Nyhuggen kokosnöt.
En hägring?
Nytt datum i Sverige, bara solnedgång på Holbox.
fredag 11 januari 2013
torsdag 10 januari 2013
Ännu en dag (1 dag)
Ska man springa i den här hettan så gör man klokt i att ge sig ut redan vid soluppgång, vilket betyder halvsju på Isla Mujeres. Jag är ju lite senfärdig, så klockan var prick tio när jag igår gav mig av efter att ha laddat med mexikansk frukost.
Planen var att springa från vårt hotell på den smala öns norra del, längs kusten till södra spetsen, Punta Sur, och tillbaka till Playa Norte där min flickvän väntade. En vattenflaska med ett par deciliter var givetvis lågt tilltaget för en sträcka på femton kilometer.
På den inledande strandpromenaden kände jag en salt vind från havet på min vänstra sida. Där det inte gick att springa intill kusten fick jag mindre svalka på trottoarer och landsväg. Utöver den heta motvinden tyckte jag att det gick uppför mest hela tiden, så jag tänkte att det skulle bli lättare att springa tillbaka.
Efter varje kilometer tog jag en klunk från min vattenflaska och noterade att jag höll 4:45-tempo. Men snart kändes fyren vid Punta Sur väldigt avlägsen. Jag funderade på att vända, men bestämde mig för att hellre fortsätta och försöka få lift tillbaka. Jag behövde gå på toaletten också, samt kyla ned mig på något sätt.
Efter 7,2 kilometer kom jag fram till fyren och toaletterna utanför entrén till Maya-ruinen och skulpturparken. Jag märkte att jag var helt överhettad och knappt fick ur mig något. När jag gick ut kunde jag bara beklaga att jag inte hade de fem pesos det kostade att använda toaletterna.
Eftersom jag var helt utmattad gällde det att få lift tillbaka, men dessvärre var platsen helt tom på besökare. Efter bara någon minut kom dock en av de golfbilar man använder sig av på ön och slog en lov runt parkeringen. De hade en ledig plats och lät mig åka med.
Mina välgörare var två semestrande amerikaner från Philadelphia, Mike och John, som blev guidade runt ön av Jerry, en bofast kanadensare. De gjorde några stopp på vägen, men jag njöt av åkturen och samtalen och fick åka hela vägen till Playa Norte.
Nu har jag förhoppningsvis lärt mig en gång för alla att inte springa den här sortens rundor utan att ta med lite pengar för alla eventualiteter. Den här gången gick det ändå bra – det var till och med trevligt – så mitt enda problem efteråt är en kvardröjande smärta på framsidan av vänster lår som kom krypande medan jag sprang.
Idag har vi bytt ö till Holbox som vi besökte också förra gången vi var i Mexico. Benen har fått vila medan överkroppen fått sitt genom min allra första kajaktur. Trots min höga ålder finns det så mycket kvar att upptäcka.
Planen var att springa från vårt hotell på den smala öns norra del, längs kusten till södra spetsen, Punta Sur, och tillbaka till Playa Norte där min flickvän väntade. En vattenflaska med ett par deciliter var givetvis lågt tilltaget för en sträcka på femton kilometer.
På den inledande strandpromenaden kände jag en salt vind från havet på min vänstra sida. Där det inte gick att springa intill kusten fick jag mindre svalka på trottoarer och landsväg. Utöver den heta motvinden tyckte jag att det gick uppför mest hela tiden, så jag tänkte att det skulle bli lättare att springa tillbaka.
Efter varje kilometer tog jag en klunk från min vattenflaska och noterade att jag höll 4:45-tempo. Men snart kändes fyren vid Punta Sur väldigt avlägsen. Jag funderade på att vända, men bestämde mig för att hellre fortsätta och försöka få lift tillbaka. Jag behövde gå på toaletten också, samt kyla ned mig på något sätt.
Efter 7,2 kilometer kom jag fram till fyren och toaletterna utanför entrén till Maya-ruinen och skulpturparken. Jag märkte att jag var helt överhettad och knappt fick ur mig något. När jag gick ut kunde jag bara beklaga att jag inte hade de fem pesos det kostade att använda toaletterna.
Eftersom jag var helt utmattad gällde det att få lift tillbaka, men dessvärre var platsen helt tom på besökare. Efter bara någon minut kom dock en av de golfbilar man använder sig av på ön och slog en lov runt parkeringen. De hade en ledig plats och lät mig åka med.
Mina välgörare var två semestrande amerikaner från Philadelphia, Mike och John, som blev guidade runt ön av Jerry, en bofast kanadensare. De gjorde några stopp på vägen, men jag njöt av åkturen och samtalen och fick åka hela vägen till Playa Norte.
På rekognosceringstur med golfbil dagen innan.
Nu har jag förhoppningsvis lärt mig en gång för alla att inte springa den här sortens rundor utan att ta med lite pengar för alla eventualiteter. Den här gången gick det ändå bra – det var till och med trevligt – så mitt enda problem efteråt är en kvardröjande smärta på framsidan av vänster lår som kom krypande medan jag sprang.
Idag har vi bytt ö till Holbox som vi besökte också förra gången vi var i Mexico. Benen har fått vila medan överkroppen fått sitt genom min allra första kajaktur. Trots min höga ålder finns det så mycket kvar att upptäcka.
onsdag 9 januari 2013
Billigt och gratis (3/2 dagar)
Sist jag var i Mexico – i april 2011 – gjorde jag också ett par korta stopp i New York. Där besökte jag JackRabbit Sports NYC Running Show för att handla lite billiga(re) löparprylar och bland annat se Christopher McDougall berätta om sin bok Born to run. Boken köpte jag inte då, men jag fick ett recensionsexemplar på svenska av en vän när jag var hemma igen.
Det kostade $10 att anmäla sig till mässan, vilket jag tyckte var okej eftersom man fick en rabattcheck på $15 att handla för. Om man sedan verkligen handlade så fanns det en bonusstege, vilket till exempel innebar att man kunde välja att få ett par strumpor om man handlade för minst $100.
Strandbagen ingick i inträdet. De två saker jag valde att köpa var solglasögonen Native Reactor och ryggsäcken Deuter speedlite 10. Jag fick en armpouch med reklamtryck och ett par strumpor. Jag vet dock inte om det råkade vara två vänsterstrumpor, för L angivet på båda är inte storleken. Vattenflaskan på bilden fick jag när jag sprang NYRR 4 Mile vid samma New York-besök.
Redan i maj 2011 ställde jag upp alla dessa prylar och tog bilden ovan. Därefter skrev jag första utkastet till denna text som har blivit liggande tills nu. Jag hade tänkt följa upp med utvärderingar av de olika prylarna allteftersom. Så blev det inte, men jag kan skriva något om dem nu.
Väskan är ett av de bästa köp jag gjort, och glasögonen har jag på mig just nu, på en kritvit strand intill ett turkost hav. Vänsterstrumporna sprang jag med nu på förmiddagen. Jag har faktiskt också idag haft på mig den t-shirt jag fick vid loppet den helgen.
Born to run blev liggande bredvid sängen i ett och ett halvt år. De sista kapitlen läste jag häromdagen på flygresan mellan Amsterdam och mellanlandningen på Cuba. Det kändes passande att avsluta boken på väg till Mexico, även om jag åkt till en annan landsända än den där boken utspelar sig.
På tal om utvärdering av prylar i inlägg planerade sedan länge så har jag haft för avsikt att skriva om de magneter jag fick från Sportsmagneter.dk. De är främst avsedda att användas som alternativ till säkerhetsnålar när man sätter fast startlappen vid tävlingar.
Jag brukar vara nöjd med säkerhetsnålar och vågade inte använda magneterna för första gången på ett maratonlopp, men sedan har jag använt dem på två lopp med gott resultat. Nålstick i funktionströjor kan jag ta – jag har tröjor helt uppslitna av nålstick – men skulle jag springa ett lopp i favoritjackan så är det magneter som gäller. Behöver jag skriva att favoritjackan är med på resan? Funkar i alla väder och klimat!
Det kostade $10 att anmäla sig till mässan, vilket jag tyckte var okej eftersom man fick en rabattcheck på $15 att handla för. Om man sedan verkligen handlade så fanns det en bonusstege, vilket till exempel innebar att man kunde välja att få ett par strumpor om man handlade för minst $100.
Strandbagen ingick i inträdet. De två saker jag valde att köpa var solglasögonen Native Reactor och ryggsäcken Deuter speedlite 10. Jag fick en armpouch med reklamtryck och ett par strumpor. Jag vet dock inte om det råkade vara två vänsterstrumpor, för L angivet på båda är inte storleken. Vattenflaskan på bilden fick jag när jag sprang NYRR 4 Mile vid samma New York-besök.
Redan i maj 2011 ställde jag upp alla dessa prylar och tog bilden ovan. Därefter skrev jag första utkastet till denna text som har blivit liggande tills nu. Jag hade tänkt följa upp med utvärderingar av de olika prylarna allteftersom. Så blev det inte, men jag kan skriva något om dem nu.
Väskan är ett av de bästa köp jag gjort, och glasögonen har jag på mig just nu, på en kritvit strand intill ett turkost hav. Vänsterstrumporna sprang jag med nu på förmiddagen. Jag har faktiskt också idag haft på mig den t-shirt jag fick vid loppet den helgen.
Born to run blev liggande bredvid sängen i ett och ett halvt år. De sista kapitlen läste jag häromdagen på flygresan mellan Amsterdam och mellanlandningen på Cuba. Det kändes passande att avsluta boken på väg till Mexico, även om jag åkt till en annan landsända än den där boken utspelar sig.
På tal om utvärdering av prylar i inlägg planerade sedan länge så har jag haft för avsikt att skriva om de magneter jag fick från Sportsmagneter.dk. De är främst avsedda att användas som alternativ till säkerhetsnålar när man sätter fast startlappen vid tävlingar.
Jag brukar vara nöjd med säkerhetsnålar och vågade inte använda magneterna för första gången på ett maratonlopp, men sedan har jag använt dem på två lopp med gott resultat. Nålstick i funktionströjor kan jag ta – jag har tröjor helt uppslitna av nålstick – men skulle jag springa ett lopp i favoritjackan så är det magneter som gäller. Behöver jag skriva att favoritjackan är med på resan? Funkar i alla väder och klimat!
måndag 7 januari 2013
Isla Mujeres (4 dagar)
Vi har flyttat till en ö som är 8 kilometer lång och bara en kilometer bred, en storlek som lockar till löpning.
Det är främst två skäl till att jag inte har kommit igång med löpningen än, och man kan säga att båda stavas S-O-L (även om jag oftast väljer andra märken).
Utöver det så har jag en vana att somna mest hela tiden. Jag får väl skylla på jet lag ett par dagar till.
Det är främst två skäl till att jag inte har kommit igång med löpningen än, och man kan säga att båda stavas S-O-L (även om jag oftast väljer andra märken).
Utöver det så har jag en vana att somna mest hela tiden. Jag får väl skylla på jet lag ett par dagar till.
söndag 6 januari 2013
Sexveckorsprogrammet (5 dagar)
Det är prick sex veckor kvar till min halvmara i Barcelona, ungefär lika lång tid som gått sedan jag sprang senast. Även om Mexico till största del innebär avkoppling så har jag samtidigt tio dagar på mig att göra omstart på kroppen. Det ska nog gå bra – jag oroar mig mer för de följande fyra veckorna i Sverige då jag varken vågar hoppas på barmark eller särskilt många tillfällen att besöka en inomhushall. Helst skulle jag stanna där jag är och flyga direkt från Mexico till Spanien.
fredag 4 januari 2013
Det goda och det onda (7/6 dagar)
Två saker jag tar med mig på resan - det ena ett medvetet val, det andra helt oönskat - är
1. Mina Brooks T6 Racers, för att de är uttjänta och lika gärna kan avsluta sin tjänstgöring i Mexico, och
2. Ett svullet knä, efter att ha halkat och ramlat på väg till jobbet på själva avresedagen.
1. Mina Brooks T6 Racers, för att de är uttjänta och lika gärna kan avsluta sin tjänstgöring i Mexico, och
2. Ett svullet knä, efter att ha halkat och ramlat på väg till jobbet på själva avresedagen.
onsdag 2 januari 2013
Koppling och kvitton (8 dagar)
Nu har jag lyckats parkoppla min Garmin med min nya dator. Det var inte så komplicerat som jag hade fått för mig, jag hade bara missat att gå in i klockans menyer och göra det möjligt. Jag vet inte om det spelar någon större roll just nu, för även om jag tar med mig klockan och dess laddare på resan så tänker jag lämna datorn hemma.
Av en lustig slump så hittade jag kvittot från när jag köpte min Garmin 410 (på sportmässan innan NYC Marathon 2010) medan jag letade efter saker jag skulle packa. Det låg i en liten hög av krognotor och några gamla biobiljetter. Få saker beskriver livet så väl som en samling kvitton.
Av en lustig slump så hittade jag kvittot från när jag köpte min Garmin 410 (på sportmässan innan NYC Marathon 2010) medan jag letade efter saker jag skulle packa. Det låg i en liten hög av krognotor och några gamla biobiljetter. Få saker beskriver livet så väl som en samling kvitton.
tisdag 1 januari 2013
Kostnader för att springa 2013 (9 dagar)
Det har bara gått en dag av 2013, men jag har redan lagt ut 2 751 kronor genom att anmäla mig till olika lopp som jag ska springa det här året. Lite mer specifikt så handlar det om fem olika lopp (och försäkringen Startklar) som jag har förbetalt under de senaste sju månaderna.
Stockholm Marathon är dyrast med sina 945 kronor, tätt följt av Berlin Marathon som kostade mig 912 kronor. Nyligen har jag också betalt 374 kronor för Sentrumsløpet, 380 kronor för Midnattsloppet och 245,62 för Mitja Marató de Barcelona som står närmast på schemat.
Stockholm Marathon är dyrast med sina 945 kronor, tätt följt av Berlin Marathon som kostade mig 912 kronor. Nyligen har jag också betalt 374 kronor för Sentrumsløpet, 380 kronor för Midnattsloppet och 245,62 för Mitja Marató de Barcelona som står närmast på schemat.