#370: Tydlig avsändare

Det har kommit upp nya skyltar längs den nya sträckningen för Hammarbyrundan. Jag uppskattar tydligheten, vilket förstås blir på bekostnad av charm.

För att förklara bakgrunden så finns det sedan tidigare skyltar av trä som visar att hundar ska vara kopplade och att man inte får cykla i motionsspåren. Detta har hundägare och cyklister i ganska stor utsträckning struntat i, inte sällan med uttalad misstro mot skyltarnas giltighet. Med de nya skyltarna borde det inte finnas anledning till tvivel.

#144: Nittiofyra minuter gott och blandat

Morgonen gick och jag började misströsta kring möjligheten att ha tillräckligt med tid för ett långpass. Klockan hann bli 10 (jag skulle vara på jobbet 13) innan jag lunkade iväg. Det regnade en del, men inte värre än att det faktiskt var ganska behagligt. Blixt och åsknedslag när jag nådde Hellasgården, men sedan blev vädret faktiskt snällare.

På Hellasgårdens gula spår, närmast Ältavägen, blev jag omsprungen av en betydligt bättre löpare. Jag hakade på honom för att kolla tempot och fick därmed en liten fartökning som var neråt fyra minuter per kilometer, men efter 300 meter vek han av mot gröna spåret och jag återgick till lunken.

Funderingarna handlade mest om hur jag skulle bygga ut rundan och om jag möjligen skulle satsa på att trots allt nå upp till minst 17,5 km och mer än 90 minuter. När jag närmade mig Kärrtorps IP bestämde jag mig för att springa in och göra en snabb kilometer på bana. Den trettonde kilometern tog därför mindre än 4 minuter.

För att nå upp till mina minimikrav för ett långpass så avslutade jag med två varv på Hammarbyrundan. Det var först på de sista 200 metrarna jag kände av höger knä som faktiskt inte bråkat alls under den tidigare delen.

Dagens runda med oväntad avstickare.

Det var förstås en liten miss att inte tejpa bröstvårtorna idag. Det gjorde att duschen efteråt blev mindre angenäm. Men bortsett från det var jag riktigt nöjd med att det blev ett långpass idag.

#65: Älg i Hammarbyhöjden

Bara några hundra meter från min ytterdörr, mitt i det lilla skogsparti som omges av motionsspåret Hammarbyrundan.

Kan du se den?

#30: Hammarbyrundan sprängd

Det sprängs flera gånger dagligen borta på Hammarbyrundan. Bergsmassorna som ska bort är bara en kilometer härifrån, så varningspipet hörs tydligt även hemma hos mig. Skylten med spårkartan som tidigare stod vid Finn Mamlgrens vägs ände har vräkts åt sidan, men vid en annan kartskylt kan man läsa att motionsspåret kommer att finnas kvar, fast i annan form.

Information invid kartan som behöver ritas om.

Jag springer normalt åt andra hållet, men jag brukar gå en och annan hundpromenad i den riktningen för att se hur arbetet fortskrider. Det är ingen vacker syn med fällda träd och bortsprängda bergshällar, men det är inte långt till fin natur och upplyftande vårtecken.

Blåsippor i backen nedanför grävskoporna.

#4: Spårinventering

Motionsspåren omkring där jag bor är bland de bästa jag sett och sprungit. Det känns som att jag adopterat vissa av dem och aktivt ser efter dem. Det enda jag kan sakna är ett lite längre spår eftersom de flesta av dem är ganska korta. De går dock att sätta ihop i olika kombinationer för att få längre rundor, vilket jag gjort ganska mycket mer nu i mars än tidigare. Det mesta av vintern har lämnat spåren, även om det fläckvis fortfarande funnits snö och is.

Björkhagsspåret är nog med sina tre kilometer det finaste spåret av mina närmaste. Det är nästan helt isfritt nu, bara ett större isparti kvar som lätt går att springa förbi.

Hammarbyrundan har offrats för ett husbygge vid Finn Malmgrens väg. Det går att ta sig runt det, även om det inte är så roligt (men särskilt rolig var Hammarbyrundan inte innan heller).

Kärrtorpsspåret brukade alltid var översvämmat närmast Kärrtorps IP så här års. När IP byggdes ut förra året blev det ny sträckning och ny dränering, så nu är det bara lite blött däromkring.

Hellasgårdens elljusspår är helt isfritt. Den här veckan har man fyllt på med sand på den del av spåret som ligger lägst och närmast Källtorpssjön.

Hellasgårdens gula spår är också löpbart, även om det ligger kvar ganska mycket is i ett parti nära Söderbysjön, ungefär en kilometer från Hellasgården.

Hellasgårdens gröna spår, delen utöver det som är gemensamt med gula spåret, har jag ännu inte hunnit springa i år. Jag återkommer med besked om ingen annan hinner före.

Promenadavstånd (31 dagar)

Idag var förmodligen min sista riktiga arbetsdag i Kungens kurva. Jag har inte rensat skrivbordet eller tömt personalskåpet än, så visst räknar jag med att åka ut dit igen, men jag har inga planer på att göra det den närmaste månaden.

Till och från min nya arbetsplats i Sickla går jag på drygt en kvart. Om jag går hem för att gå ut med hunden blir det fyra sådana promenader på en dag. Dessa raska promenader är för tillfället min huvudsakliga källa till motion.

Närmaste vägen är via motionsspåren genom skogen. Sedan i fredags är det också skidspår här, så det gäller att se upp i backarna.

Min brist som spårvärd (44 dagar)

Trots att jag vetat sedan i fredags att elljusspåret inte lyser som det ska, så var det först nu som jag fortsatte min mejlkonversation med friluft.idrott@stockholm.se. Den största anledningen till mitt engagemang är inte att jag springer där, utan för att jag går den vägen hem från min nya arbetsplats. Imorgon ska jag gå där igen, för första gången sedan i fredags.

Ett dussin backar (185 dagar)

För några veckor sedan berättade en granne om en idé han hade haft om att arrangera en löpartävling för grannskapet. Han tänkte sig att man sprang eller gick ett valfritt antal varv på Hammarbyrundan under en begränsad tid och sedan kanske grillade tillsammans. Jag skulle definitivt medverka på ett sådant arrangemang.

Hammarbyrundan har tre ganska tuffa backar. Idag sprang jag fyra varv, så det blev sammanlagt tolv backar. Jag kände mig ganska pigg i benen och ökade stegfrekvensen ordentligt uppför, snabbt trippande på tå. Totalt blev det inte mer än 3,55 kilometer — min Garmin kommer inte ens upp i 800 meter per varv fast det ska vara 900 — men det kändes lagom mellan arbetsdag och kvällsmat.

Löpvänligt, men inte helt isfritt (301 dagar)

Eftersom en normal arbetsdag ersattes av en kortare utbildningsdag (och kortare resväg) hade jag fortfarande en timmes dagsljus att leka med när jag hade kommit hem.

Jag tog med hunden på en springande inspektion av Björkhagsspåret. Det är en lagom sträcka att springa tillsammans. Hunden är snabbare än vad jag är, men jag slår henne överlägset när det gäller uthållighet. Vi kommer båda att bli bättre under våren.

Det är relativt upptinat i spåret, men vid 1600-, 2200- och 2800-metersmarkeringarna täcker isen fortfarande hela spårets bredd. Antingen tar man det försiktigt eller så tar man en liten omväg som vi gjorde igår. Perfekt upplagt om man är intresserad av att springa lätt kuperade 600-meters intervaller...

Nu på morgonen gick vi Hammarbyrundan också. Där har det tinat så bra att man kan undvika den kvardröjande isen under hela det 900 meter långa elljusspåret.

Det är riktigt fint i den här skogen nu, så ta er gärna dit för en löptur! Jag kan tänka mig att ha sällskap på ett längre pass när jag springer nästa gång på söndag.

Hundrunda (344 dagar)

Även om jag skjuter upp springandet alltför ofta så går det aldrig att komma undan hundpromenaderna. Det bästa vore givetvis om jag kunde kombinera de båda, så att jag tvunget sprang med viss regelbundenhet.

Tyvärr är inte vår hund fostrad så att den snällt springer bredvid mig. De gånger vi varit ute på gemensamma löpturer så drar hon mig först fram i tre kilometer, därefter går det hyfsat en stund innan hon prompt ska stanna och dricka ur någon lerpöl, och innan jag nått fem kilometer är det i princip tvärstopp.

När jag kom hem efter jobbet igår var det som vanligt så att hundpromenaden hade första prioritet, men jag valde att först byta om för att kunna springa. Hunden fick nosa runt lite medan jag väntade på satellitkontakt, sedan blev det ett par varv på Hammarbyrundan (med en och annan nödvändig paus).

Totalt blev det precis över tre kilometer, så vi stannade alltså precis när det började gå bra. Det blev aldrig någon vacker löpning, alldeles för många svordomar och ingen kvalitet över huvud taget. Men passet tjänade ändå dubbla syften – hunden fick komma ut och jag fick springa.

Jag sprang utan kamera, så jag lånade en av mattes nytagna.

Allt på kartan (men fel på Garmin)

Det finns en spårkarta precis utanför mitt nya hem (som jag kallar K22 med anledning av adressen) där jag startar nästan alla mina rundor sedan drygt två månader tillbaka. I söndags bestämde jag mig för att springa samtliga motionsspår som är markerade på den kartan.

Jag var fortfarande seg efter min tvåveckors förkylning, så det var i mycket lugnt tempo jag följde Björkhagsslingan i riktning mot Hellas, elljusspåret upp mot Hästhagen och efter att ha passerat Hellasgården sprang vidare på det gulmarkerade femkilometersspåret.

Ett par kilometer in på det gula spåret blev jag omsprungen, något jag inte är van vid när jag är ute på träningsrundor. Jag valde att se det som välkommen draghjälp och hakade på killen och hans femminuterstempo. Det höll i ungefär en kilometer innan jag var tvungen att släppa honom i en jobbig backe. Det hade varit intressant att se lite pulsdata från den situationen, men jag sprang utan pulsband.

Jag kunde lika gärna sprungit utan GPS också, för Garmin och jag är inte överens om hur jag sprang resten av rundan. Samma väg tillbaka från Hellas mot Björkhagsslingan ser ut att vara något annat, och efter Kärrtorpsrundan blir det helt åt... Dammtorpssjön! Det ser ut som att jag avslutade med ett dopp.

Det här är inte hur jag sprang. Inzoomat ser det ännu värre ut.

I själva verket fortsatte jag på Björkhagsslingan, sprang förbi K22 och gjorde ett varv på Hammarbyrundan innan jag återvände hem. Klockan visade en tiominuterskilometer mot slutet innan det blev bara streck på tempot i några sekunder. Vid avslutad löpning tyckte jag att 15 kilometer verkade lite kort på nästan en och en halv timme.

När jag kollade passet på Garmin Connect efteråt blev jag både förvånad och irriterad. Vad fan hände här?

Hammarbyrundan

Nu när jag bor som jag gör så är det tre pass i veckan som gäller, punkt slut. För att öka motivationen har jag också registrerat mig som deltagare i tävlingen ”Spring ett varv runt Fuerteventura” på löparforumet jogg.se. 250 kilometer ska jag väl kunna få ihop under juli och augusti?

Igår var det mycket på att-göra-listan, men vid 16-tiden gav jag mig ändå ut och sprang fem varv på den blåmarkerade Hammarbyrundan. Hammarbyrundan har sin start- och slutpunkt bara ett par hundra meter hemifrån, även den sträckan på ett fint förbindelsespår genom skog och förbi kolonilotter.

Några 900 meter gick min klocka inte med på att Hammarbyrundan skulle vara, men de tre backarna vid ungefär 250, 500 och 750 meter (enligt skyltningen) är fina och krävande. Fem varv gav 15 branta stigningar, så svetten rann när jag återvänt hem till K22 för en dusch.