Jag försöker få regelbundenhet i rehabprogrammet igen. Jag körde igenom övningarna på lunchen igår fredag, utan uppvärmning för att slippa stressa med maten efteråt. Idag har jag haft hemsk träningsvärk, vilket känts som mest när jag klivit ur bilen efter ett par timmars körning. Jag vet inte om jag gör något fel eller om det bara beror på att jag är så svag.
När jag kommer hem igen kommer det att vara söndag kväll och hög tid för en ny genomkörning av programmet. Jag bävar.
söndag 14 maj 2017
fredag 12 maj 2017
#263: Startnummer 1572 i Stockholm Marathon
Startbeviset till Stockholm Marathon kom igår. Jag brukar tycka att det är roligt med ett snyggt, lågt startnummer. Årets är inte mitt lägsta, men det spelar inte så stor roll nu när det inte längre är samma som förra årets placering (vilket jag verkligen uppskattade de åren som det var fallet).
![]() |
| Med 1022 på bröstet vid målgång 2016. |
torsdag 11 maj 2017
#262: Långa dagar och låga ambitioner
Nu är snart den här ansträngande arbetsveckan slut. Jag har haft två stycken åtta till arton-dagar och en 6 till 16-dag, samt flera andra aktiviteter i direkt anslutning till jobbet. Jag är trött, så trött att jag faktiskt somnade sittande framför datorn alldeles nyss.
Nästa vecka blir förhoppningsvis mer som vanligt och jag hoppas att jag ska klara att springa till eller från jobbet ett par gånger. Det är inte mycket, men åtminstone något.
Nästa vecka blir förhoppningsvis mer som vanligt och jag hoppas att jag ska klara att springa till eller från jobbet ett par gånger. Det är inte mycket, men åtminstone något.
onsdag 10 maj 2017
#261: Varken gå, springa, köra bil eller resa
Jag har ont i mitt knä igen, osäker på om det är den senaste löprundan som är boven eller något annat. Dagen efter jag sprang märkte jag inte mycket, men idag känns det nästan konstant när jag går. Det är synd att det kommer precis innan en helg då jag eventuellt ska köra bil i åtskilliga timmar, alternativt sitta still på en buss eller ett tåg. Det känns nämligen som värst när jag suttit stilla ett tag.
tisdag 9 maj 2017
#260: Steg och sömn enligt Garmin
Garmin försåg mig med lite statistik när det gäller antalet steg jag tar varje dag och hur många timmar jag sover om nätterna – båda i jämförelse med Garmins andra användare. Elvatusen steg om dagen placerar mig över 79 procent av de andra (i en period då jag knappt springer), medan sju timmar och en kvart är mindre sömn än de flesta andra som ingår i statistiken.
I verkligheten är det mindre sömn än så, eftersom jag märkt att Garmin ofta räknar tiden när jag bara är stilla fast inte sover, till exempel den sista stunden i soffan på kvällen och om jag ligger vaken i sängen. Den senaste tiden har jag i verkligheten snittat ungefär fem timmar per natt. God natt.
I verkligheten är det mindre sömn än så, eftersom jag märkt att Garmin ofta räknar tiden när jag bara är stilla fast inte sover, till exempel den sista stunden i soffan på kvällen och om jag ligger vaken i sängen. Den senaste tiden har jag i verkligheten snittat ungefär fem timmar per natt. God natt.
måndag 8 maj 2017
#259: Nära och fjärran
Jag älskar verkligen ”mina” spår på andra sidan gatan från där jag bor. Det är otroligt bekvämt att direkt kunna vara i skogen utan att först behöva ta sig dit på något tråkigt sätt. Med det sagt kan jag ändå inte låta bli att längta bort en aning för att springa på något helt nytt ställe, att ge mig ut på upptäcktsfärd.
I sommar blir det semesterresa och då får jag tillfälle att stilla denna längtan. Det blir ingen löparresa med lopp planerat, men det lär bli tillfälle att springa på nya platser. Tills dess får jag nöja mig med lyxen att ha nära till skogen och alldeles lagom långt till jobbet.
I sommar blir det semesterresa och då får jag tillfälle att stilla denna längtan. Det blir ingen löparresa med lopp planerat, men det lär bli tillfälle att springa på nya platser. Tills dess får jag nöja mig med lyxen att ha nära till skogen och alldeles lagom långt till jobbet.
söndag 7 maj 2017
#258: Inte långt, men lugnt
Det fanns ingen plan utom att jag ville springa så långt som möjligt utan smärta. Efter ett tag ersatte jag tid med puls på klockans display och försökte hålla mig så lågt som möjligt. Som vanligt blev det allt svårare. Först efter elva kilometer började det kännas i knät, men då hade jag mindre än två kilometer hem. Det blev en fin söndagsrunda med både solsken och vitsippor.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
