Milen 2012 (79 dagar)

Tio dagar efter Hässelbyloppet vill jag ännu en gång glädjas lite över mina resultat på milen i år.

Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21
Hässelbyloppet 39:57

Hoppas att det håller i sig. Nästa år betyder sub 40 lite mer än vad det gjorde i år.

Enkäter (94 dagar)

Idag har både Lidingöloppet och Sicklaloppet skickat ut sina deltagarenkäter. Jag har besvarat båda och vill uppmana alla andra mottagare att göra detsamma. Det tar inte särskilt lång tid. Vill man att det ska gå riktigt snabbt kan man välja ut de punkter som man tycker är viktiga och nöja sig med att besvara resten av frågorna med hjälp av betygskalorna och de angivna alternativen.

När man besvarar Sicklaloppets enkät deltar man samtidigt i en utlottning där man kan vinna en startplats i nästa års lopp.

Milen (118 dagar)

För mer än två år sedan brukade jag säga att jag tyckte att milen var för kort. Jag hade tröttnat lite på distansen eftersom jag var tvungen att springa på max under hela loppet för att kunna fortsätta att springa på nytt personbästa.

Jag fortsatte förstås att springa de millopp jag alltid springer, Sentrumsløpet på våren och Midnattsloppet i slutet av sommaren. Sedan anmälde jag mig för skojs skull till det nystartade Kistaloppet och sprang sub 40 med minsta möjliga marginal. Jag kunde nästan inte tro på det själv, så jag anmälde mig till Hässelbyloppet och kapade ytterligare en minut och en sekund.

Milen 2010
Sentrumsløpet 41:10
Midnattsloppet 42:48
Kistaloppet 39:59
Hässelbyloppet 38:58

Året efter började på samma sätt som året innan. Nu var jag lite mer intresserad av distansen, men utöver en överraskande bra tid på Midnattsloppet så var det 41-minutersresultat överlag. På Kistaloppet var jag inte ens i närheten av sub 40.

Milen 2011
Sentrumsløpet 41:09
Viruddenloppet 41:43
Midnattsloppet 40:03
Kistaloppet 41:10
Sicklaloppet 40:47
Hellasloppet 42:36

Jag kan inte påstå att jag gjort något speciellt för att prestera bättre i år, men mina milresultat har varit stabila och visar en intressant trend.

Milen 2012
Sentrumsløpet 40:55
Midnattsloppet 40:41
Sicklaloppet 40:21

Frågan är nu om jag ska hoppa över Hellasloppet och istället springa Hässelbyloppet. Ja, det är faktiskt lite lockande.

Sicklaloppet 2012 (124 dagar)

Jag försökte tänka positivt och kämpa på. Att jag åt en stor frukost så sent som en och en halv timme innan start eller att jag haft näsblod till och från under det senaste dygnet spelade faktiskt ingen roll. Jag stod tillräckligt långt fram vid start, stördes inte av trängsel och höll jämnt 3:55-tempo de första 4 kilometrarna.

Sedan gick det lite för långsamt lite för länge. Jag gjorde ändå mitt bästa för att inte ge upp hoppet mot slutet, men efter 8 kilometer visste jag att det skulle bli svårt. Jag visste dock inte att det var kört förrän jag nådde sista kurvan. Den officiella sluttiden blev 40:21. Jag antar att det som krävs för att ta mig under 40 igen är lite mer seriös träning och något större självförtroende. Som det är nu är jag nöjd.

Vid målgång fick man toapapper i stället för medalj.

Inför Sicklaloppet (125 dagar)

Jag kunde inte sova i morse, så jag gick en långpromenad med hunden. Det blev en sväng till Sickla och på tillbakavägen en liten bit av sträckan jag ska springa i Sicklaloppet imorgon. Det är ett parti som är bra att ha förkunskaper om, precis innan 7-kilometersmarkeringen. Man har sprungit längs nästan hela Sicklasjön när det först kommer en kort men brant nerförsbacke, full av ojämnheter som mejslats ut av regnvatten. Därefter korsar man också en kraftig rännil där det är ganska kladdigt runtomkring.

Direkt efter jobbet idag åkte jag till Sickla för att hämta min nummerlapp. Jag passade på att gå lite mer än den sista kilometern, från Sickla Udde till platsen för målgång. I år skiljer sig sträckningen något från loppet förra året, och det är lättare för mig att spurta om jag vet vad som väntar. I början av sista kilometern hittar man nog den minst charmiga delen av banan.

Förra året blev jag obehagligt överraskad av ojämnheterna på upploppet. Förhoppningsvis kommer jag ha tillräckligt med sinnesnärvaro för att inte snubbla i mål i år heller. Ännu trevligare skulle det vara ifall jag hinner i mål innan klockan blir 11:40. Om ni är i krokarna och vill ge lite stöd på vägen så har jag startnummer 468, illgrön tröja och illgröna skor. Om ni själva ska springa Sicklaloppet, Kistaloppet eller något annat så önskar jag er lycka till!

Det säkra före det osäkra (137 dagar)

Förra året fick jag springa Sicklaloppet gratis eftersom min arbetsgivare var sponsor och hade fått ett antal startplatser som det inte var stor konkurrens om. Jag blev erbjuden en plats även i år utan att ens ha bett om det, men nu är jag inte längre säker på att det finns någon startplats reserverad åt mig. Eftersom anmälningsavgiften höjs imorgon tar jag det säkra före det osäkra och köper en plats. Jag vill ju springa loppet.

Min sluttid i Sicklaloppet förra året blev 40:47. Det var ett överraskande gott resultat eftersom jag hade sprungit Berlin Marathon bara sex dagar tidigare och egentligen hade tänkt ta det ganska lugnt. I år hoppas jag givetvis på en bättre tid.

Sickla före Kista (156 dagar)

För två år sedan sprang jag första upplagan av Kistaloppet. Loppet fick en speciell plats i mitt löparhjärta eftersom jag för första gången gjorde sub 40 med sluttiden 39:59.

Förra året sprang jag både Kistaloppet och första upplagan av Sicklaloppet. I år ligger dessa båda lopp samma dag, lördag 8 september, så jag blir tvungen att välja.

Det som talar för Sicklaloppet är först och främst att det är på hemmaplan, men också att jag erbjudits en sponsorplats och slipper betala startavgiften. Det som lockar med Kistaloppet är en ny chans att erövra den där jackan som jag missade förra året.

Det finns förstås en teoretisk möjlighet att springa båda loppen eftersom starten i Sicklaloppet går 11:00 och starten i Kistaloppet 14:00. Med det upplägget blir det förstås betydligt svårare att kvalificera sig för jackan.

Idag fick jag en inbjudan till ett dop lördag 8 september kl 14:00. Jag antar att det avgör saken.

Anställningsförmån? (313 dagar)

Nu är det möjligt att anmäla sig till Sicklaloppet. Jag vet inte om jag ska anmäla mig eller om jag ska räkna med att jag kommer att behålla nuvarande arbetsgivare och därmed kanske kan få en sponsorplats i år igen. Jag avvaktar.

Det jag säkert vet är att jag vill springa Sicklaloppet igen. Jag vill dessutom göra det på en tid under 40 minuter. Sist gick det på 40:47, men det var mindre än en vecka efter Berlin Marathon.

Jag och arbetskamraten Johnny efter Sicklaloppet 2011.

Istället för återhämtning: Sicklaloppet

Jag skulle egentligen ha skrivit färdigt en längre rapport från Berlin Marathon, men det har inte blivit så mycket som en hel mening sedan jag satt på flygplatsen i Berlin.

Jag skulle egentligen ha sprungit en eller två återhämtningsjoggar under veckan, men istället blev det rakt på snabbdistans idag.

Jag skulle egentligen ha tagit det lugnt på Sicklaloppet, men jag lyckades hålla god fart i stort sett hela vägen och sprang milen på 40:47.

Under loppet och efter målgång med min vän och kollega Johnny.
Bilder: Sara M

400 till Sicklaloppet

Jag har ännu inte tagit mig tid att sammanfatta mitt deltagande i Midnattsloppet, men det kommer en text senare i veckan. Först vill jag bara flagga för två kommande tiokilometerslopp. Närmast på tur är Kistaloppet lördag 10 september, då jag ska göra ett allvarligt försök att springa på nytt personbästa. Adrenalinet pumpar redan nu!

Lördag 1 oktober arrangeras Sicklaloppet för första gången. Ambitionerna kommer då att vara något lägre med tanke på att jag ska springa Berlin Marathon sex dagar tidigare. Jag kan dock inte motstå ett lopp på ”hemmaplan” — speciellt inte när jag får en gratis startplats eftersom min arbetsgivare är är en av sponsorerna!

Nu är det över 400 anmälda till Sicklaloppet, vilket de själva illustrerar på ett trevligt sätt: