Precis innan tunnelbanan skulle gå från T-Centralen kom en man med en vagn lastad med en väska och någon form av paket. Istället för att rulla ombord på tåget stannade han utanför och slängde in paketet. Det såg ut att träffa en kvinna på hälen, en kvinna som eventuellt var i hans sällskap. Jag stod precis vid dörren eftersom jag som vanligt skulle gå av vid nästa station som är Rådhuset. Mannen med vagnen fick plötsligt hjälp av någon annan att slänga in vagnen med väskan. Den träffade delvis min vänsterfot på en punkt nedanför ankelns utsida. Det gjorde ont, men inte värre än att jag undslapp ett irriterat ”Aj”. Tyvärr slutade det inte att göra ont. Det gör faktiskt fortfarande ont.
Det är lite typiskt att jag gör mig illa veckan innan Stockholm Marathon. Det har hänt så pass många gånger så att jag har blivit försiktig med vad jag tar mig an, som till exempel att bära tungt eller agera flytthjälp. Den här gången tyckte jag inte att det var något jag hade kunnat förutse. Tråkigt bara om det är något som fortfarande känns på lördag. Men precis som jag skrev i förrgår om långa arbetsdagar så kommer inte heller detta vara avgörande för hur det går i loppet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar