Saker jag gillar (255 dagar)

Jag registrerade mig på Facebook dagen efter New York City Marathon 2010. Anledningen var att jag ville delta i en extra utlottning av 50 startplatser till nästa års lopp. Det är möjligt att jag annars aldrig hade registrerat mig på Facebook. Jag vann dock ingen plats.

Sedan dess har Facebook i vilket fall varit en av mina främsta nyhetskällor när det handlar om lopp som intresserar mig. Här har ni ett litet smörgåsbord:

New York Road Runners (NYRR), ING New York City Marathon, Trosastadslopp, Viruddenloppet, Mitja Barcelona / Barcelona Half Marathon, Stockholm Halvmarathon, Jubileumsmarathon Stockholm 1912-2012, Skärholmsloppet, FunBeat, Lidingöloppet, Runday, hittaut.nu, Sicklaloppet, Runner's World Sweden, Bank of America Chicago Marathon, Midnattsloppet, Stockholm Marathon,The Boston Marathon, Virgin London Marathon, BERLIN-MARATHON, jogg.se,SENTRUMSLØPET

Jag gillar en del andra saker också, saker som inte har med löpning att göra. Stockholms Filmquiz, till exempel. Den här veckan är jag gästarrangör av deras miniquiz på Facebook. Kolla in!

Efter tävlingspremiären (256 dagar)

När jag igår hade sprungit halva Sentrumsløpet på 20 minuter tänkte jag att jag får tänka om när det gäller mitt mål att springa under 19 minuter på 5 kilometer långa Skärholmsloppet om tre veckor. I det ögonblicket kände jag att jag skulle vara fullt nöjd med en tid under 20 minuter (förutsatt att jag samtidigt är snabbare än min kollega).

Just då trodde jag också att jag i det pågående loppet skulle riskera att få en sluttid på 42 minuter. Men jag bet mig fast och höll ut, lyckades trots tröttheten nå mitt mål att för första gången springa Sentrumsløpet under 41 minuter. Förutom att jag är väldigt nöjd med 40:55 på årets första millopp, så betyder tiden att chefen bjuder på lunch.

Gårdagens förutsättningar var inte de bästa. Att jag var dåligt tränad för hastighet gjorde mig osäker på om jag skulle kunna hålla rätt tempo. Klumpen i halsen var kanske tecken på sjukdom och inte bara nervositet. Vädret var visserligen väldigt fint, men kanske lite för soligt och varmt för att jag skulle kunna prestera på topp.

När jag hade sprungit i mål och börjat gå märkte jag att det kändes trögt att andas. Jag har aldrig haft astma, men jag tänkte att det kändes som jag har fått astma beskrivet för mig. Det kändes bra i övrigt, lagom trött för att varken falla ihop eller vara missnöjd med spurten. Efter medaljen fanns det bara sportdryck och vatten, men krafterna återvände innan hungern högg till.

Direkt efter loppet hade jag ganska ont i vaderna, men dagen efter har träningsvärken än så länge varit beskedlig. Någon förkylning har heller inte brutit ut, bara antydan till täppt näsa och en något förändrad röst. Förhoppningsvis stannar det vid det så att jag kan börja träna snabbhet inför Skärholmsloppet.

Sentrumsløpet 2012 (257 dagar)

Jag var väldigt orolig att min hals skulle vara ett hinder för mitt deltagande i Sentrumsløpet, men det kändes inte värre än att jag tyckte att jag kunde springa. Jag har haft lite ont i benhinnorna också sedan långpasset i söndags, men det känns bara när jag sitter still.

Dagen till ära blev det väldigt fint väder, nästan lite för fint för en löpare som föredrar 10-12 grader och regnstänk om det ska gå snabbt och lätt. Av okänd anledning var det ingen nummerlappsutdelning på fredagen, så jag fick hämta i trängsel drygt en timme innan start.

Det var lite trångt även i början av loppet, och jag kände några armbågar innan vi sprang ut ur slottsparken. Det kändes tungt redan i första backen, så jag var nöjd med att ligga en bra bit över fyra minuter per kilometer i loppets inledning.

För varje kilometer kändes det tyngre och tyngre. På väg ut ur Frognerparken stod 4-kilometersskylten oväntat tidigt. Diffen på 200 meter från min egen markering gjorde att jag blev osäker på hur jag verkligen låg till, men diffen kvarstod vid kommande kilometermarkeringar.

Ett begynnande håll försvann innan det blev besvärligt. Kilometertiderna höll sig på en acceptabel nivå runt fyra minuter. Efter sju kilometer ökade tröttheten samtidigt med att vi nådde den nya bansträckningen. Jag lyckades hålla tempot någorlunda och hoppades på att kunna spurta in under 41 minuter.

Den nionde kilometerskylten stod förstås oväntat sent, och nu var den officiella sträckan i synk med min klocka igen. Plötsligt var det väldigt lite tid kvar. När jag väl nådde Karl Johan kändes det nästan omöjligt att öka så mycket som skulle behövas. Jag gjorde mitt bästa nerför gatan med lätt tunnelseende.

Min egen klocka visade precis under 41 minuter, den officiella tiden var ännu lite bättre: 40:55.

Konstigt det där med placeringen av kilometerskyltarna. Enligt resultatlistan gjorde jag första halvan på under 20 minuter och andra halvan på drygt 21, medan min egen klocka visade negativ split.

I vilket fall som helst är jag extremt nöjd! Mitt mål var att springa precis under 41 minuter, och med 40:55 fick jag min bästa tid på Sentrumsløpet. Nästa år springer jag för tionde året i rad!

Alltid med på resan (258 dagar)

Det är bra att använda sig av checklistor, särskilt när man som jag ofta packar i all hast i sista minuten innan avresa. Det är alltid något man glömmer. Den här gången tog jag mig inte tid att kolla någon lista, men jag hoppas klara mig utan det som eventuellt blev kvar där hemma.

Alltid med på resan: fyra säkerhetsnålar.

När jag just nu gör mig redo för att sova har jag ännu inte hunnit sakna något jag kommer att behöva vid morgondagens lopp — utom möjligen sådana klisterband man brukar få för att sätta fast tidtagningschipet på skon och som av någon anledning inte brukar delas ut vid Sentrumsløpet i Oslo.

Not accepted (259 dagar)

Det blir ingen start för mig i New York City Marathon 2012. Jag har ännu inte nåtts av utskicket med beskedet, men jag loggade in i morse och kollade min status. ”Not accepted” innebär att jag drog nit i lotteriet i år igen. Det känns på något sätt okej. Kanske har jag tur nästa år, och annars är jag garanterad en plats 2014 (förutsatt att jag inte kvalat in på annat sätt).

Spänd förväntan (260 dagar)

Jag vet fortfarande inte om jag är på väg att bli sjuk eller om det bara kliar ovanligt mycket i halsen, vilket får mig att hosta lite för ofta. Jag ska dricka ett extra glas vatten och ta sovmorgon imorgon.

Idag var dagen då det skulle avgöras om man har fått en plats i New York City Marathon. Jag har ännu inte fått något besked. Det syns inget på kontot, jag har inte fått något mail och det går inte att logga in på de personliga sidorna. Kanske får jag vänta ända till imorgon kväll svensk tid innan jag vet säkert.

Gnäll före tävlingspremiären (261 dagar)

Läget inför Oslo är väl... sådär. Jag har hur mycket som helst att göra innan jag åker på fredag, ont i benen på flera olika ställen sedan söndagens långpass och en känsla i halsen som med stor sannolikhet är början på ännu en förkylning.

Att jag inte har packat eller ens avsatt tid för en sista löprunda innebär också att jag inte vet vilka skor jag ska använda på lördag. Det känns som att mina Brooks har gjort sitt, men jag vill inte springa med något nytt och oprövat eller något ännu äldre som är tyngre.

Jag är helt värdelös på förberedelser, men det är ju ingen nyhet. Det får gå som det går.