7

Mina meriter räckte till att få starta i den främsta gruppen i Poland Spring Marathon Kickoff. Efter att ha lämnat min klädpåse och sprungit upp lite värme vid sidan av, ställde jag mig hyfsat långt fram i fållan avsedd för det första tusentalet löpare. Olika representanter från arrangerande New York Road Runners informerade lite om loppet och annat smått och gott inför maran, sedan sjöng en kvinna den amerikanska nationalsången innan hon själv ställde sig bland de startande.

Jag tror att jag kan se mig själv på bilden, men jag är inte säker.

En gastuta fick markera starten vid loppet i Central Park i morse. Det var lite trångt den första biten, men snart gick det att hitta luckor på den breda banan. Jag fick för mig att det gick ganska långsamt framför mig eftersom jag såg bilen i täten ganska nära. Min egen klocka visade 6:13 vid markeringen för Mile 1. Placeringsmässigt hände det inte så mycket efter den här första femtedelen.

Det är verkligen fint att springa i Central Park. Tyvärr låg fokus mest på löpningen som kändes mer ansträngande än under Hässelbyloppet. Jag var inte lika säker på att jag skulle orka hålla tempot hela vägen, och det gjorde lite ont redan halvvägs. Men jag bet ihop, och de följande mellantiderna hamnade ungefär där de skulle: 6:10, 6:29, 6:17.

Det var en hel del motionärer som sprang i parken utan att vara med i loppet. En av dem hade Stockholm Marathons finisher-tröja från 2008, men han reagerade inte när jag ropade åt honom. Lite av maratonruttens sista delar ingick i dagens lopp, och jag försökte föreställa mig hur det kommer att kännas att springa samma väg nästa söndag.

Med ungefär en kilometer kvar fick jag sällskap av en stönare. Det lät som att han hade fruktansvärt ont, men han höll ett aningen högre tempo som jag hade svårt att matcha. Det blev inte mycket till spurt, men jag försökte hålla god fart hela vägen in i mål. Sista engelska milen sprang jag på 6:14.

I målområdet delades det ut vattenflaskor från Poland Spring, samt bagels och äpplen. I sponsortältet hittade jag också ett stretchband med sponsorns logga. Jag satte mig och pustade ut i det värmande solskenet en liten stund – och lyssnade på coverbandet som stod på en liten scen några meter bort – innan jag såg att det fanns ett plank med utskrivna resultatlistor. Min officiella sluttid blev 31:20, placeringen 75 totalt och 72 bland herrarna.

Jag tycker att jag fegade lite när jag satte upp ett mål på <32 minuter, men jag får ändå säga att jag är nöjd med mitt resultat. Fast det skulle nog inte vara omöjligt att pressa sig under 30 minuter någon gång i framtiden.

---

Uppdatering: Resultatlistan har justerats och jag har ändrat i texten. Den nya officiella tiden stämmer bättre med min egen klocka. Det kommer fler och roligare bilder snart!

---

Uppdatering: Fler bilder!