På eftermiddagen gick jag ut till stranden med endast badshorts, solglasögon och löparklocka och började springa söderut i strandkanten. Det är fint när saltvattnet stänker runt anklarna, samtidigt som det är enklare att springa där sanden ligger lite hårdare packad.
Det var inte så mycket folk, kanske för att solen var på väg ner och skuggorna började lägga sig över stranden. Jag kollade på vilka ställen som fanns och passerade två bröllop på vägen. Efter att ha sprungit några hundra meter längs en bevakad ödetomt och nått 4,5 kilometer vände jag tillbaka.
Det är konstigt vilket jämnt tempo jag håller när jag springer barfota på stranden. Men det är klart, förutsättningarna är ju konstanta. Jag övervägde att springa 500 meter förbi startpunkten och tillbaka för att nå en mil, men avslutade där vi bor eftersom jag såg K och kunde låta henne ta en bild.
Det var inte så mycket folk, kanske för att solen var på väg ner och skuggorna började lägga sig över stranden. Jag kollade på vilka ställen som fanns och passerade två bröllop på vägen. Efter att ha sprungit några hundra meter längs en bevakad ödetomt och nått 4,5 kilometer vände jag tillbaka.
Det är konstigt vilket jämnt tempo jag håller när jag springer barfota på stranden. Men det är klart, förutsättningarna är ju konstanta. Jag övervägde att springa 500 meter förbi startpunkten och tillbaka för att nå en mil, men avslutade där vi bor eftersom jag såg K och kunde låta henne ta en bild.
Efter barfotalöpning och svalkande bad. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar