#376: Ett ovanligt långpass

Det är inte många långpass i träningskalendern inför Berlin Marathon. Med tre veckor kvar kommer det inte att bli så många fler heller.

Idag gav jag mig ut med avsikt att springa ett långpass med förbehåll för att jag skulle få så ont att jag skulle få avbryta längs vägen. Därför hade jag med mig SL-kortet i löparryggsäcken. I denna installerade jag dessutom för första gången ett nyinköpt vätskesystem. Jag har tidigare inte varit intresserad av att använda ett sådant utan alltid bara haft med mig en vattenflaska på långpassen.

Vädret var helt perfekt för att springa långt. Mulet, svalt och lite blåsigt. Att hålla ett lågt tempo som brukade vara så svårt kommer nu helt naturligt. Jag bestämde mig tidigt vart jag ville springa de första kilometrarna, och sedan var det bara att fundera över hur jag skulle fortsätta för att få ihop tillräckligt lång sträcka. Att hålla mig nära kollektivtrafiken var inget jag brydde mig om eftersom jag inte kände av några fysiska besvär.

Jag drack lite då och då ur munstycket som annars sitter fast med ett magnetfäste på bröstbandet. De enda problemen som uppstod var att jag var tvungen att ta en kisspaus efter en timme och en kvart och att det vid ett senare tillfälle rann vatten ur slangen när jag böjde mig fram för att knyta skosnöret eftersom jag lämnat munstycket öppet.

På eftermiddagen och kvällen hade jag ont i höger knä i samband med några tyngre lyft och att jag bar tungt uppför trappan, men i övrigt har det inte varit någon fara.

#234: Dagens outfit

Premiär för min del. Överträffade mina förväntningar.

#219: Kayano eller GT-2000?

För ett par månader sedan kasserade jag mina Asics GT-2000, som var de skor jag då sprungit mest med och som faktiskt var det enda paret löparskor jag – synbart – slitit ut. Sedan dess springer jag oftast med ett par Asics Kayano som inhandlades vid samma tillfälle men som i första hand har varit mina ”maratonskor”.

Nu känner jag att det är hög tid att köpa ett nytt par, och jag lutar åt att hålla fast vid det jag är van vid. Frågan är bara om det blir Kayano eller GT-2000. Webhandeln Löparshop.se har påpassligt nog idag skickat ut en länk till en artikel där man skurit upp skorna och gjort en jämförelse. Jag ska dock fundera lite till innan jag tar ett beslut.

#173: TBT Midnattsloppet 2006

Det fanns en tid då jag hade en klocka (som jag tror att jag fick vid ett prenumerationserbjudande från Runner's World) som bara kunde spara 8 mellantider. Då fick jag välja vilka mellantider jag skulle trycka. Sedan fick jag radera det innan jag kunde använda klockan igen.

Jag har gått igenom innehållet av en flyttlåda från vårt källarförråd. På baksidan av ett gammalt jobbdokument hittade jag en avskrift av mina mellantider från Midnattsloppet 2006. Då såg det ut så här:

Hyfsat jämn fart och en liten spurt i Midnattsloppet 2006.

#153: Inför Midnattsloppet

Jag jobbar dagtid innan Midnattsloppet, så jag har redan fått tänka på vissa förberedelser eftersom jag bara har ett par timmar hemma mellan jobb och lopp.

Jag har tvättat tidigare i veckan så att jag inte saknar de plagg jag behöver utöver starttröjan. De skor jag tänkt använda vet jag också var de är (minns saknade skor inför Stockholm Marathon 2015).

Min klocka står på laddning i detta nu och ska sedan stängas av. Jag har redan tidigare raderat aktiviteter så att det finns plats för nytt (minns full varvdatabas vid halvmaran i Barcelona 2013).

Överenskommelse med sambon om tid för – och val av – middagsmat imorgon (minns en stabbig pasta helt nära start för Sentrumsløpet 2015).

Jag har registrerat tjänsten för kontinuerliga statusuppdateringar på Facebook. Flera gånger tidigare har detta inte funkat, men så sent som på Stockholm Marathon kunde man få mina mellantider den vägen.

Det enda som återstår är en god natts sömn.

#149: Veckan med Midnattsloppet

Igår, på väg hem från jobbet, hämtade jag ut mina saker till Midnattsloppet. Tröjan kommer i år från Adidas och är därför lite snyggare. Lite mer lila än så blå som på bilden, men de tre ränderna på ärmen gör sitt jobb.

Årets tröja, chip och startgruppsarmband.

#141: Det jag inte använder, del 2

Nyligen konstaterade jag att jag hade betydligt lägre vilopuls än vad jag hade väntat mig. För många år sedan brukade jag kolla pulsen varje kväll när jag gick och la mig, men nu vet jag inte ens säkert var jag har pulsbandet som hör till min Garmin-klocka.

Pulsbandet som jag kanske borde leta fram igen.

#113: Vad det blev av söndagen

Morgonen började med kramp, sådan där vadmuskeln bara låser sig, det gör fruktansvärt ont och nästan är omöjligt att avbryta. Ofta har jag druckit alkohol dagen innan, ibland kan jag känna spår av smärtan i flera dagar efteråt.

Jag övergav tankarna på att springa hem från jobbet, tog inte ens med mig prylarna för att kunna avgöra senare. När jag slutat jobba åkte jag direkt till Hellasgården för att träffa vänner och ta ett dopp. Det bästa hade förstås varit att åka hem först och springa till Hellasgården, vilket inte hade tagit längre tid och hade haft sina fördelar.

Nu bestämde jag mig ändå för att springa hem efter badet, i badshorts som ännu inte torkat och med det jag hade att tillgå i övrigt. Runkeeper fick som vanligt vikariera för Garmin. Inte den mest bekväma löpningen, men glädjande att vaden inte bråkade.

Söndagens kortpass på Runkeeper.

#99: Det jag inte använder, del 1

Jag har ett par gamla Nike-skor som jag inte minns när jag sprang i senast. Om man lyfter ut sulan i vänsterskon så syns där en liten lucka med plats för ett chip. Jag tror att tanken var att detta chip skulle kommunicera med Apples iPod. Jag har aldrig ägt ett sådant chip. Jag har inte använt den lilla luckan till någonting annat heller, men skorna funkar fortfarande. 

Skon med den mystiska luckan.

#72: De förlorade skorna

Som jag skrivit tidigare så har jag tappat bort de skor som jag haft för avsikt att använda vid Stockholm Marathon på lördag. Det är mina minst använda skor, en investering på omkring en tusenlapp som jag inte är beredd att göra igen den här veckan. Oron hann idag växa till något som liknade ångest.

Jag hade satt mitt hopp till en låda i källarförrådet. I förmiddags gick jag ner och plockade fram den. Jag plockade med en del andra lådor innan jag vågade kolla i skolådan. Dessvärre bestod innehållet bara av gamla skor och ett par boots jag inte använt på flera år.

Tyvärr lämnade det mig bara med en mental bild av hur jag dumpade en del skor i en insamling för Human Bridge för en tid sedan. Jag tog ännu en titt i skoskåpet i hallen som jag redan hade uteslutit. Den här gången hittade jag innersulorna till de förlorade skorna och det andra paret som jag använder oftast.

Det sista som återstår?

Human Bridge alltså. Var kunde jag annars ha lagt skorna? Skostället nedanför hatthyllan stod de ju inte heller i. Men plötsligt såg jag skopåsen på en krok intill vägen bakom alla jackor. Tänk gatlyktan i Narnia på andra sidan rockarna i garderoben. Kunde det vara? Det var det!

Inköpta i Chicago, inplanerade för Stockholm på lördag.

Nu känner jag mig betydligt mer harmonisk. Förhoppningsvis kommer jag att springa min hititlls snabbaste mara med dessa skor på lördag. Och sedan får skorna följa med till Berlin i september.

#67: Marathonkväll inför Stockholm Marathon

Nästa onsdag ska jag på ”marathonkväll” på Runner’s Store. Jag brukar gå på den här typen av evenemang om jag har möjlighet, vanligtvis bara som en del av den mentala uppladdningen och för att kanske få någon liten pryl eller smaka på årets sportdryck. De erbjudanden som förekommer brukar inte vara tillräckligt bra för att jag ska nappa. Fast i år kanske det blir annorlunda, för jag tycks ha förlagt mina maratonskor...

#23: Slit-och-släng-skorna

Det är ett par år nu som mina gamla lättviktsskor fått följa med på resor för att eventuellt inte få följa med hem igen. De kommer förmodligen aldrig få tävla igen, men de har blivit kvar och de har hunnit bli väl beresta. 

178: Hämtat startlapp och testat skor

Igår började utdelningen av startlappar till Nacka Halvmaraton. Att hämta första dagen var egentligen det enda alternativet för mig, eftersom utdelningen då var så nära som Puls & Träning vid Nacka Forum. Det är ungefär fyra kilometer att springa enkel väg. Det är betydligt längre till Saltsjöbadens IP.

De skor jag har tänkt använda på årets båda maratonlopp i Stockholm och i New York, ett par Asics Gel Kayano 20 som jag köpte i Chicago, måste då ha (men har ännu inte) testats ordentligt. Jag sprang dem därför till startlappsutdelningen och vidare hem till min syster och sedan hem. Drygt en mil i ett tempo strax under fem minuter per kilometer och det kändes riktigt bra. Jag kör med de skorna på lördag också så att jag vet säkert att de kommer att funka på årets första mara tre veckor senare.

Årets långloppsskor. För tillfället de vitaste skor jag har.

Billigt och gratis (3/2 dagar)

Sist jag var i Mexico – i april 2011 – gjorde jag också ett par korta stopp i New York. Där besökte jag JackRabbit Sports NYC Running Show för att handla lite billiga(re) löparprylar och bland annat se Christopher McDougall berätta om sin bok Born to run. Boken köpte jag inte då, men jag fick ett recensionsexemplar på svenska av en vän när jag var hemma igen.

Det kostade $10 att anmäla sig till mässan, vilket jag tyckte var okej eftersom man fick en rabattcheck på $15 att handla för. Om man sedan verkligen handlade så fanns det en bonusstege, vilket till exempel innebar att man kunde välja att få ett par strumpor om man handlade för minst $100.

Strandbagen ingick i inträdet. De två saker jag valde att köpa var solglasögonen Native Reactor och ryggsäcken Deuter speedlite 10. Jag fick en armpouch med reklamtryck och ett par strumpor. Jag vet dock inte om det råkade vara två vänsterstrumpor, för L angivet på båda är inte storleken. Vattenflaskan på bilden fick jag när jag sprang NYRR 4 Mile vid samma New York-besök.

Redan i maj 2011 ställde jag upp alla dessa prylar och tog bilden ovan. Därefter skrev jag första utkastet till denna text som har blivit liggande tills nu. Jag hade tänkt följa upp med utvärderingar av de olika prylarna allteftersom. Så blev det inte, men jag kan skriva något om dem nu.

Väskan är ett av de bästa köp jag gjort, och glasögonen har jag på mig just nu, på en kritvit strand intill ett turkost hav. Vänsterstrumporna sprang jag med nu på förmiddagen. Jag har faktiskt också idag haft på mig den t-shirt jag fick vid loppet den helgen.

Born to run blev liggande bredvid sängen i ett och ett halvt år. De sista kapitlen läste jag häromdagen på flygresan mellan Amsterdam och mellanlandningen på Cuba. Det kändes passande att avsluta boken på väg till Mexico, även om jag åkt till en annan landsända än den där boken utspelar sig.

På tal om utvärdering av prylar i inlägg planerade sedan länge så har jag haft för avsikt att skriva om de magneter jag fick från Sportsmagneter.dk. De är främst avsedda att användas som alternativ till säkerhetsnålar när man sätter fast startlappen vid tävlingar.

Jag brukar vara nöjd med säkerhetsnålar och vågade inte använda magneterna för första gången på ett maratonlopp, men sedan har jag använt dem på två lopp med gott resultat. Nålstick i funktionströjor kan jag ta – jag har tröjor helt uppslitna av nålstick – men skulle jag springa ett lopp i favoritjackan så är det magneter som gäller. Behöver jag skriva att favoritjackan är med på resan? Funkar i alla väder och klimat!

Det goda och det onda (7/6 dagar)

Två saker jag tar med mig på resan - det ena ett medvetet val, det andra helt oönskat - är

1. Mina Brooks T6 Racers, för att de är uttjänta och lika gärna kan avsluta sin tjänstgöring i Mexico, och

2. Ett svullet knä, efter att ha halkat och ramlat på väg till jobbet på själva avresedagen.

Koppling och kvitton (8 dagar)

Nu har jag lyckats parkoppla min Garmin med min nya dator. Det var inte så komplicerat som jag hade fått för mig, jag hade bara missat att gå in i klockans menyer och göra det möjligt. Jag vet inte om det spelar någon större roll just nu, för även om jag tar med mig klockan och dess laddare på resan så tänker jag lämna datorn hemma.

Av en lustig slump så hittade jag kvittot från när jag köpte min Garmin 410 (på sportmässan innan NYC Marathon 2010) medan jag letade efter saker jag skulle packa. Det låg i en liten hög av krognotor och några gamla biobiljetter. Få saker beskriver livet så väl som en samling kvitton.

Nya datorn och Garmin (36 dagar)

Jag har skaffat en ny dator (Mac, såklart) och har sakta börjat fylla den med innehåll och mening. En av de saker som känns självklara är att fixa kopplingen till Garmin. Detta har visat sig vara onödigt komplicerat. Vid förra försöket gav jag upp, nu verkar jag ha kommit en bit på vägen, men jag orkar inte säkerställa funktionen den här gången heller.

Upp till bevis först efter nästa löptur.

Favoritjackan (40 dagar)

Det har gått lite mer än två år sedan jag sprang New York City Marathon för andra gången. Dagen efter loppet köpte jag en finisher-jacka. Den var tyvärr slut i den storlek jag borde haft, men jag bestämde mig för att jag ville ha den ändå. Sedan har jackan i stort sett hängt i garderoben i två år, men den här veckan har jag använt den varje dag. Jag tycker mycket om den.

Dunkin' Donuts-mössan är också från NYC Marathon 2010.

Naturkompaniets skattjakt (82 dagar)

För ett halvår sedan gav jag mig ut på skattjakt när Naturkompaniet gömde sin nya katalog tillsammans med presentkort och utrustning på ett antal mer eller mindre otillgängliga platser i landet. Idag var det dags igen.

Den här gången var mina skor bättre lämpade för utmaningen. Nyttan med Gore-Tex blev uppenbar när jag efter fem kilometers löpning började traska över bäckar och klafsa genom kärr för att nå den närmaste skattgömman.

Jag följde ett terrängspår en bit, men tyckte snart att jag rörde mig åt fel håll. Sedan irrade jag bort mig fullständigt och blev mycket besviken när jag insåg att jag hamnat på Hellasgårdens välbekanta gröna spår. Slutligen, efter att envetet ha tagit raka vägen genom obanad terräng, nådde jag kärret som var mitt mål. Jag hoppade från tuva till tuva, råkade trampade ner och valde sedan att korsa kärret helt innan jag närmade mig från andra hållet.

Kärret sett från platsen för skattgömma #22.

Att skattgömman redan var hittad visste jag när jag gav mig av. Jag tog mig dit enbart för QR-koden som skulle finnas kvar och ge alla besökare ett erbjudande. Koden låg väl synlig på en tuva i träskets kant, lite svårscannad men till slut fungerande.

Tillbakavägen blev en blöt historia. Det regnade, och den genare vägen bestod snarare av olika slags vattendrag än stigar. Garmin strulade och fick ersättas med Runkeeper. Trots detta kom jag hem med gott humör (och ganska skitiga skor och tights).

Allt detta för att få köpa ett par handskar för 129 kronor?

Handlat på Stadium (93 dagar)

I augusti 2009, ett par månader innan den här bloggens första inlägg, gissade jag att min sluttid i Midnattsloppet skulle bli 41:59. Jag slog sedan gissningen med två sekunder, samtidigt som jag var tillräckligt nära för att vinna ett presentkort värt 1000 kronor på Stadium.

Det här presentkortet kunde bara användas för köp på nätet. Jag köpte en luftmadrass till sommaren efter, men sedan blev presentkortet liggande allt längre ner i mejlboxen. Sista giltighetsdag var den sista september i år, så förra söndagen försökte jag sätta sprätt på de återstående 761 kronorna.

Jag har haft svårt att hitta löparprylar att köpa eftersom jag tycker att jag egentligen redan har allt jag behöver. Men nu när jag var tvungen att göra några inköp började jag med att följa ett tips från Daniel och sedan bygga på med lite saker jag tror mig ha användning för. Det enda köpet som kan relateras till löpning var ett par funktionskalsonger av boxermodell.

Jag valde Stadium på Sergelgatan som uthämtningsplats, så idag när jag varit på kurs i stan gick jag dit och fick mitt paket av den trevliga butikspersonalen. Nu blir det provanvändning!