#200: Satsningen som kom av sig

Idag kom beskedet. Jag var åtminstone två minuter och fyra sekunder för långsam för att få en plats i Boston Marathon 2016. Det kom knappast som en överraskning, men jag hoppades ändå in i det sista att jag skulle ha en liten chans.

Det är 200 dagar kvar till Boston Marathon 2016. Jag kommer inte att springa.

#199: Souvenirerna från Berlin

Det är inte bara medaljer och startlappar som hjälper mig att minnas Berlin Marathon. Jag har också för andra gången investerat €3 i ett mer användbart föremål.

Det ensamma glaset från 2013 har fått sällskap av en ny favorit.

#198: Sviterna

Jag mådde bra efter Berlin Marathon, hade inga problem att häva i mig en öl i målområdet eller att låta mig vallas runt av Erik på kvällen när vi skulle till restaurangen där han bokat bord.  Först idag blev det lite stolpigare gång på väg ut till flygplatsen och ikväll har jag på de två hundpromenaderna haft svårt att få det att se ut som att jag kan gå obehindrat.

Det är dock bara muskelvärk, och det kommer att gå över. Visserligen hade jag blodblåsor på stortårna och en nagel på en av de mindre tårna som inte känns helt okej, men det är problem som nästan enbart är kosmetiska. Snart kommer jag att kunna gå som vanligt igen, men då kommer jag att vara lite starkare.

Min första blodblåsa efter mitt 108:e lopp.

#197: Berlin Marathon 3:13:21 (PB)

Nytt personbästa på min tjugonde mara. En minut och 15 sekunder snabbare än Stockholm Marathon i våras. Jag siktade länge på att gå under 3:10, men det gick trögt på slutet.

Diplom med mellantider och medalj med resultatet graverat.

#196: Ryggont dagen innan Berlin Marathon

I morse låg jag vaken ett par timmar med smärtor i rygg och nacke. Inte den bästa utgångspunkten för att springa sitt livs snabbaste maraton. Jag har klarat dagen ganska bra, men jag är orolig inför den här natten och hur det kommer att kännas imorgon bitti.

Tidigare ikväll var jag och syrran ute och åt med Erik och hans två löparvänner. Innan vi skildes åt sträckte Erik ut min rygg. Det knakade och kändes bra direkt efteråt, men min smärta sitter högre upp mellan skuldrorna och är tyvärr tillbaka.

34164 fastnålat på finishertröjan från Stockholm i våras.

Nu är frukost och utstyrsel förberedd och det är hög tid att försöka sova några timmar. Bis Morgen!

#195: Berlin Marathon i mobilen

Det har irriterat mig att det inte gått att leta upp löpare i appen till Berlin Marathon, men nu insåg jag att jag inte hade laddat ner appens uppdatering från den 17:e september. Synd då att hotellets gratisnät är så långsamt.

Lyxigt hotellrum, långsamt internet. The horror!

#194: Fullt i Boston Marathon 2016

För knappt ett dygn sedan stängde andra veckans anmälan till Boston Marathon. Samtidigt meddelades att man inte kommer att öppna anmälan igen för en tredje vecka – loppet är fullt. Nu följer några dagar av orolig väntan för de som anmält sig under andra veckan, vi som har mindre än fem minuters marginal till kvalificeringsgränsen. De snabbaste får plats, de andra blir utan. Tyvärr är jag rädd att brytpunkten hamnar betdligt längre än 24 sekunder från kvalificeringsgränsen, där jag ligger.

#193: Heltid, hund, hemarbete

Det har redan börjat kännas att jag jobbar heltid nu. Visserligen är det speciellt i början när allt är nytt – samtidigt som det händer mycket privat just nu – men det blir svårt att tänka på löpträning när man är hemifrån 11 timmar om dagen och både det första och sista man gör hemma är att gå ut med hunden. Imorgon ska jag lämna hunden hos vänner senast 07:30, jobba 08:00-18:15 och sedan åka hem för att packa resväskan och städa efter mig. Nästa gång jag springer kommer att bli på söndag morgon när starten går i Berlin Marathon.

#192: Tillfriskning

Att fjällvandra dolde min förkylning dagtid. Bara på kvällarna och nätterna kände jag mig snuvig och eländig. På tåget hem till Stockholm kändes det förstås värre, och dagen efter kom hostan. Men redan idag har jag känt mig bättre och kvittrande glad. Förhoppningsvis är jag tillbaka i toppform innan avresa till Berlin.

#191: Anmäld till Boston 2016

Hade jag sprungit årets Stockholm Marathon någon minut snabbare (eller två), så hade jag känt mig betydligt mer hoppfull om att få en plats i Boston Marathon 2016. Nu har jag i vilket fall anmält mig. Det blir några dagars nervös väntan innan beskedet kommer.

#190: Jämtlandstriangeln

Tre dagar, tre delsträckor. Från Storulvån via Sylarna till Blåhammaren och tillbaka till Storulvån. Min första fjällvandring. Mindre än en vecka kvar till Berlin Marathon, bara förkylningen är ett hinder på vägen just nu.

Vissa sprang, andra vandrade, någon stod och poserade för en panoramabild.

#189: Kvalitet

Jag har konstaterat att jag hunnit springa många lopp, men jag vill också visa att jag faktiskt fortfarande förbättrar mina resultat på nästan alla distanser. Här är en sammanställning av mina personbästa år för år (och vilket lopp som tiden noterades på).

Milen
2003: 44:51 (Hässelbyloppet)
2004: 44:37 (Hässelbyloppet)
2005: 44:45 (Sentrumsløpet)
2006: 43:46 (Sentrumsløpet)
2007: 42:38 (Sentrumsløpet)
2008: 41:14 (Sentrumsløpet)
2009: 41:06 (Sentrumsløpet)
2010: 38:58 (Hässelbyloppet)
2011: 40:03 (Midnattsloppet)
2012: 39:57 (Hässelbyloppet)
2013: 40:54 (Midnattsloppet)
2014: 40:28 (Viruddenloppet)
2015: 39:51 (Sentrumsløpet)

Halvmaraton
2003: 1:47:45 (S:t Eriksloppet)
2004: 1:42:06 (S:t Eriksloppet)
2005: 1:39:16 (Kungsholmen Runt)
2006: 1:37:47 (Kungsholmen Runt)
2007: 1:36:17 (Stockholm Halvmarathon)
2008: 1:31:53 (Göteborgsvarvet)
2009: 1:36:45 (Göteborgsvarvet)
2010: 1:29:11 (Kungsholmen Runt)
2011: 1:27:48 (Mitja Marató de Barcelona)
2012: –
2013: 1:33:55 (Mitja Marató de Barcelona)
2014: 1:30:53 (Nacka Halvmarathon)
2015: 1:29:42 (Nacka Halvmarathon)

Maraton
2004: 4:23:43 (Stockholm Marathon)
2005: 3:57:26 (Stockholm Marathon)
2006: 3:48:32 (New York City Marathon)
2007: 4:19:18 (Stockholm Marathon)
2008: 3:45:21 (Stockholm Marathon)
2009: 3:54:54 (Stockholm Marathon)
2010: 3:19:29 (New York City Marathon)
2011: 3:23:53 (Berlin Marathon)
2012: 3:48:35 (Stockholm Marathon)
2013: 3:40:45 (Chicago Marathon)
2014: 3:17:50 (Stockholm Marathon)
2015: 3:14:36 (Stockholm Marathon)

Lidingöloppet (30 km)
2006: 2:54:57
2008: 2:57:17
2010: 2:34:12
2012: 2:47:34
2014: 2:27:51

5 kilometer
2012: 19:48 (Skärholmsloppet)
2013: –
2014: –
2015: 19:43 (Solsidan Runt)

Personbästa på varje distans är markerat med fet stil. Man behöver inga diagram för att kunna utläsa att det för det mesta gått åt rätt håll. Hoppas att trenden håller i sig!

#188: Kvantitet

För en tid sedan skrev jag att jag sprungit fler än 100 lopp. Det var baserat på snabb överslagsräkning, men efter att ha använt mig av flera olika källor har jag kunnat konstatera att det faktiskt stämmer. Jag har gjort en enkel sammanställning där jag ordnat loppen efter distans och inom distansen angett loppen i kronologisk ordning efter den gång jag först sprang loppet.

Milen (46 lopp)
Midnattsloppet Stockholm 2003-2015
Hässelbyloppet 2003-2008, 2010, 2012
Sentrumsløpet 2004-2015
Stockholmsloppet 2004-2005
Kistaloppet 2010-2011
Viruddenloppet 2011, 2013-2014
Sicklaloppet 2011-2013
Hellasloppet 2011
Duvnäsloppet 2014-2015

Jag började med Midnattsloppet 2003 och sedan har det rullat på med flera andra tiokilometerslopp varje år. En del lopp springer jag varje år, medan några har försvunnit från min kalender. Totalt sett är det den här distansen jag springer oftast.

Halvmaraton (18 lopp)
S:t Eriksloppet 2003-2004, 2006
Kungsholmen Runt 2005-2006, 2010
Göteborgsvarvet 2006-2010
Stockholm Halvmarathon 2007-2008, 2010
Mitja Marató de Barcelona 2011, 2013
Nacka Halvmarathon 2014-2015

När jag ser tillbaka på tidigare års genomförda lopp så ser jag att jag bara sprungit tre halvmaror de senaste fyra åren (och inte en enda 2012). Det rimmar illa med att jag brukade säga att halvmaran är min favoritdistans. Jag har till och med sprungit fler maratonlopp!

Maraton (19 lopp)
Stockholm Marathon 2004-2015
New York City Marathon 2006, 2010, 2014
Berlin Marathon 2011, 2013
Jubileumsmarathon 2012
Chicago Marathon 2013

Snart springer jag min tjugonde mara som blir Berlin Marathon. Det här är den samling lopp jag är mest stolt över. Stockholm Marathon har jag sprungit varje år sedan 2004, och utöver det så har jag lyckats skrapa ihop en hel del av världens största och finaste maror.

30 km (5 lopp)
Lidingöloppet 2006, 2008, 2010, 2012, 2014

Jag har som tradition att springa Lidingöloppet vartannat år. 2011, 2013 och i år har jag istället valt att springa Berlin Marathon som ju arrangeras samma helg.

New York Road Runners (5 lopp)
Run as One 2008
Run for the Parks 2008
Poland Spring Marathon Kickoff 2010
NYRR 5 2010
NYRR 4 mile 2011

Som medlem i NYRR får man rabatt på anmälningsavgiften till de många loppen som klubben arrangerar. Jag har sprungit ovanstående korta lopp (4 eller 5 engelska mil) i Central Park när jag bodde i New York 2008, i samband med med NYC Marathon 2010 och vid ett kortare besök i New York vid en resa till Mexico 2011.

Andra distanser (4 lopp)
Tunnelloppet 2004
Kymlingeloppet 2009
Skärholmsloppet 2012
Solsidan runt 2015

Ett par udda distanser och ett par kortare lopp har det också hunnit bli. Oftast har jag inte tyckt det varit värt besväret. Tunnelloppet genom Södra länken är det väl ingen som vet hur långt det egentligen blev till slut. Mina två femkilometerslopp i Skärholmen och Saltsjöbaden är också kuriositeter i min meritförteckning.

Stafetter (10 lopp)
Bellmanstafetten 2003, 2007-2008
Vasastafetten 2008-2011
Medieruset 2012
Huvudstadsstafetten 2013
Jättelångt 2014

Jag har tydligen sprungit stafett varje år sedan 2007, men i år blev det inget. Jag tycker att det är roligt att vara en del av ett lag, men jag blir betydligt mer besviken på mig själv när jag misslyckas.

Allt som allt räknar jag ihop 107 lopp. Två till återstår i år och nästa år hoppas jag att det kan rulla på som vanligt med de personliga favoriterna.

#187: Förkylt och regnigt

Att jag ådragit mig en förkylning ska förhoppningsvis inte ha någon avgörande betydelse för helgens utmaningar, men jag är lite orolig för vilken form jag kommer att vara i nästa helg i Berlin. Den som lever får se.

Utsikterna för morgondagen.

#186: Veckans enda löpning – 3 km

Inte mycket tid för löpning den här veckan. Planen var att springa hem efter sista dagen på min nuvarande arbetsplats. Sedan klantade jag mig genom att först lämna nycklarna och därefter komma på att jag också lämnat kvar mobiltelefonen. Det blev ett par språngmarscher för att fixa nycklar, men sedan tog jag tunnelbanan och sprang bara sista biten hem. Totalt 3 kilometer och en kvart uppdelat på tre tillfällen.

Bortsett från detta så har jag sprungit hem från jobbet elva gånger de senaste fyra månaderna. Totalt har jag fått ihop 90 kilometer löpning på det här viset, vilket inte är en så liten del av den samlade mängden i min träningskalender – oavsett vilken period man kollar på. Att jag därutöver sprungit fler långpass än vad jag gjort på flera år bidrar till en stärkande känsla.

#185: Snabbt svar från Berlin

Jag skrev ett mail till Berlin Marathon fem i tolv igår med med både länk och dokument för att styrka att jag sprungit Stockholm Marathon på 3:14:36. Jag fick svar lite efter klockan nio i morse.

Jag hoppas att det också innebär att jag flyttas från startgrupp E till startgrupp D.

#184: Fel startgrupp i Berlin?

När det gäller min tid på Stockholm Marathon tidigare i år – då jag satte nytt personligt med 3:14:36 – så tänkte jag bara på vad det innebar för anmälningsläget till Boston Marathon. Jag missade helt att det också har betydelse för min start i Berlin Marathon. Nu ser det ut som jag får starta längre bak än vad som hade varit nödvändigt. Vi får se om det är något som arrangören är villig att justera.

#183: Anmälan till Boston Marathon 2016

Med start imorgon måndag kan man anmäla sig till Boston Marathon. Förutsättningen är inte bara att man klarat kvalificeringsgränsen, utan att man gjort det med god marginal. Här är tiderna då anmälan öppnar och kriterierna för vem som då får anmäla sig:

• Måndag 14 september (klockan 16:00 svensk tid)
  Alla som klarat kvalificeringsgränsen med minst 20 minuters marginal kan anmäla sig.
• Onsdag 16 september (klockan 16:00 svensk tid)
  Alla som klarat kvalificeringsgränsen med minst 10 minuters marginal kan anmäla sig.
• Fredag 18 september (klockan 16:00 svensk tid)
  Alla som klarat kvalificeringsgränsen med minst 5 minuters marginal kan anmäla sig.
• Måndag 21 september (klockan 16:00 svensk tid)
  – om det finns platser kvar
  Alla som klarat kvalificeringsgränsen kan anmäla sig. Antagning utifrån marginal.
• Måndag 28 september (klockan 16:00 svensk tid)
  – om det finns platser kvar
  Alla som klarat kvalificeringsgränsen kan anmäla sig. Först till kvarn, oavsett marginal.

Vad som är kvalificeringsgränsen beror på kön och ålder. Som man över 40 år förväntas jag ha sprungit ett maratonlopp snabbare än 3 timmar och 15 minuter. Min tid på Stockholm Marathon i år var 3:14:36, vilket ger mig en marginal på endast 24 sekunder. Det betyder att jag kan anmäla mig tidigast måndag 21 september – förutsatt att det då finns platser kvar. Sannolikheten att jag ska få en plats i Boston Marathon är ganska liten. Förra året krävdes en marginal till kvalificeringsgränsen på 1 minut och 2 sekunder.

Det finns mycket mer att skriva om kvalificering och anmälningsprocess, men jag avvaktar med det tills jag vet om jag ens har en chans den här gången.

#182: Fyllesnack

Jag hävdade att jag kanske skulle ha klarat 1:28 om jag hade sprungit Stockholm Halvmarathon idag. Det var sagt utan större eftertanke, bara utifrån vädret och att det inte är ett jättekuperat lopp. Jag gjorde ju 1:29:42 i våras med sämre förutsättningar. Samtidigt har jag bara sprungit under 1:28 en enda gång, och det var fyra och ett halvt år sedan. Har jag hunnit bli en sådan där som snackar en massa skit utifrån gamla meriter?

#181: Sista långpasset innan Berlin

Eftersom jag både jobbar och har annat inbokat i helgen var det lägligt att springa idag. Vädret var också minst sagt passande. Jag kände förstås för att springa samma väg som när jag gjorde ett maratontest förra veckan, bort till Erstaviksbadet och tillbaka. Dels visste jag att det skulle bli 20 kilometer och så är jag lite nyförälskad i Erstaviksområdet. Man får vara för sig själv.

Sist var det 4:25-tempo som gällde och en paus på 10 minuter längst bort. Då gick det trögt på tillbakavägen. Den här gången inledde jag lugnt och stilla, vilket landade på ca 5:10-tempo. Jag föreställde mig att jag skulle ligga kvar på 5:10-tempo och sedan snitta 4:50 på tillbakavägen. Jag stod bara still en minut och tittade ut över Erstaviksbadet innan jag vände tillbaka. Kilometertiderna varierade en hel del på tillbakavägen och jag spurtade ordentligt mot slutet.

 Tempo Tot. tid Tot. dist.
1 5:30 0:05:30 1,00 km
2 5:07 0:10:37 2,00 km
3 5:00 0:15:37 3,00 km
4 5:02 0:20:40 4,00 km
5 5:18  0:25:58 5,00 km
6 5:07 0:31:04 6,00 km
7 5:17 0:36:21 7,00 km
8 5:00 0:41:21 8,00 km
9 5:11   0:46:33 9,00 km
10 5:06 0:51:38 10,00 km
11 5:08 0:56:46 11,00 km
12 4:50 1:01:36 12,00 km
13 5:10 1:06:46 13,00 km
14 4:45 1:11:31 14,00 km
15 4:58 1:16:28 15,00 km
16 4:38 1:21:06 16,00 km
17 4:44 1:25:50 17,00 km
18 4:51 1:30:42 18,00 km
19 4:49 1:35:31 19,00 km
20 4:28 1:39:59 20,00 km

Notera gärna totaltiden vid 20 kilometer! Skitsamma att jag stannade klockan på 1:40:08 och 20,04 km. Det kändes mycket i lårens framsidor på tillbakavägen, men orken var det inget fel på. Det är sällan jag har så mycket kvar att ge när jag sprungit två mil – utan att ha fyllt på med varken vätska eller energi.

Nu blir det inte mycket mer löpning innan Berlin Marathon. Nästa helg blir det förmodligen en helt annan typ av aktivitet, men mer om det senare.

#180: Lite mer halvmaratonstatistik

Igår skrev jag att mina resultat i Stockholms halvmaraton inte stått sig jämfört med mina andra halvmaror. Det är en sanning med modifikation. Mina årsbästa på distansen ser ut så här:

2003: 1:47:45 (S:t Eriksloppet)
2004: 1:42:06 (S:t Eriksloppet)
2005: 1:39:16 (Kungsholmen Runt)
2006: 1:37:47 (Kungsholmen Runt)
2007: 1:36:17 (Stockholm Halvmarathon)
2008: 1:31:53 (Göteborgsvarvet)
2009: 1:36:45 (Göteborgsvarvet)
2010: 1:29:11 (Kungsholmen Runt)
2011: 1:27:48 (Mitja Marató de Barcelona)
2012: –
2013: 1:33:55 (Mitja Marató de Barcelona)
2014: 1:30:53 (Nacka Halvmarathon)
2015: 1:29:42 (Nacka Halvmarathon)

2003 och 2004 sprang jag i och för sig inga andra halvmaror, men 2007 gick det bättre i Stockholm än vad det hade gjort i Göteborg. Mina bästa resultat har jag dock gjort i Kungsholmen Runt 2010 (första gången under 1:30) och i Barcelona året efter (fortfarande mitt personbästa). Årets 1:29:42 i Nacka är förstås inte heller fy skam.

#179: Min historik på Stockholm Halvmarathon

Jag ska inte springa Stockholm Halvmarathon på lördag, men jag tänkte ändå redovisa mina tidigare resultat. Det var ett tag sedan jag sprang loppet, trots att jag ett tag hade det som mitt favoritlopp. Det är lite konstigt eftersom jag egentligen aldrig fått särskilt bra resultat jämfört med mina andra halvmaror.

Den här lördagen jobbar jag och har ingen möjlighet att delta ens som åskådare, men de jag känner som ska springa önskar jag stort lycka till!

#178: Startbeviset till Berlin Marathon

Det kom med mail idag, och nu ligger det sparat i passbook.

#177: The Maze Runner

”I want to be a runner” säger huvudpersonen relativt tidigt. Men det är mindre löpning i filmen än vad titeln kan få en att tro, och mindre än vad jag hade väntat mig utifrån upplägget. Det är egentligen inte mycket till film heller, bara ännu en dystopi som påminner om de senaste årens Divergent/Insurgent och The Hunger Games-filmerna.

#176: Anmäld till Midnattsloppet 2016

Fram till på lördag kan man anmäla sig till Midnattsloppet för ”endast” 345 kronor. Sedan lägger de på ytterligare en 50-lapp. Skynda att fynda! Eftersom jag har för avsikt att springa igen så anmälde jag mig idag. Jag skickade med samma länk för seedning som inför årets lopp – jag har ju inte hunnit springa under 40 minuter igen sedan i våras. Årets 40:01 i Midnattsloppet räcker ju bara till 1C.

#175: Nummer 34164 i Berlin

Så fanns det plötsligt ett nummer vid mitt namn i startlistan till Berlin Marathon. Mitt nummer i år är 34164. Jag vet inte om det förknippat med något, men det skiljer sig mycket från mina tidigare nummer i Berlin som varit 26889 (för fyra år sedan) och 26032 (för två år sedan).

#174: Maratontest – 2 x 6 miles

Jag läste en artikel om ett sätt att testa maratonformen. Tanken är att – tre veckor innan maran – springa 6 miles (9,65 kilometer) i ett tempo som motsvarar måltiden på ett maratonlopp minus 5 sekunder per mile. Sedan ska man vila 10 minuter och köra samma sträcka ännu en gång i samma tempo. Det står att att man ska värma upp med 3 miles också, men det tycker jag blir lite mycket.

Ska jag springa så långt i det tempot vill jag varken göra det i motionsspåren eller på vägar och trottoarer. Eftersom jag länge har varit nyfiken på Erstaviks stora skogsområde och vägarna därigenom till Erstaviksbadet så bestämde jag mig för att springa dit och tillbaka. Det var ett fint val. Förutom imponerande skog av olika slag såg jag både rovfågel och hjort. Rovfågeln flaxade upp ur diket max 3-4 meter ifrån mig.

Tempot började lite lågt med 4:38 (backarna i motionsspåren närmast), men planade sedan ut (grusvägen genom skogen); 4:18, 4:28, 4:26, 4:32, 4:20, 4:23, 4:22, 4:24 och 4:16-tempo på sista 0,65. Jag använde pausen till att gå ner till vattnet och se mig omkring i några sekunder innan jag gick tillbaka till där jag stannat klockan.

There and back again.

Det gick trögare att springa tillbaka. Nu kändes det i vaderna. I praktiken blir ju det här ett långpass, vilket jag sprang så sent som i måndags. Så här snabbt brukar jag inte springa mina långpass, och nu hade jag inte med mig vätska eller energi. Tyvärr blev det helt andra kilometertider efter pausen; 4:47, 4:48, 4:35, 4:45, 4:37, 4:32, 4:40, 5:10, 4:50 och avslutande 5:12-tempo på sista 0,69.

Jag låter mig inte nedslås av att jag inte lyckades genomföra passet i avsedd fart. Rakt över blev det 19,3 km i tempot 4:36 per kilometer, och det är aningen snabbare än genomsnittstempot på min hittills snabbaste mara. Det är sällan (eller kanske rentav aldrig tidigare) som jag springer så här snabbt på ett långpass.

En positiv bieffekt är att jag hittat trevliga skogsvägar att springa på. Det snabbaste sättet att ta sig till Saltsjöbaden är inte kollektivtrafiken.

#173: TBT Midnattsloppet 2006

Det fanns en tid då jag hade en klocka (som jag tror att jag fick vid ett prenumerationserbjudande från Runner's World) som bara kunde spara 8 mellantider. Då fick jag välja vilka mellantider jag skulle trycka. Sedan fick jag radera det innan jag kunde använda klockan igen.

Jag har gått igenom innehållet av en flyttlåda från vårt källarförråd. På baksidan av ett gammalt jobbdokument hittade jag en avskrift av mina mellantider från Midnattsloppet 2006. Då såg det ut så här:

Hyfsat jämn fart och en liten spurt i Midnattsloppet 2006.

#172: Min bästa tid på 5 kilometer

När jag i söndags sprang 5 kilometer i form av Solsidan Runt så var det bara mitt andra lopp på distansen, oräknat tre deltaganden i Bellmanstafetten. Mitt första femkilometerslopp var Skärholmsloppet 2012, då jag sprang på 19:48. Detta slog jag alltså nu med fem sekunder.

Är då mitt personbästa på 5 kilometer 19:43? Med tanke på att jag sprungit milen på 38:58 vid ett tillfälle så vet jag med säkerhet att jag sprungit 5 kilometer på mindre än 19:30 – oavsett om det var första eller andra halvan av loppet.

En koll av resultatlistan från Hässelbyloppet 2010 ger svaret. En mellantid vid 5 kilometer registrerades, och den visar att båda halvorna av loppet var snabbare än min tid på mitt bästa femkilometerslopp. Bäst var första halvan, men jag är fortfarande inte helt säker på vilken som är min bästa tid på 5 kilometer.

Lite drygt 19:18 eller lite knappt 19:19?

#171: Solsidan runt i söndags

Det skadade inte att komma ut till Saltsjöbaden i hyfsat god tid. Skyltningen fungerade bara om man redan hade förkunskaper om vart man skulle. Efter att jag hade lämnat ifrån mig min väska och besökt toaletten fick jag leda flera personer rätt för att komma till klädinlämning och till start. Då hade jag själv redan tagit mig tid att kolla hur den sista sträckan fram till mål såg ut.

När jag stod och småsnackade med en av av löparna i Överklassen (10 kilometer) höll jag på att missa min egen start i Medelklassen (5 kilometer). Jag klev in i startfållan med 45 sekunder till startskottet. Jag ställde mig ganska långt fram, men några löpare försvann ganska snabbt vid starten. Mitt eget utgångstempo var okej – 3:45 på första kilometern.

Under första kilometern hade jag fortfarande en del löpare omkring mig. Sedan kom första backen och det blev glesare. Det gällde även åskådarna. Även om jag hade räknat ofrivilliga åskådare så hade det nog inte blivit tvåsiffrigt. Det var inte många funktionärer heller, men tillräckligt bra markeringar för att vi inte skulle springa fel.

Jag kom ikapp två löpare som jag bestämde mig för att springa om. Jag var rädd att de skulle springa om mig igen, men istället blev det tomt bakom mig. Det var tomt framför mig också, inget att jaga eller som kunde hjälpa mig framåt. Andra, tredje och fjärde kilometern tog alla drygt 4 minuter.

Det smalnade av inför målgång på Restaurangholmen.

Mot slutet sprang jag alltså ensam mot mål med målsättningen att få så många sekunder som möjligt tillgodo på 20 minuter, lite rädd att någon gångtrafikant eller bil skulle hindra mig. Någon ropade att jag låg femma. Att jag hade kollat den sista sträckan hjälpte mig att känna trygghet i spurten. Att det inte blev bättre än 19:43 bekymrar mig inte.

Det var riktigt frikostig målservice – nästan som efter Stockholm Marathon. Jag drack sportdryck och mumsade i mig varmkorv, bulle och banan medan jag pratade med löpare som gått i mål före och efter mig. Eftersom jag dessutom hade en macka i väskan behövde jag inte åka hem hungrig.

När jag ändå var ute i Saltsjöbaden bestämde jag mig för att leta upp några av Friska Nackas kontrollstolpar i området. En timmes orientering gav åtta stolpar innan jag hoppade på Saltsjöbanan igen vid Fisksätra. På tåget träffade jag vinnaren i Överklassen som var trevlig att prata med, och när jag klev av i Sickla fick jag sällskap av femman i damklassen. Alla var glada och nöjda.

Jag var inte tröttare än att jag sprang sista vägen hem. Ett femkilometerslopp lämnar inte lika mycket spår i kroppen som längre lopp. Visserligen kändes det lite extra i benen när jag gav mig ut på långpass dagen efter, men idag har jag inte känt någonting. Nu ser jag bara fram emot de två lopp som enligt plan återstår i år.

#170: Långpass dagen efter loppet

Min löptränare från Barcelona är på Stockholmsbesök. Han tog med mig på en bergsrunda i Barcelonas utkanter i oktober förra året, så nu var det dags att återgälda det med en av mina favoritrundor.

För att inte komplicera det i onödan så valde jag Hellasgårdens gröna spår. Lite slarvigt tänkte jag att det borde bli 15-16 kilometer, vilket jag hoppades skulle fungera trots att jag sprang ett lopp igår. Vi kom iväg först framåt 17-tiden, och eftersom jag bara ätit en lätt lunch tog jag ryggan med ett par Clif Bars och två vattenflaskor för att kunna dela med mig.

Totalt blev det 18 pratiga kilometer i 5:40-tempo. Det hade varit finare om solen hade varit framme, men jag tyckte att det var varmt nog ändå.

Vi passerade flera sjöar, men såg inte så många som badade.

Det slumpade sig så att augusti i och med detta slutade på ganska exakt 10 mil. Mer än vad det blev i juni och juli, även om det inte riktigt når upp till vårens nivå.

#169: Femma i medelklassen på Solsidan Runt

Mer än något annat så var det en fin utflykt att åka till Saltsjöbaden och springa Solsidan Runt. Det var bara 70 personer (34 herrar, 36 damer) som sprang medelklassen 5 kilometer, varav de flesta inte hade tidsmål i närheten av vad jag hade.

Tidsmässigt blev det ungefär vad jag hade väntat mig – 19:43. Jag hade mer än en och en halv minut till närmaste person före mig i mål, så placeringsmässigt kunde det inte ha gått bättre än den femteplats jag nu fick. Och i Nacka-touren är det bara placeringar som räknas.

Startplatsen var precis framför Grand Hotel i Saltsjöbaden.

Mer om Solsidan Runt och min utflykt till Saltsjöbaden skriver jag imorgon.

#168: Tankar inför Solsidan runt

Jag känner mig inte helt upplagd för att maxa på 5 kilometer i Solsidan runt imorgon. Men kunde jag springa Midnattsloppet på 40 minuter (och en sekund...), så borde jag kunna få en tid på 19-någonting.

Det är bara ett 60-tal anmälda i femkilometersklassen (som kallas Medelklassen). Jag har ingen aning om vad för slags konkurrens det blir. Förhoppningsvis blir det precis lagom för att sporra mig att göra mitt allra bästa.

Uppladdning med vegetarisk lasagne och alkoholfritt vin.

#167: Inte vila, men löpvila

Det känns fel att tala om vila eftersom jag är allmänt trött och sover dåligt. Löpvila kan vi enas om eftersom allt jag sprungit är hem från jobbet en gång den här veckan. Mer än så lär det heller inte bli innan femkilometersloppet på söndag.

Det är lite rörigt i kalender och i huvudet just nu. Jag hoppas att det blir ordning snart, för jag känner hur det drar ihop sig inför höstens kraftprov om mindre än en månad.

#166: Startlappsuthämtning i Saltsjöbaden

Min lediga förmiddag använde jag till att besöka Saltsjöbaden och hämta min startlapp till Solsidan runt. Det gick snabbt och enkelt – åtminstone oräknat restiden – och samtidigt fick jag se lite av var jag kommer att springa på söndag. Det är ju inte platt som en pannkaka, men förhoppningsvis ska det kunna gå ganska snabbt då också.

Jag avstod de erbjudna säkerhetsnålarna och nöjde mig med lappen.

#165: Närheten till Nacka-touren

En av de främsta anledningarna till att jag anmält mig till Nacka-touren är att jag vill se de fyra loppen som att de ligger på hemmaplan. I verkligheten är det lite sisådär med det. De flesta lopp jag springer i Stockholm är det lättare att ta sig till än dessa lopp i Nacka.

På söndag är det Solsidan runt, det lopp som ligger längst bort från mig av de fyra loppen i Nacka-touren. Det är ironiskt att jag har en timmes resväg till ett lopp på bara fem kilometer – ungefär som när jag sprang Skärholmsloppet 2012, mitt enda tidigare lopp på distansen.

Trots att Saltsjöbaden ligger så långt bort överväger jag att åka ut dit en extra gång för att hämta min startlapp så att jag slipper göra det på söndag innan loppet. Jag kan ju passa på att utforska omgivningarna också.

#164: Tröttheten

Det kändes tungt att springa hem från jobbet idag och kroppen känns sliten efteråt. Jag kände mig förresten oväntat sliten redan när dagen började – små krämpor på oväntade ställen. Min arbetskamrat föreslog att det kanske var tid att vila, och i skrivande stund känns det klokt. Den här veckan är ändå ganska fullbokad, samtidigt som nästa vecka är lugnare.

#163: Orientering i hundpromenadtempo

Förra våren och sommaren var jag snabbt ute nästan varje gång det kom en ny orienteringskarta från Friska Nacka. Ibland åkte jag ut till det aktuella området i väntan på att kartan skulle dyka upp. Den här sommaren har jag inte varit lika aktiv. Lite då och då tar jag hunden med mig ut på utflykter i Nacka och prickar av några stolpar. Idag blev det sex stycken.

Stolpe #106 nära Tollare träsk.

Dagens lilla malör inträffade inte i tuff terräng med en bångstyrig hund som drog i kopplet. Istället var det inne i stan som jag trampade snett med högerfoten. Jag har lite ont av det, men det var ingen allvarlig stukning. Söndagens femkilometerslopp är inte hotat.

#162: Tyvek

Det irriterar mig att få ett tidtagningschip att fästa på skon, men ingen fästanordning. Jag vill inte knyta fast det med skosnöret, för jag vill inte hålla på och pilla med snörningen både innan och efter loppet.

Som tur är så har jag flera sparade tyvek-band från tidigare lopp där man använt sig av liknande chip. Så nu på Midnattsloppet använde jag ett sådant istället för bara skosnöret. Den som spar han har.

Ett gammalt tyvek-band och mitt tidtagningschip till Midnattsloppet.

#161: Sneglat på Hellasloppet

Jag kände mig ganska oinspirerad inför förmiddagens löprunda. Det mest intressanta jag kunde komma på var att inspektera Hellasloppets bansträckning. Jag hade förstås inte tid att springa hela innan jobbet, men jag plockade andra halvan – om än i lite omkastad ordning.

Att det gått en hel vecka sedan Midnattsloppet kändes motiverat. Vaderna är fortfarande ömma sedan Midnattsloppet. Det hade inte varit roligt att försöka ge allt i varken Bellmanstafetten eller Vasastafetten. Förhoppningsvis är jag återställd till Solsidan runt om en vecka.

#160: Träningspasset som inte blev av

Allt var förberett när vi åkte till Gålö. Laddad klocka, alla nödvändiga kläder i en påse och rätt skor på fötterna. Men sedan passade det inte att springa. Jag kanske inte ska vara ledsen över det. Min sambo frågade mig om jag verkligen vågade springa där med tanke på det ojämna underlaget. För drygt fem år sedan stukade jag nämligen foten på en löprunda på Gålö. De bästa träningspassen är de när ingenting går av.

#159: Stafetterna – hela listan!

Det fanns två skäl till att jag inte nappade på erbjudandet att springa Bellmanstafetten ikväll. För det första hade vi planer på att åka ut i skärgården (vilket vi sedan ändå inte gjorde) och för det andra är jag fortfarande ganska mör i benen sedan Midnattsloppet.

Som jag tidigare skrev så ser det ut som om jag bryter min streak sedan 2007 att varje år delta i någon stafett. Mitt första deltagande i Bellmanstafetten var dock redan 2003, då jag faktiskt sprang dubbelt – förstasträckan för ett lag och andrasträckan för ett annat. Om vi räknar evenemang så är antalet 10. Här är hela listan:

Bellmanstafetten 2003, 2007-2008
Vasastafetten 2008-2011
Medieruset 2012
Huvudstadsstafetten 2013
Jättelångt 2014

Som extra kuriosa kan jag nämna att jag vid mina två senaste stafetter har sprungit fel. På Huvudstadsstafetten 2013 sprang jag fel redan inne på Stadion direkt efter växling, och vid Jättelångt 2014 sprang jag så mycket som två kilometer extra. Den senare händelsen har jag svårt att förlika mig med eftersom jag annars hade haft den näst snabbaste tiden på sistasträckan.

#158: Medelklass

För några minuter sedan fick jag mitt startbevis till Solsidan runt. Jag kommer att springa i ”Medelklassen” 5 kilometer och ha startnummer 2021. Det blir min första tävling på den distansen sedan Skärholmsloppet 2012. De fem kilometrarna jag blev erbjuden att springa i Bellmanstafetten imorgon har jag tackat nej till.

#157: Blir det stafett i år?

Jag blev erbjuden en plats i Vasastafetten på lördag men tackade nej. Det var tvunget eftersom jag har flera åtaganden i helgen som jag varken hinner eller kan ändra på.

Det känns lite vemodigt eftersom det är ett arrangemang jag gärna hade varit med på. Jag blev reserv i ett lag i Vasastafetten 2008 och var sedan en ordinarie deltagare i laget i tre år till. En annan aspekt är att jag varit med i någon stafett varje år sedan 2007. Det här året har jag dock inget planerat.

Nu har jag blivit erbjuden en plats i Bellmanstafetten på torsdag. Jag har inte gett besked ännu, men det är frestande att tacka ja. Jag vet bara inte om benen hinner bli redo.

#156: Varva ner och ladda om

Det känns förstås ordentligt i vaderna idag, så jag är tacksam för den massage jag fick av min sambo tidigare ikväll. Jag är inte överdrivet missnöjd med min insats i Midnattsloppet, även om jag öppet erkänner att det var ett misslyckande att inte klara sub 40. Med tanke på att jag gjort både sub 40 på milen och sub 90 på halvmaran tidigare i år – samt satt nytt personligt rekord på maratondistansen – så kan jag tillåta en liten miss på två sekunder och behålla målet till nästa år. Nu är det istället fokus på att notera en bra tid på 5 kilometer om knappt två veckor då jag deltar i Solsidan runt.

#155: Midnattsloppet 2015

Fyra timmar efter målgång i Midnattsloppet fyllde jag i enkäten som skickats ut. Det känns inte lika enkelt att skriva om min upplevelse av loppet här på bloggen. Det är lite pinsamt att erkänna, men ibland skriver jag om loppet medan jag springer. Inte med penna eller tangenter, utan så att jag tänker ut formuleringar. Flera gånger har dessa gått ordagrant från tanke till text, andra gånger har jag låtit lite tid gå och formuleringarna har fallit i glömska.

Det finns egentligen inte så mycket att skriva om Midnattsloppet. Förberedelserna och förutsättningarna var goda. Jag hade gott om tid i startfållan och var aldrig stressad på väg dit. En kille till höger om mig inledde ett samtal med ett par minuter innan start. Han var liksom de flesta i startgrupp 1B en bättre löpare än jag, men jag såg honom senare under stora delar av loppet.

Trots min position långt fram i startfältet blev det trångt i början. En kille föll raklång i asfalten. Jag tycker att det brukar bli glesare när man når Hammarbykajen, men även där var det riktigt trångt. När jag lämnade kajen efter totalt tre kilometer var det så trångt att jag faktiskt fick sakta ner några steg. Sedan blev det bättre.

Min väg enligt kartan på jogg.se.

Mitt svaga parti var under andra halvan av loppet. Jag såg inte kilometermarkeringarna och höll inte koll på min egen klocka. Löpningen blev en jämn smet, lite för långsam för att det skulle gå att få ihop det mot slutet. Spurten kom sent också. Det var först när jag såg klockan ovanför mållinjen som jag verkligen gav allt jag hade, och då var det för sent. 3:42 på sista kilometern räckte inte.

Jag var givetvis besviken på tiden, men det är ju egentligen bara siffror. Min placering, 373 av nära 30 000 fullföljande löpare, kan jag inte klaga på. Det kändes också bra i kroppen efteråt, inte ens mitt högerknä var något problem. Det dröjde lite längre än vad jag hade tänkt mig, men sedan firades det med öl både hemma hos goda vänner och lite senare med andra löparvänner på krogen.

Glada löpare på Glada Stinsen.

#154: Midnattsloppet på 40:01

Ja det var ju förargligt. Man kan ju inte säga annat än att det är ett misslyckande. Visserligen är det min bästa tid på Midnattsloppet, men två sekunder snabbare borde jag ha klarat.

Det positiva är att jag som 42-åring kan springa milen på 40 minuter och komma på plats 52 i min åldersgrupp (av 2471). Man får glädjas åt det lilla.

Oh well.

#153: Inför Midnattsloppet

Jag jobbar dagtid innan Midnattsloppet, så jag har redan fått tänka på vissa förberedelser eftersom jag bara har ett par timmar hemma mellan jobb och lopp.

Jag har tvättat tidigare i veckan så att jag inte saknar de plagg jag behöver utöver starttröjan. De skor jag tänkt använda vet jag också var de är (minns saknade skor inför Stockholm Marathon 2015).

Min klocka står på laddning i detta nu och ska sedan stängas av. Jag har redan tidigare raderat aktiviteter så att det finns plats för nytt (minns full varvdatabas vid halvmaran i Barcelona 2013).

Överenskommelse med sambon om tid för – och val av – middagsmat imorgon (minns en stabbig pasta helt nära start för Sentrumsløpet 2015).

Jag har registrerat tjänsten för kontinuerliga statusuppdateringar på Facebook. Flera gånger tidigare har detta inte funkat, men så sent som på Stockholm Marathon kunde man få mina mellantider den vägen.

Det enda som återstår är en god natts sömn.

#152: Nyheter i Midnattsloppet

Enligt informationen till Midnattsloppets deltagare slipper man gå in i en ishall före och efter loppet om man vill använda sig av klädinlämningen. Sedan vet jag förstås inte om kylan kanske hade varit önskvärd just i år, för om man sneglar på väderprognosen så kan det bli ganska varmt.

En annan sak som skiljer årets lopp från tidigare år är att jag känner till ovanligt många som ska springa. Det ökar ju möjligheterna till att dricka öl i trevligt sällskap efteråt. Förmodligen hinner jag dricka en öl själv innan de andra ansluter.

#151: Mellantidsstatistik från Midnattsloppet

Jag tänkte att jag skulle jämföra mina tidigare Midnattslopp, kilometer för kilometer. Fast när jag kollar detaljerna från tidigare års resultatlistor så ser jag att de inte låter sig jämföras så lätt eftersom man inte registrerat samma mellantider varje år. De tre senaste åren har det getts fler mellantider än bara vid 5 kilometer, men det har inte varit samma mellantider.

Min egen klocka har dock registrerat mellantider varje kilometer, så de senaste fyra årens statistik finns att se på Garmin Connect. En snabb koll visar att loppets femte (och långsammaste) kilometer gick nästan exakt lika snabbt (eller långsamt) åren 2011-2013. Förra året var den fjärde kilometern sämst, men inte lika långsam, vilket beror på att man nådde backen upp till Sofia lite tidigare än tidigare år.

Gemensamt för de senaste fyra åren var att den nionde kilometern var min näst sämsta. Min kilometertid var då runt 4:15. Det är värt att tänka på mot slutet av loppet på lördag.

#150: De sista löpstegen inför Midnattsloppet

Även idag sprang jag hem från jobbet. Det kändes lite orkeslöst och benen var tunga. Tempot var ändå ungefär 5 minuter per kilometer – förutom i backarna. Jag undrar hur lågt tempo jag kan tillåta i backarna på lördag.

Vanligtvis brukar jag springa ett kortare progressivt pass på torsdagen när jag har ett lopp på lördagen. Just den här torsdagen passar det dåligt, så jag får se om det blir onsdag eller fredag istället. I övrigt är det nog läge att vila.

#149: Veckan med Midnattsloppet

Igår, på väg hem från jobbet, hämtade jag ut mina saker till Midnattsloppet. Tröjan kommer i år från Adidas och är därför lite snyggare. Lite mer lila än så blå som på bilden, men de tre ränderna på ärmen gör sitt jobb.

Årets tröja, chip och startgruppsarmband.

#148: Skavsår på axeln

Jag är väldigt nöjd med min löparryggsäck. Den har nästan aldrig gett mig några problem. När jag sprang hem från jobbet i onsdags var den lite tyngre lastad än vanligt och kanske var halshålet på just den tröjan lite bredare. Jag kände direkt hur det skavde, men det var inte värre än att jag lät det fortgå. Det såg inte ut att blöda efteråt, men efter ett par dagar tyckte min sambo att det såg ut som ett sugmärke. Som tur var doldes det av skjortkragen när jag var på fest igår.

Närbild av höger axel närmast halsen.

Idag sprang jag hem från jobbet igen. Lättare väska, annan tröja, inga problem.

#147: Förebild fyllda 40 firad

Inspiratören och löparvännen Erik firade 40.

#146: Upptrappning och nedtrappning

Efter ett par lugna veckor så springer jag mera regelbundet igen. Tack vare sträckan hem från jobbet har jag landat i varannandagsmönstret jag eftersträvar och har redan nått 34 kilometer den här veckan. Det är bra, för den närmaste veckan blir det lite lugnare inför Midnattsloppet nästa lördag. Då vill jag springa på riktigt pigga ben och sikta högt.

#145: Akilles

Jag var ganska medtagen efter långpasset igår. Inte så att det var några problem med att gå och jobba, men jag var oväntat trött trots att jag åt nästan direkt efter att jag hade sprungit.

Mer allvarligt är förstås att höger hälsena bråkar lite igen. Det knäpper till vid extrema rörelser, till exempel när jag hukar.

Vågar jag springa hem från jobbet imorgon?

#144: Nittiofyra minuter gott och blandat

Morgonen gick och jag började misströsta kring möjligheten att ha tillräckligt med tid för ett långpass. Klockan hann bli 10 (jag skulle vara på jobbet 13) innan jag lunkade iväg. Det regnade en del, men inte värre än att det faktiskt var ganska behagligt. Blixt och åsknedslag när jag nådde Hellasgården, men sedan blev vädret faktiskt snällare.

På Hellasgårdens gula spår, närmast Ältavägen, blev jag omsprungen av en betydligt bättre löpare. Jag hakade på honom för att kolla tempot och fick därmed en liten fartökning som var neråt fyra minuter per kilometer, men efter 300 meter vek han av mot gröna spåret och jag återgick till lunken.

Funderingarna handlade mest om hur jag skulle bygga ut rundan och om jag möjligen skulle satsa på att trots allt nå upp till minst 17,5 km och mer än 90 minuter. När jag närmade mig Kärrtorps IP bestämde jag mig för att springa in och göra en snabb kilometer på bana. Den trettonde kilometern tog därför mindre än 4 minuter.

För att nå upp till mina minimikrav för ett långpass så avslutade jag med två varv på Hammarbyrundan. Det var först på de sista 200 metrarna jag kände av höger knä som faktiskt inte bråkat alls under den tidigare delen.

Dagens runda med oväntad avstickare.

Det var förstås en liten miss att inte tejpa bröstvårtorna idag. Det gjorde att duschen efteråt blev mindre angenäm. Men bortsett från det var jag riktigt nöjd med att det blev ett långpass idag.

#143: Löfte om långpass

Ledig förmiddag, utrustning framlagd, tvättid bokad klockan 10. Allt är upplagt för att gå upp tidigt och springa långt. Jag hoppas att det känns lika lockande när jag vaknar imorgon.

#142: Hem från jobbet igen

Båda i hushållet har nu månadskort för kollektivtrafiken (se där ett hösttecken om något!), vilket gör att det finns en anledning mindre att springa hem från jobbet. Men nu när jag jobbar 5-6 dagar i veckan tycks transportlöpning hem från jobbet vara det enda som får mig att springa.

På morgonen brukar jag vakna av mig själv vid halvåtta (jag ställer aldrig något klocklarm). Med mina vanliga rutiner får jag max en halvtimme över till löpning, och jag är ärligt talat rätt less på den typen av runda i de lokala motionsspåren just nu. Det får räcka med hundpromenaden.

Att löpningen är planerad till en viss tid fungerar för mig, och att ta sig hem från jobbet uppfyller detta kriterium. Förutom att ha med mig det jag behöver för att springa hem är det bara en rejäl lunch eller ett sent mellanmål som krävs.

Idag valde jag att springa Katarinavägen och Folkungagatan istället för längs Stadsgårdskajen. Lite finare utsikt (och ett kort avbrott för att hälsa på en fd arbetskamrat på en uteservering), men samtidigt 300 meter längre. Det var oväntat varmt idag och nästan helt vindstilla, så det var skönt att slippa stanna ännu en gång för broöppning.

Jag gillar att det är lagom långt att springa hem från jobbet. Jag hade nog sprungit dit ibland också om det bara hade funnits möjlighet att duscha.

#141: Det jag inte använder, del 2

Nyligen konstaterade jag att jag hade betydligt lägre vilopuls än vad jag hade väntat mig. För många år sedan brukade jag kolla pulsen varje kväll när jag gick och la mig, men nu vet jag inte ens säkert var jag har pulsbandet som hör till min Garmin-klocka.

Pulsbandet som jag kanske borde leta fram igen.

#140: Whiplash

Det är inte mycket löpning i Whiplash, men det är en film som i hög grad handlar om ambition, motivation och besatthet. Hur långt man är beredd att gå och vilka uppoffringar man är beredd att göra, det är frågor man kan ställa sig oavsett vad det är man sysslar med.

#139: Ny månad, nya tag

Att juni inte imponerade ur träningssynpunkt finns det flera ursäkter för – vila efter maratonlopp, förkylning etc. Att juli inte gav mer är svårare att försvara. Nu går jag in i slutspurten inför säsongens avslutande lopp, så något ska det väl kunna bli av augusti. Det ser ju att bli fortsatt löpväder ett tag till.

#138: Snabbaste hemvägen (oräknat avbrott)

Jag har skjutit upp löpningen vid flera tillfällen den här veckan, så det enda säkra var att bestämma mig för att springa hem från jobbet. Det krävde lite extra planering eftersom jag ville kunna springa utan ryggsäck om det skulle regna mycket.

Nu blev det faktiskt riktigt fint väder mellan 18 och 19. Jag stod stilla en stund i solen vid Fotografiska, och sedan igen vid Danvikstull för den obligatoriska broöppningen. Det dåliga samvetet för att jag inte sprungit tidigare i veckan lindrades av att jag fortfarande känner av höger knä. Lite vila kan nog ha varit bra.

Bridge over troubled water

Av någon anledning var det inte mer än 8 kilometer hem idag. Effektiv löptid var för första gången mindre än 40 minuter. Det tar sig.

#137: Mörker och ljuspunkter

Mina närmaste tycker att det saknas glädje på den här bloggen. Det är väl i och för sig inget nytt, här har man för det mesta bara hittat en blandning av gnäll och statistik. Då och då glimrar det förhoppningsvis till en aning. Kanske är vi på väg in i en sådan period, för det närmar sig tävlingssäsong igen.

#136: Statistik (eller förbannad lögn) från Lidingöloppet 2014

Jag hittade lite statistik från förra årets Lidingölopp. Att jag skulle ha passerat 1084 löpare men bara blivit passerad av 2 låter imponerande, men jag får det inte att gå ihop med hur min position varierade under loppet.

#135: Den lediga dagen

För sisådär 14 år sedan drygade jag ut mitt dåvarande heltidsjobb med ett extrajobb. Jag hade ett rullande schema där jag var ledig varannan helg, varannan måndag och varannan torsdag. På extrajobbet lyckades jag få ett schema där jag jobbade varannan helg och varannan torsdag. Det betydde att jag var helt ledig varannan måndag. Jag hatade den dagen. Jag fick aldrig något gjort.

Idag var min enda lediga dag den här veckan. Dagen började bra med långpromenad och trevliga fynd i skogen. Sedan levde inte dagen riktigt upp till förväntningarna. Visserligen åkte vi till Nyckelviken på eftermiddagen, men jag hittade varken kantareller eller orienteringskontroller i den utsträckning jag hade tänkt mig. Jag hittade inte lugnet inom mig heller.

Inget lyser upp en skogspromenad som Herr Kantarell.

Nu ska jag jobba nio dagar i följd. Jag trivs med jobbet, så det är inget problem. Men jag ska försöka springa och göra annat också så att förväntningarna på nästa lediga dag inte blir så stora.

#134: Dåligt med löpning och dålig GPS

Ingen höjdarvecka, sett till löpningen. Den var på väg att sluta ännu värre, men ett par timmar efter att jag kommit hem från jobbet blev det en liten joggrunda för att ta veckomängden över tio kilometer. Det känns fortfarande i höger knä, men inte heller idag någon smärta.

Största irritationsmomentet är att Garmin fortsätter att strula i inledningen av passet. Sträckan stämmer, men den hamnar helt fel på kartan. Tur att jag inte navigerar med hjälp av klockan.

#133: Fortsatt vila

Varken den nya miljön eller den något mer välbekanta fick mig att springa idag. Det går dock inte att överskatta betydelsen av att bli helt avslappnad, inte stressa utan bara umgås med familj och vänner, äta och dricka gott samt bara luta sig tillbaka. Just nu behöver jag vilan mer än kilometrarna.

#132: Ingen service

Är det dålig täckning på mobilnätet så finns det också nya och spännande trakter att utforska när man springer. Vi får se om det blir en improviserad runda i morgonsolen eller om jag väljer att invänta något mer välbekant.

#131: Skyndar långsamt

Det har hunnit gå några dagar sedan mitt intervallpass. Större delen av den här dagen hann också passera. Jag kände mig ganska oinspirerad, rentav ovillig att ge mig ut och springa.

Till slut bestämde jag mig för att enbart jogga Björkhagsspåret. Det kändes mer i vaderna än jag hade väntat. Mitt högra knä gjorde sig också påmint under hela rundan, men jag kände aldrig någon smärta. Jag får väl vara lite försiktig, kanske vila fredag och hålla ett lugnt tempo på lördag.

#130: Somnade

Kanske lika bra.

#129: Nätterna

Man sover bättre om man har sprungit. Grubblar mindre nattetid också. Just den här svackan tillskriver jag smärtan i höger knä. Synd bara att löpvilan minskar nattvilan.

#128: Osannolikt med plats i Boston Marathon 2016

Måndagen den fjortonde september kan man anmäla sig till Boston Marathon – förutsatt att man klarat kvalificeringsgränsen för sin åldersgrupp med minst 20 minuter. Två dagar senare räcker det med 10 minuter tillgodo, ytterligare två dagar senare 5 minuter. Först måndagen den tjugoförsta september kan alla som klarat sin kvalificeringsgräns anmäla sig. Förutsättningen är att det då finns platser kvar.

Jag har klarat kvalificeringsgränsen för min åldersgrupp, men jag har inte gjort det med mer än några sekunders marginal. Mitt nästa maratonlopp springer jag i Berlin den tjugosjunde september. Dagen efter öppnar anmälan till Boston en sista gång om det (mot förmodan) finns platser kvar – och utan hänsyn till hur stor tidsmarginal man har till kvalificeringsgränsen. Med andra ord spelar det ingen roll hur bra jag springer i Berlin. Kanske får Boston vänta till 2017.

#127: Kosmiskt perspektiv

Sista gången jag gick uppför trapporna idag hade jag ont i höger knä. Jag tänkte att det kanske var bra att jag inte sprang ett fjärde pass den här veckan och att jag tjänade mer på ännu en vilodag än ännu några kilometer.

Sedan såg jag The theory of everything och mellan tårarna kunde jag konstatera att jag egentligen inte har någonting att bekymra mig över.

#126: Satellit, hit och dit

Vad hände här? Kartan nedanför är från gårdagens intervallpass. Jag sprang samma väg till Kärrtorps IP som tillbaka. Garmin tycks tro att jag startade ute i skogen, hundratals meter hemifrån. Vad är poängen med att stå och vänta på god satellitkontakt i flera minuter när det blir så här?

De 29 varven på Kärrtorps IP är vi överens om.

#125: Yasso 800s maratontest, del 1

Jag har tidigare aldrig genomfört hela träningspasset som kallas Yasso 800s. Men idag lufsade jag bort till Kärrtorps IP inställd på att springa samtliga 10 åttahundringar. Tidigare har jag fegat lite, sprungit fem och tyckt att det varit tillräckligt ansträngande.

Tanken med passet är att tiden på 800 meter i minuter och sekunder ska motsvara vad man kan göra på ett maratonlopp i timmar och minuter. I mitt fall innebär det att springa 800 meter på mindre än 3:15 och sedan upprepa det nio gånger varvat med 400 meter joggvila på ungefär samma tid.

Första intervallen idag gick lite snabbt, men sedan låg jag hyfsat jämnt på 3:09-3:14. Vid sjätte åttahundringen började det bli lite ansträngande, och efter sjunde kände jag att träningen tog i kroppen. De sista tre gick ändå bra.

Att jag kan springa ett maratonlopp på strax under 3:15 visste jag ju redan. Men den här gången tog jag inte ut mig. När jag springer Yasso 800s nästa gång ska jag satsa lite högre för att höja mitt självförtroende inför Berlin Marathon.

En ovårdad man med solglasögon efter 10 intervaller.

Det här är ett produktivt pass. Jag fick ihop nästan 15 kilometer på mindre än en timme och en kvart, inklusive uppjogg och nedjogg. Det blev ju faktiskt sammanlagt 8 kilometer i min tävlingsfart på milen, så det är ju bra träning även inför Midnattsloppet.

Jag grävde fram lite snask ur skafferiet när jag hade kommit hem.

#124: Från 1668 till 373 i Midnattsloppet

Det är mindre än en månad kvar till Midnattsloppet i Stockholm. De senaste åren har jag försökt springa loppet på under 40 minuter utan att lyckas. Av någon anledning tror jag att det ska gå i år. En anledning är förstås att jag under våren sprang 10 kilometer på 39:51, vilket åtminstone gjorde det möjligt att seeda upp mig från startgrupp 1C till 1B (och från startnummer 1668 till 373, men loppet använder ju inte startnummer).

Före seedning.

Efter seedning.

#123: Appen från Berlin Marathon

Jag har laddat ner flera appar för lopp jag har sprungit. Sedan har jag sparat dem i telefonen och har med ett klick eller två kunnat få fram mitt och mina löparvänners resultat. Men om man springer loppet igen så måste man uppdatera appen, och då försvinner de gamla inställningarna.

Appen från Berlin Marathon ligger i min mobil sedan 2013. Nu har de släppt appen för årets lopp. Det är dock inte en uppdatering utan en helt ny app, så nu har jag två!

Appen från Berlin Marathon just nu.

#122: It’s all connected

Det är länge sedan jag slutade logga min löpträning i olika löparforums träningsdagböcker. Tävlingsresultat har jag ofta lagt in på Jogg.se, men träningen har den senaste tiden bara hamnat på Garmin Connect dit min gps-klocka är kopplad.

Nu är det flera löparforum som har träningsdagböcker som kan importera dessa uppgifter automatiskt. Sålunda kommer all löpning jag loggar på Garmin (och i enstaka fall Runkeeper) att dyka upp även på Jogg.se. Här på bloggen kommer det att synas i kolumnen till höger. Det blir en hel kedja av överföringar; från klockan på min arm, till Garmin Connect, till Jogg.se och till sist bloggen.

#121: Morgonrundan

Väckarklockan var ställd på kvart i sju. Jag hade tänkt att två timmar skulle räcka för frukost, hundpromenad, löpning och dusch innan jag var tvungen att ta tunnelbanan till jobbet. Inte helt överraskande var jag lite trögstartad, men när jag väl kom ut så var det otroligt skönt att springa. Den här gången blev det inte långt, men det var nyttigt att påminnas om känslan att springa på morgonen. Skönt också att ha ett pass i benen innan en lång arbetsdag.

#120: Tappat fokus

Det borde kunnat bli tre pass den här veckan och några kilometer till. Jag var ledig både torsdag och fredag, och jag hade inga planer efter jobbet idag. Men en del av den lediga tiden höll jag mig några meter från motionsspåren, sökande istället för springande.

Säg hej till herr Kantarell!