#381: Twin Peaks

Hösten och vintern för snart sju år sedan satte jag nytt personbästa på milen, maran och halvmaran. Det började med att jag sprang under 40 på Kistaloppet med minsta möjliga marginal och några veckor senare gjorde 38:58 på Hässelbyloppet. I november 2010 sprang jag NYC Marathon på 3:19:29 och i februari 2011 sprang jag Mitja Marató de Barcelona på 1:27:48. Tiderna på milen och halvmaran är fortfarande mina bästa, tiden på maran är jag glad om jag slår igen.

Jag tyckte att jag nådde en ny topp 2015, då jag åter var under 40 på milen i Sentrumsløpet, under 90 på Nacka Halvmaraton och sedan sprang på nytt personbästa både i Stockholm Marathon och Berlin Marathon, vilket också är mitt nuvarande personbästa. Både första toppen 2010-2011 och den andra 2015 föregicks av perioder då jag inte arbetade särskilt mycket, vilket troligen inte kommer att upprepas innan jag låter pensionera mig.

#363: Nästa mil premiär i Premiärmilen?

Normalt springer jag tiokilometerslopp flera gånger varje år, vilket gjort det till min vanligaste tävlingsdistans. I år ser det ut som att Midnattsloppet i lördags blir enda milen. Det betyder också att 41:57 blir mitt blygsamma årsbästa.

Nu öppnade precis anmälan till Premiärmilen, ett lopp som jag aldrig tidigare sprungit och som intresserat mig föga. I mars ligger det ofta snö och is kvar, vilket jag inte tycker uppmuntrar till att springa så fort jag kan. Men så fungerar Premiärmilen som seedningslopp till Stockholm Marathon, vilket ställer saken i ett annat läge.

Årets maratonprestationer har hittills inte pekat mot att jag ska få stanna i min vanliga startgrupp i Stockholm Marathon nästa år. Återstår förstås Berlin, men det känns nästan rimligare att en hyfsad tid i Premiärmilen skulle kunna fixa saken.

#301: Statistikförsämringen

När jag sprang mitt fjortonde Stockholm Marathon så var resultatet betydligt sämre än både mitt bästa och mitt genomsnittliga resultat. De genomsnittliga resultaten är nu följande (i jämförelse med förra året efter tretton lopp):

Tid: 3:45:45 (mot tidigare 3:44:05)
Placering: 3132 (mot tidigare 2978)

Jag hoppas givetvis kunna vända tillbaka siffrorna 2018.

#292: Mitt knä efter Stockholm Marathon

Första dygnet efter Stockholm Marathon hade jag så ont i mina stela knän att jag hade svårt att röra mig. Sedan blev det snabbt bättre, och efter ett par dagar var det bara träningsvärken i vaderna som påminde mig om vad jag hade gjort.

Det tog ytterligare ett par dagar innan den typiska smärtan i höger knä återvände. Jag vet att det är dags att ta itu med problemet igen, men jag tillåter mig att vila även med det innan jag funderar på att få kontakt med en ortoped och göra återbesök hos sjukgymnasten.

#289: En fika vid Stadshuset

När jag hade nått Norr Mälarstrand på andra varvet tillät jag mig att gå i samband med att jag plockade på mig två bananbitar och två muggar sportdryck. Lite senare sprang jag förbi 35-kilometermarkeringen ungefär samtidigt med att farthållargruppen för 3:45 passerade mig, men sedan sprang jag inte mycket. När jag närmade mig Stadshuset blev det gång igen. Det var efter att jag druckit både hett kaffe och avslagen cola som jag blev fotograferad gåendes med en mugg i handen. Det ser nästan ut som att jag tuggar på något också.

#288: Stockholm Marathons deltagarundersökning

Även i år har jag blivit ”slumpmässigt utvald” att besvara Stockholm Marathons deltagarundersökning. Jag försökte besvara frågorna efter bästa förmåga, men det blev lite klurigt när svarsalternativen inte justerats sedan tidigare år, till exempel i frågan om vätskekontrollerna där fel sportdryck anges som sista svarsalternativ. Som ytterligare exempel avslutas undersökningen så här:

#287: Att anmäla sig till nästa års Stockholm Marathon

När jag hämtar ut min startlapp till Stockholm Marathon brukar jag alltid anmäla mig till nästa års upplaga innan jag lämnar sportmässan. I år gjorde jag inte det. Det kan ha berott på en eller flera av tre saker.

1. Jag visste inte säkert om jag skulle kunna springa Stockholm Marathon 2018, oavsett hur mycket jag vill det. Jag ville vänta och se om mitt knä håller för årets mara först.
2. Jag var på sportmässan bara över lunchen, det var mycket folk och jag hade helt enkelt ingen tid och lust att stå och köa för att få betala 880 kronor ett år i förväg.
3. Jag behöver verkligen inte ännu en kortärmad funktionströja med informationen att jag tänker springa Stockholm Marathon nästa år (i en inte särskilt tilldragande design).

Sedan lekte jag förstås med tanken att jag efter målgång i årets lopp skulle halta in på mässan och anmäla mig likt förbannat. Men det behövde jag inte, ens eftersom de hade byggt ett litet marknadsstånd på Östermalms IP, precis där jag bestämt möte efter loppet. Och betalkortet hade jag tagit med mig.

Ännu en tröja till samlingen.

#286: Min tid i Stockholm Marathon

Sedan i höstas har jag varit inställd på att göra en så pass bra maratontid i år att jag skulle kunna känna mig säker på att få en plats i Boston 2018. För att inte riskera att det skulle gå åt pipan i Stockholm valde jag att också springa i Barcelona i mars. Där gick det inte bara åt pipan, det stod så småningom klart för mig att jag på grund av knäbesvär inte skulle göra en bra tid i Stockholm heller.

Stockholm Marathon har jag sprungit varje år sedan 2004. Oavsett den borträknade möjligheten att göra en bra tid och kvalificera mig till Boston så ville jag inte bryta traditionen att springa Stockholm Marathon. Jag ville bara ta mig i mål. Tiden blev sekundär, men nu när jag genomfört loppet måste jag ändå förhålla mig till den.

Resultatlistan visar 4:07:32. Det är inte min sämsta maratontid. Av 24 genomförda lopp så hamnar den på 22:a plats. Min första mara 2004 och en av de riktiga varma i Stockholm, 2007, tog ännu längre tid. Men med en tredje mara över fyra timmar försämras förstås den totala statistiken.

Statistik från mina tretton tidigare deltaganden i Stockholm Marathon.

#285: Stockholm Marathon – allt utom DNF

Jag tog det väldigt lugnt, men det räckte inte. Efter drygt tre mil ville kroppen inte längre. Att bryta var inget alternativ, så det blev gång i ungefär 8 kilometer. Skitjobbigt. Men jag kom i mål.

Medalj även till löpare som inte löpt.

#284: Startlappsuthämtning

På lunchrasten idag skyndade jag från Kungsholmen till Östermalms IP. Det kändes lite stressigt, för det tar en stund med tunnelbanebyte och att gå längs Lidingövägen. Sedan är det ju lika lång väg tillbaka också. Trots att klockan ännu inte hunnit bli 12 mötte jag flera personer med påsar-

Lidingövägen. Jag undrar om de kommer att städa bort all hästskit.

Själva startlappsutlämningen går snabbare än någonsin nu när man inte måste gå till rätt station för att hämta ett kuvert utan får startlappen utskriven. När jag kom till Östermalms IP hade jag dock sett att kön till pastapartyt såg lång ut, så jag skyndade igenom mässan utan att stanna någonstans. Jo förresten, jag köpte ett tolvpack alkoholfri öl för en hundring.

Lunch på tio minuter.

Utanför hade serveringen kommit igång, så det var ingen kö längre. Det fanns upplagt ordentliga portioner, så jag tog en sådan tallrik och en flaska vatten. Inget bröd i år, men det hade jag ändå inte haft tid till. Mätt och tungt lastad var jag tillbaka på jobbet efter en timme och tio minuter. Snabb idag, om än inte imorgon.

Imorgon blir det två nya besök på Östermalms IP.

#283: Det här med att skada sig innan ett lopp

Precis innan tunnelbanan skulle gå från T-Centralen kom en man med en vagn lastad med en väska och någon form av paket. Istället för att rulla ombord på tåget stannade han utanför och slängde in paketet. Det såg ut att träffa en kvinna på hälen, en kvinna som eventuellt var i hans sällskap. Jag stod precis vid dörren eftersom jag som vanligt skulle gå av vid nästa station som är Rådhuset. Mannen med vagnen fick plötsligt hjälp av någon annan att slänga in vagnen med väskan. Den träffade delvis min vänsterfot på en punkt nedanför ankelns utsida. Det gjorde ont, men inte värre än att jag undslapp ett irriterat ”Aj”. Tyvärr slutade det inte att göra ont. Det gör faktiskt fortfarande ont.

Det är lite typiskt att jag gör mig illa veckan innan Stockholm Marathon. Det har hänt så pass många gånger så att jag har blivit försiktig med vad jag tar mig an, som till exempel att bära tungt eller agera flytthjälp. Den här gången tyckte jag inte att det var något jag hade kunnat förutse. Tråkigt bara om det är något som fortfarande känns på lördag. Men precis som jag skrev i förrgår om långa arbetsdagar så kommer inte heller detta vara avgörande för hur det går i loppet.

#282: De nya målen

När jag definierade mina guld-, silver- och bronsmål inför Barcelona Marathon så var de alla inom ett tidspann på några minuter. Nu när Stockholm Marathon står på tur är målen av en helt annan typ. Allra helst vill jag helt enkelt gå i mål. Ju förr desto bättre, givetvis, men jag vill i vilket fall inte tvingas bryta. Sedan önskar jag att detta kan ske utan att jag får bestående eller långvariga problem. Helst skulle jag se att jag inte får några tillfälliga problem heller, varken under loppet eller under återhämtningen, men det är förstås mitt guldmål som jag inte vågar räkna med.

#281: Det där att man måste arbeta också

Min semester är fortfarande några veckor bort och den här veckan har jag ett par långa arbetsdagar. Jag tänker på det eftersom de år jag gjort störst förbättringar på Stockholm Marathon har varit år då loppet föregåtts av långa perioder av ledighet. Därmed inte sagt att jag har tränat mer dessa år, men jag har varit utvilad och fri från den stress arbetet har fört med sig många andra år.

I år är det verkligen inte arbetssituationen som oroar mig mest, men jag tror ändå att det påverkar mig när jag har svårt att få till de vardagliga rutinerna. Just nu lutar det åt att jag hämtar min startlapp på torsdag vid 19-tiden istället för att åka direkt hem från jobbet.

#280: Femtio goda råd med mindre än fem dygn kvar

Det är mindre än fem dygn kvar till Stockholm Marathon, och jag har inte ägnat loppet mer än en tanke. Den tanken är förstås hur svårt genomförandet kan bli om mitt knä gör ont. För att komma lite närmare något annat sätt att ta mig an den årliga utmaningen skummade jag artikeln med femtio goda råd från Marathon.se. Oväntat mycket läsvärt där.

#276: Väderprognosen för Stockholm Marathon

De första väderprognoserna för Stockholm Marathon har blivit tillgängliga. Även om vädertjänsterna inte är eniga, så är tendensen att det inte kommer att bli lika varmt som den förestående helgen då det väntas bli 25 grader eller mer.

Jag kan inte påstå att jag vill ha väder som vid Stockholm Marathon 2012 då det lär ha varit kallare än närmaste föregående julafton, men om jag skulle få välja mellan 5 och 25 grader så lutar jag åt det förstnämnda.

#274: Nästa år i Stockholm

En mycket god vän sprang sin första mara i Köpenhamn i helgen. Eventuellt kommer han att springa Stockholm Marathon nästa år. Det skulle vara väldigt roligt ifall vi båda gör det.

Mitt mål i årets Stockholm Marathon är just nu bara att genomföra det för att jag nästa år ska kunna göra mitt femtonde Stockholm Marathon utan att ha missat ett enda sedan 2004.

#269: Nya åskadare och gamla åskådare på ny plats

Jag kommer eventuellt att ha lite fler supporters än vad jag är van vid utmed banan på årets Stockholm Marathon. Samtidigt kommer jag inte att se mina flitigaste påhejare där jag brukar, eftersom man inte längre springer på Söder Mälarstrand.

Söder Mälarstrand strax efter 31 kilometer har varit en bra plats – mina nära och kära har precis fått mellantiden vid 30 kilometer, jag har ofta varit på väg in i väggen och tacksamt tagit emot lite extra uppmuntran. Jag vet ännu inte vad för plats som kommer att bli nytt peppmecka på årets bana.

#263: Startnummer 1572 i Stockholm Marathon

Startbeviset till Stockholm Marathon kom igår. Jag brukar tycka att det är roligt med ett snyggt, lågt startnummer. Årets är inte mitt lägsta, men det spelar inte så stor roll nu när det inte längre är samma som förra årets placering (vilket jag verkligen uppskattade de åren som det var fallet).

Med 1022 på bröstet vid målgång 2016.

#239: De önskvärda långpassen

Vid uppföljningsbesöket hos sjukgymnasten idag fick jag frågan om jag hade sprungit. Jag berättade om mina två korta och lugna rundor den senaste veckan och blev rekommenderad att hålla det på den nivån och öka försiktigt.

Jag saknar långpassen. Det är i mitt tycke den trevligaste formen av löpning, att bara ge sig ut och helt fridfullt upptäcka omgivningarna i ett par timmar.

Sedan har vi ju det där med förberedelserna inför Stockholm Marathon. Vilken mardröm det här blir.

#93: Snitt och resultat på maratondistansen

Efter att jag sprungit årets upplaga av Stockholm Marathon räknade jag ut att jag sänkte mitt snitt på loppet med 2 minuter och 50 sekunder, till 3:45:52. Men förutom att ha sprungit Stockholm Marathon 12 gånger så har jag sprungit 7 andra maratonlopp. För dessa är snittiden 3:35:27. Eftersom de är färre hamnar förstås snittet för samtliga lopp närmare snittet för Stockholm Marathon. Snittet för mina 19 maratonlopp är således 3:42:02.

Det här är mina 19 maratonresultat i kronologisk ordning:

Stockholm Marathon 2004	4:23:53
Stockholm Marathon 2005	3:57:26
Stockholm Marathon 2006	3:49:02
New York City Marathon 2006	3:48:32
Stockholm Marathon 2007	4:19:18
Stockholm Marathon 2008	3:45:21
Stockholm Marathon 2009	3:54:54
Stockholm Marathon 2010	3:24:33
New York City Marathon 2010	3:19:29
Stockholm Marathon 2011	3:32:19
Berlin Marathon 2011	3:23:53
Stockholm Marathon 2012	3:48:35
Jubileumsmarathon 2012	3:49:15
Stockholm Marathon 2013	3:42:53
Berlin Marathon 2013	3:42:19
Chicago Marathon 2013	3:40:45
Stockholm Marathon 2014	3:17:50
New York City Marathon 2014	3:23:53
Stockholm Marathon 2015	3:14:36

Två säker är värda att notera. Tiden 3:23:53 förekommer två gånger; i Berlin 2011 och i New York 2014. De år jag sprungit två eller tre maratonlopp så har tiderna varit ganska lika varandra.

Mitt tjugonde maratonlopp blir Berlin Marathon nu i september.