Att saker inte alltid blir som man tänkt sig borde inte komma som någon överraskning. Saknas dessutom planering så kan det sluta nästan hur som helst.
Jag har tagit allting lite som det kommer, utan vidare eftertanke. Så går det som det går. Istället för en lugnare period med tydligt fokus har jag kastats mellan olika jobb och aktiviteter. Jag har slarvat och begått misstag, överlåtit åt andra och haft dåligt samvete.
Jag har varit trött och blivit sjuk. Jag har inte sprungit, inte skrivit. En tvångsmässig vana att göra något varje dag behöver bara en dags uppehåll för att upphöra som vana. Den där envisheten blir först svagare för varje gång man misslyckas och försvinner så småningom helt.
Kanske ersätts tidigare vanor av något nytt, eller så lyckas man kanske återuppta den tidigare vanan. Missbrukarbeteende.
Ta lärdom men var inte för hård mot dig själv. :-)
SvaraRaderaJag tycker egentligen inte om att fastna i gamla vanor. Just nu är jag ganska nöjd med att skapa nya.
SvaraRadera