#244: Åtta år och tio dagar senare

När jag bodde i New York ett litet tag i början av 2008 fick jag besök av min vän Daniel och vi sprang ett lopp i Central Park. Loppet hette Run as One och var 4 miles långt. Jag sprang på 26:46 och Daniel på 35:36.

Daniel plåtade oss med äpple och bagel efter loppet.

Den här veckan har Daniel och hans lilla familj åkt till New York för att bo där ett litet tag, och idag gick samma lopp igen i Central Park. Jag önskar så att jag hade varit där och tvingat Daniel att springa med mig.

#188: Kvantitet

För en tid sedan skrev jag att jag sprungit fler än 100 lopp. Det var baserat på snabb överslagsräkning, men efter att ha använt mig av flera olika källor har jag kunnat konstatera att det faktiskt stämmer. Jag har gjort en enkel sammanställning där jag ordnat loppen efter distans och inom distansen angett loppen i kronologisk ordning efter den gång jag först sprang loppet.

Milen (46 lopp)
Midnattsloppet Stockholm 2003-2015
Hässelbyloppet 2003-2008, 2010, 2012
Sentrumsløpet 2004-2015
Stockholmsloppet 2004-2005
Kistaloppet 2010-2011
Viruddenloppet 2011, 2013-2014
Sicklaloppet 2011-2013
Hellasloppet 2011
Duvnäsloppet 2014-2015

Jag började med Midnattsloppet 2003 och sedan har det rullat på med flera andra tiokilometerslopp varje år. En del lopp springer jag varje år, medan några har försvunnit från min kalender. Totalt sett är det den här distansen jag springer oftast.

Halvmaraton (18 lopp)
S:t Eriksloppet 2003-2004, 2006
Kungsholmen Runt 2005-2006, 2010
Göteborgsvarvet 2006-2010
Stockholm Halvmarathon 2007-2008, 2010
Mitja Marató de Barcelona 2011, 2013
Nacka Halvmarathon 2014-2015

När jag ser tillbaka på tidigare års genomförda lopp så ser jag att jag bara sprungit tre halvmaror de senaste fyra åren (och inte en enda 2012). Det rimmar illa med att jag brukade säga att halvmaran är min favoritdistans. Jag har till och med sprungit fler maratonlopp!

Maraton (19 lopp)
Stockholm Marathon 2004-2015
New York City Marathon 2006, 2010, 2014
Berlin Marathon 2011, 2013
Jubileumsmarathon 2012
Chicago Marathon 2013

Snart springer jag min tjugonde mara som blir Berlin Marathon. Det här är den samling lopp jag är mest stolt över. Stockholm Marathon har jag sprungit varje år sedan 2004, och utöver det så har jag lyckats skrapa ihop en hel del av världens största och finaste maror.

30 km (5 lopp)
Lidingöloppet 2006, 2008, 2010, 2012, 2014

Jag har som tradition att springa Lidingöloppet vartannat år. 2011, 2013 och i år har jag istället valt att springa Berlin Marathon som ju arrangeras samma helg.

New York Road Runners (5 lopp)
Run as One 2008
Run for the Parks 2008
Poland Spring Marathon Kickoff 2010
NYRR 5 2010
NYRR 4 mile 2011

Som medlem i NYRR får man rabatt på anmälningsavgiften till de många loppen som klubben arrangerar. Jag har sprungit ovanstående korta lopp (4 eller 5 engelska mil) i Central Park när jag bodde i New York 2008, i samband med med NYC Marathon 2010 och vid ett kortare besök i New York vid en resa till Mexico 2011.

Andra distanser (4 lopp)
Tunnelloppet 2004
Kymlingeloppet 2009
Skärholmsloppet 2012
Solsidan runt 2015

Ett par udda distanser och ett par kortare lopp har det också hunnit bli. Oftast har jag inte tyckt det varit värt besväret. Tunnelloppet genom Södra länken är det väl ingen som vet hur långt det egentligen blev till slut. Mina två femkilometerslopp i Skärholmen och Saltsjöbaden är också kuriositeter i min meritförteckning.

Stafetter (10 lopp)
Bellmanstafetten 2003, 2007-2008
Vasastafetten 2008-2011
Medieruset 2012
Huvudstadsstafetten 2013
Jättelångt 2014

Jag har tydligen sprungit stafett varje år sedan 2007, men i år blev det inget. Jag tycker att det är roligt att vara en del av ett lag, men jag blir betydligt mer besviken på mig själv när jag misslyckas.

Allt som allt räknar jag ihop 107 lopp. Två till återstår i år och nästa år hoppas jag att det kan rulla på som vanligt med de personliga favoriterna.

#97: Sju distanser och framtida mål

Istället för sju blommor tar jag fram sju olika distanser och drömmer om nya personliga rekord.

Maraton
Drömmålet är förstås maran under 3 timmar, men 3:10 ska jag kunna nå inom ett år.

30 kilometer
Jag har sprungit tre mil snabbare än 2:15, men ännu inte Lidingöloppet på medaljtid.

Halvmaraton
Förr ville jag klara 1:23 som kvalgräns till NYC Marathon, just nu nöjer jag mig med 1:27.

10 kilometer
Eftersom jag en gång knäckt 39-minutersvallen måste målet självklart vara att gå under 38.

5 engelska mil
Det går inte att sätta ett annat mål än att springa 8045 meter på under 30 minuter. Jobbigt!

4 engelska mil
Det dröjer innan jag springer NYRR-lopp igen, men 5 miles på 30 minuter innebär 4 på 24.

5 kilometer
Jag borde klara att gå under 19 minuter, förutsatt att jag springer något femkilometerslopp...

#5: Inget New York i år

Jag har försökt att få en plats i New York City Marathon i tio års tid. Tre gånger har jag lyckats – 2006, 2010 och 2014 – men i år drog jag en nitlott i deltagarlotteriet igen. Jag räknade inte med att få en plats, hoppades nästan att jag inte skulle få det eftersom jag nöjer mig med Berlin i höst.

I år är det också första året på länge som jag inte är betalande medlem i New York Road Runners (NYRR). Det är ett medlemskap som snabbt betalar sig om man springer några av de många lopp som klubben arrangerar. I år planerar jag ingen resa till New York, och därmed heller inga lopp.

Det hart blivit en fin serie på vart fjärde år i NYC Marathon. Nu finns det förstås ingen garanti för lotterideltagare längre, så vi får se om jag har tur och får en plats 2018 eller om jag av någon anledning återvänder till New York tidigare.

217: Vintage

Jag bedriver lite olika projekt hemma där jag går igenom gamla saker. Lustigt nog dök en tröja upp nästan samtidigt på två olika sätt; dels bland en mängd undanstuvade kläder, men också på en bild som jag återvunnit ur en gammal mobiltelefon den här helgen.

Tröjan jag fick i samband med ett lopp i New York 2010.

Tröjan och bilden är från New York, en vecka innan NYC Marathon 2010 då jag sprang ett kortare lopp i Central Park. Förutom att bilden hamnar på bloggen, så återgick tröjan till aktiv användning idag.

Go west (84 dagar)

I slutet av året brukar jag åka till New York. I år har jag (ännu) inte någon sådan resa planerad. Det svider lite eftersom jag inte varit där sedan förra våren. Jag har varit i New York varje år sedan 2004 och saknar ”mitt andra hem” en hel del.

Jag har inte heller någon speciell anledning att åka dit. Inte för att jag behöver ha någon, för jag har varit i New York många gånger utan att springa NYC Marathon. Men det är ju lättare att motivera en resa om man har en speciell aktivitet planerad.

Omvänt brukar jag försöka passa in något lopp de gånger jag är i New York. Jag är ju medlem i New York Road Runners som nästan varje vecka arrangerar något lopp i staden, ofta i Central Park. I år är jag sugen på att springa Emerald Nuts Midnight Run på nyårsafton och sedan fira tolvslaget på Time Square. Man kan väl få drömma lite?

Brooklyn Half (293 dagar)

När jag sist satt på en buss på väg till Staten Island pratade jag med en tjej om de halvmaror som New York Road Runners arrangerar i de olika stadsdelarna. Debbie hade sprungit alla, tror jag, och hon hävdade att Brooklyn var bäst. Bara en sån sak att man går i mål på Coney Island, nere vid havet — kanske på en fantastisk vårdag!

Jag skulle gärna springa de fem halvmarorna som ingår i NYRR 5 Borough Series, och allra helst vill jag springa Brooklyn Half. Sannolikheten att jag gör det redan nu den 19:e maj är försvinnande liten, men man kan ju få drömma lite. Anmälan öppnar nu på måndag och en startplats i loppet kostar bara några hundra. Flygresa tillkommer, för närvarande runt 4600 kronor.

Anmäld till NYC Marathon (309 dagar)

Jag har anmält mig till NYC Marathon varje år sedan 2006. Första året hade jag turen att få en plats i lotteriet. Sedan drog jag nitlott tre år i rad, vilket innebar en garanterad plats 2010. Förra året blev det nit igen, men jag fortsätter att anmäla mig för att få springa igen senast 2014. Fast gärna redan i höst!

Nu är det bara att hålla tummarna!

Lördagens tre bra saker (348 dagar)

Idag har jag

1. Sprungit en timme (Gratis)
2. Köpt tågresa till Oslo inför Sentrumsløpet (135 kronor)
3. Förnyat medlemskap i New York Road Runners ($40)

Punkt 1 är det som just nu får mig att må bäst, och inte enbart på grund av priset.

Ledigt i kalendern 2011-11-06

Sökfunktionen kom upp för ungefär en timme sedan.

Jag har ännu inte hittat någon vinnare bland mina bekanta. Finns det någon?

NYRR 4 Miles i Central Park

Det fanns två alternativ på morgonen; att jogga upp till Central Park på 20-30 minuter utan något att lämna in, eller åka tunnelbana med en ryggsäck innehållande lite torra kläder. Jag chansade på det första alternativet, men när jag kom ner till gatan och såg regnet studsa mot trottoaren tog jag hissen tillbaka upp för att hämta jacka och väska.

Målområdet dagen innan loppet. Lugnet före stormen regnet.

Jag drog en plastpåse över väskan innan jag lämnade den. Det var då alldeles för lång tid till start för att jag skulle kunna hålla mig varm i regnet med bara shorts och kortärmat, så jag ställde mig i en redan välbefolkad gångtunnel. Med sex minuter till start joggade jag bort till min startfålla och kom fram lagom till nationalsången som varade lika lång tid som det tog för min klocka att få kontakt med satelliterna.

Oavsett var i världen jag springer så tänker jag nästan alltid samma sak direkt efter startskottet: Vad gör alla långsamma löpare i den här startgruppen? Om jag inte står långt fram i fållan får jag nästan alltid sicksacka förbi massa människor som håller betydligt lägre tempo än vad som gäller för gruppen.

Efter mindre än en kilometer märkte jag att höger skosnöre slängde runt vristen. Satt skon tillräckligt bra för att fortsätta eller skulle jag knyta skosnöret? Jag gjorde bedömningen att jag var tvungen att stanna. Det är inte lätt att knyta skosnöret med stelfrusna och blöta fingrar. Jag förlorade nog minst 20 sekunder på att göra en ny dubbelknut.

Klockan vid 2 miles visade 13 minuter, och även om jag hade 25 sekunder till godo på ”gun time” så insåg jag att det skulle bli svårt att göra en bra tid. Istället blev det lite motigt, och jag fick ytterligare två kilometertider över fyra minuter. Jag kände mig inte särskilt snabb. Lite längre fram såg jag hur det tunnades ut till en enkel rad löpare, men jag nådde aldrig dit.

Min väg genom parken enligt Garmin Connect och Bing.

Med mindre än en kilometer kvar kändes högerskon lös igen. Nu lät jag det vara. Det blev en ganska oinspirerad slutspurt med enda målsättningen att gå under 26 minuter. Det blev 25:46 enligt den officiella resultatlistan. Nytt personbästa på distansen eftersom jag inte sprungit den på tre år, men de första fyra femtedelarna av Poland Spring Marathon Kickoff i höstas gick faktiskt snabbare.

En tid under 25 minuter i lördagens lopp hade inneburit en plats bland de 100 första, vilket inte är fy skam i ett lopp med över 5000 deltagare. Nu fick jag nöja mig med plats 157 och en genomsnittlig tid på 6:27 per engelsk mil eller 4 min/km.

Ett diagram från Funbeat visar tydligt den oönskade tempoväxlingen.

Man kan se lite av hur regnigt det var på bilder hos New York Road Runners. När jag väntade på tunnelbanan och kramade ur mina blöta strumpor för att byta till mina medhavda kläder visade det dessvärre sig att de var ganska blöta de också. Kläderna låg löst i väskan och hade sugit upp vatten nerifrån där väskan inte var täckt av plastpåsen.

Den här gången var det faktiskt inte så roligt att springa i Central Park som det brukar vara. Det berodde helt och hållet på vädret, vilket jag stördes mest av före och efter (bortsett från fadäsen med skosnöret). Under eftermiddagen och kvällen var vädret lika löpvänligt igen som dagen innan.

Vad lärde jag mig då på det här loppet? Att alltid vara förberedd! När det regnar räcker inte en slarvig dubbelknut på skosnöret, och det kan vara en god idé att tejpa bröstvårtorna även för kortare distanser. Det går inte att spå väder två veckor i förväg. Med rätt kläder att springa i och regnskydd för väskan hade både loppet och hemfärden kunnat bli hyfsat angenäma upplevelser.

Regnigt lopp på Påskafton?

Det är fortfarande fredag i New York. Tidigare ikväll gick jag till New York Road Runners och hämtade min startlapp till morgondagens lopp i Central Park, NYRR 4 Mile.

Loppets 4 engelska mil är en distans jag inte har sprungit på tre år. Jag har inga stora förväntningar på min prestation, men om allt går bra hoppas jag på en sluttid under 25 minuter. Det skulle nämligen innebära en liten förbättring av min ”best pace” på 6:16/mile.

Utöver det faktum att jag inte tränat på två veckor så känns väderprognosen lite tråkig. Visserligen brukar jag prestera bra i kyla och lätt regn, men det behöver inte ösa ner. Starten går klockan 9, vilket skulle kunna bli obehagligt om man tittar på prognosen från yr.no.

I sidospalten har jag angett att jag har som mål att springa 4 engelska mil under 24 minuter. Det är en naturlig följd av att jag gärna skulle springa 5 engelska mil under 30 minuter. Det är dock inget jag räknar med att klara under 2011.

Någon fin liten logga till loppet finns inte att finna på nätet, men däremot på den tröja jag fick tillsammans med startlappen. En välkommen bonus inbakad i startavgiften på $18.

Min nya jobbmobil och en spegelvänd tröja.

Dragningen i lotteriet till NYC Marathon 2011

Att jag sprang New York City Marathon 2010 och nu räknar ner till Boston Marathon 2012 betyder inte att jag har släppt tankarna på NYC Marathon 2011. Senast igår letade jag efter information om när det är dragning i lotteriet, och idag vet jag att det är 37 dagar kvar.

New York Road Runners får gärna en del av min lön för april om jag i gengäld får springa igen i höst. Jag vet att både Ingmarie och Anneli är garanterade platser i NYC Marathon 2011, men vilka mer än jag sätter sitt hopp till lotteriet?

NYC Marathons deltagarunderökning

De som deltog i New York City Marathon har fått en utvärdering att fylla i på nätet. Efter ett par påminnelsemejl från New York Road Runners fyllde jag i den idag.

Deadline är imorgon onsdag, 5:00 pm EST, vilket innebär klockan 23 svensk tid. Enkäten består av 50 lätt besvarade alternativfrågor och en textfråga där man får ge sitt eget förslag på det bästa sättet att förbättra loppet till kommande år.

Jag vet inte hur många som deltar i den här typen av undersökningar när de har sprungit ett lopp, men jag brukar göra det. Merparten av frågorna handlar om att betygsätta olika aspekter av loppet och tillhörande aktiviteter. Eftersom jag brukar springa samma lopp om och om igen hoppas jag givetvis att arrangören lägger sin energi på att förbättra rätt saker.

Några av frågorna är extremt lätta att besvara
(klicka för större bilder).

2

Morgonrutinerna sitter inte riktigt som de ska. Jag vaknar tidigt, men kommer iväg sent. I morse fick jag till och med återvända hem innan jag nått tunnelbanan. Med bara en halvtimme kvar till start kändes det onödigt. Hela veckan har jag tänkt att jag behöver köpa ett nytt MTA-kort på fredag morgon, men så glömde jag ändå att ta med pengar.

Jag ställde mig i startledet precis lagom till nationalsången. Vilka fem som vann startplatser till nästa års NYC Marathon skulle meddelas innan loppet, så det hade jag missat. Jag var tvungen att springa mina fem engelska mil innan besked.

Planen var att ta det lugnt, och att känna på maratempot kändes som en god idé. Tyvärr hade jag lite svårt att hålla tillbaka, för 7 minuter per engelsk mil kommer inte att vara mitt maratempo på söndag. Det kändes ändå lagom för dagen, så jag lubbade vidare och ökade en aning. Mina mellantider blev 6:54, 6:42, 6:54, 6:45 och 6:29 eftersom jag inte kunde hålla mig ifrån en liten spurt.

Efteråt stod jag och väntade på resultatlistor till ingen nytta. Jag hann börja frysa också. Men jag hade sällskap av en äldre man som var trevlig att prata med. Han hade skjutit upp sitt maratondeltagande till nästa år, men i dagens lopp blev han tvåa i sin åldersgrupp. Jag gratulerade honom till den lilla glasplaketten, och när vi skildes åt ropade han Spend a lot of money here! We need it!

Se upp för Peter i New York City Marathon 2011!

Efter att ha varit hemma och duschat blev det en ny tur till Paragon Sports för lunch och sedan ännu en tur till mässan.

---

Uppdatering: Bilder från loppet!

5

En av mina avsikter med att skriva den här bloggen var att erbjuda en enkel guide till New York City Marathon, till exempel genom att tipsa om vilka sätt det finns att skaffa en plats, samt visa hur billigt man kan komma undan om man tycker det är för dyrt att köpa en paketresa. Med lite tålamod och förkunskaper går det att hålla sig inom vad jag själv tycker är rimliga gränser.

För ett tag sedan redovisade jag de kostnader jag haft för löpningen under året. Då tog jag inte med New York alls i beräkningen. Dels för att det då inte var helt klart vad allt skulle komma att kosta, men också för att jag ville göra en separat summering av NYC Marathon och relaterade kostnader. Nu tror jag att jag kan ge en hyfsat riktig bild av hur kronor och dollar har spenderats.

Anmälningsavgift och andra kostnader	1458,82
Medlemskap i NYRR ($40)	296,92
New York City Marathon ($149)	1081,78
Lotteri 2010 ($11)	80,12
Andra lopp i New York	395,43
Poland Spring Marathon Kickoff ($18)	122,72
NYRR 5 ($40)	272,71
Resa och boende	9112,60
Flyg Stockholm - New York, tur och retur	3898
Privat rum (15 nätter à $50)	5063,06
Flygbuss Newark - New York ($15)	100,92
Tunnelbana+AirTrain JFK ($2,25+$5)	50,62
Totalt	10966,85

Mitt sätt att få en startplats i NYC Marathon var att delta i lotteriet. Det har jag gjort varje år sedan jag sprang loppet 2006, och efter tre nitlotter 2007-2009 var jag garanterad en plats i år. Egentligen borde jag tagit med samtliga lotteriavgifter i uträkning ovan, men jag saknar exakta uppgifter om beloppen. Jag skulle tro att det handlar om ungefär 250 kronor till. Det är den enda utgiften jag inte har kunnat påverka.

Den första specialaren var att teckna medlemskap i New York Road Runners. Jag angav en amerikansk adress c/o min vän i New York, vilket innebar en lägre anmälningsavgift när det var dags att betala för NYC Marathon. Sedan blev det förstås något strul vid registreringen så att jag fick betala för ännu ett lotteri, men det kanske inte är så mycket att bråka om.

Flygresan var en av de stora variablerna. Jag har ganska mycket is i magen när det gäller att vänta in ett bra pris, och jag vet ungefär vad som är ett bra pris för en flygbiljett. Ibland ser man erbjudanden om ”billiga” flygresor till New York med priser från 5000 kronor eller mer, men ett mer rimligt pris är enligt min mening runt 4000. I slutet av augusti låg priserna på rätt sida om gränsen på de datum jag ville resa. Jag flög med KLM/Delta och köpte flygresan av Travelstart.

Boendet är den andra stora variabeln. Det kan lätt bli den största utgiften – men också den minsta! Min ursprungliga plan för den här resan vara att kombinera gratis boende hos min vän med några få hotellnätter på västra sidan av Central Park i samband med loppet. Det var osäkert och struligt i det längsta innan min flickvän och jag råkade höra talas om ett rum vi kunde hyra. Det kändes som ett bättre alternativ än andra privata rum jag kollat på nätet.

Allt som allt hamnar slutsumman på ungefär 11 000 kronor. Om man jämför med de billigaste paketresorna så tror jag man kan kalla det halva priset. De pengar jag gör av med i New York ser jag inte som ytterligare utgifter, snarare som besparingar eller ett sätt att tjäna in ovanstående utgifter. Min plan är att köpa skor, kläder och prylar som skulle kostat tusentals kronor mer om jag köpt dem hemma.

---

Uppdatering: Jag fick inte av misstag betala för ett extra lotteri. De elva dollarna är inte en lotteriavgift, utan en administrativ avgift som alla sökande får betala.

7

Mina meriter räckte till att få starta i den främsta gruppen i Poland Spring Marathon Kickoff. Efter att ha lämnat min klädpåse och sprungit upp lite värme vid sidan av, ställde jag mig hyfsat långt fram i fållan avsedd för det första tusentalet löpare. Olika representanter från arrangerande New York Road Runners informerade lite om loppet och annat smått och gott inför maran, sedan sjöng en kvinna den amerikanska nationalsången innan hon själv ställde sig bland de startande.

Jag tror att jag kan se mig själv på bilden, men jag är inte säker.

En gastuta fick markera starten vid loppet i Central Park i morse. Det var lite trångt den första biten, men snart gick det att hitta luckor på den breda banan. Jag fick för mig att det gick ganska långsamt framför mig eftersom jag såg bilen i täten ganska nära. Min egen klocka visade 6:13 vid markeringen för Mile 1. Placeringsmässigt hände det inte så mycket efter den här första femtedelen.

Det är verkligen fint att springa i Central Park. Tyvärr låg fokus mest på löpningen som kändes mer ansträngande än under Hässelbyloppet. Jag var inte lika säker på att jag skulle orka hålla tempot hela vägen, och det gjorde lite ont redan halvvägs. Men jag bet ihop, och de följande mellantiderna hamnade ungefär där de skulle: 6:10, 6:29, 6:17.

Det var en hel del motionärer som sprang i parken utan att vara med i loppet. En av dem hade Stockholm Marathons finisher-tröja från 2008, men han reagerade inte när jag ropade åt honom. Lite av maratonruttens sista delar ingick i dagens lopp, och jag försökte föreställa mig hur det kommer att kännas att springa samma väg nästa söndag.

Med ungefär en kilometer kvar fick jag sällskap av en stönare. Det lät som att han hade fruktansvärt ont, men han höll ett aningen högre tempo som jag hade svårt att matcha. Det blev inte mycket till spurt, men jag försökte hålla god fart hela vägen in i mål. Sista engelska milen sprang jag på 6:14.

I målområdet delades det ut vattenflaskor från Poland Spring, samt bagels och äpplen. I sponsortältet hittade jag också ett stretchband med sponsorns logga. Jag satte mig och pustade ut i det värmande solskenet en liten stund – och lyssnade på coverbandet som stod på en liten scen några meter bort – innan jag såg att det fanns ett plank med utskrivna resultatlistor. Min officiella sluttid blev 31:20, placeringen 75 totalt och 72 bland herrarna.

Jag tycker att jag fegade lite när jag satte upp ett mål på <32 minuter, men jag får ändå säga att jag är nöjd med mitt resultat. Fast det skulle nog inte vara omöjligt att pressa sig under 30 minuter någon gång i framtiden.

---

Uppdatering: Resultatlistan har justerats och jag har ändrat i texten. Den nya officiella tiden stämmer bättre med min egen klocka. Det kommer fler och roligare bilder snart!

---

Uppdatering: Fler bilder!

9

Det kändes lite småförkylt när jag vaknade i morse. Jag sköt upp den planerade förmiddagsjoggen, gick och handlade mat och åt en sen frukost. Lite senare tog jag mig upp till Central Park och till New York Road Runners oansenliga lilla kontor för att hämta prylarna till Poland Spring Marathon Kickoff, söndagens lopp på fem engelska mil.

Jag kom tio minuter innan startlappsutdelningen skulle börja. Stället var Halloween-pyntat med spindelnät överallt, receptionisten var utklädd, och i rummet på andra våningen där man hämtar startlappen stod det ett tiotal förväntansfulla volontärer bakom borden och bara väntade när jag klev in i rummet. Jag såg väl lite häpen ut, för alla brast ut i skratt.

 På söndag blir det varken bomullströja eller Herreys-skor.

Man fick en tröja med tryck också. På ryggsidan är det ett skoavtryck. Tidtagningen sköts med en D-tag, precis som på NYC Marathon nästa söndag. Det blir ett bra genrep!

Nyss var jag ute på en lugn jogg på Manhattan i drygt en timme. På tillbakavägen sprang jag på den nyanlagda parken High Line som inte hade öppnat när jag var i krokarna senast. Det var fint, men inte så löpvänligt mitt på dagen. Nu ska jag duscha innan jag ger mig iväg på filmpremiär med efterföljande mingelfest.

The Kids Grow Up. Premiär ikväll.

25

Jag får mail från New York Road Runners flera gånger i veckan nu. Oftast är det inte speciellt viktigt – bara generell information eller reklam – men det bidrar till känslan att loppet närmar sig och att det är hög tid för de sista förberedelserna. På New York City Marathons hemsida har man precis börjat med dagliga tips.

Det är lite lustigt hur andra har börjat summera och sammanfatta årets löpning samtidigt som jag känner att det är nu det börjar. Eller egentligen inte ens nu, för nu är jag förkyld och använder dagarna till att få ordning på helt andra saker än det jag ska i resväskan om två veckor. Men det jag vill ha sagt är att även om jag har haft ett bra år med många uppnådda mål och nya personbästa på alla distanser (kolla sidospalten!) så återstår fortfarande det allra viktigaste.

Det kommer att bli en summering tids nog.

26

Lite då och då kollar jag kalendern på New York Road Runners hemsida. Nyss blev jag oerhört stressad över en liten asterisk intill Poland Spring Marathon Kickoff, som är mitt nästa planerade lopp (31 oktober). En asterisk betyder att loppet snart är fullt, två asterisker att man gått och velat alldeles för länge.

Nu gjorde jag slag i saken och registrerade mig. Eftersom det handlar om deltagande i ett arrangemang i USA var det två sidor med villkor som skulle godkännas. Jag passade på att anmäla mig även till NYRR 5 (5 november), så jag inte behöver bli stressad en gång till. Båda loppen är 5 engelska mil, vilket för tillfället känns som en väldigt trevlig distans.

Jag borde ha anmält mig direkt efter Hässelbyloppet, för nu har dollarkursen börjat vandra uppåt. För en medlem i NYRR (vilket jag är) kostar loppen $18 respektive $40, vilket i runda slängar blir 400 spänn totalt. Worth every penny.