#7: Femton kilometer med vittne

Det tog ett tag innan vi började springa idag, min vän och jag. Jag väntade på att klockan skulle gå igång. Medan vi väntade började vi nästan att frysa. Visst hade vi kunnat springa utan fungerande mätning av sträcka och tid, men jag vill ju ha det loggat.

Nu är det sent på kvällen. Jag är sömnig och vill gå och lägga mig. Tekniken får mig ännu en gång att vänta. Överföringen från klockan till datorn funkar inte. Passet dyker inte upp. Om löpningen inte loggas, har jag då sprungit?

#6: Gonna fly now

En dag som denna då det åter faller snö i Stockholm och solen har visat sig ovanligt lite så kan det behövas en liten motivationshöjare. Det här är en personlig favorit.

#5: Inget New York i år

Jag har försökt att få en plats i New York City Marathon i tio års tid. Tre gånger har jag lyckats – 2006, 2010 och 2014 – men i år drog jag en nitlott i deltagarlotteriet igen. Jag räknade inte med att få en plats, hoppades nästan att jag inte skulle få det eftersom jag nöjer mig med Berlin i höst.

I år är det också första året på länge som jag inte är betalande medlem i New York Road Runners (NYRR). Det är ett medlemskap som snabbt betalar sig om man springer några av de många lopp som klubben arrangerar. I år planerar jag ingen resa till New York, och därmed heller inga lopp.

Det hart blivit en fin serie på vart fjärde år i NYC Marathon. Nu finns det förstås ingen garanti för lotterideltagare längre, så vi får se om jag har tur och får en plats 2018 eller om jag av någon anledning återvänder till New York tidigare.

#4: Spårinventering

Motionsspåren omkring där jag bor är bland de bästa jag sett och sprungit. Det känns som att jag adopterat vissa av dem och aktivt ser efter dem. Det enda jag kan sakna är ett lite längre spår eftersom de flesta av dem är ganska korta. De går dock att sätta ihop i olika kombinationer för att få längre rundor, vilket jag gjort ganska mycket mer nu i mars än tidigare. Det mesta av vintern har lämnat spåren, även om det fläckvis fortfarande funnits snö och is.

Björkhagsspåret är nog med sina tre kilometer det finaste spåret av mina närmaste. Det är nästan helt isfritt nu, bara ett större isparti kvar som lätt går att springa förbi.

Hammarbyrundan har offrats för ett husbygge vid Finn Malmgrens väg. Det går att ta sig runt det, även om det inte är så roligt (men särskilt rolig var Hammarbyrundan inte innan heller).

Kärrtorpsspåret brukade alltid var översvämmat närmast Kärrtorps IP så här års. När IP byggdes ut förra året blev det ny sträckning och ny dränering, så nu är det bara lite blött däromkring.

Hellasgårdens elljusspår är helt isfritt. Den här veckan har man fyllt på med sand på den del av spåret som ligger lägst och närmast Källtorpssjön.

Hellasgårdens gula spår är också löpbart, även om det ligger kvar ganska mycket is i ett parti nära Söderbysjön, ungefär en kilometer från Hellasgården.

Hellasgårdens gröna spår, delen utöver det som är gemensamt med gula spåret, har jag ännu inte hunnit springa i år. Jag återkommer med besked om ingen annan hinner före.

#3: Loggningen

Jag åt lunch med en vän idag som också är en vän på Runkeeper. Han refererade till mina två senaste pass och jag svarade honom att jag inte använder Runkeeper när jag springer.

Det har hänt att jag sprungit med Runkeeper någon enstaka gång när inte klockan kunnat göra jobbet, men den senaste veckan har jag bara loggat hundpromenader på Runkeeper.

Förut loggade jag min löpning både på Jogg och Funbeat. Senare nöjde jag mig med att bara registrera tävlingsresultaten där, men inte ens det gör jag längre regelbundet.

Nu är det bara Garmin Connect som gäller. Och så Shapelink som direktimporterar automatiskt från både Runkeeper och Garmin Connect. På Shapelink syns både löpning och hundpromenader.

#2: En ovanlig vecka

En helt vanlig vecka vill jag springa minst tre pass. En lämplig mängd skulle då vara minst tre mil. I verkligheten är en sådan vecka inte så vanlig för mig. Egentligen har det bara funnits två sådana kalenderveckor under hösten, nämligen de veckor som innehöll Lidingöloppet respektive New York City Marathon. Den nyss avslutade veckan klarade jag dock också att uppfylla bägge villkoren. Det blev alltså en ovanlig vecka. Eller ett steg i rätt riktning.

Det känns också ovanligt att jag den senaste veckan har kunnat springa mina pass i shorts och kortärmat (även om jag kompletterat med mössa och vantar). Detta ser jag också som ett steg i rätt riktning.

#1: Efter Barcelona

Efter fyra månader i Barcelona tog vi oss tillbaka till Sverige vid årsskiftet. Från början ville jag stanna längre, närmare bestämt till åtminstone denna dag. Jag tyckte nämligen att Barcelona Marathon 15 mars kunde vara en bra avslutning på att ha bott i Barcelona och att jag därmed också skulle slippa den svenska vintern.

Nu har vi varit hemma i mer än två månader. Det verkar som att vintern redan är slut. Jag har inte sprungit Barcelona Marathon idag, men jag har trots det haft en mycket bra dag och jag har utan större problem tagit mig igenom två månader av svensk vinter.

Utsikt över Barcelona och startplatsen för stadens maratonlopp.