Vaknade lite innan halv sju. Istället för att ligga kvar en halvtimme smög jag ut ur sovrummet med den lilla bunten träningskläder som legat förberedd (men outnyttjad) i ett par veckor. Klädde på mig på toaletten, åt en liten banan i köket och hämtade Garmin som låg fulladdad och avstängd i vardagsrummet.
Jag sprang från K22 runt Björkhagsslingan och tillbaka. Det är ingen lång runda, men 3,46 km är den längsta sammanhängande sträcka jag sprungit sedan 16 oktober. Snittempot på 5:16 är inte heller något man kan hänga i julgranen, men det gör mig inget. Det är normalt att krypa innan man kan gå.
Jag sprang från K22 runt Björkhagsslingan och tillbaka. Det är ingen lång runda, men 3,46 km är den längsta sammanhängande sträcka jag sprungit sedan 16 oktober. Snittempot på 5:16 är inte heller något man kan hänga i julgranen, men det gör mig inget. Det är normalt att krypa innan man kan gå.
Du är en hjälte! Ett stort steg för människan.
SvaraRaderaFör mig var det åtminstone ett steg i rätt riktning.
SvaraRadera