Intervaller på Kärrtorps IP

I helgen flyttade vi in i den nya lägenheten i Björkhagen. På den allra första hundpromenaden, i måndags, hann vi inte många meter in i skogen innan vi mötte Ingmarie. Hon var inte sen att bjuda in mig till ett intervallpass på Kärrtorps IP på onsdagen. Jag tänkte att jag skulle hinna med ett ett eget distanspass innan det, men det mesta av min tid gick till att flytta runt möbler och tömma flyttlådor.

Magnus och Janne ser pigga ut trots löpning i sommarvärme.

Jag sprang den dryga kilometern till idrottsplatsen. Även Magnus och Janne hade nappat på att springa Kärrtorpsrundor den här förmiddagen. Med Ingmarie som guide värmde vi upp med tre kilometer i skogen. Sedan skulle Ingmarie, Janne och jag springa 12 gånger 400 meter. Redan innan den första kände jag mig tveksam till att jag skulle orka. Att avbryta efter 10 var en plan jag behöll för mig själv.

Våra väskor vilade i ett svalt bås medan vi själva plågades i solen.

”De goda nyheterna är att det blir 75 sekunders vila” sa Ingmarie inför första intervallen. Jag höll mig precis bakom henne under hela första varvet, medan Janne tog det lite lugnare. Ingmarie och jag kom överens om att turas om att dra under de följande 11 varven. Efter sju varv kände jag mig helt slutkörd, så efter det åttonde bestämde jag mig för att sänka tempot.

På så vis blev det lite enklare, även om jag fortfarande kände mig ganska utmattad i sommarsolen. Istället för varvtider runt 1:25 låg de sista fyra på ca 1:30-1:35. Jag vilade bara en minut nu för att fortfarande känna pressen från Ingmarie. De två sista var inte alls så jobbiga som jag tidigare hade trott, men utan sällskap och Ingmaries ständiga uppmuntran hade jag nog inte orkat springa intervaller över huvud taget.

Ingmarie har fler bilder från intervallpasset (där även jag syns).

Sedan blev det förstås löpskolning också, något som jag under Ingmaries ledning fruktar mer än intervaller. Seriens avslutning med 20 utfallssteg, 6 grodhopp och 2 gånger 20 jämfotahopp är en riktig plåga. Vi gjorde två serier innan vi avslutade med gemensam nedjogg — samma tre kilometer som uppjoggen, fast från andra hållet. Sedan sprang jag direkt hem och åt lunch.

Ingmarie frågade mig idag hur det kändes i benen. Mitt svar är att utöver träningsvärken känns det finfint!