#3: Loggningen

Jag åt lunch med en vän idag som också är en vän på Runkeeper. Han refererade till mina två senaste pass och jag svarade honom att jag inte använder Runkeeper när jag springer.

Det har hänt att jag sprungit med Runkeeper någon enstaka gång när inte klockan kunnat göra jobbet, men den senaste veckan har jag bara loggat hundpromenader på Runkeeper.

Förut loggade jag min löpning både på Jogg och Funbeat. Senare nöjde jag mig med att bara registrera tävlingsresultaten där, men inte ens det gör jag längre regelbundet.

Nu är det bara Garmin Connect som gäller. Och så Shapelink som direktimporterar automatiskt från både Runkeeper och Garmin Connect. På Shapelink syns både löpning och hundpromenader.

187: Ingen koll på London-lotteriet

Jag loggar inte längre all min löpning på alla upptänkliga ställen. Eftersom jag använder min Garmin-klocka så hamnar det mesta på Garmin Connect, men på jogg och på Funbeat loggar jag numera bara genomförda tävlingar. Knappt ens det på Funbeat de senaste åren.

När jag skulle ladda över mitt resultat från Sentrumsløpet till Funbeat igår så var jag först tvungen att göra en del installationer och programuppdateringar. Plötsligt kraschade webläsaren. Där försvann bekräftelsesidan från min anmälan till London Marathon-lotteriet. Jag hade inte antecknat mitt referensnummer och jag har inte fått det utlovade bekräftelse-mailet. Knut i magen.

Val av träningsdagbok (62 dagar)

För nästan precis två år sedan registrerade jag mig på ShapeLink via Runner's World. Då använde jag redan både Funbeat och jogg.se som träningsdagböcker, så ganska snart tröttnade jag och slutade registrera min löpning på Runner's World. Under 2012 har jag nästan helt slutat att föra träningsdagbok, bortsett från lopp och enstaka perioder.

Nu ska jag ge Runner's World och ShapeLink en ny chans. Jag har laddat ner appen, kopplar konton och tänker lägga upp en widget på bloggen (så snart den verkligen funkar). Kanske blir det lite struktur framöver.

Oläst om löpning (337 dagar)

Det är inte bara löpningen som hamnat på undantag den senaste tiden. Jag håller mig inte längre lika uppdaterad på vad som diskuteras på forumen på jogg.se och Funbeat eller i kommentarerna på de bloggar jag brukar läsa. Eller brukade läsa, för jag har märkt hur mycket förblir oläst. Liksom Born to run som ligger och samlar damm intill den outnyttjade läslampan sedan snart ett år tillbaka. Både min löpning och min läsning går i vågor.

Tävlingskalendern (342 dagar)

Jag skrev redan i december vilka lopp jag planerade springa under 2012. Nu har jag äntligen uppdaterat sidospalten här på bloggen också. Nytillkomna Skärholmsloppets logga tar oproportionerligt stor plats.

När jag ändå höll på så la jag till loppen som planerade lopp i mina kalendrar på Funbeat och jogg.se. Det ser faktiskt inte så farligt ut när man bara tittar på en månad i taget.

Den eftersatta skodagboken (354 dagar)

Jag loggar inte min träning med samma regelbundet längre. Jag menar, jag springer sällan, men jag loggar passen ännu mer sällan. När jag sedan väl registrerar passen på Funbeat eller jogg.se så har jag glömt bort vilka skor jag använde. Och det är väl kanske den enda praktiska nytta jag har av träningsdagboken, att kunna se hur långt jag sprungit i de olika skorna.

Sveriges mest vältränade doldis (367 dagar)

På Funbeat såg jag att man i samarbete med Outside efterlyser Sveriges mest vältränade doldisar, personer som ”är vältränade men aldrig visar upp sig. De som är förebilder för andra, sprider inspiration och motivation omkring sig, de som klarar ett vanligt jobb, familj, utövar en rolig utomhusidrott och dessutom hinner vara trevliga.”

Det är läsarnas nomineringar som ligger till grund för urvalet. Jag tänkte direkt på en person som jag kommer att nominera. Han förtjänar titeln, han skulle ha glädje av vinsten — och jag har chansen att få en prenumeration av Outside.

46

Jag väntade så länge det var möjligt, men till slut kunde jag helt enkelt inte låta bli. Nu är jag anmäld till Hässelbyloppet.

Det som lockar mest är att jag känner till flera trevliga löpare som redan är anmälda. Det skulle vara tråkigt att bara läsa om loppet på bloggar och diskussionsforum efteråt när man själv kunde varit där. Utöver den anledningen så finns ju också möjligheten att jag ännu en gång tar mig under 40 minuter på milen för att få en bekräftelse på att det inte bara var en tillfällighet sist.

Det senaste året har det blivit en ordentlig procedur för mig att anmäla mig till ett lopp: Betala, registrera planerat deltagande på funbeat och jogg.se, blogga om det samt lägga till en puff bland planerade lopp i sidospalten. Sedan är bara själva genomförandet kvar.

71

Jag vill egentligen springa långpass åtminstone varannan vecka, men är det ingen som tvingar mig så brukar det inte bli av. Så när Erik – som också ska springa NYC Marathon om ett par månader – föreslog ett långpass var det bara att hänga på.

Förslaget innebar i detalj att utgå från Eriks bostad och under förmiddagen springa två mil i 4:40-tempo runt Stockholms västra förorter. Efter en uppjogg på fyra minuter inledde vi vårt långpass i den vackra och värmande sensommarsolen.

Eriks Garmin 405 visar hur vi sprang. Skärmdump från Funbeat.

Erik guidade och höll koll på tempot medan vi pratade om allt möjligt, det mesta relaterat till löpning – träning, prylar, lopp och inte minst New York och höstens resa. När jag tänker efter har jag nog inte pratat med någon annan som ska springa i New York i höst. Det känns kul att känna till någon annan som ska vara med i loppet.

Efter ungefär en mil sprang vi uppför en brant backe och det blev snabbt några meters lucka fram till Erik, ett tillräckligt avstånd för att han skulle behöva vänta in mig. Så här fortsatte det i flera av de kommande backarna. Det var svårt för mig att behålla tempot uppför, men jag var imponerad av hur lätt Erik fick det att se ut.

Rundan gick på lugna vägar och i natursköna miljöer. Jag har ofta tänkt att jag vill springa i Västerort, men det är ju lite för långt bort för min bekvämlighet. Det är synd att resonera så, för det här var löpning när den är som bäst. Vi sprang mycket vid vatten och passerade fina hus, flera badplatser och en elefant i Ålsten (som jag missade, men jag såg några kameler).

När jag fick höra att det var 4,5 kilometer kvar tänkte jag att det inte skulle bli de lättaste kilometrarna heller. Nu var det slut på samtalet. Det kändes tungt i benen, vilket inte är så konstigt med tanke på att det här är det längsta jag sprungit sedan Stockholm Marathon i början av juni. Mot slutet hade jag en konstant lucka fram till mitt löpsällskap som jag inte klarade att hämta in.

Efter 20 kilometer avklarade på lite under 94 minuter avslutade vi med en kilometers lugn nedjogg hem till Erik. Mör men nöjd bjöds jag lite återhämtningsdryck med chokladsmak innan dusch och hemfärd. Sammanfattnigsvis tycker jag att långpasset helt klart var värt lika lång tid i kollektivtrafiken. Om man hinner genomföra passet innan lunch så har man nästan hela dagen ledigt för annat (och en behaglig känsla i kroppen).

127

Jag vet inte om det är för att jag är i ett tillfälligt försvagat tillstånd, men jag hade svårt att hålla tårarna tillbaka när jag kollade på det här:



Hittat i en diskussion på Funbeat.

294

Jag loggar numera min löpning på både på jogg.se och funbeat. Visst, det är dubbelt arbete, men så här långt är det ju inte mycket löpning att tala om. Min plan är att utvärdera de olika träningsdagböckerna och se vilken jag tycker är bäst. De är vid en första anblick ganska lika, och i båda kalendrarna kan man lägga in planerade lopp, vilket väl är det enda löpningsrelaterade jag ägnat mig åt idag.

Hittills lutar jag åt jogg.se. Funbeat känns lite mer trögarbetat.

300

Nu har jag registrerat mig på funbeat också - ännu en plats på nätet med träningsdagbok, diskussionsforum och jag vet inte allt (och jag är alldeles för trött för att ta reda på det just nu).