ett lopp jag i teorin skulle kunna springa redan i höst.

SUM 10-årsjubilerar i år. Varför väljer man då att lägga loppet lördag 9 oktober och inte dagen efter? Start strax efter tio över tio, söndag 10 oktober 2010! 101010 kl 10:10:10. Jag hade inte kunnat motstå det.

fredag 9 april 2010

212

Det är tråkigt att jag så lätt fastnar i en vana att springa en och samma runda vid nästan varje tillfälle jag ger mig ut. Här krävs det bättring! En av de saker jag älskar med löpningen är att röra mig på nya ställen, se andra delar av Stockholm (eller någon annan plats där jag kan tänkas befinna mig) och låta en del av min uppmärksamhet gå till att leta skyltar och markeringar.

Igår sprang jag åtminstone lite längre hemifrån än vanligt och började följa Hälsans stig Östberga-Stureby. Det var överraskande enkelt att hitta rätt med hjälp av skyltningen. Bara en gång trodde jag att jag råkat springa fel och tagit en ofrivillig genväg, men det var bara för att kilometerskylten närmast Huddingevägen tycks vara för tidigt placerad om man springer rundan medurs.

Jag kan väl inte påstå att Hälsans stig Östberga-Stureby bjuder på några häpnadsväckande skönhetsupplevelser under sina sju kilometer, men vissa partier blir säkert roligare när våren kommit lite längre. Det var mest gångvägar och breda trottoarer, men även ett grusgångsavsnitt vid Östbergabackarna.

Det blev 14 kilometer totalt, men om jag springer rundan igen så kommer jag att ta en närmare väg dit och hem. Då kan jag kanske få ner tiden under en timme och så slipper jag springa längs trafiktråkiga Örbyleden. Jag längtar sjukt mycket efter att det ska torka upp i skog och mark!

torsdag 8 april 2010

213

Vilka har turen att få springa New York City Marathon i år? Med sju månader kvar gjordes resultatet i lotteriet tillgängligt igår. Tydligen kunde man i år för första gången se dragningen live, kl 18:00 svensk tid. Nu scrollar namn på antagna över skärmen och introduktionsmail har skickats ut.


Jag är ju redan garanterad en plats efter att ha dragit nitlott tre år i rad sedan jag sprang 2006. Men det blev fel vid registreringen, så jag kom med i lotteriet i år igen och det drogs $11 från mitt kortkonto som jag inte lyckats få tillbaka. Idag vill jag dock inte veta om jag vunnit en andra startplats, utan om det är någon jag känner (eller vet vem det är) som har vunnit och ska springa. Ge er till känna!

onsdag 7 april 2010

214

”Nej tack, inte direkt efter att jag har tränat” sa min sambo igår när jag dukat för två alkoholhaltiga drycker till kvällsmaten. Jag – som själv just sprungit 8 kilometer – följde hennes exempel och det blev fyra glas som inte behövde diskas.

Idag har jag inte sprungit (och sambon har inte varit på gymmet), så ingen träning riskerar att solkas ned av kvällens ölprovning och trerätters middag som en vän blev lovad när han fyllde år i januari.

tisdag 6 april 2010

215

Det var många sidor om folksporten löpning i söndagens DN. Både en helsidesartikel för hittills oinvigda som vill komma igång och ett längre reportage om folk som kan tänka sig att åka på löparsemester med Springtime till portugisiska Monte Gordo.

Löparvågen sträcker sig nu även till dumburken. Ikväll kl 21:30 är det premiär för Sverige springer, det första av tio halvtimmesprogram i TV4 Sport som handlar om löpning. Det ska tydligen bli reportage, träningstips och rapport från lopp, såväl som – vilken överraskning! – en avstickare till Springtimes löparläger i Portugal.

måndag 5 april 2010

216

Det blev innesittardag idag. Jag påbörjade en garderobsstädning och lät sambon beskåda några plagg jag sällan eller aldrig använder:

Jag tränade för Stockholm Marathon 2004. Men tröjan med de flaxiga ärmarna använde jag aldrig.
Målgångströjan från samma lopp har jag faktiskt använt. Passformen är bättre, men det är inget höjdartryck.
International Friendship Run är en symbolisk joggingrunda från FN-skrapan till Central Park som arrangeras dagen innan New York City Marathon för löpare från hela världen. Tröjstorleken är dock alltigenom amerikansk.
Tiotusentals människor deltog i Tunnelloppet 2004. Jag kan inte minnas att jag sett särskilt många bära tröjan. Jag tror inte att jag själv skulle gjort det även om storleken hade varit okej.

söndag 4 april 2010

217

Som medlem i HSB har jag rabatterat pris på Midnattsloppet. Av denna anledning har jag väntat med anmälan till att erbjudandet skulle dyka upp från HSB-håll. Jag hade helt glömt bort att det bara var att ange HSB-medlemskap vid anmälan på Midnattsloppets hemsida. Jag har anmält mig idag, men min senfärdighet innebär att jag måste starta längre bak än nödvändigt.


Det är bara till startgrupp 1A (med upp till 200 löpare) man behöver styrka sin behörighet med meriter, i övrigt gäller först till kvarn. Startgrupp 1B är för löpare med ”förväntad löptid” på 36-40 minuter. I denna startgrupp finns det plats för 600 personer, och det är redan fullt. För min egen del blir det alltså en startplats i 1C bland de 3000 personer som förväntar sig att springa på 41-45 minuter.

Mitt personbästa på milen är 41:06, så varför är jag inte nöjd med att starta i 1C? Det hade inte varit fel om det inte vore för att jag normalt får en placering bland de 800 främsta i Midnattsloppet. Nu kommer jag att starta med minst 800 personer framför mig – betydligt fler (upp till 3000) om jag inte ställer mig längst fram i gruppen – och får sedan sicksacka förbi flera hundra (eller ett par tusen) långsammare löpare.

Vi tar det en gång till: Startgrupp 1B är för löpare som förväntas springa på 36-40 minuter. Gruppen är redan full, trots att att den har 600 platser och endast omkring 300 löpare totalt (inklusive elitlöparna i 1A) kommer att springa på under 40 minuter. Jag tycks inte vara ensam om att överskatta min egen kapacitet. Är det inte hög tid att arrangören ser över hur startgrupperna är ordnade?

lördag 3 april 2010

218

Det är hög tid för mig att ta itu med mina mål. Förutom tidsmålen som anges här i kantspalten så har jag några generella mål som jag varit inne lite på tidigare. De är att
- springa minst tre mil per vecka

- springa långpass minst varannan vecka
Ganska blygsamma målsättningar, eller? Det borde inte vara så svårt, men det är inte något jag lyckats hålla under några längre perioder. Men nu så! Start måndag.

219

Det är ju inte Mallorca, men Stockholm känns ganska fint det med. Det har inte inneburit några större skillnader idag: Vi har tagit det ganska lugnt, haft en knackig internetanslutning, åkt hemifrån och ätit och druckit gott, inte gjort något särskilt i övrigt, och jag har inte sprungit. Mallis minus tyskarna och en behaglig temperatur.

torsdag 1 april 2010

220

När jag vaknade hade jag ett helt knippe ursäkter till varför jag inte skulle springa idag. Jag började tänka ut dem redan i korridoren på väg till rummet inatt, kanske mest för att jag inte skulle känna mig besviken om det inte blev av. Fast det blev en liten runda trots allt.

Jag tog strandpromenaden åt andra hållet så långt det gick, och sedan en liten extra sväng förbi en båtklubb för att se en strandsnutt till. Tillbaka vid hotellet hade det gått en dryg kvart, och när jag kollat utcheckningstidens flexibilitet så blev det en lika lång sväng till, fast åt Palma-hållet. Jag sprang barhuvad, och de sista 7 minuterna hade jag solen i pannan, vilket inte kändes optimalt även om jag hade smort in mig. Men det kändes bra i kroppen att springa.

221

Idag har varit en alldeles utmärkt semesterdag: stor frukost, lugn stund vid hotellpoolen med datorn, bussresa ut till en liten och nästan overklig by, stor lunch med vin, buss tillbaka till Palma i lagom tid för en öl i solnedgången, någon sorts klanmöte i stan, kvällsmat med vin på tapasrestaurang och sedan en sen buss tillbaka till Tyskland för en sista natt. God natt, kära läsare!