Anmälda till Skärholmsloppet (345 dagar)

Nu har jag lockat åtminstone en person att anmäla sig till Skärholmsloppet.

Jag kan ju inte vara sämre själv, så nu är jag också anmäld. Jag är dock inte lika seriös som Daniel som åker till Kenya den här veckan. Daniel - Morgan 1 - 0.

Förortsdubbeln (346 dagar)

Kistaloppets arrangör Löparakademin utökar sin verksamhet med Skärholmsloppet 19 maj, ett lopp på fem kilometer genom ännu en förort jag har som arbetsplats (då jag tidigare har jobbat i Kista och nu jobbar i Kungens Kurva).

31 januari är sista dagen att anmäla sig till reapriset 99 kronor. Sedan kostar det 180 kronor.

Spontant tänkte jag att jag på något sätt skulle kunna kombinera Skärholmsloppet med jobbet. Kanske inte en perfekt lösning eftersom loppet arrangeras på en lördag då jag vanligtvis inte åker till jobbet.

Vilodagen (347 dagar)

Det har varit en helg då jag fått oväntat mycket gjort. Det vackra solskenet fick mig därför att fundera på att springa ännu ett pass, trots det timslånga passet på lördagen. Jag nöjde mig dock med en timslång hundpromenad, vilket jag var glad över i efterhand. Även om det känns skönt att springa igen, så känner jag också att benen är ovana och att det inte skadar att ta det lite försiktigt.

Inga planerade aktiviteter utöver jobbet den kommande veckan, och väderprognosen lovar fortsatt fint underlag. Det skulle vara fint om jag kunde falla tillbaka i mitt gamla varannandagsmönster.

---

Uppdatering: Läs även det här om att komma igång igen efter uppehåll.

Lördagens tre bra saker (348 dagar)

Idag har jag

1. Sprungit en timme (Gratis)
2. Köpt tågresa till Oslo inför Sentrumsløpet (135 kronor)
3. Förnyat medlemskap i New York Road Runners ($40)

Punkt 1 är det som just nu får mig att må bäst, och inte enbart på grund av priset.

Dagens siffror (349 dagar)

Barcelonas halvmara, Mitja Marató de Barcelona, har nu över 10 000 anmälda. Jag skulle gärna vilja vara i Barcelona 26 februari för att springa loppet igen, men det får nog vänta till nästa år.

Springtime annonserar att de har två platser kvar till NYC halvmaraton 18 mars. Det är en halvmara som jag väldigt gärna skulle vilja springa! Springtimes billigaste paketet med flyg, hotell och startplats kostar dock 12 700 kronor. Inte så gärna.

Låg tolerans (350 dagar)

Det räckte med en öl för att bli berusad, precis som att det just nu räcker med 7 kilometer för att få träningsvärk. Tur att det räcker med sex timmars sömn för att vara redo för en ny arbetsdag.

---

Uppdatering: Om jag nu hade fått sex timmmar...

Sju kilometer utan skidor (351 dagar)

Med understället fryser man inte medan väntar på att få kontakt med satelliterna. Sedan var det kanske inte nödvändigt att ha ett extra lager under tightsen idag, även om det funkade bra under en långärmad funktionströja. För att inte riskera att bli för varm nöjde jag mig med mössa, men det tog inte lång tid innan jag saknade buffen runt öronen.

Underlaget är bra nu. Jag lyckades hålla femminuterstempo runt Björkhagsspåret och Hellasgårdens elljusspår. Visst fanns det skidspår, men ändå tillräckligt med utrymme för att kunna samsas.

Tillbaka vid K22 tog jag en liten extra sväng för att komma upp i sju kilometer. Efteråt kände jag mig otroligt upprymd och pigg, men nu är jag så trött, så trött.

Ny trafik i spåren (352 dagar)

När vi åt frukost i morse så kunde vi genom köksfönstret se två skotrar i motionsspåren. Det tog några sekunder innan förvåningen släppte och jag förstod att det gjordes skidspår.

Jag hoppas att det fortfarande finns utrymme för vanlig löpning. Den skidåkare jag mötte igår, innan skidspåren  anlagts, la hela ansvaret på mötet på sina medtrafikanter.

Träningsvärken som måttstock (353 dagar)

Det var lite oväntat att drygt sex kilometer i ett ganska behagligt tempo skulle ge två dagars träningsvärk. Bara en sjundedel av ett maratonlopp! Men det är lite skönt också. Som ett kvitto. Jag har sprungit halvmaror på nytt personbästa utan att få träningsvärk, och om några månader kommer jag att vara där igen.

Den eftersatta skodagboken (354 dagar)

Jag loggar inte min träning med samma regelbundet längre. Jag menar, jag springer sällan, men jag loggar passen ännu mer sällan. När jag sedan väl registrerar passen på Funbeat eller jogg.se så har jag glömt bort vilka skor jag använde. Och det är väl kanske den enda praktiska nytta jag har av träningsdagboken, att kunna se hur långt jag sprungit i de olika skorna.

Nybörjare (355 dagar)

Buffen och jag tillbringade en lång stund tillsammans framför hallspegeln innan vi gav oss ut på en skymningsrunda. Det är evigt pillande för att få den där struten att sitta bra, men när jag väl kommit ut så är jag glad över det skydd den ger halsen, nacken, öronen och hakspetsen mot kylan och vinden.

Efter att ha gått en lång hundpromenad i skogen medan det fortfarande var ljust, bestämde jag mig för att under löpturen istället hålla mig på trottoarer och de gångvägar som blivit grusade. Fast på sträckan från tennishallen vid Kärrtorps IP mot Bagarmossen var det blankt. Små, snabba steg med kort markkontakt, och ironiskt nog halkade jag först när jag svängde ut på den grusade gångvägen (Ingmaries hörn?). Jag flaxade med armarna och lyckades hålla mig på benen.

Sedan var det mest en angenäm upplevelse. Lite Narniavibbar med lyktstolparna som lyste upp de vita träden. Jag kände att jag skulle kunna springa ganska långt, men jag vill inte chocka kroppen efter det långa uppehållet. Mot slutet testade jag att skjuta fram höfterna, vilket förändrade steget och ökade hastigheten märkbart. Tillbaka på egen gata sprang jag hela backen upp förbi den egna porten.

Efter avslutat pass kändes det som att jag kan lyckas med vad som helst. Precis som för en nybörjare kändes det så svårt innan, men så enkelt, stärkande och självklart efteråt. Det är märkligt att jag ska behöva gå igenom den här processen flera gånger om året utan att lära mig.

Största problemet nu är att jag är livrädd för att halka och ramla. Idag sprang jag med skorna jag fick av Snabba Fötter (mina tänkta orienteringsskor), men jag har inga skor som ger det grepp jag behöver. Det blir väl till att sätta skruvar i mina gamla Asics GT-2150. För det kommer väl att vara vinter ett tag till?

Fredagsmys (356 dagar)

Arbetsveckan är slut. Den här veckan innehöll också ett par andra prövningar, så när jag kom hem var det inte ett svårt beslut att avrunda middagen med ett glas vin och sjunka ner i vardagsrumssoffan. Vi har fina fredagar på K22.

Den här helgen är ovanligt obokad. Eftersom vädret är hyfsat samtidigt som det ser ut att finnas isfria trottoarer så är det läge att sparka igång det här årets löparsäsong på allvar.

Can't tell jokes (357 dagar)

Vi är ett gäng vänner som brukar delta i Stockholms Filmquiz på Pet Sounds Bar den tredje torsdagen i varje månad. Som lag kallar vi oss för ”Can't tell jokes”, och vi brukar inte sällan sluta på en tredjeplats. Ikväll har vi dock tillfälligt tagit över arrangörsrollen och ställer frågorna till utvalda filmklipp.

Reklam för kvällens evenemang.

Förberedelserna inför den här kvällen är en av förklaringarna till varför min fritid inte gått till friskvård den senaste tiden. Det är också bakgrunden till min nya frisyr.

---

Uppdatering: En sammanfattning av kvällen finns att läsa hos vår egen Quiz-master Daniel.

[Blackout] (358 dagar)

Två flugor, ingen smäll (359 dagar)

Min sambo och jag resonerade oss just fram till att man kan skaffa sig ett andra träningskort med hjälp av det nya årets friskvårdsbidrag. Återstår bara att inviga det första kortet...

Time Target Challenge (360 dagar)

På startlappsuthämtningen inför Stockholm Marathon 2011 kunde man gissa sin sluttid i en tävling arrangerad av Löplabbet. Jag resonerade lite om sluttider i ett blogginlägg innan jag sprang, men jag kommer inte ihåg att jag kollade hur det gick i Löplabbbets tävling.

Idag råkade jag av en händelse se sidan där gissningarna och resultaten redovisas. Mitt eget bidrag (som  slog fel på 2 minuter och 19 sekunder) räckte till 111:e plats bland 470 deltagare. Jag är riktigt imponerad av de tre som kom närmast:

Två alvedon (361 dagar)

Jag har känt mig allmänt risig idag och är rädd att jag är på väg att bli sjuk. Det är väl så det blir när man inte motionerar som man ska. Jag har tagit det lugnt, men inget hjälpte mot huvudvärken. Jag borde kanske ha ratat tabletterna och chansat på att springa en runda istället?

Kaffe och en god gärning (362 dagar)

Om man springer i mina trakter idag så finns möjligheten att bli bjuden på kaffe utan att behöva lämna spåret. Det är grannarna på K22 som dukat upp för att informera om planerna på att bygga hus där motionsspåret går idag, precis i entrén till Nackareservatet.

Namninsamling på platsen för de planerade bostadsrätterna.

Förutom kaffe kan man få lite information om det planerade bygget och några tunga argument till varför det inte är en så god idé att genomföra det. De hus man tänkt uppföra på platsen är inte anpassade efter området, mängder med berg måste sprängas bort och byggnadernas placering och utformning innebär en ordentlig försämring av tillgänglighet och nyttjande av området för de som bor och regelbundet vistas där.

Mer om planerna finns att läsa på Stockholms stads hemsida. Jag vill uppmana alla som skulle påverkas negativt av detta att lämna synpunkter innan samrådstiden går ut 19 januari.

Jag är väldig glad över min bostads plats på kartan sedan jag flyttade hit i somras. Drygt 11 år i bostadskön kändes då väl investerade. Tyvärr kommer jag inte att kunna bo kvar om de ska spränga bort bergsknallarna på andra sidan gatan, men det är bara ett litet skäl av många till att jag protesterar mot byggplanerna.

Ses vi i spåret idag?

Oftare (363 dagar)

Jag har länge haft som mål att springa varannan dag eller tre gånger i veckan. Under vissa perioder har jag fått detta att fungera, men så blir det ibland ett avbrott som inte sällan blir längre och längre. När jag sedan försöker komma igång med löpningen igen går det ofta väldigt trögt innan jag är tillbaka i varannandagsschemat.

Mycket av motståndet ligger nog i att jag har en bild av att det alltid ska vara fantastiskt att komma ut och springa. Är det sedan något som talar emot detta, yttre eller inre faktorer, så blir det lätt så att jag väljer att inte springa. Jag vet inte om det är rädslan över att det inte ska bli en njutbar upplevelse som håller mig tillbaka eller om jag helt enkelt bara är lat och bekväm av mig.

2010 var ett bra år för mig sett till mina resultat i olika lopp. Det blev personbästa med ordentlig marginal på alla distanser. Träningsmängden var dock inte lika imponerande. Träningsdagboken på jogg.se visar att jag sprang vid 95 tillfällen, vilket inkluderar ett dussin tävlingar. Det blir inte ens två gånger i veckan i genomsnitt. Under 2011 registrerade jag löpning vid 69 tillfällen, varav 11 var tävlingar.

Jag ska följa rådet jag fått att identifiera det som hindrar mig från att springa och hitta lösningar som eliminerar dessa hinder. Jag tycker ju om att springa och borde inte vara rädd för att plötsligt inte tycka om det. Att komma ut och springa oftare än två gånger i veckan ska väl inte vara jobbigare än att springa under 40 minuter på milen?

Längre (364 dagar)

Om jag nu ska bli snabbare på längre sträckor så måste jag också vänja mig vid att springa långt — och inte bara när jag springer lopp! En kontroll i träningsdagboken på Jogg.se visar följande pass längre än 20 kilometer under 2011:

22 januari: 24,6 km
30 januari: 21,1 km (Mitja Marató de Barcelona)
20 mars: 21,5 km
9 april: 26,0 km
15 maj: 22,2 km
28 maj: 42,2 km (Stockholm Marathon)
25 september: 42,2 km (Berlin Marathon)

Det ser ju helt vansinnigt ut att springa två maratonlopp med den träningsbakgrunden. Tyvärr är det ett återkommande mönster. Under 2010 sprang jag över 20 km vid tio tillfällen. Sex av dessa tio tillfällen var tävlingar — två maratonlopp, tre halvmaror samt Lidingöloppet.

Jag har svårt för att springa långpass eftersom jag ibland känner mig helt utslagen under resten av dagen. Men det är givetvis för att jag är ovan. Med en gradvis tillvänjning tror jag att långpassen kommer ge mig stor glädje när jag utforskar Nackareservatet under våren.

Snabbare (365 dagar)

Jag är väldigt nöjd med att ha sprungit milen under 40 minuter två gånger under 2010. Den andra gången var jag till och med under 39 minuter! Tyvärr lyckades jag inte upprepa bedriften under 2011, även om jag var fasligt nära med 40:03 på Midnattsloppet i Stockholm. Förhoppningsvis springer jag en sub 40-mil igen under 2012. Det blir som vanligt ett antal tiokilometerslopp.

För mig är det annars de långa distansernas år, med Stockholm Marathon precis som vanligt, Jubileumsmarathon som extra bonus och sedan också Lidingöloppet som jag springer vartannat år. Ska jag sätta upp ett tydligt, mätbart mål för det här året så är det alltså att bli snabbare på längre distanser.

Jag har ännu inte bokat in någon halvmara under 2012. Visst finns det specifika (och avlägsna) mål för ovan nämnda lopp, men det personbästa jag är mest intresserad av att förbättra är ändå min snart årsgamla tid på halvmaradistansen - 1:27:48. Om ett år hoppas jag kunna springa en halvmara fem minuter snabbare — av den enkla anledningen att jag då klarar kvalgränsen för New York City Marathon.

Det är bra att ha en morot, och min morot är ett stort äpple.

Status quo (366 dagar)

Man ändrar inte vem man är på en dag. Det spelar ingen roll om det är ett nytt år eller om man får ett plötsligt infall att ändra på något som är och länge har varit på ett visst sätt. Saker förblir de samma om inte något drastiskt ändras i förutsättningarna. Jag har svårt att komma ut och springa, få gjort saker i god tid och skriva blogginlägg för publicering på morgonen istället för på kvällen. Det skulle vara dumdristigt att lova ändring på det.

Sveriges mest vältränade doldis (367 dagar)

På Funbeat såg jag att man i samarbete med Outside efterlyser Sveriges mest vältränade doldisar, personer som ”är vältränade men aldrig visar upp sig. De som är förebilder för andra, sprider inspiration och motivation omkring sig, de som klarar ett vanligt jobb, familj, utövar en rolig utomhusidrott och dessutom hinner vara trevliga.”

Det är läsarnas nomineringar som ligger till grund för urvalet. Jag tänkte direkt på en person som jag kommer att nominera. Han förtjänar titeln, han skulle ha glädje av vinsten — och jag har chansen att få en prenumeration av Outside.

Istället för mössa (368 dagar)

Det är inte många minusgrader, men jag passade ändå på att testa det multifunktionella huvudplagget från Ullmax som jag fick i samband med ett lopp i höstas.

Det är ett rörformat tygstycke som kräver viss teknik för att att sitta bra. Jag har inga förkunskaper, så jag bara drog och vek tills jag hade täckt öron och hakspets samtidigt som den nådde ner runt hals och nacke.

Jag tyckte själv att jag såg ganska konstig ut, men jag var nöjd med funktionen.

Jag med struten efter avslutat pass (och medaljer på hallspegeln!).

Den sista lata dagen? (369 dagar)

Jag fegade ur idag. Snuvan finns kvar, jag missade möjligheten till sällskap och valde sedan att hålla värmen inomhus innan kvällens familjesammankomst. Nu ska jag sova ruset av mig, vakna frisk och kry och vara redo för stordåd.

Klara, färdiga... spring? (370 dagar)

Jag skulle nog vilja säga att jag är fri från förkylningen. Jag känner mig helt okej — bortsett från den vanliga ynkligheten vid den här årstiden. Samtidigt tror jag att jag kan ha missbedömt hur hårt schemalagd jag är. Det är ju tredagarshelg! Ett pass ska jag väl kunna få till?

Inget Barcelona. Ingen halvmara? (371 dagar)

Jag har sneglat på halvmaran i Barcelona. Eller snarare på priser för resa och boende. Men nu blir det ingen resa. Det finns ingen bra anledning. När jag sprang loppet förra året låg det sista söndagen i januari — perfekt för att tidskvalificera sig till New York City Marathon (vilket också Ingmarie lyckades med).

I år ligger loppet en månad senare, och även om det var en av förra årets två höjdpunkter i min löpning så är det bara onödigt att pressa in det i vårens schema. Men nu borde jag leta efter någon annan halvmara att lägga till i min tävingskalender för 2012.

Jag fick en digital jul- och nyårshälsning från Barcelona. Klicka!

Hälsa och tid (372 dagar)

Jag vet inte riktigt var jag står när det gäller hälsan. Snuvan har minskat, hostan tog inte fart under dagen, men halsen har känts lite under kvällen. Jag vågade inte tacka ja till min gode väns erbjudande om ett längre pass i helgen, men jag hoppas kunna springa något kortare om tillfälle ges. Som vanligt är schemat fyllt av annat.

Oddsen (373 dagar)

Jag är egentligen lyckligt lottad som fått springa New York City Marathon två gånger. Första gången var det riktig tur eftersom jag 2006 var med i lottdragningen för första gången. Sedan hade jag i och för sig otur tre år i rad, men det betydde också att jag var garanterad en plats 2010. Det var ett bra år för mig att springa loppet en andra gång.

Förra året drog jag en nitlott igen. Oddsen blir sämre för varje år eftersom allt fler anmäler sig och allt fler uppfyller något av kraven för att garanteras en plats, vilket innebär att allt färre platser lottas ut eftersom det totala antalet platser inte ökat nämnvärt. Chansen att få en lottad plats är nu nere på runt 10 procent.

Arrangören har bestämt sig för att begränsa möjligheten att vara garanterad plats, så att möjligheten att få en plats på ren tur inte försvinner. Jag är kluven. Tre års nitlotter kommer inte längre att garantera mig en plats 2014, och samtidigt skärps kvalificeringstiderna till en nivå som ligger ännu längre från min nuvarande förmåga.

Jag har ännu inte anmält mig till New York City Marathon 2012. Jag tror inte heller att jag kommer att ha sådan tur att jag får en plats igen. För att få springa en tredje gång måste jag nog få min plats på ett tredje sätt. Det betyder att det inte kommer att handla om tur, utan om hårt arbete. Det betyder också att det dröjer, troligen ända till 2014.

Anmälan till NYC Marathon 2012 (374 dagar)

Snart, närmare bestämt klockan 18:00 svensk tid, är det möjligt att anmäla sig till New York City Marathon 2012. Jag kommer förmodligen att göra en anmälan för sjunde året i rad och hoppas på det bästa.

Klicka på bannern för chansen att få ditt livs löparupplevelse.

Egentligen är det ingen brådska, för det är inte först till kvarn som gäller. Anmälningsmöjligheten finns kvar ända till 23 april. Det enda som händer innan det är att man blir av med $11. Sedan kan man sova gott om natten, förutsatt att man uppfyller något av kraven för att vara garanterad en plats.

Om man inte uppfyller de nyligen skärpta kraven så blir det en lång och orolig väntan på lottdragningen. Det enda man kan göra är att se till att ha tillräckligt med pengar för startavgiften. Lägg en tjuga i spargrisen varje dag så blir det bra!

Det nya året (375 dagar)

Hellre än att sammanfatta det nyss avslutade året vill jag blicka framåt på det nya. Det rör sig inte om några nyårslöften, men jag har några tankar om vad jag vill göra under 2012 som det kanske är bäst att få ned i skrift. Låt oss för tillfället begränsa det till fyra punkter:

Tre mil i veckan
Det blir Sveriges längd på ett år. Allt jag behöver göra är att springa varannan eller var tredje dag och slänga in ett långpass varannan helg. Det är inte orimligt, men jag har aldrig lyckats med detta, inte ens 2010. För att det ska gå måste jag springa på jobbet ibland och leta upp fler likasinnade att springa med.

Ett lopp utomlands
Utöver de lopp jag har planerade så hoppas jag få tillfälle att springa ytterligare något lopp utomlands. Mina planer att springa Boston eller London Marathon i april grusades ju för flera månader sedan och får anstå till något annat år. Jag gör gärna en weekendresa inom Europa eller något längre till Nordamerika i höst.

Orientering
Min nyfunna kärlek begränsar sig till Hittaut.se. Det stör mig att jag inte hann pricka av alla checkpoints på förra årets karta, men i år kommer jag att få en tidig start och tänker ta varenda en i Nacka och kanske också några av Lidingökontrollerna.

Styrketräning
Det är få saker jag tycker känns så tråkiga som att gå till ett gym och sätta sig i en maskin eller ställa sig på ett löpband, men samtidigt vet jag att det skulle göra nytta. En månad av mitt tolvmånaderskort har passerat utan att jag använt det, men jag har för avsikt att komma igång. Så snart jag blivit av med förkylningen.

Tror ni jag klarar det här?