#138: Snabbaste hemvägen (oräknat avbrott)

Jag har skjutit upp löpningen vid flera tillfällen den här veckan, så det enda säkra var att bestämma mig för att springa hem från jobbet. Det krävde lite extra planering eftersom jag ville kunna springa utan ryggsäck om det skulle regna mycket.

Nu blev det faktiskt riktigt fint väder mellan 18 och 19. Jag stod stilla en stund i solen vid Fotografiska, och sedan igen vid Danvikstull för den obligatoriska broöppningen. Det dåliga samvetet för att jag inte sprungit tidigare i veckan lindrades av att jag fortfarande känner av höger knä. Lite vila kan nog ha varit bra.

Bridge over troubled water

Av någon anledning var det inte mer än 8 kilometer hem idag. Effektiv löptid var för första gången mindre än 40 minuter. Det tar sig.

#137: Mörker och ljuspunkter

Mina närmaste tycker att det saknas glädje på den här bloggen. Det är väl i och för sig inget nytt, här har man för det mesta bara hittat en blandning av gnäll och statistik. Då och då glimrar det förhoppningsvis till en aning. Kanske är vi på väg in i en sådan period, för det närmar sig tävlingssäsong igen.

#136: Statistik (eller förbannad lögn) från Lidingöloppet 2014

Jag hittade lite statistik från förra årets Lidingölopp. Att jag skulle ha passerat 1084 löpare men bara blivit passerad av 2 låter imponerande, men jag får det inte att gå ihop med hur min position varierade under loppet.

#135: Den lediga dagen

För sisådär 14 år sedan drygade jag ut mitt dåvarande heltidsjobb med ett extrajobb. Jag hade ett rullande schema där jag var ledig varannan helg, varannan måndag och varannan torsdag. På extrajobbet lyckades jag få ett schema där jag jobbade varannan helg och varannan torsdag. Det betydde att jag var helt ledig varannan måndag. Jag hatade den dagen. Jag fick aldrig något gjort.

Idag var min enda lediga dag den här veckan. Dagen började bra med långpromenad och trevliga fynd i skogen. Sedan levde inte dagen riktigt upp till förväntningarna. Visserligen åkte vi till Nyckelviken på eftermiddagen, men jag hittade varken kantareller eller orienteringskontroller i den utsträckning jag hade tänkt mig. Jag hittade inte lugnet inom mig heller.

Inget lyser upp en skogspromenad som Herr Kantarell.

Nu ska jag jobba nio dagar i följd. Jag trivs med jobbet, så det är inget problem. Men jag ska försöka springa och göra annat också så att förväntningarna på nästa lediga dag inte blir så stora.

#134: Dåligt med löpning och dålig GPS

Ingen höjdarvecka, sett till löpningen. Den var på väg att sluta ännu värre, men ett par timmar efter att jag kommit hem från jobbet blev det en liten joggrunda för att ta veckomängden över tio kilometer. Det känns fortfarande i höger knä, men inte heller idag någon smärta.

Största irritationsmomentet är att Garmin fortsätter att strula i inledningen av passet. Sträckan stämmer, men den hamnar helt fel på kartan. Tur att jag inte navigerar med hjälp av klockan.

#133: Fortsatt vila

Varken den nya miljön eller den något mer välbekanta fick mig att springa idag. Det går dock inte att överskatta betydelsen av att bli helt avslappnad, inte stressa utan bara umgås med familj och vänner, äta och dricka gott samt bara luta sig tillbaka. Just nu behöver jag vilan mer än kilometrarna.

#132: Ingen service

Är det dålig täckning på mobilnätet så finns det också nya och spännande trakter att utforska när man springer. Vi får se om det blir en improviserad runda i morgonsolen eller om jag väljer att invänta något mer välbekant.

#131: Skyndar långsamt

Det har hunnit gå några dagar sedan mitt intervallpass. Större delen av den här dagen hann också passera. Jag kände mig ganska oinspirerad, rentav ovillig att ge mig ut och springa.

Till slut bestämde jag mig för att enbart jogga Björkhagsspåret. Det kändes mer i vaderna än jag hade väntat. Mitt högra knä gjorde sig också påmint under hela rundan, men jag kände aldrig någon smärta. Jag får väl vara lite försiktig, kanske vila fredag och hålla ett lugnt tempo på lördag.

#130: Somnade

Kanske lika bra.

#129: Nätterna

Man sover bättre om man har sprungit. Grubblar mindre nattetid också. Just den här svackan tillskriver jag smärtan i höger knä. Synd bara att löpvilan minskar nattvilan.

#128: Osannolikt med plats i Boston Marathon 2016

Måndagen den fjortonde september kan man anmäla sig till Boston Marathon – förutsatt att man klarat kvalificeringsgränsen för sin åldersgrupp med minst 20 minuter. Två dagar senare räcker det med 10 minuter tillgodo, ytterligare två dagar senare 5 minuter. Först måndagen den tjugoförsta september kan alla som klarat sin kvalificeringsgräns anmäla sig. Förutsättningen är att det då finns platser kvar.

Jag har klarat kvalificeringsgränsen för min åldersgrupp, men jag har inte gjort det med mer än några sekunders marginal. Mitt nästa maratonlopp springer jag i Berlin den tjugosjunde september. Dagen efter öppnar anmälan till Boston en sista gång om det (mot förmodan) finns platser kvar – och utan hänsyn till hur stor tidsmarginal man har till kvalificeringsgränsen. Med andra ord spelar det ingen roll hur bra jag springer i Berlin. Kanske får Boston vänta till 2017.

#127: Kosmiskt perspektiv

Sista gången jag gick uppför trapporna idag hade jag ont i höger knä. Jag tänkte att det kanske var bra att jag inte sprang ett fjärde pass den här veckan och att jag tjänade mer på ännu en vilodag än ännu några kilometer.

Sedan såg jag The theory of everything och mellan tårarna kunde jag konstatera att jag egentligen inte har någonting att bekymra mig över.

#126: Satellit, hit och dit

Vad hände här? Kartan nedanför är från gårdagens intervallpass. Jag sprang samma väg till Kärrtorps IP som tillbaka. Garmin tycks tro att jag startade ute i skogen, hundratals meter hemifrån. Vad är poängen med att stå och vänta på god satellitkontakt i flera minuter när det blir så här?

De 29 varven på Kärrtorps IP är vi överens om.

#125: Yasso 800s maratontest, del 1

Jag har tidigare aldrig genomfört hela träningspasset som kallas Yasso 800s. Men idag lufsade jag bort till Kärrtorps IP inställd på att springa samtliga 10 åttahundringar. Tidigare har jag fegat lite, sprungit fem och tyckt att det varit tillräckligt ansträngande.

Tanken med passet är att tiden på 800 meter i minuter och sekunder ska motsvara vad man kan göra på ett maratonlopp i timmar och minuter. I mitt fall innebär det att springa 800 meter på mindre än 3:15 och sedan upprepa det nio gånger varvat med 400 meter joggvila på ungefär samma tid.

Första intervallen idag gick lite snabbt, men sedan låg jag hyfsat jämnt på 3:09-3:14. Vid sjätte åttahundringen började det bli lite ansträngande, och efter sjunde kände jag att träningen tog i kroppen. De sista tre gick ändå bra.

Att jag kan springa ett maratonlopp på strax under 3:15 visste jag ju redan. Men den här gången tog jag inte ut mig. När jag springer Yasso 800s nästa gång ska jag satsa lite högre för att höja mitt självförtroende inför Berlin Marathon.

En ovårdad man med solglasögon efter 10 intervaller.

Det här är ett produktivt pass. Jag fick ihop nästan 15 kilometer på mindre än en timme och en kvart, inklusive uppjogg och nedjogg. Det blev ju faktiskt sammanlagt 8 kilometer i min tävlingsfart på milen, så det är ju bra träning även inför Midnattsloppet.

Jag grävde fram lite snask ur skafferiet när jag hade kommit hem.

#124: Från 1668 till 373 i Midnattsloppet

Det är mindre än en månad kvar till Midnattsloppet i Stockholm. De senaste åren har jag försökt springa loppet på under 40 minuter utan att lyckas. Av någon anledning tror jag att det ska gå i år. En anledning är förstås att jag under våren sprang 10 kilometer på 39:51, vilket åtminstone gjorde det möjligt att seeda upp mig från startgrupp 1C till 1B (och från startnummer 1668 till 373, men loppet använder ju inte startnummer).

Före seedning.

Efter seedning.

#123: Appen från Berlin Marathon

Jag har laddat ner flera appar för lopp jag har sprungit. Sedan har jag sparat dem i telefonen och har med ett klick eller två kunnat få fram mitt och mina löparvänners resultat. Men om man springer loppet igen så måste man uppdatera appen, och då försvinner de gamla inställningarna.

Appen från Berlin Marathon ligger i min mobil sedan 2013. Nu har de släppt appen för årets lopp. Det är dock inte en uppdatering utan en helt ny app, så nu har jag två!

Appen från Berlin Marathon just nu.

#122: It’s all connected

Det är länge sedan jag slutade logga min löpträning i olika löparforums träningsdagböcker. Tävlingsresultat har jag ofta lagt in på Jogg.se, men träningen har den senaste tiden bara hamnat på Garmin Connect dit min gps-klocka är kopplad.

Nu är det flera löparforum som har träningsdagböcker som kan importera dessa uppgifter automatiskt. Sålunda kommer all löpning jag loggar på Garmin (och i enstaka fall Runkeeper) att dyka upp även på Jogg.se. Här på bloggen kommer det att synas i kolumnen till höger. Det blir en hel kedja av överföringar; från klockan på min arm, till Garmin Connect, till Jogg.se och till sist bloggen.

#121: Morgonrundan

Väckarklockan var ställd på kvart i sju. Jag hade tänkt att två timmar skulle räcka för frukost, hundpromenad, löpning och dusch innan jag var tvungen att ta tunnelbanan till jobbet. Inte helt överraskande var jag lite trögstartad, men när jag väl kom ut så var det otroligt skönt att springa. Den här gången blev det inte långt, men det var nyttigt att påminnas om känslan att springa på morgonen. Skönt också att ha ett pass i benen innan en lång arbetsdag.

#120: Tappat fokus

Det borde kunnat bli tre pass den här veckan och några kilometer till. Jag var ledig både torsdag och fredag, och jag hade inga planer efter jobbet idag. Men en del av den lediga tiden höll jag mig några meter från motionsspåren, sökande istället för springande.

Säg hej till herr Kantarell!

#119: Backintervaller, del 2

För två månader sedan joggade jag till närmaste asfaltsbacke och sprang uppför den fem gånger. Det blev ett kort men intensivt pass, vid ett tillfälle då det passade med just ett kort och intensivt pass.

Idag passade det också med ett sådant pass. Jag borde ha sprungit hem från jobbet, men hade inte tagit med grejer för det. Väl hemma infann sig den vanliga obeslutsamheten om jag var för trött och hungrig för att ge mig ut och springa innan kvällsmaten. Ju längre man funderar, desto lättare blir det att låta bli att springa. Idag bestämde jag mig trots allt för en kortis, och då passade backen bra.

Jag valde samma sträcka, men tempot uppför blev aningen lugnare de flesta av gångerna. Jag tänkte inte stanna vid fem intervaller den här gången, men efter fjärde fick jag en längre paus när en man på cykel bad om väganvisningar. Jag bestämde mig för att kalla det serievila och köra fyra till. Det hade varit frestande att köra tio intervaller om det inte hade varit för att jag på den åttonde kände mig ganska trött i benen. Det blev lugn jogg hem närmaste väg, cirka 300 meter.

Bara hemifrån i drygt 25 minuter och inte mer än 4,17 kilometer. Jag hoppas att det får lite effekt ändå.

#118: Midnattsloppet netto och brutto

Mina resultat i Midnattsloppet ligger på en ganska fin kurva 2003-2014. Men när jag loggade in igår för att kolla dessa resultat så kände jag inte igen alla siffrorna. Jag upptäckte att nettotiderna redovisats 2003-2010, medan bruttotiderna redovisats 2011-2014. Om man klickade sig vidare på de senare (”Visa Detaljer”) så fick man dock – utöver mellantider – se nettotiden som sin totaltid. Men den där översikten av samtliga resultat blev lite trist.

#117: Viruddenloppet får vänta

Om en vecka är det Viruddenloppet på Gotland. Jag har sprungit loppet tre gånger och jag gillar det! Förmodligen kommer jag att springa loppet igen om jag får tillfälle. I år tvingas jag avstå för att jag jobbar. Inte just den dagen, men alla andra dagar nästa vecka. Man åker inte till Gotland över dagen.

I ärlighetens namn behöver jag inte heller pressa in fler tiokilometerslopp i år eftersom det ändå blir några stycken. Sub 40 gjorde jag dessutom på det första av dem, redan i april. Men visst känns det lite tomt utan något lopp i juli. Och Gotland är ju så fint också. Kanske nästa år igen.

#116: Sportdryck

Jag köper normalt inte sportdryck, även om jag dricker det när det bjuds. Men när jag planerade att springa långpass på somriga landsbygden grävde jag i gömmorna efter något att blanda i dricksvattnet. Jag har ju haft lite problem med vätskebalansen och kramp i vaden på sistone, så lite elektrolyter och annat kanske kunde vara bra i värmen.

Inte lika ny som förpackningen antyder.

Att datumet på förpackningen hade passerats med flera år var inget som hindrade pulvret från att blandas väl med vattnet. Det var inte det smarrigaste jag druckit, men av allt att döma gjorde det vad det skulle. Jag mådde prima både medan jag sprang och efter att ha sprungit drygt 23 kilometer.

#115: Tvåtimmarspasset

Det har fuskats lite med långpassen. De har inte bara varit få, de flesta långpass jag sprungit har varit under två mil och bara drygt 90 minuter. Sist sprang jag bara precis så långt att det var godkänt, men idag var jag tillbaka på samma plats för att löpa linan ut.

Som vanligt kom jag iväg först vid en tid då hade varit lägligt att vara tillbaka, men både väder och ork var förlåtande. Jag drack lite sportdryck inför, och lämnade flaskan framme. Det kändes bra att springa. Rundan var lika fin som sist och tog ungefär lika lång tid.

Första varvet på en timme och en sekund.

Efter en timme var jag tillbaka och drack resten av sportdrycken. Även under andra arvet hade jag väder och ork på min sida. Först efter två mil började jag känna trötthet. Det konstiga var att jag höll högre fart de sista kilometrarna. Jag hade gissat att andra varvet skulle ta betydligt längre tid, men så blev det inte.

Andra varvet gick snabbare, 58:25.

Nu blev det inte ett pass på över två timmar, men jag kom tillräckligt nära och kompromissade inte när det gäller sträckan. Klockan visar fina mellantider också.

Prognosen höll. Det blev både ett långpass och efterföljande bad i sjön. Skönt att börja veckan med långpass och ha helgen fri.

#114: Prognos för tisdagen

Det blev ynkliga 16 kilometer förra veckan, men det är ändå mer än det blev alla juniveckor utom en. Det som saknats är förstås långpass, vilket jag hoppas få till imorgon. Jag är tillbaka i stugan som var utgångspunkten för förra långpasset, så jag vet hur jag ska springa för att få ihop en rejäl runda. Nu hoppas jag bara att vädret tillåter både långvarig löpning och bad efteråt.

#113: Vad det blev av söndagen

Morgonen började med kramp, sådan där vadmuskeln bara låser sig, det gör fruktansvärt ont och nästan är omöjligt att avbryta. Ofta har jag druckit alkohol dagen innan, ibland kan jag känna spår av smärtan i flera dagar efteråt.

Jag övergav tankarna på att springa hem från jobbet, tog inte ens med mig prylarna för att kunna avgöra senare. När jag slutat jobba åkte jag direkt till Hellasgården för att träffa vänner och ta ett dopp. Det bästa hade förstås varit att åka hem först och springa till Hellasgården, vilket inte hade tagit längre tid och hade haft sina fördelar.

Nu bestämde jag mig ändå för att springa hem efter badet, i badshorts som ännu inte torkat och med det jag hade att tillgå i övrigt. Runkeeper fick som vanligt vikariera för Garmin. Inte den mest bekväma löpningen, men glädjande att vaden inte bråkade.

Söndagens kortpass på Runkeeper.

#112: Tre nej i september

Stockholm halvmarathon lördag 12/9: Jobbar.
Sicklaloppet söndag 13/9: Jobbar.
Lidingöloppet lördag 26/9: I Berlin.

#111: Skribent, Läsare, Löpare, Vän

Jag har skrivit länge och i många olika former; filmkritik, krönikor, interninformation och bloggar. Just nu är bloggen det enda jag skriver. Det är alltså för min egen skull jag skriver – lika mycket för skrivandet i sig som stöd för löpträningen. Skrivandet driver löpningen, löpningen blir ämne för skrivandet. Att jag blir läst är inte längre lika viktigt, inte som när jag skrev filmkritik, krönikor och interninformation.

Men bloggandet har också gett mig nya vänner och blivit ett sätt att hålla kontakt med en del gamla vänner. Dessutom har jag en liten grupp läsare jag inte känner. Därför vill jag be om överseende med att jag för tillfället inte prioriterar bloggandet särskilt högt. Perioder med brist på inspiration kommer förhoppningsvis att åtföljas av mer läsvärda inlägg. I väntan på dessa har vi i vilket fall löpningen och vår vänskap.

#110: Vägval

Idag köpte jag ett 30-dagarskort av SL, men det betyder inte att jag kommer att sluta springa hem från jobbet ibland. Samtidigt kan jag inte variera vägen hem så mycket att jag vill springa den särskilt ofta. Jag tror att jag igår hittade den närmaste vägen (8,2 km) och bara kan jobba på att springa sträckan snabbare. Eller springa längre, förstås. Kanske via Västerbron för att slippa eländiga Slussen, som nu är den svaga punkten.

#109: Orsak och konsekvens

Lunch bestående av två extra stora burgare och löpning hem från jobbet fyra timmar senare. I mitt fall är orsaken det senare och konsekvensen det tidigare.