#108: Avvaktar med Varvet

Idag (och i skrivande stund några minuter till) kunde man fortfarande anmäla sig till Göteborgsvarvet för ”bara” 595 kronor. Sedan kostar det 695. Jag har funderat och bestämt mig för att vänta. Just nu känner jag mig inte beredd att binda mig till Göteborg 21 maj nästa år. Om jag senare skulle ändra mig så får jag väl betala en hundring extra.

Medaljen som kanske inte blir min 2016.

#107: Sommartid

Juni har i stort sett varit en stillastående månad, men den senaste veckan gjorde jag tre mil igen. Nu krävs det lite planering och målmedvetenhet för att fortsätta med tremilaveckor i kombination med att jobba. Det får väl bli en del transportlöpning. Och en dygnsrytm som tillåter tidiga morgonpass.

#106: Nystart med långpass

Hög tid att komma igång med långpass igen, och planen var att komma ut på morgonen/förmiddagen innan det blev alltför varmt. Eftersom det blev dåligt med sömn och jag var helt sänkt när jag vaknade blev det till att tänka om, vilket ledde till en betydligt bättre lösning.

Utflykten vi tänkt bort blev aktuell på nytt. Efter en bilfärd på tio mil sprang jag tillsammans med min ”svåger” en lantlig runda på en timme som jag själv förlängde tills den uppfyllde kraven på vad som kan räknas som långpass. 17,7 km på 90 minuter i ett oväntat jämnt tempo. Sedan ett dopp i sjön innan en trerätterstillställning som gjorde kvällen till en riktig sommarpärla. Det är så här livet som löpare ska vara!

#105: Lite om seedning till Göteborgsvarvet

Jag kollade seedningsreglerna för Göteborgsvarvet 2016. Jag har inte sprungit loppet sedan 2010 och har inte heller för avsikt att springa något av Göteborgsvarvet seedningslopp, men det går att seeda sig med hjälp av andra lopp på distanserna halvmaraton och maraton.

Med mina nuvarande resultat skulle jag hamna i startgrupp 2 nästa år. Gränsen för startgruppen är 1:33:51, en väldigt specifik tid vars ursprung jag inte tagit mig tid att fundera över. Med mina 1:29:42 har jag mer än fyra minuters marginal till den gränsen.

För att få ingå i startgrupp 1 är gränsen 1:26:27, en annan mycket specifik tid. En så pass bra halvmaratid har jag inte att plocka fram ens historiskt. Eftersom jag inte heller har någon halvmara planerad började jag räkna på vad jag behöver för maratonresultat för att seeda mig till startgrupp 1.

För att seeda sig med ett maratonresultat ska man multiplicera resultatet med 0,46. Med mitt resultat från Stockholm Marathon på 3:14:36 multiplicerat med 0,46 får jag tiden 1:29:31. Det är 11 sekunder bättre än min faktiska tid på halvmaran, men fortfarande långt från gränsen för startgrupp 1.

Så vilken maratontid behöver en man för att få plats i startgrupp 1 på Varvet nästa år? Jag räknade baklänges och konstaterade att den tiden är 3:07:56. Man kan ju undra varför de inte bara skriver det.

#104: Snabbare och/eller uthålligare

Så infinner sig frågan; ska jag träna för att bli snabbare eller för att bli mer uthållig? Närmast på tur står Midnattsloppet som jag vill springa på under 40 minuter. Jag tycker just nu att det är ganska roligt att springa snabbt. Men det jag mest ser fram emot är Berlin Marathon. Där vill jag också vara snabb, men då behöver jag främst träna uthållighet. Det viktiga är förstås som vanligt att jag hittar regelbundenhet i träningen. Det brukar leda till att jag blir både snabbare och uthålligare.

#103: Terräng och snabbdistans

De senaste dagarna har jag sett några röda markeringar utan förklarande information. Det är trästolpar med röd topp och röda träpilar. Den närmaste är inte långt från stugan där jag huserar, så jag bestämde mig för att springa en runda som de röda markeringarna ledde mig.

Man kan springa åt båda hållen.

Efter några hundra meter passerade jag den lilla ortens bygdegård, och därefter var det bara skogsväg. Jag tänkte att om den inte lett mig någonstans efter fem kilometer så skulle jag springa tillbaka samma väg. Efter tre kilometer skogsväg stod valet mellan ett betydligt snårigare spår eller att lämna markeringarna för landsvägen som kunde skymtas lite längre fram. Jag valde landsvägen i riktningen tillbaka mot stugan.

Sedan råkade det bli drygt tre kilometer snabbdistans. Det gick faktiskt riktigt snabbt, ganska prick på fyra minuter per kilometer. Inte minst var det ett bra sätt att få upp värmen, vilket behövdes med tanke på att jag efter avslutad löpning var tvungen att bada i sjön igen. Det var inte så varmt den här gången heller.

#102: I väntan på nästa halvmara

Jag har skrivit om detta tidigare, att jag inte springer särskilt många halvmaror längre. Idag satt jag och funderade på om det är läge att återuppta traditionen att springa Göteborgsvarvet på våren och Stockholm Halvmarathon på hösten. Kanske. Juryn överlägger.

#101: Dusch och bad

Det är svårt att pricka rätt i det skiftande vädret. Jag fick en solglimt i början på dagens runda, men sedan öste regnet ner. Jag sprang på skogsväg, som efter ett par kilometer blev asfalstväg. Jag vände efter 2,5 kilometer. Trots regn och fel skor så gick det snabbt. Eller så var det tack vare regn och skor. 5,16 kilometer på 22:26. Första löpningen sedan Duvnäsloppet för 10 dagar sedan.

Efter regn, innan bad.

I stugan finns det rinnande vatten, men ingen dusch. Det finns inget annat att göra än att ta sig ner till sjön och bada. Jag var helt ensam på badbryggan idag, vilket gjorde det hela enklare. Det var knappast särskilt varmt i varken luft eller vatten, men jag frös faktiskt inte alls. När jag gick hem efter badet så hade det slutat regna.

#100: Målgång i Blogg 100

Det här inlägget markerar målgången i Blogg 100, men jag fortsätter uppåt till mitt eget måltal. Utmaningen har i vilket fall hjälpt mig att återgå till traditionen att skriva dagliga inlägg. Tanken är ju att kvantitet ska leda till kvalitet. Precis som med löpningen.

#99: Det jag inte använder, del 1

Jag har ett par gamla Nike-skor som jag inte minns när jag sprang i senast. Om man lyfter ut sulan i vänsterskon så syns där en liten lucka med plats för ett chip. Jag tror att tanken var att detta chip skulle kommunicera med Apples iPod. Jag har aldrig ägt ett sådant chip. Jag har inte använt den lilla luckan till någonting annat heller, men skorna funkar fortfarande. 

Skon med den mystiska luckan.

#98: Den alltför långa bättringsvägen

Det är någon skit kvar. Jag är varken snuvig eller täppt i näsan längre, men jag känner lukten av förkylning. Jag hostar fortfarande, men det är inte den där kvardröjande hostan efter tillfrisknandet. Jag är helt enkelt inte på banan än, och jag vet inte vad som krävs för att jag ska nå dit.

#97: Sju distanser och framtida mål

Istället för sju blommor tar jag fram sju olika distanser och drömmer om nya personliga rekord.

Maraton
Drömmålet är förstås maran under 3 timmar, men 3:10 ska jag kunna nå inom ett år.

30 kilometer
Jag har sprungit tre mil snabbare än 2:15, men ännu inte Lidingöloppet på medaljtid.

Halvmaraton
Förr ville jag klara 1:23 som kvalgräns till NYC Marathon, just nu nöjer jag mig med 1:27.

10 kilometer
Eftersom jag en gång knäckt 39-minutersvallen måste målet självklart vara att gå under 38.

5 engelska mil
Det går inte att sätta ett annat mål än att springa 8045 meter på under 30 minuter. Jobbigt!

4 engelska mil
Det dröjer innan jag springer NYRR-lopp igen, men 5 miles på 30 minuter innebär 4 på 24.

5 kilometer
Jag borde klara att gå under 19 minuter, förutsatt att jag springer något femkilometerslopp...

#96: Löpväder

Även om jag också uppskattar fint sommarväder, så kan jag konstatera att vädret inte är så dumt att springa i. Det är åtminstone ett positivt sätt att se på det hela, som sammanfaller med det positiva att min förkylning äntligen håller på att ebba ut. Nu ska det väl ändå bli springa av?

#95: Tillbakablick på Viruddenloppet 2013

Den här lilla filmen från Viruddenloppet 2013 kan jag inte minnas att jag har sett förut. Jag kollade efter mig själv, men sedan såg jag istället någon annan som kollade efter mig. Jag tyckte det var passande med tanke på vad för dag som just passerat (vilket mina närmaste vet).

#94: Från Duvnäs till Dubrovnik

Idag såg jag en man med tröjtexten Dubrovnik Half Marathon. Det låter inte som en rolig historia. En koll av bansträckningen visar att loppet nästan hela tiden springs längs kusten, men det innebär ändå inte en flack bana. I reklamfilmen springs det till och med i trappor, men jag vet inte om det faktiskt också gäller loppet. Duvnäsloppets kupering står sig slätt i jämförelse.

#93: Snitt och resultat på maratondistansen

Efter att jag sprungit årets upplaga av Stockholm Marathon räknade jag ut att jag sänkte mitt snitt på loppet med 2 minuter och 50 sekunder, till 3:45:52. Men förutom att ha sprungit Stockholm Marathon 12 gånger så har jag sprungit 7 andra maratonlopp. För dessa är snittiden 3:35:27. Eftersom de är färre hamnar förstås snittet för samtliga lopp närmare snittet för Stockholm Marathon. Snittet för mina 19 maratonlopp är således 3:42:02.

Det här är mina 19 maratonresultat i kronologisk ordning:

Stockholm Marathon 2004	4:23:53
Stockholm Marathon 2005	3:57:26
Stockholm Marathon 2006	3:49:02
New York City Marathon 2006	3:48:32
Stockholm Marathon 2007	4:19:18
Stockholm Marathon 2008	3:45:21
Stockholm Marathon 2009	3:54:54
Stockholm Marathon 2010	3:24:33
New York City Marathon 2010	3:19:29
Stockholm Marathon 2011	3:32:19
Berlin Marathon 2011	3:23:53
Stockholm Marathon 2012	3:48:35
Jubileumsmarathon 2012	3:49:15
Stockholm Marathon 2013	3:42:53
Berlin Marathon 2013	3:42:19
Chicago Marathon 2013	3:40:45
Stockholm Marathon 2014	3:17:50
New York City Marathon 2014	3:23:53
Stockholm Marathon 2015	3:14:36

Två säker är värda att notera. Tiden 3:23:53 förekommer två gånger; i Berlin 2011 och i New York 2014. De år jag sprungit två eller tre maratonlopp så har tiderna varit ganska lika varandra.

Mitt tjugonde maratonlopp blir Berlin Marathon nu i september.

#92: Efter Duvnäsloppet

Förutom att jag tappade två minuter mot föregående års resultat, så tappade jag också två placeringar. Det blev en niondeplats av 44 fullföljande i Duvnäsloppets tiokilometerklass, att jämföra med en sjundeplats förra året.

En annan sak som blivit sämre är mitt hälsotillstånd. Både snuvan och hostan är riktigt besvärliga. Snart är det två veckor sedan förkylningen började. Inte bra.

#91: Duvnäsloppet 2015

Det finns inte så mycket att säga om dagens lopp. Jag räknade inte med rekord, vilket man normalt inte gör när man hostar och snyter sig kort före start. Men varken DNS eller DNF duger om jag ska fullfölja Nacka-touren.

De två första kilometrarna gick lagom snabbt, men sedan var hastigheten inte särskilt imponerande. Jag led mer av värmen än någonting annat. På vissa sträckor stod luften helt stilla, så jag njöt de gånger det fläktade lite.

Jag tappade ett par placeringar utan att kunna göra mycket åt det. Efter ungefär 8 kilometer blev jag omsprungen av bästa kvinna, men henne sprang jag om på upploppet. Sluttiden blev 42:49, nästan två minuter sämre än förra året. Då var det förstås 5 grader svalare och jag var inte förkyld.

Nu är det ungefär två månader till nästa planerade lopp som är Midnattsloppet. Då ska det helst gå tre minuter snabbare.

#90: Uppladdning inför Duvnäsloppet

Dagen utvecklades på ett sätt jag inte hade kunnat förutse. Först blev jag erbjuden att jobba några timmar extra, sedan var jag utelåst och fick göra en extra utflykt för att få tag på hemnyckel. En riktig lunch blev det därför först 17:00, nästan 10 timmar efter frukost. Eftersom den efterlängtade lunchen intogs på bryggeriet kom den givetvis i sällskap med ett par öl. Jag tror ju ändå inte på underverk imorgon.

Den andra ölen. Inte svag, men god.

Imorgon, ja. Det kommer att bli varmt. Med tanke på att jag fortfarande känner mig förkyld hade jag nog avstått att springa om det inte vore för att Duvnäsloppet är en del av Nacka-touren. 12:30 går starten för 10-kilometersklassen. Jag har nummer 18 på bröstet – och på ryggen om arrangören har samma rutiner som förra året.

#89: Ingen bot, ingen bättring

Det var så varmt idag att jag övervägde att ta med mig hunden till en närliggande sjö för att bada. Jag har flera gånger blivit fri från en förkylning dagen efter ett uppfriskande dopp. Inbillning eller inte, idag testade jag inte. Jag levde dock upp till löftet om en provjogg. Det blev bara drygt två kilometer, och i ett betydligt högre tempo än vad jag hade tänkt. Jag är inte på topp efter nära två veckors uppehåll, men jag klarar att springa.

#88: Hopp om provjogg

Jag är ännu inte frisk, vilket känns märkligt med tanke på att jag blev förkyld för mer än nio dygn sedan. Men jag har nu äntligen känslan av att det går åt rätt håll. Förhoppningsvis kan jag ge mig ut på en liten provjogg under torsdagen, två dagar innan jag springer Duvnäsloppet på lördag.

#87: Det som inte är löpträning

Det finns en tid för löpträning och det finns en tid för... annat.

Nu när jag ändå är förkyld så kan jag lika gärna använda tiden till annat. Så ikväll blev det brie, kex, rödvin och ett par gamla Star Trek-avsnitt. Att vila och fylla depåerna är ju också viktigt.

#86: Återhämtningen

Att springa ett tiokilometerslopp två veckor efter en mara ser jag inte som ett problem. Jag har gjort det efter bara en vecka tidigare. Jag har också sprungit en mara två veckor efter en mara – om än inte med lika gott resultat.

Jag känner inget av maran jag sprang för nio dagar sedan, men jag känner fortfarande av förkylningen jag haft i en vecka nu. Den är fortfarande väldigt besvärande. Den kommer inte att hindra mig från start på lördag, men jag börjar misstänka att den kommer att begränsa min prestationsförmåga.

#85: De första tre milen

I årets Stockholm Marathon hann jag till 30 kilometer på obetydligt mer än 2 timmar och 14 minuter. Då hade jag krafter kvar att springa ytterligare 12 kilometer på en timme. Om jag istället använde de kvarvarande krafterna på ett par ordentliga backar – då skulle jag kanske kunna klara Lidingöloppet på medaljtid. Jag tänker ge det ett försök nästa år.

#84: Feber, fest och fågelkvitter

Efter en vilovecka som sammanfallit med en kraftig förkylning har jag försökt fungera som toastmaster på en 40-årsskiva och är nyss hemkommen vid halvfyra på morgonen. Vi får se om det möjligen dröjer ännu ett par dagar innan jag är ute och springer igen.

#83: Mitt snitt i Stockholm Marathon

Det krävs rätt stora förbättringar för att ändra det genomsnittliga resultatet när det är så många som tolv resultat att räkna med. Nu lyckades jag ändå sänka min genomsnittliga tid på Stockholm Marathon med så mycket som 2 minuter och 50 sekunder. Om det huvudsakligen beror på att jag var snabb i år eller om jag varit långsam tidigare låter jag er mattesnillen fundera över.

Jag hade hellre sett ett snitt på max 3:30, men det kräver stora förbättringar under kommande år. Hur mitt snitt ser ut på samtliga maratonlopp jag sprungit – det är en annan historia.

#82: Vårdguiden om hälsporre

I senaste utgåvan av Vårdguiden finns det ett helt uppslag, sidorna 20-21, om hälsporre. Här finns definition, symptom samt exempel på behandling och förebyggande övningar.

#81: Loppens utvärderingar

Igår fyllde jag i utvärderingar för både Nacka Halvmarathon och för Stockholm Marathon. Det var intressant hur de skilde sig åt. Skillnaderna handlar till stora delar om ekonomiska förutsättningar, och det är lätt att se vad som blir viktigt och mindre viktigt när ett lopp växer och blir större.

Den första och uppenbara skillnaden är hur undersökningen görs. Nacka Halvmarathon har själva gjort sitt frågeformulär i Google Forms, medan Stockholm Marathon har anlitat ett analysföretag.

Frågorna som ställs av Nacka Halvmarathon handlar till största del om löparens upplevelse av arrangemangets olika delar, samt om vad som är en lämplig tid på året för framtida lopp. Målet är att locka fler deltagare.

Frågorna som ställs om Stockholm Marathon handlar till stor del om vilka varumärken och samarbetspartners man lagt märke till i samband med loppet. Kanske har Stockholm Marathon gett upp kampen om att samla fler deltagare för att istället samla fler sponsorer.

#80: Efter Stockholm Marathon

På kvällen efter Stockholm Marathon tycks jag ha varit lite snurrig i huvudet. I Östermalmslägenheten där jag först duschade och sedan deltog på en middagsbjudning, glömde jag inte bara mina överdragskläder utan också min finishertröja.

Det blev inte mycket sömn den första natten efter loppet. Visserligen kom vi hem snabbt med taxi, men på de tidiga morgontimmarna låg jag vaken innan vi körde bil till Grisslehamn och åkte färjan till Åland och tillbaka. Jag styltade runt på den gungande båten med stela ben.

Träningsvärken är fortfarande påtaglig men på tillbakagång. Dessvärre har jag dragit på mig någon åkomma som inkluderar halsont, feberkänslor och en lätt snuva. Än så länge är jag inte nere för räkning, men man vet ju aldrig.

#79: Målfilm som stöd för minnet

Alla deltagare i Stockholm Marathon har fått en länk till videoupptagningar från loppet. Förutom att bli irriterad över min löpstil är jag mest förvånad över att se en av farthållarna säga något till mig direkt efter målgång. Det har jag inget som helst minne av.

I min egen bubbla direkt efter målgång.