Stockholm, Paris, Boston (271 dagar)

Jag längtar efter en resa. Särskilt en dag som den här, när våren tog ett steg bakåt. De som ska springa maratonlopp i Paris eller i Boston kunde inte lämnat Stockholm vid ett bättre tillfälle. De som sprang i Vällingby kunde nog inte gjort det vid ett sämre tillfälle.

Eftersom jag känner till lite folk som ska springa i Paris och och i Boston så kommer jag att hålla lite koll på hur det går i de båda loppen. Boston Maraton hoppas jag springa själv någon gång, men då hoppas jag att det inte blir så varmt som de 30 grader prognosen visar för måndag.

Två veckor till tävlingspremiär (272 dagar)

Om två veckor är jag i Oslo. Tävlingssäsongen inleds då med Sentrumsløpet — för nionde året i rad! Jag brukar inte känna mig särskilt väl förberedd inför årets första tiokilometerslopp, och det gäller nog även det här året.

Flera år har jag åkt till Norge utan särskilt många mil i benen. I år har jag förvisso hunnit med några längre pass och tror mig därmed redan ha hyfsad uthållighet, men jag vet inte alls hur jag ligger till när det gäller snabbhet.

Den här våren handlar egentligen mycket om just snabbhet. Dels skulle det vara trevligt att göra ett något bättre resultat på Sentrumsløpet än de drygt 41 minuterna som jag landat på de senaste åren, och tre veckor senare ska jag ju ge mig på distansen 5 kilometer när jag springer Skärholmsloppet. Det är svårt att veta vad jag kan nå för tid den distansen, men jag vill väldigt gärna vara under 19 minuter.

För att testa formen får jag väl antingen springa ett testlopp på några kilometer eller springa några halvlånga intervaller på Kärrtorps IP. Jag är speciellt nyfiken på hur jag skulle klara några åttahundringar.

Tvånget (273 dagar)

Kravet jag lagt på mig själv att skriva dagliga inlägg ger både goda och dåliga resultat. Ibland betyder det att jag tvingas tänka löpning även de dagar då jag inte praktiserar det, medan det andra dagar bara innebär att jag går och lägger mig onödigt sent.

Från ett virus till ett annat? (274 dagar)

Hur snabbt förlorar man den kondition man byggt upp? Hur snart förtvinar musklerna?

Idag var jag tillbaka i spåret igen efter nio dagars uppehåll. Inget avancerat, bara tre och en halv kilometers jogg med hunden. Hon verkade också lite ringrostig.

Det verkar som att ännu ett virus härjar i hushållet, den här gången med fokus på halsen, så jag är inte säker på att jag är tillbaka i spåret för gott. Det känns lite lurt just nu, men man ska inte känna efter för mycket.

New York-tips (275 dagar)

En kollega ska åka till New York och bad mig om några tips. Det första hade han dock redan klart för sig: springa i Central Park!

Jag tänker förse honom med en löparkarta. Några butikstips blir det givetvis också. Kanske kan jag be honom köpa med sig något hem, för vem vet när jag själv får tillfälle igen.

Premiär för XTreme Running (276 dagar)

Den här tisdagen är det premiär för XTreme Running i Ursvik. Det finns två saker som talar emot mitt deltagande under den här säsongen och bara en som talar för.

För det första bor jag inte norr om stan längre. Att åka från jobbet i Kungens kurva till Ursvik för att springa och sedan åka hem till kanten av Nackareservatet är nästan bara löjligt.

Mitt tidigare deltagande, senast 2010, motiverades delvis av möjligheten att vinna en startplats till Lidingöloppet, vilket jag hade turen att göra 2008. I år finns inte den möjligheten.

Å andra sidan gillar jag den tuffa 15-kilometersbanan, och jag skulle ju gärna putsa mitt tidigare personbästa på 70:08. Kanske vid en senare deltävling när jag inte är i slutstadiet av en förkylning.

Discathon (277 dagar)

Som exempel på ett annorlunda sätt att tävla i löpning seglade discathon upp i en Trivial Pursuit-fråga under kvällen. Jag kollade ett YouTube-klipp, men det såg inte alls roligt ut.