Visst är det extra svårt så här års men inse fakta Morgon, du kommer aldrig ha så mycket tid (eller ork) till ditt förfogande! Släng in några "ungar" i ekvationen också, först utebliven/störd nattsömn och senare när de blivit äldre skjutsande till aktiviteter och förälramöten :-)
Som läsare av bloggen upplever att jag en allt större differens mellan dina träningsambitioner och din faktiska träning och ju större den diffen blir desto mer frustrerad kommer du bli!
Antingen så förlikar du dig med situationen och drar därmed ner ambitionen eller så hittar du en aktivitet, kanske annan än löpning, som ger dig större glädje och som du därmed lättare skapar utrymme för.
Min kommentar kanske kan verka hård och det är inte min mening men frustrationen som ofta nu lyser mellan raderna i dina inlägg bör inte vara oåtgärdad i långa loppet!!
Du har rätt, det finns en differens som ligger där och skaver. Jag trodde faktiskt att jag tog itu med den när jag sa upp mig i oktober. Nu blev det inte direkt den förändring som jag hade tänkt mig, men det kanske kommer. Något ska man ju räkna ned till. Det verkar bara som att jag har lättare att säga ja till mer jobb då andra personer är inblandade än att ta itu med löpträningen som bara rör mig själv.
Jag tänker ofta på er som får ihop träning samtidigt som ni har en familj, och då skäms jag ju lite över att jag beklagar mig. Jag är kanske inte så missnöjd med min situation som man kan tro när man läser mellan raderna. Avståndet mellan ambitioner och träning är inte heller oöverstigligt, men det tål att tänkas på. Att hitta något alternativ till löpning är dock inget som jag ens kommer att fundera över.
Jag tycker inte att din kommentar är för hård. Jag uppskattar att få ta del av utifrånperspektivet. Löpning är inte något som jag diskuterar med många i in omgivning annat än på ett mycket ytligt sätt, vilket innebär att jag inte heller tänker på det särskilt mycket förutom när jag sätter mig ner och skriver så här på kvällen. Kanske inte det bästa tillfället om man är mån om att hålla en positiv attityd.
Bra att du tog min välmenande kommentar på rätt sätt! Jag har förstått att du fått närmare till jobbet nu och det är en bra början. Jobbets krav kan ju vara svårare, jag jobbade själv en hel del över när jag var yngre och innan barnen föddes, numera är det faktiskt ganska sällsynt, i alla fall om med övertid menas mer än någon enstaka timma! Det kan vara svårare att säga nej såklart när flera är inblandade också!!
Jag tror mycket på kortsiktiga mål för att hålla upp motivationen, jag grovplanerar t ex min träningsvecka på söndagkvällen, och ser helt enkelt till att "boka" in mina minst tre pass varje vecka. Med 1-2 lunchpass per vecka är det aldrig problem att få till tre pass och sällan problem att få til fyra pass!
Visst är det extra svårt så här års men inse fakta Morgon, du kommer aldrig ha så mycket tid (eller ork) till ditt förfogande! Släng in några "ungar" i ekvationen också, först utebliven/störd nattsömn och senare när de blivit äldre skjutsande till aktiviteter och förälramöten :-)
SvaraRaderaSom läsare av bloggen upplever att jag en allt större differens mellan dina träningsambitioner och din faktiska träning och ju större den diffen blir desto mer frustrerad kommer du bli!
Antingen så förlikar du dig med situationen och drar därmed ner ambitionen eller så hittar du en aktivitet, kanske annan än löpning, som ger dig större glädje och som du därmed lättare skapar utrymme för.
Min kommentar kanske kan verka hård och det är inte min mening men frustrationen som ofta nu lyser mellan raderna i dina inlägg bör inte vara oåtgärdad i långa loppet!!
Du har rätt, det finns en differens som ligger där och skaver. Jag trodde faktiskt att jag tog itu med den när jag sa upp mig i oktober. Nu blev det inte direkt den förändring som jag hade tänkt mig, men det kanske kommer. Något ska man ju räkna ned till. Det verkar bara som att jag har lättare att säga ja till mer jobb då andra personer är inblandade än att ta itu med löpträningen som bara rör mig själv.
SvaraRaderaJag tänker ofta på er som får ihop träning samtidigt som ni har en familj, och då skäms jag ju lite över att jag beklagar mig. Jag är kanske inte så missnöjd med min situation som man kan tro när man läser mellan raderna. Avståndet mellan ambitioner och träning är inte heller oöverstigligt, men det tål att tänkas på. Att hitta något alternativ till löpning är dock inget som jag ens kommer att fundera över.
Jag tycker inte att din kommentar är för hård. Jag uppskattar att få ta del av utifrånperspektivet. Löpning är inte något som jag diskuterar med många i in omgivning annat än på ett mycket ytligt sätt, vilket innebär att jag inte heller tänker på det särskilt mycket förutom när jag sätter mig ner och skriver så här på kvällen. Kanske inte det bästa tillfället om man är mån om att hålla en positiv attityd.
Bra att du tog min välmenande kommentar på rätt sätt! Jag har förstått att du fått närmare till jobbet nu och det är en bra början. Jobbets krav kan ju vara svårare, jag jobbade själv en hel del över när jag var yngre och innan barnen föddes, numera är det faktiskt ganska sällsynt, i alla fall om med övertid menas mer än någon enstaka timma! Det kan vara svårare att säga nej såklart när flera är inblandade också!!
SvaraRaderaJag tror mycket på kortsiktiga mål för att hålla upp motivationen, jag grovplanerar t ex min träningsvecka på söndagkvällen, och ser helt enkelt till att "boka" in mina minst tre pass varje vecka. Med 1-2 lunchpass per vecka är det aldrig problem att få till tre pass och sällan problem att få til fyra pass!