#78: Stockholm Marathon 2015

Jag avslutade en ganska normal frukost vid niotiden och gick hemifrån kvart över tio. Drygt en timme senare gick jag in i startfålla C efter att ha lämnat klädpåse och varit på toaletten. Det blåste kallt men regnade ännu inte. En medhavd sopsäck gjorde god nytta över shorts och kortärmad tröja. Framför mig, i startfålla B, joggade nästan alla runt i en cirkel, medan jag och de flesta i C stod still och väntade.

Redan 20 sekunder efter skottet nådde jag startlinjen. Om jag hade en plan för första kurvan så ändrade jag mig när jag såg hur lite löpare det var på den närmaste delen av Valhallavägen. Lite för tvärt la jag om kursen och slapp trängas – även om det innebar att jag istället fick springa runt den lilla rondellen borta vid Hakberget.

Jag tittade inte mycket på klockan, men när jag gjorde det så såg jag att det gick alldeles för snabbt. Till och med när det kändes som att jag bara var ute och joggade så gick det för snabbt. Det blev snarare halvmaratempo de första 7 kilometrarna. Förutsatsen att dricka ordentligt med sportdryck var jag bättre på. Ordentliga klunkar vid nästan varje station.

Jag tror det var vid Stadshuset jag första gången under loppet såg Christoffer som jag träffade efter Nacka Halvmaraton fyra veckor tidigare. Jag hälsade och han kände igen mig. Jag tänkte att han borde vara några minuter snabbare än vad jag är, vilket ytterligare styrkte känslan av att jag öppnat för snabbt.

Nu hade det börjat regna, men för min egen del var det snarare skönt och uppfriskande så här långt. Annars brukar det vara värmen som tar knäcken på mig. Nerför Odengatan fick jag en extra energikick. Mina nya arbetskamrater hade satt upp en stor skylt utanför butiken med texten ”Heja Morgan”. Jag såg inte någon annan skylt under loppet som kunde mäta sig med den. Vid min första passering sprang de ut och skrek åt mig också. Trevliga killar!

Christoffer dök upp igen. Flera gånger låg han mellan mig och regnet och blåsten. Hans närvaro hjälpte mig att hålla tempot. När jag inte såg honom antog jag att han låg strax bakom mig. Vi pratade inte, men vid ett par tillfällen hade han langningshjälp som han ropade spekulationer till. Jag trodde att jag skulle tvingas släppa honom, men det höll sig väldigt länge.

Tröttheten började komma mot slutet av Söder Mälarstrand på andra varvet, efter ungefär 33 kilometer. Det har hänt mig där förr. Fortfarande inga smärtor och ingen omedelbar önska att gå, men det blev lite värre ibland. Nu var det också för mycket regn för min smak. Den lilla temposänkningen var stor nog för att äventyra mitt drömmål, men jag var fortfarande övertygad om ett nytt personbästa. Jag försökte kämpa på.

Med runt en kilometer kvar var jag plötsligt nära att svimma. Allt i synfältet flimrade. Jag var tvungen att göra en kraftig fartminskning, som att plötsligt växla ner från fyran till tvåan. Jag var fortsatt vimmelkantig och orolig att jag skulle ramla ihop eller bli avplockad. En farthållare för 3:15 passerade och peppade mig lite, sedan ytterligare några. Jag trodde fortfarande att jag hade lite marginal till 3:15 och försökte hålla farten uppe.

Skakad, men fortfarande på benen och med Stadion inom räckhåll.

Yrseln kan inte ha varat särskilt länge, men jag var fortfarande skärrad samtidigt som jag var orolig för sluttiden. Jag minns inte var farthållarna för 3:15 var när jag sprang in på Stadion, men jag gjorde nog vad jag kunde för att få så många sekunder som möjlig mellan mig och en sluttid på 3:15. Det var omöjligt att spurta till en halvminuts marginal, men jag nådde ändå 3:14:36.

Oron att rasa ihop visade sig obefogad. Jag var trött förstås, men jag orkade utan problem att masa mig bort till min klädpåse på Östermalms IP och posera för några fotografer på vägen. Att byta om och få i sig mat och dryck visade sig svårare, men lyckligtvis fick jag hjälp med det.

Senare på kvällen – efter en mycket långdragen varm dusch och en del mat och dryck – förvånades jag själv av hur lite det kändes i kroppen. I skrivande stund är det förstås långt kvar till att träningsvärken kulminerar, men jag har åtminstone inget ont av något annat slag. Jag är givetvis stolt och nöjd över mitt resultat, men samtidigt lite besviken över att ha varit så nära mina mål när det gäller tid och placering. Mer om det en annan gång.

#77: Nytt PB på Stockholm Marathon

Det gick lite för snabbt i början, och det fick jag betala för mot slutet. Det räckte ändå till nytt personbästa som nu lyder 3:14:36, en putsning med 3 minuter och 14 sekunder från Stockholm Marathon förra året. En något längre rapport hoppas jag kunna få ihop till söndag kväll.

Blött och kyligt på Östermalms IP efter genomfört lopp.

#76: Inför Stockholm Marathon

Det är hög tid att gå och lägga sig, men först tänkte jag bjuda på en förhandstitt av hur jag kommer att se ut imorgon. Eller snarare hur jag kommer att vara klädd.

Färgåtergivningen är inte den bästa under en lampa vid 23-tiden.

Mitt startnummer är alltså 1199. Det går att följa mig och andra löpare på Stockholm Marathons resultatsida (gratis) eller via deras sms-tjänst för 40 kronor per löpare (dyrt!). Jag har också registrerat mig för att få kontinuerliga uppdateringar på min Facebook-sida, men det har aldrig funkat när jag försökt göra det på andra lopp som erbjudit tjänsten.

Jag kommer att försöka hålla en jämn men hög fart imorgon. Vi får se hur länge det håller. Förhoppningsvis räcker det med några minuter mindre än sist.

#75: Mina tidigare resultat i Stockholm Marathon

Jag sprang Stockholm Marathon första gången 2004 och har sprungit varje år sedan dess. Det innebär att jag på lördag springer för tolfte gången. Totalt blir det mitt nittonde maratonlopp eftersom jag sprungit några andra också.

Mina startlappar i Stockholm Marathon 2004-2014.

Om det går bra på lördag så slår jag mitt personbästa igen. Mitt bästa resultat är från förra året, så det borde inte vara omöjligt. Sedan är det förstås en massa faktorer som spelar in och kanske gör det svårt, men min målsättning är klar.

Mina resultat i Stockholm Marathon 2004-2014.

#74: Tre korta, tre dagar före

Jag var på marathonkväll på Runner's Store ikväll. Inget särskilt med det. Jag köpte inget, gick inte hem mycket klokare men med en goodiebag innehållande ett par strumpor och ännu en vattenflaska.

Jag har bestämt mig för att hämta ut min startlapp till Stockholm Marathon, med nummer 1199, på fredag förmiddag när jag ändå har ärende i stan.

Jag kommer att – som så många gånger tidigare – köpa en startplats till nästa års lopp redan innan jag sprungit årets upplaga. Det är ingenting att fundera över.

#73: Lättfotad

Jag provsprang de återfunna maratonskorna idag. Bara att kliva i dem kändes som att komma hem. De var lätta och fina att springa i också. Jag stack iväg utan att ha någon annan plan än att hålla mig på asfalt. Möjligen kunde jag tänka mig något varv på löparbana, men jag sprang förbi Hammarby IP utan att springa in.

Istället beslutade jag mig för att springa gång- och cykelvägen längs Hammarbyskogen hela vägen ner och sedan springa hem samma väg, fast snabbare. Totalt blev det en sträcka på 3,5 kilometer och andra halvan gick nästan en minut snabbare än första halvan. Kort och progressivt, som jag brukar inför större lopp.

Nu ikväll känns det lite i benen, vilket har sin förklaring i att jag tydligen sprang i strax över fyraminuterstempo på tillbakavägen. Skönt att det spritter i benen – eller var det bara skorna som var glada att äntligen få komma ut? Hoppas bara att det finns uthållighet också.

#72: De förlorade skorna

Som jag skrivit tidigare så har jag tappat bort de skor som jag haft för avsikt att använda vid Stockholm Marathon på lördag. Det är mina minst använda skor, en investering på omkring en tusenlapp som jag inte är beredd att göra igen den här veckan. Oron hann idag växa till något som liknade ångest.

Jag hade satt mitt hopp till en låda i källarförrådet. I förmiddags gick jag ner och plockade fram den. Jag plockade med en del andra lådor innan jag vågade kolla i skolådan. Dessvärre bestod innehållet bara av gamla skor och ett par boots jag inte använt på flera år.

Tyvärr lämnade det mig bara med en mental bild av hur jag dumpade en del skor i en insamling för Human Bridge för en tid sedan. Jag tog ännu en titt i skoskåpet i hallen som jag redan hade uteslutit. Den här gången hittade jag innersulorna till de förlorade skorna och det andra paret som jag använder oftast.

Det sista som återstår?

Human Bridge alltså. Var kunde jag annars ha lagt skorna? Skostället nedanför hatthyllan stod de ju inte heller i. Men plötsligt såg jag skopåsen på en krok intill vägen bakom alla jackor. Tänk gatlyktan i Narnia på andra sidan rockarna i garderoben. Kunde det vara? Det var det!

Inköpta i Chicago, inplanerade för Stockholm på lördag.

Nu känner jag mig betydligt mer harmonisk. Förhoppningsvis kommer jag att springa min hititlls snabbaste mara med dessa skor på lördag. Och sedan får skorna följa med till Berlin i september.

#71: Annan väg, liten skillnad

När jag sprang hem från jobbet för andra gången ville jag testa en annan väg. Nu blev det Götgatan och Skanstull istället för som sist, Stadsgårdskajen och Danvikstull.

Egentligen var skillnaden inte så stor. Istället för vinglande finlandskryssare längs Stadsgårdskajen fick jag sicksacka mellan gående och cyklister på Götgatan. Istället för att vänta på broöppning vid Danvikstull fick jag vänta på broöppning vid Skanstull.

Avbrott för broöppning på Skansbron.

Totalt blev löptiden en minut längre och cirka 300 meter mer. Det blir till att försöka på nytt.

#70: Sommarschemat

Jag har ett schema för sommaren. Det är ett schema som begränsar min möjlighet att delta i många fler lopp än de jag hittills planerat. Tidigare har jag haft en teoretisk möjlighet att lägga till lopp som till exempel Viruddenloppet på Gotland eller Sicklaloppet här hemma. Nu vet jag att det inte går, och det är på sätt och vis en lättnad. Fullt fokus på det som är planerat sedan länge.

#69: En vecka till Stockholm Marathon

Skärmdump från Quiz Battle

#68: Uppesittarkväll

Viktigt inför ett lopp: sov och ät ordentligt. Tur att det är mer än en vecka kvar till Stockholm Marathon, för antalet sömntimmar har varit lågt några nätter nu.

#67: Marathonkväll inför Stockholm Marathon

Nästa onsdag ska jag på ”marathonkväll” på Runner’s Store. Jag brukar gå på den här typen av evenemang om jag har möjlighet, vanligtvis bara som en del av den mentala uppladdningen och för att kanske få någon liten pryl eller smaka på årets sportdryck. De erbjudanden som förekommer brukar inte vara tillräckligt bra för att jag ska nappa. Fast i år kanske det blir annorlunda, för jag tycks ha förlagt mina maratonskor...

#66: Planer som blir annat

Jag följer inte något träningsprogram. Ofta när jag ger mig ut för att springa vet jag inte om det blir långt eller kort, snabbt eller lugnt. Ibland har jag en idé om vart jag vill, men även när jag har en plan kan det bli något helt annat.

Igår hade jag en plan. Jag tänkte springa till Sickla, ta Saltsjöbanan till ändstationen och sedan lufsa runt i naturen med en orienteringskarta. En bit på väg upptäckte jag att jag glömt ta med SL-kortet, så jag hoppade av i Lillängen. Därifrån sprang jag till Nacka Strand för att se ifall man öppnat strandpromenaden. Det hade man inte.

Hit men inte längre.

Bara att ta sig hemåt på något mindre spännande sätt. Jag valde inte raka vägen, men tog det lugnt. När jag nästan var hemma passerade jag Hammarbybacken och såg en mängd löpare vid backens fot. Det var Team Nordic Trail, Stockholm Trail och Stockholms brantaste som samlats för att springa ett backpass. Jag kikade nyfiket på lite håll. Backar är inte min grej.

Traillöpare i motljus.

Traillöpare i motlut.

#65: Älg i Hammarbyhöjden

Bara några hundra meter från min ytterdörr, mitt i det lilla skogsparti som omges av motionsspåret Hammarbyrundan.

Kan du se den?

#64: Långpass i hällregn

Det bästa med att boka tid för att springa med en vän är att det blir av. Eller det näst bästa – det trevliga sällskapet är det bästa. Det sämsta är att man får ta det väder som bjuds.

Runt Järlasjön och Hammarby.

Målet var två mil med möjlighet till nödutgångar. Inget rakt ut i skogen, alltså. Det blev ändå väldigt mycket natur, men alltid nära till kollektivtrafiken. Plötsligt sprang vi längs Nacka Halvmaratons banmarkeringar. Lite senare blev det också en liten sväng förbi en av Sicklaloppets kilometermarkeringar.

Våra egna kilometrar sprangs på ungefär fem minuter. Värsta backen upp från Årstaviken gav oss dock en kilometertid på sex och en halv minut. Regnet tilltog och var som värst mot slutet när vi passerade Gullmarsplan och Globen. I det här läget kände jag att vi inte behövde ta omvägar för att nå upp i mer än 20 kilometer. Totalen blev 19,27 på 1:39:27 med snittempot 5:10.

Jag gick rakt in i duschen för att tina upp mina frusna underarmar och händer. Min löparvän stannade på en liten fika innan han cyklade hem. Tappert.

#63: Hem från jobbet

Jag hade med mig så lite jag kunde för att kunna springa hem från jobbet idag. Bara löparskor, ingen extra tröja eller jacka. Kollade väderprognosen en extra gång på morgonen för säkerhets skull. Solglasögon.

Alternativ 3.

Utstämpling, ombyte. Min lilla spring-ryggsäck rymde de jeans och den T-tröja jag hade på jobbet. Väntade på satellitkontakt och sprang sedan den väg jag planerat på Google maps. En kombination av rakaste vägen och minsta möjliga trafik gav trots allt ett par missar. Värst var kryssningsresenärerna längs Stadsgårdskajen som vinglade fram med rullväskor och ölburkar.

Avbrott för broöppning vid Danvikstull.

Jag låg strax under fem minuter per kilometer hela vägen. Stigningarna runt Hammarbybacken kändes lite i benen. Strax över 8,2 kilometer från port till port på under 41 minuter, men både sträcka och tid kan nog putsas något.

#62: Dagens goda nyheter

Jag fick ännu en bekräftelse på min anmälan till Midnattsloppet idag, den här gången något justerad.

Seedad!

Min tid från Sentrumsløpet på 39:51 gör alltså att jag får starta i 1B istället för 1C. Det är en bra förutsättning i ännu ett försök att springa Midnattsloppet på under 40 minuter.

#61: Lopp jag glömt

Jag jobbar på en sammanställning över alla lopp jag har sprungit. Inget märkvärdigt, bara en enkel förteckning med namn på lopp och vilket/vilka år jag sprungit.

Det är inte klokt hur tiden flyger iväg när man letar efter digitala spår av saker man knappt minns. Visst finns det mycket gammal skit på internet, men det är mycket som har försvunnit också.

Till exempel tror jag att jag har sprungit ett av Studenternas lopp som heter antingen Snömilen eller Tömilen. Jag minns inte vilket år det var, och jag hittar inte mitt namn i någon resultatlista.

#60: Backintervaller, del 1

Alternativ 1 – att åka till Saltsjöbaden och kuta omkring i skogen – strök jag eftersom det skulle ta för lång tid att ta sig dit och hem. Det är heller inte så kul att halka nedför mossiga berghällar, vilket lätt händer när det regnar. Alternativ 2 – att springa långa intervaller på Kärrtorps IP – ströks också på grund av tidsbrist och regn. För att ha någon inriktning  och inte bara kuta runt i spåret föll valet på backintervaller.

Jag har inte långt till Hammarbybacken, men eftersom det blåste kallt valde jag istället den lilla vägen mot Lilla Sickla. Det är hyfsad lutning på den nedre delen. Jag valde ut en sträcka på knappt 200 meter och med en höjdskillnad på 10-12 meter enligt Garmin. Första gången trippade jag uppför på 53 sekunder, sedan joggade jag mycket lugnt tillbaka ner. Jag sprang uppför fyra gånger till, samtliga på 51 sekunder. Jag blev märkbart tröttare för varje gång.

Det är inte så mycket med fem backar, men det kändes lagom idag. Jag tog ett annat håll hem, men avstod att ta en längre runda. Totalt sprang jag inte mer än 16 och en halv minut. Ett bra pass om man ska träna, duscha och äta men bara har en timme innan måste åka till jobbet.

#59: Planer på transportlöpning

När jag stämplar in och ut på jobbet får jag ange hur jag tar mig dit och därifrån. Jag har hittills alltid tryckt alternativ 2 som är kollektivtrafik. Det skulle vara fint att kunna välja alternativ 3 några gånger.

Jag hoppas nämligen få möjlighet att springa hem från jobbet ett par gånger i veckan. Idag – när jag slutade klockan 17 – hade varit en bra dag, men när jag åkte hemifrån i morse trodde jag att jag skulle åka till Solna efter jobbet för att hämta hunden. Sedan bestämdes det att jag åker till Solna imorgon istället, så imorgon kan jag inte springa hem. Idag hade jag förstås inte tagit med mig så att jag kunde springa.

När jag kommit hem från jobbet fanns det dock inget hinder. Det blev fem kilometer på ganska pigga ben. Stabilt i början, faktiskt ganska snabbt mot slutet. Känslan lämnar öppet för något lite mer ansträngande imorgon förmiddag. Inte värre än att jag kan jobba efter lunch, men om jag kommer iväg tidigt så ska det nog gå bra.

#58: Det dagliga bloggandet

Man kan med gott fog ifrågasätta varför jag skriver dagligen på den här bloggen. Skälet är att om jag tillåter mig själv att skjuta upp skrivandet så är risken stor att jag inte skriver något alls. Jag tycker det är bättre att det som skrivs ibland har föga värde, än att det aldrig skrivs något som skulle kunna vara av värde. Men därför händer det också ibland att jag sena kvällar sitter och stirrar på en tom skärm innan jag knappar ner något i all hast. Det får ni stå ut med.

#57: Ebb och flod

Det blev ju inte mycket med den här veckan – bara knappt 12 km igår. Men om några timmar börjar en ny vecka, och det finns ingenting som säger att jag inte kan få ihop fyra mil då för att väga upp lite.

#56: Veckovila = 7 dagar

Att jag behövde vila helt i ett par dagar efter halvmaran var det inget snack om. Sedan jobbade jag och hade ingen lust att springa. Men så var det plötsligt lördag igen, en vecka efter loppet.

Jag vaknade med huvudvärk som inte ville försvinna. Sent på eftermiddagen gav jag mig ändå ut på vinst och förlust, beredd att vända tillbaka om illamåendet skulle bli värre. Jag tog det riktigt lugnt, njöt av vädret och de vackra omgivningarna. Jag mådde okej, även om det pendlade lite. Trots att det gått en vecka kändes det snart lite i vaderna. Men jag utökade ändå rundan i samma låga tempo.

Nästan 12 kilometer blev det innan jag var tillbaka efter drygt en timme och sex minuter. Snittempot blev 5:32 per kilometer. Det bästa var att jag efteråt mådde bättre än vad jag gjort på hela dagen. Synd att jag inte kom ut tidigare.

#55: Inget London för mig 2016

Jag anmälde mig inte till lotteriet för London Marathon 2016. Jag tänkte på det hela veckan ända fram till att anmälningen stängdes idag, men valde bort det eftersom det förmodligen (och förhoppningsvis) krockar med annat. Hittills har har jag ändå alltid blivit utan plats i lotteriet, men någon gång hoppas jag få möjlighet att springa London Marathon. Det måste jag.

#54: Anmäld till Midnattsloppet

Ikväll anmälde jag mig till Midnattsloppet i Stockholm. Det blir trettonde året i rad som jag springer. Jag skickade med en länk till mitt resultat i Sentrumsløpet med hopp om att få stå i startgrupp 1B istället för 1C. På anmälningssidan ser det dock ut som att platserna i 1B redan är slut. I värsta fall får jag väl ställa mig långt fram i 1C och hoppas på att det inte blir alltför jobbigt att ta sig fram.

#53: Lopp på fem kilometer

Jag trodde först att Nacka-touren innebar en halvmara och tre tiokilometerslopp, men som anmäld i tävlingsklassen förväntas jag springa fem kilometer när jag deltar i Solsidan runt.

Jag springer sällan lopp kortare än en mil. Fem kilometer har jag bara sprungit en gång (om man räknar bort några deltaganden i Bellmanstafetten), vilket var Skärholmsloppet 2012. Min tid då blev 19:48, vilket alltså är att betrakta som mitt personbästa på distansen. Samtidigt blir det lite konstigt, för jag har ju flera gånger sprungit fem kilometer snabbare när jag sprungit mina bästa millopp.

Nu får jag en ny möjlighet att göra en bra tid på fem kilometer. Kan under 19 minuter vara ett lämpligt mål?

#52: Lennart och jag

Det händer inte så mycket här just nu, förutom att träningsvärken långsamt ebbar ut. Men jag inspirerar till text och tankar på annat håll. Läs om varför Lennart utbrister ”Jävla Morgan!”.

Lennart (41:01) och jag (41:09) efter Kistaloppet 2011...

...och efter Hässelbyloppet 2012 (39:06 respektive 39:57).

#51: Åskådare till provlöpning av Stockholm Marathon

Igår var det många som provsprang det andra varvet på Stockholm Marathon. Jag hade två mycket goda skäl att inte delta i arrangemanget. För det första skulle jag inte ha klarat att springa över två mil dagen efter att ha sprungit en halvmara. För det andra så jobbade jag. Men jag såg tre stora grupper som faktiskt sprang. De hade fint väder. Hoppas att vädret blir lika fint sista lördagen i maj.

Den snabbare gruppen vid provlöpningen av Stockholm Marathons andra varv.

#50: Rapport från Nacka Halvmaraton 2015

Väderprognosen justerades i omgångar under veckan, och det faktiska utfallet överträffade både farhågor och förväntningar. Mina personliga förutsättningar kändes något bättre än vid loppet veckan innan. Det enda som fick mig lite orolig var att magen strulade både dagen innan och på morgonen. På väg ut till start med Saltjöbanan undrade jag faktiskt om jag skulle må illa också. Jag var dock i god tid och kände ingen stress.

Jag ställde mig långt fram vid start. Under första kilometern var det flera som sprang om mig, men klockan visade att jag höll önskvärd fart på drygt 4 minuter per kilometer. Jag fortsatte i samma tempo och memorerade backarna. Loppets första sex kilometer är samma som de sex sista. Efter fem kilometer tog jag en plastmugg med sportdryck men fick knappt i mig någonting.

Första sjuan tog mig 29 minuter. En tredjedel av loppet och gott hopp om att springa hela under 1:30. Jag hade en kille framför mig som vindbrytare ett tag, men sprang om honom. Nu blev det ensamt ett litet tag. Strax innan 10 km stod min syster med sina barn och vinkade, vilket piggade upp. Milen på 42 minuter, fortfarande godkänt.

En orienterare utan klocka kom ikapp och frågade om tiden. Vi bytte några ord till innan han la sig framför. Vid vätskekontrollen tryckte jag ihop plastmuggen som om det vore en pappmugg, fick all klistrig sportdryck på mig och ingenting i mig.  Tröttheten började märkas, men jag försökte bita mig fast. Kilometertiderna höll sig strax över fyra minuter, men nu smärtade det lite.

På fjortonde kilometern blev jag upphunnen och omsprungen av en tjej, i början av femtonde av ytterligare två. Jag välkomnade först några fler ryggar att gå på, men ganska snart avlägsnade ryggarna sig. Nu började jag bli oroad över att jag inte skulle orka hålla tempot uppe och klara en sluttid under 1:30. Det började bli obekvämt i skorna.

Vid vätskekontrollen efter ca 16 km försökte jag av någon anledning flytta plastmuggen från vänster till höger hand och tappade den. Jag svor. Ingen extra energitillförsel under hela loppet. Två tuffa kilometer återstod upp till 18 km, först därefter hyfsat mycket nerför till mål. Jag räknade på minuter och sekunder och visste att det skulle bli tajt. Flera personer passerade mig.

Det var först när jag sprang in på idrottsplatsen som jag vågade känna mig säker på att jag skulle klara en tid under 1:30. En funktionär ropade att jag var nummer 27, vilket bara fick mig att tänka att jag inte var bättre än förra året. Jag hade ingen framför mig som jag kunde ta hjälp av för en spurt, men det gick ändå tillräckligt snabbt för att ge en sluttid på 1:29:42 enligt resultatlistan.

Jag var trött vid målgång, men inte så trött som jag ett tag fruktade. Magen höll. Jag kände mig faktisk riktigt nöjd och glad. Det är ju ett fint lopp – även om det är backigt... Efter att ha samlat mig tog jag en snabbdusch, skyndade till tåget och pratade glatt med ett par löpare som sprungit några minuter snabbare. En av dem spekulerade lite kring vad jag kan göra för tid på Stockholm Marathon. Vi får se vad det blir om tre veckor.

När jag hade kommit hem var smärtan under fötterna det värsta. Ett par blåsor var konsekvensen av dåligt skoval. Idag, dagen efter, känns det dock mer i benen. Det får nog bli ett par vilodagar innan jag ger mig ut och springer igen.

#49: Nacka Halvmaraton på 1:29:42

Jag kan inte säga något annat än att jag är mycket nöjd med att ha sprungit Nacka Halvmaraton på 1:29:42. Det är inte min bästa tid på distansen 21,1 km (men min tredje bästa!), och det är egentligen inte heller något man kan vänta sig med en så pass kuperad bana. En längre beskrivning av loppet kommer imorgon.

Efter knappt 40 minuter, på väg mot 10 km.

#48: Målsättningar på Nacka Halvmaraton

Det är kvällen innan Nacka Halvmaraton och jag funderar över vad jag har för målsättningar. När jag sprang samma lopp förra året blev jag överraskad över hur bra det gick. I år har jag förstås högre förväntningar, inte minst för att jag gjorde en snabb mil i lördags.

Det självklara målet, bronsmålet, är att slå min tid från förra året, det vill säga att springa under 1:30:53. Men om jag lyckas med det så hoppas jag också göra det med så pass stor marginal att jag samtidigt springer på en tid under 1:30. Vi kan kalla det för silvermålet.

Det har hunnit gå drygt fyra år sedan sprang jag min (hittills!) snabbaste halvmara i Barcelona. Ett betydligt tuffare mål imorgon skulle vara att slå mitt personliga rekord på 1:27:48. Att sätta nytt personbästa räknar jag alltid som guld.