92

Med en vecka kvar till Midnattsloppet i Stockholm är jag orolig för mina brister när det gäller både styrka och uthållighet. Jag vill ta mig tillbaka till min vanliga träningsmängd, inte få träningsvärk efter 4 kilometer eller flämta som en galning efter några varv runt idrottsplatsen. Men det är så lite tid kvar.

Jag bestämde mig för en regnrunda på åtta kilometer i normaltempo på trygga Hälsans stig Hökarängen – jämna trottoarer och asfalterade gångvägar sånär som på ett hundratal meter grus och lite gatsten/stenplattor i Hökarängens och Gubbängens Centrum. Det ska väl inte innebära några risker för högerfoten?

Trots förtvinade muskler och försämrad kondition verkar det som att kroppen minns. Utan större ansträngningar blev mellantiderna 4:27, 4:13, 4:24 och 4:21. Jag bestämde mig för en försiktig fartökning på den återstående halvan. 4:15, 8:20 (en av kilometerskyltarna har varit borta i ett år nu) och 4:12. Jo, kroppen minns och klockan bekräftar.

Åtta kilometer på totalt 34:13. Halvmarafart. I träningsdagboken ser jag att det är det längsta jag har sprungit sedan innan midsommar. Jag utesluter möjligheten att springa milen under 40 minuter om en vecka, och jag tror inte heller att jag slår mitt personbästa på 41:06. Men jag tror att jag kanske kan pressa fram en ny bästanotering för just Midnattsloppet. Allt som behövs är ju 4:10-fart i 10 kilometer...

93

En vän och före detta arbetskamrat avböjde att ta en öl ikväll med hänvisning till att han tar det lugnt inför loppen. De lopp som avses är Midnattsloppet och Vasastafetten (dit han värvade mig som återkommande lagmedlem för två år sedan), och han har inte druckit en droppe alkohol sedan sin födelsedagsfest för tre veckor sedan. Sådan disciplin saknar jag.

På Loopen tidigare ikväll.

94

Det har hänt att jag sprungit 10 eller 15 kilometer i tävlingstempo utan att få träningsvärk efteråt. Nu på förmiddagen kände jag dock av de ynka fyra kilometer jag fick ur mig i tisdags kväll. Där har ni ett mått på vilken form jag befinner mig i.

Trots det ville jag ta mig till en idrottsplats idag för att testa upplevelsen att springa på 400-metersbana. Det ena skälet är att jag vill hitta ett ställe att springa intervaller på framöver (för att träna upp min snabbhet), det andra att jag vill veta ungefär hur jag står mig på de korta distanserna i Studenternas omvandlingstabell. Valet föll till slut på Farsta IP, vilket torde vara den närmaste utomhusanläggningen med löparbanor i den efterfrågade längden.

Bilden är lånad. Jag väntar fortfarande på leverans av min iPhone 4.

Efter en tiosekundersstretch satte jag av på ett första varv. Tempot kändes både tufft och långsamt på en och samma gång. Jag fick bita ihop för att inte stanna av mot slutet, och sluttiden på 400 meter blev föga imponerande 1:12,85. Det var inte så att jag gav allt jag hade, men jag orkade inte heller ge mycket mer om jag skulle orka ta ett par varv till.

Efter någon minuts gåvila började jag springa igen, fast i ett något lägre tempo. Jag sprang två och ett halvt varv för att komma upp i en kilometer, den kortaste distans jag sedan tidigare kan relatera till. Efter två varv tryckte jag en mellantid, något jag glömde av efter första varvet. 3:38 på 1000 meter kan omöjligen vara i närheten av det bästa jag presterat, så att de första 800 gick på 2:54,90 tänker jag också ta med en nypa salt.

En liten titt på ”min rad” i Studenternas tabell visar att det är hastigheten på det allra första varvet, det då jag stannade efter 400 meter, som jag behöver hålla även under ett andra varv för att nå min nya måltid på 800 meter. Det kan bli tufft. Nu vet jag i och för sig inte hur mycket jag sinkades av att jag är ur form, det får framtida besök på anläggningen utvisa. I vilket fall bör jag klara att gå under 3:30 på kilometern, annars är det skandal.

95

Världens snabbaste man kommer till Stadium på Hamngatan om mindre än en timme.

Usain Bolt och hans sponsor Puma gästar butiken klockan 18. De 200 första som handlar Puma-prylar för minst 500 kronor får en speciell T-tröja.

Min dag har dock sakta men säkert fyllts av andra aktiviteter, så jag kommer inte att trängas med de köpsugna och autografjagande massorna.

96

Strax efter de första dropparna gav jag mig ut på en liten regnrunda. Den snart månadsgamla stukningen av högerfoten besvärade mig inte nämnvärt, men oj vad jag har tappat i kondition!

Jag tänkte hålla lite högre tempo än sist, men efter 4:32 på första kilometern kändes det riktigt tungt. Tyngdkänslan kommer inte från det kilo jag återhämtat den senaste veckan, utan av att juli månads samlade löpning var 13 kilometer.

Det blev tre kilometer till i 4:17-fart. Totalt fyra på 17:24. Nu är sub40 på Midnattsloppet inte mer än en dröm.

97

De tidsmål jag satt upp för olika sträckor hänger ihop. Om jag förbättrar mig på någon distans så gör jag det förmodligen snart också på andra distanser, så att samtliga tidsmål sedan skärps. Löpare som är på samma nivå som jag har ofta samma tidsmål, sträcka för sträcka. Det beror till stor del på att vi har vissa magiska tider inom räckhåll: under 40 minuter på milen, under 90 minuter på halvmaran och så vidare.

Studenterna har en tabell som visar ett teoretiskt samband mellan olika tider på de klassiska distanserna:

Mina bästa tider för milen, halvmaraton och maraton kan alla sägas ha sina närmaste motsvarigheter på den markerade raden. De kortare sträckorna kan jag inte säga mycket om, men Lidingöloppet (L 30km i tabellen ovan) kommenterar jag (o)gärna lite närmare.

Jag har sprungit Lidingöloppet två gånger, 2006 och 2008, båda gångerna med en kraftlös avslutning och en sluttid på nära tre timmar. Dessa prestationer kan lämpligen placeras på någon av de två nedersta raderna i tabellen ovan (som dock fortsätter – klicka på den för att se hela).

I höst deltar jag enligt plan i Lidingöloppet igen. Jag har som mål att springa på 2:30, vilket avviker från både tabellen och det vanliga tidsmålet för löpare på min nivå. Borde jag ändra mitt mål till 2:25? Det vågar jag inte. Jag skulle vara mycket nöjd med att klara 2:30. Ett tuffare mål sparar jag till 2012.

98

Min plan var att kunna åka bort en helg utan att behöva tänka på det dagliga bloginlägget, så jag förberedde två inlägg i förväg som skulle läggas ut automatiskt. Men jag misslyckades.

Gårdagens inlägg publicerades inte i tid. Dagens inlägg lyckades jag nyss radera. Fullständigt. Det var långt och genomarbetat, men nu är det borta. Lost in cyberspace forever.