99

Nu är det söndag. Nedanstående skulle ha publicerats kl 09:05 igår. Jag är en klant.

Om en timme springer tre svenskor maratonloppet i EM i Barcelona. Samma tid imorgon gör tre svenska män detsamma. Hade jag suttit vid en tv eller en dator idag utan något annat att göra så hade jag tittat. Men jag hade ännu hellre varit där.

Löparna springer fyra varv i centrala Barcelona. Publikvänligt.

100

Jo, den kommer nog att få följa med ut på en eller annan runda. Kanske kommer det att innebära en liten ansiktslyftning för bloggen också. Men inte idag.

101

Perfekt armhävningsväder. Det ska erkännas att jag ogärna springer när regnet öser ner. Jag inledde dock dagen med huvudvärk (jag drack tre öl igår, tre!), så jag väntade till kvällen med de fysiska ansträngningarna.

Jag struntar tills vidare i de olika programmen och kör efter eget huvud. Det blev fyra set om 15 armhävningar och sedan ett femte set där jag körde tills det tog stopp vid 27. Jag tog långa pauser, så det gick en kvart från första till femte set. Nu ska vi se om jag kan få lite kontinuitet i det här projektet.

102

Jag planerar en resa söderut i landet för att hämta hem min semestrande sambo. Det kommer att bli några omvägar innan vi styr hemåt igen om några dagar, så jag kunde inte låta bli att kolla efter lite olika lopp i krokarna. Det är förstås lite för tidigt att springa långt eller snabbt innan jag prövat högerfoten på allvar, så det blir nog inget av det. Men jag tar med mig de snabba skorna.

103

Ingen idiotisk stretching hindrade mitt nya försök att inviga de nya skorna. Jag klarar mig bra utan om jag bara ska springa fyra kilometer i försiktigt normaltempo på plan asfalt.

Det är inte klokt vad man tappar på att inte springa alls i ett par veckor. Det kändes riktigt tungt under den sista kilometern, nästan som efter tre mil på maran. Kilometertiderna blev 4:34, 4:31, 4:28 och 4:35. Nu är det bara att vänta och se hur högerfoten reagerar.

104

Fötterna ömmar efter ytterligare en dags internering i trånga gummistövlar. Hemkommen efter två övernattningar borta har jag bara suttit och slånkat.

105

Mycket till vandring kan man inte påstå att det blev, men från där den (igenrostade?) bommen satte stopp för bilen var det nog gott och väl fyra kilometer till en av övernattningsstugorna i Färnebofjärdens nationalpark.

De lånade gummistövlarna var egentligen för små (storlek 39) för att gå långt i, men idag på tillbakavägen – efter många timmars ihärdigt regn – hade det inte fungerat med löparskor eller sneakers. Att jag bar jeans var dock amatörmässigt. Vätan transporterade sig ner till strumporna, så när vi var tillbaka vid bilen kunder jag inte få av högra stöveln utan draghjälp. Det var fel fot för att det skulle vara underhållande.

Det var blött i markerna på tillbakavägen. Och blött i stövlarna.

Vid nästa vandring ska vi vara ordentligt förberedda. Fast det sa vi också redan i maj 2009 efter tre mil på John Bauer-leden.