#16: Månadsmängder

Det blir inte något rekord i antal sprungna kilometer den här månaden, men det det är bra nära ändå. En snabb koll av loggade pass på Garmin Connect (där det mesta ligger sedan drygt fyra år tillbaka) visar bara en månad med fler kilometer, och det är maj förra året med ca 15 mil. Då sprang jag förstås Stockholm Marathon, men också en halvmara och två långpass. Även tidigare har maj av naturliga skäl legat högre än övriga årets månader.

Så ca 12 mil hittills i mars bådar gott, även om det inte imponerar. Förhoppningsvis kan jag hålla mängden uppe även i april innan loppen hjälper till med lite extra kilometer i maj.

#15: Ett blygsamt träningsrekord

Det var inte med stor marginal, men ett varv på Björkhagsspåret söndag kväll räckte för att jag skulle komma upp i tre mil även den här veckan. Enligt Garmin Connect blev det så mycket som 30,09 km fördelat på fyra pass.

Tre veckor i följd med tre mil kan jag jag inte se att jag någonsin har gjort tidigare. Det är verkligen inget att skryta med, men jag gläds för min egen del. Sedan återstår det att se om det har någon som helst betydelse när det gäller det kommande årets prestationer.

#14: Inte långt, men lätt

När jag gav mig ut idag så visste jag fortfarande inte om jag skulle springa ett långpass eller spara några kilometer till söndagen. Jag hade inte med mig något som jag brukar ta med vid långpass (vilket brukar vara en ryggsäck med telefonen, en vattenflaska och något litet att mumsa på). Jag höll inte tillbaka i tempot heller.

Vädret och omgivningarna signalerade vår mer än vinter. De sjok av is jag såg i Källtorpssjön igår var helt borta idag. Efter 40 minuter trängde också solen fram. Förutsättningarna var egentligen inte alls så dåliga för ett långpass. Efter ett par lugna kilometer inledningsvis låg mellantiderna nu runt fem minuter.

Till slut var det klockslaget som fick avgöra. Jag tyckte helt enkelt att det skulle bli för sent om jag sprang så mycket som 18,2 kilometer. När jag var tillbaka vid utgångspunkten la jag ändå till en liten slinga på halvannan kilometer för att komma upp i totalt 14,7. Tiden blev nästan 1:16. Lite högre snitttempo än förra helgens 15 kilometer inne i stan.

Tre och en halv kilometer återstår för att nå upp i tre mil även den här veckan. Jag får försöka riva av ett varv på Björkhagsspåret på söndagskvällen.

#13: Helgens beting

Jag avslutade fredagen med att springa 8,5 kilometer. Det kändes bra; de senare kilometrarna gick snabbare än de tidigare så att det i genomsnitt blev femminuterstempo. Det kändes bra efteråt också. Jag har dock hamnat i samma situation som förra veckan att det återstår en hel del att göra i helgen för att komma upp i veckans tre mil. Antingen bränner jag av 18 kilometer på ett långpass, gärna imorgon medan vädret fortfarande är uthärdligt, eller så springer jag både lördag och söndag. Jag är ännu inte i närheten av något beslut. Förmodligen vet jag hur det blir först när jag väl har börjat springa.

#12: Oförklarligt obehag

Kan man må dåligt utan att det finns anledning? Utan att man är på väg att bli sjuk, är bakis eller har ätit något olämpligt?

Idag vaknade jag med huvudvärk. Innan lunch mådde jag illa också. Huvudvärken höll i sig även under eftermiddagen. Jag hade inga planer på att springa eftersom hela dagen och kvällen var uppbokad, men hade jag haft tillfälle att springa så vet jag inte om jag hade vågat.

Jag är dock hellre utan förklaring än att det skulle bero på att jag är på väg att bli sjuk. Jag har inte råd med sjukdom just nu.

#11: Fotgympa

Innan det blir ett problem på riktigt så har jag tänkt undvika hälsporre genom att träna fötterna lite extra. Jag har länge haft en artikel från Runner’s World liggande i min webläsare, men först idag kollade jag på instruktionsfilmen.

Återstår att se om jag har disciplinen att genomföra dessa övningar några gånger i veckan.

#10: Björkhagsspåret progressivt

När det var sol och som varmast idag så gjorde jag annat. Därför kändes det lite surt att sticka ut och springa i mörker och kyla. Samtidigt ville jag inte inleda veckan med två vilodagar och sedan vara pressad att nå upp till tre mil med merparten förlagd till helgen liksom förra veckan.

Min lösning var att åtminstone springa fem kilometer innan det var dags att laga sen kvällsmat. Jag lunkade iväg längs Björkhagsspåret tillsammans med en ny smärta i högerbenet, nu på utsidan av benet strax ovanför vristen. Precis som med höger knä kändes det bara inledningsvis.

Andra kilometern gick 20 sekunder snabbare än första, vilket avgjorde min målsättning för resten av rundan. Kärrtorpsspåret visade sig dock vara oupplyst, så jag valde att stanna på Björkhagsspåret och bara få ihop tre och en halv kilometer. Ännu mer motiverad att fortsätta fartökningen ångade jag på till att jag var hemma igen.

Det blev ingen imponerande tid totalt sett, men det gick riktigt snabbt mot slutet. Om jag ska bli snabbare i år så kan jag ju inte fortsätta att lunka runt i femminuterstempo tre gånger i veckan.