Ännu en dag (1 dag)

Ska man springa i den här hettan så gör man klokt i att ge sig ut redan vid soluppgång, vilket betyder halvsju på Isla Mujeres. Jag är ju lite senfärdig, så klockan var prick tio när jag igår gav mig av efter att ha laddat med mexikansk frukost.

Planen var att springa från vårt hotell på den smala öns norra del, längs kusten till södra spetsen, Punta Sur, och tillbaka till Playa Norte där min flickvän väntade. En vattenflaska med ett par deciliter var givetvis lågt tilltaget för en sträcka på femton kilometer.

På den inledande strandpromenaden kände jag en salt vind från havet på min vänstra sida. Där det inte gick att springa intill kusten fick jag mindre svalka på trottoarer och landsväg. Utöver den heta motvinden tyckte jag att det gick uppför mest hela tiden, så jag tänkte att det skulle bli lättare att springa tillbaka.

Efter varje kilometer tog jag en klunk från min vattenflaska och noterade att jag höll 4:45-tempo. Men snart kändes fyren vid Punta Sur väldigt avlägsen. Jag funderade på att vända, men bestämde mig för att hellre fortsätta och försöka få lift tillbaka. Jag behövde gå på toaletten också, samt kyla ned mig på något sätt.

Efter 7,2 kilometer kom jag fram till fyren och toaletterna utanför entrén till Maya-ruinen och skulpturparken. Jag märkte att jag var helt överhettad och knappt fick ur mig något. När jag gick ut kunde jag bara beklaga att jag inte hade de fem pesos det kostade att använda toaletterna.

Eftersom jag var helt utmattad gällde det att få lift tillbaka, men dessvärre var platsen helt tom på besökare. Efter bara någon minut kom dock en av de golfbilar man använder sig av på ön och slog en lov runt parkeringen. De hade en ledig plats och lät mig åka med.

Mina välgörare var två semestrande amerikaner från Philadelphia, Mike och John, som blev guidade runt ön av Jerry, en bofast kanadensare. De gjorde några stopp på vägen, men jag njöt av åkturen och samtalen och fick åka hela vägen till Playa Norte.

På rekognosceringstur med golfbil dagen innan.

Nu har jag förhoppningsvis lärt mig en gång för alla att inte springa den här sortens rundor utan att ta med lite pengar för alla eventualiteter. Den här gången gick det ändå bra – det var till och med trevligt – så mitt enda problem efteråt är en kvardröjande smärta på framsidan av vänster lår som kom krypande medan jag sprang.

Idag har vi bytt ö till Holbox som vi besökte också förra gången vi var i Mexico. Benen har fått vila medan överkroppen fått sitt genom min allra första kajaktur. Trots min höga ålder finns det så mycket kvar att upptäcka.