Billigt och gratis (3/2 dagar)

Sist jag var i Mexico – i april 2011 – gjorde jag också ett par korta stopp i New York. Där besökte jag JackRabbit Sports NYC Running Show för att handla lite billiga(re) löparprylar och bland annat se Christopher McDougall berätta om sin bok Born to run. Boken köpte jag inte då, men jag fick ett recensionsexemplar på svenska av en vän när jag var hemma igen.

Det kostade $10 att anmäla sig till mässan, vilket jag tyckte var okej eftersom man fick en rabattcheck på $15 att handla för. Om man sedan verkligen handlade så fanns det en bonusstege, vilket till exempel innebar att man kunde välja att få ett par strumpor om man handlade för minst $100.

Strandbagen ingick i inträdet. De två saker jag valde att köpa var solglasögonen Native Reactor och ryggsäcken Deuter speedlite 10. Jag fick en armpouch med reklamtryck och ett par strumpor. Jag vet dock inte om det råkade vara två vänsterstrumpor, för L angivet på båda är inte storleken. Vattenflaskan på bilden fick jag när jag sprang NYRR 4 Mile vid samma New York-besök.

Redan i maj 2011 ställde jag upp alla dessa prylar och tog bilden ovan. Därefter skrev jag första utkastet till denna text som har blivit liggande tills nu. Jag hade tänkt följa upp med utvärderingar av de olika prylarna allteftersom. Så blev det inte, men jag kan skriva något om dem nu.

Väskan är ett av de bästa köp jag gjort, och glasögonen har jag på mig just nu, på en kritvit strand intill ett turkost hav. Vänsterstrumporna sprang jag med nu på förmiddagen. Jag har faktiskt också idag haft på mig den t-shirt jag fick vid loppet den helgen.

Born to run blev liggande bredvid sängen i ett och ett halvt år. De sista kapitlen läste jag häromdagen på flygresan mellan Amsterdam och mellanlandningen på Cuba. Det kändes passande att avsluta boken på väg till Mexico, även om jag åkt till en annan landsända än den där boken utspelar sig.

På tal om utvärdering av prylar i inlägg planerade sedan länge så har jag haft för avsikt att skriva om de magneter jag fick från Sportsmagneter.dk. De är främst avsedda att användas som alternativ till säkerhetsnålar när man sätter fast startlappen vid tävlingar.

Jag brukar vara nöjd med säkerhetsnålar och vågade inte använda magneterna för första gången på ett maratonlopp, men sedan har jag använt dem på två lopp med gott resultat. Nålstick i funktionströjor kan jag ta – jag har tröjor helt uppslitna av nålstick – men skulle jag springa ett lopp i favoritjackan så är det magneter som gäller. Behöver jag skriva att favoritjackan är med på resan? Funkar i alla väder och klimat!

Malin Ewerlöf på Akademibokhandeln (287 dagar)

Akademibokhandeln har bjudit in till en träff med Malin Ewerlöf då man bland annat kan höra henne prata om sin nya bok. Evenemanget var tänkt att hållas enbart ikväll, men eftersom alla platser gick åt i ett nafs så fick jag och andra övertaliga möjlighet att närvara redan igår.

När jag och min löpintresserade vän kom dit blev vi serverade smoothie och energikaka — eller ”en bar” som man valde att kalla det. Presentationen hölls sedan i Löplabbets relativt nya butikslokal i Skrapan som ligger gömd i ena delen av Akademibokhandeln.

Förutom Malin Ewerlöf skymtas hennes bok och någons näsa.

Innan evenemanget mötte jag upp med Erik som bestämt sig för att inte gå dit eftersom han inte trodde att han skulle få höra något nytt. Efter att ha varit där måste jag ge honom rätt — som erfaren löpare lärde man sig knappast något. Det handlade mest om att komma igång med löpning och om hur man gör det till en vana (vilket jag själv i och för sig kan behöva bli påmind om en gång till).

Till er som är anmälda till ikväll och är osäkra på om ni ska gå dit så kan jag säga att jag tog trots allt fick med mig två saker därifrån: en bild av Malin Ewerlöf som en sympatisk och ganska underhållande person, samt en goodie-bag med två böcker, ett par strumpor och ”en bar”.

Bli en bättre löpare (304 dagar)

Malin Ewerlöf har skrivit en bok om löpning. Om ni vill höra henne prata om boken så kan ni anmäla er till Akademibokhandelns VIP-kväll torsdag 29 mars enligt instruktionerna här.

Löplabbet kommer också att vara på plats för att göra lite reklam, och så bjuds det på något att äta och dricka.

Junk miles (326 dagar)

Jag trampade slask i en timme med vattentäta kängor på förmiddagen och var inte sugen på att använda  löparskorna i samma underlag. Samtidigt ville jag inte låta helgen passera utan att jag sträckt på benen åtminstone under några kilometer — även om lusten att springa långt hade försvunnit.

När jag väl kom ut trodde jag dessutom att jag hade begränsat med tid, så det fanns mer än en anledning att hålla rundan kort. Det blev trottoarer i de fall de syntes samt i de fall jag tvingades till det på grund av trafiken. Efter fyra kilometer var jag tillbaka vid utgångspunkten.

Det har varken blivit kvalitet eller kvantitet den senaste tiden. För tillfället och under rådande omständigheter bryr jag mig inte så mycket om det, det viktigaste är att jag kommer ut istället för att bli sittande i soffan. Jag har å andra sidan alltid haft en tendens att fastna i samma distans och samma tempo.

Just att variera sig brukar vara det första man rekommenderas i olika artiklar som ska introducera folk till löpning, men idag läste jag en krönika på jogg.se om att bara springa junk miles. När jag själv började springa för ungefär tio år sedan så ville jag inget mer med det än att springa en mil eller så ett par-tre gånger i veckan.

Dagens låt (384 dagar)

I min gode vän Daniel Åbergs andra (och nyligen pocketutgivna) roman Vi har redan sagt hej då, bestämmer sig bokens berättarjag Filip för att springa från Hammarby Sjöstad till Björkhagens tunnelbanestation. Det är nyårsafton, det är mörkt, och det är framför allt jävligt halt. Inte helt oväntat gör han en vurpa och stukar foten någonstans i närheten av Hammarbybacken. Filip har dock viktigare saker att tänka på, så han ignorerar den fysiska smärtan och springer vidare.

Sedan jag flyttade till Björkhagen för några månader sedan har jag sprungit samma sträcka åtskilliga gånger. Jag är dock inte lika motiverad som Filip, så nu när halkan åter härskar runt Hammarbybacken så håller jag mig därifrån.

På Daniels egna blogg finns en låtkalender där inbjudna personer varje dag presenterar en låt som skulle kunna ingå på ett soundtrack till Vi har redan sagt hej då. Dagens bidrag, det näst sista, har jag fått äran att välja. Mitt val är kopplat till nyårsafton och har inget med löpning att göra, men det är inte omöjligt att det är den här låten som ekar i Filips huvud när han snubblar sig fram mot Björkhagen.

1

Dagen innan NYC Marathon får de internationella löparna delta i Continental Airlines Internatonal Friendship Run. Man får en nummerlapp att fästa på bröstet, men det är inget riktigt lopp. Man samlas vid FN och lyssnar på lite tal innan man joggar knappt fyra kilometer till Central Park för frukost.

Det som är roligt med tillställningen är att många av deltagarna gärna visar vilket land de kommer ifrån på något spexigt vis. Bäst i år – av de jag såg – var ett gäng japaner med sushi på sina huvuden.

Ett gäng sushifantaster i den uppåtgående solen.

Själv var jag lika tråkig som vanligt. Jag smög upp i sällskapet med den svenska fanan där de flesta åtminstone hade en blågul keps från Springtime. Jag filmade lite med mobilen, men det blev för dåligt för att sitta och pilla med Youtube.

När jag var med i samma arrangemang 2006 samlades löparna inne på FN-området, inte som nu på Dag Hammarskjöld Plaza. Det blir inte lika pampigt utan den fina utsikten över East River. En ännu större besvikelse var frukosten. För fyra år sedan fick man sitta ner på Tavern on the Green, nu fick man vattenflaska, bagel och äpple i handen som efter målgången i vilket litet motionslopp som helst. Frågan är om det inte hade varit bättre med sovmorgon.

Nu ska jag hämta min flickvän som är på väg ner mot JFK! Ännu en japan som fastnat för NYC Marathon får hålla mig sällskap medan jag väntar.

Första halvan lästes på flyget, andra halvan inom kort.

176

Jag har tidigare skrivit om några löparbloggar jag följer. Här är några till som kan vara roliga – inte minst de närmaste tre veckorna.

100 dagar till maraton
Likt mig räknar Maria André ner till ett kommande lopp, fast i hennes fall leder siffrorna till Stockholm Marathon. Bloggen ligger egentligen under tidningen Chef (från mitt fackförbund Ledarna), men jag läser den på blogspot-adressen för att det blir snyggare så. Jag missar därmed de flesta kommentarerna, men skit samma. Idag är det 21 dagar kvar till Stockholm Marathon.

Maraton på 50 dagar-bloggen
Jonas Leijonhufvud räknar också ned till sin premiär i Stockholm Marathon. Det här är en fortsättning på Kom i form-bloggen på DN.se (som jag dock inte har läst tidigare), vilket innebär att det blir en kamp mellan DN och SvD om vilken maratonbloggare som är bäst. Kampen gäller givetvis rapporteringen, för vem som kommer att ha bäst sluttid råder det inga tvivel om.

Into the wild
Fredrika (som också skriver Ultraschmultra) och Maria har fokus på terränglöpning och längre distanser, men i övrigt är det som vilken löparblogg som helst – pryltester, rapporter från lopp och diverse tankar om löpning och annan träning. Egentligen är det ju långa sträckor i terräng jag helst vill springa, och här finns det mycket kunskap och inspiration att hämta.

4:30-fart genom tillvaron
Staffan kan skriva om sin seriösa träning på ett sätt som inte tråkar ut mig (vilket annars gäller för flera bloggar). Jag har följt hans välskrivna blogg ett tag, och på Kungsholmen runt för en vecka sedan följde jag honom bokstavligen till ett nytt personbästa på halvmaran. Vi kommer helt säkert att ses på en hel del lopp framöver – förutsatt att jag i fortsättningen klarar att hålla jämna steg med honom...

Mot världseliten
Det finns mål, och så finns det mål. Jag själv har en önskan att bli uthålligare och en aning snabbare så att jag kan göra en hyfsad insats i NYC Marathon i höst. Stefan Zouagui är av ett annat virke. Han vill tillhöra världseliten i maratonlöpning. Om sin hårda träning för att nå en maratontid på neråt 2:10 bloggar han på Runner's World.

Kanske är det någon av dessa som biter sig fast och stannar kvar, men ni får gärna kommentera och tipsa om annan läsning!

215

Det var många sidor om folksporten löpning i söndagens DN. Både en helsidesartikel för hittills oinvigda som vill komma igång och ett längre reportage om folk som kan tänka sig att åka på löparsemester med Springtime till portugisiska Monte Gordo.

Löparvågen sträcker sig nu även till dumburken. Ikväll kl 21:30 är det premiär för Sverige springer, det första av tio halvtimmesprogram i TV4 Sport som handlar om löpning. Det ska tydligen bli reportage, träningstips och rapport från lopp, såväl som – vilken överraskning! – en avstickare till Springtimes löparläger i Portugal.

230

Att inte ha ett arbete att gå till kan betyda underverk för löpningen. Det betyder också att jag utan problem kan åka till djursjukhuset med hunden, vara med henne vid nedsövning och vänta till att hon vaknar igen efter operation. Hemma igen efter nästan sex timmar har jag inte förlorat en krona i inkomst.

Jag har inte kunnat springa heller, men jag hann besöka Bagarmossens bibliotek medan jag väntade på att få tillbaka hunden. Där letade jag upp tidningen Vi läser och bläddrade fram till en artikel skriven av Johanna L från Bokhora.

Johanna, som själv både springer och skriver, har intervjuat tre springande svenska författare (Gunnar Ardelius, Torbjörn Flygt och Denise Rudberg) som redogör för hur de använder löpningen i sitt litterära skapande. Det är lite kortfattat (köp inte tidningen enbart av detta skäl), men det är trevlig läsning för den som är intresserad.

Sedan hann jag nästan läsa en artikel i Svenskan om hur man inte kommer att kunna springa i Hagaparken så som vi gjorde i lördags. Mellan raderna kan man läsa att man ska vara glad att man även i fortsättningen kommer att kunna springa i Hagaparken (minus 8 hektar) – och så nära!

255

Runner's World la idag ut en lista med löparbloggar de blivit tipsade om. Jag har tidigare lovat att göra en egen lista över de löparbloggar jag läser, och nu är väl ett tillfälle så gott som något.

Maratonbloggen
Jag gissar att detta är en av Sveriges mest lästa bloggar om löpning. Om SvD har en blogg som heter Maratonbloggen så är det klart att den drar till sig läsare. Det är många som kommenterar också - fler än vad jag orkar läsa. Det jag uppskattar är att Petra Månström som skriver flera inlägg varje dag har en sådan bredd på ämnesvalet och är så nyfiken på alla aspekter av löpning.

Roadrunners Löparblogg
En löpare i ungefär min ålder som planerar att springa i stort sett samma lopp och vill göra det på tider som är desamma som jag hoppas på... Hur skulle jag kunna låta bli att läsa? Självklart har Roadrunner en betydligt bättre träningsdisciplin än vad jag har, och jag hoppas väl att det ska smitta av sig.

Snabba fötter
Jag har träffat Kenth en gång på ett långpass i Stockholm och blev nyfiken när han sa något som jag tolkade som att han inte är så bra på att träna utan mer fokuserad på tävling. Fast det är väl inte riktigt sant, han är bland annat en riktig löpbandsexpert. Hans tävlingsresultat är också något jag bara kan drömma om.

Sofia Headstrong
Sofia vill kombinera sina båda intressen mode och löpning. Jag intresserar mig för de faktum att hon är exilsvensk i New York (vilket jag själv har testat) och att vi springer ungefär lika snabbt och kanske rentav passerar varandra några gånger vid New York City Marathon i höst?

Ultraschmultra
Fredrika skriver om att springa långt. Riktigt långt. Hon har också en långsiktig plan som inkluderar ett av världens tuffaste långlopp, legendariska Spartathlon på 246 km. Det är svårt att inte imponeras och inspireras. Jag tror att det här är den första löparblogg jag började läsa och jag minns inte hur det gick till. Eller det kanske är dubbel lögn – var det via en kommentar på Jonas Crambys avsomnade löparblogg på Café?

263

Imorgon är sista dagen att förbeställa Den kompletta guiden till Marathon & Löpning för priset 99 kr istället för ordinarie 129.

Kan den verkligen vara värd det? Vad står det i den som man inte kan hitta på nätet eller i en hög med gamla Runner's World?

276

I dagarna släppte min vän Daniel sin andra roman Vi har redan sagt hej då på vårt gemensamma förlag Sockerförlaget. Jag har läst boken ett par gånger inför utgivningen och kan med glädje konstatera att jag tycker att den är mycket bra – till och med bättre än Dannyboy & kärleken som var Daniels debut för snart fem år sedan och vårt förlags första utgivning i sin pocketversion året efter.

Löpning har faktiskt en framskjuten roll i båda romanerna, och Daniel skildrar löpningen på ett så bra sätt – från den första romanens inledande sprint med huvudpersonen i frack, till den nyutkomna bokens snösladdande och stukande slutspurt – långa meningar med förbisvischande detaljer, rusande tankar och ett fruktansvärt tempo.

Även om löpning inte är ett centralt tema så är dessa sekvenser en stor del av hur jag tänker på de båda böckerna. Det handlar inte på något sätt om löpning som sport, utan min typ av löpning, den sort jag själv ägnar mig åt när jag antingen springer för att hinna med tunnelbanan eller är ute på en runda med bara mina egna tankar som sällskap.

353

Sedan igår är det filmfestival i Stockholm. Jag såg på film hemma istället i sällskap med min vän Stefan. Det blev en film med löptema som jag lånade när jag var på Sture bibliotek i torsdags för att lyssna på New York-prat. Se där – film, löpning och New York i en och samma mening – a perfect mix!

Stefan har en gång gett mig ett tummat exemplar av Alan Sillitoes novellsamling The Loneliness of the Long Distance Runner, och nu fick jag möjlighet att återgälda med motsvarande filmupplevelse. Från en filmvetare till en litteraturvetare.

Tyvärr får jag säga att filmen som skildring av löpning lämnade en hel del övrigt att önska. Mest irriterande var att filmens huvudperson sprang så oerhört fult.

Jag: Novellen var bättre.

Stefan: Låten också.