När jag loggar in på Garmin Connect så ser jag att jag sprang 41 gånger under 2013. Bara vid sex tillfällen blev det längre än två mil, varav tre var martonloppen i Stockholm, Berlin och Chicago. De andra tre var halvmaran i Barcelona samt två långpass där jag hade sällskap.
Jag avslutar året med att vara sjuk, men jag är ganska nöjd med att det nog bara är för andra gången i år. Det mesta pekar trots allt på att 2014 kommer att bli ett betydligt bättre år. Gott nytt år!
tisdag 31 december 2013
söndag 29 december 2013
308: Fyra veckor hit, fem veckor dit
Idag är det fyra veckor sedan jag bröt lilltån och fick åka till akuten för att få tån dragen till rätt läge. Jag hade ett kardborreband runt de två minsta tårna i två veckor, slutade halta strax efter det och har i viss utsträckning också följt rekommendationen att gå i hårda skor.
Helt återställd är jag ju inte, men jag kan ta på mig skor utan problem och gå långa hundpromenader. Igår hjälpte jag till och med en vän att flytta, vilket var den första fysiska ansträngningen på väldigt länge.
De fyra veckorna av läkning tar alltså slut helt lagom för att jag ska kunna springa in i det nya året. Sedan är det inte heller mer än fem veckor kvar till att jag har nästan all tid i världen att springa. Det kan bli ett mycket gott nytt år!
Helt återställd är jag ju inte, men jag kan ta på mig skor utan problem och gå långa hundpromenader. Igår hjälpte jag till och med en vän att flytta, vilket var den första fysiska ansträngningen på väldigt länge.
De fyra veckorna av läkning tar alltså slut helt lagom för att jag ska kunna springa in i det nya året. Sedan är det inte heller mer än fem veckor kvar till att jag har nästan all tid i världen att springa. Det kan bli ett mycket gott nytt år!
söndag 22 december 2013
315: Lugnet före stormen
När hunden och jag passerade Kärrtorps IP var i stort sett bara polisen, SVT och TV4 på plats. Men från Kärrtorps Centrum hördes trummor och på vår väg genom Björkhagen mötte vi samma bepansrade skåpbil fyra gånger när polisen patrullerade området. Nästa hundpromenad går åt ett annat håll.
Kärrtorps IP sett från Kärrtorpsspåret kl 10:26.
onsdag 18 december 2013
319: Det bidde en tumme
Den ursprungliga tanken var att eftersom vi båda gick på vikariat som löpte till årsskiftet så skulle vi passa på att utnyttja sammanträffandet till att flytta utomlands i några månader och fly den långa vintern. Jag tänkte mig Barcelona. Inte jättevarmt, men med ett betydligt trevligare klimat och dessutom i en stad jag gärna lär känna närmare. Jag tänkte på att springa i Barcelona, på egen hand men även halvmaran och kanske också ett helt maraton.
Nu har vi båda valt att jobba lite längre. Det blir inget boende utomlands, bara två kortare helgresor i januari som vi bokade direkt i samband med beslutet att fortsätta jobba. Det är inte resor som kommer att erbjuda tillfällen att springa, tvärtom. Att löparbloggen också skulle vara en reseblogg skjuts på framtiden.
Nu har vi båda valt att jobba lite längre. Det blir inget boende utomlands, bara två kortare helgresor i januari som vi bokade direkt i samband med beslutet att fortsätta jobba. Det är inte resor som kommer att erbjuda tillfällen att springa, tvärtom. Att löparbloggen också skulle vara en reseblogg skjuts på framtiden.
tisdag 17 december 2013
320: Diplom från Chicago
Det har gått mer än två månader sedan jag sprang Chicago Marathon. Igår fick jag en liten påminnelse i form av en länk till ett diplom. Tjusigt!
måndag 16 december 2013
321: Att räkna med 400
För drygt 50 månader sedan började jag räkna ner till att jag skulle springa mitt andra New York City Marathon precis 400 dagar senare. Det blev en löparblogg med dagliga inlägg av varierande kvalitet, ganska sällan om faktisk löpning. Efter loppet och några sammanfattande inlägg slutade jag skriva.
Så småningom kom tankarna på att räkna ner från 400 igen. Jag funderade på Boston och London, eller kanske silvermedalj i Lidingöloppet. Innan jag hann bestämma mig för ”Morgan sub 40” hade jag också råkat hitta en del andra sammanträffanden. Till exempel räknade jag med att stanna på min förra arbetsplats totalt 400 arbetsdagar. Jag tror det blev 404 på plats. Min nuvarande befattning sträcker sig också över 400 dagar om jag räknar fram till avtalets utgångsdatum vid årsskiftet.
Det här är tredje gången jag räknar ner. Upplägget är precis detsamma som första gången med New York City Marathon vid slutet av nedräkningen, men eftersom fokus ligger på jobbet ett tag till så blir det inte dagliga inlägg.
Så småningom kom tankarna på att räkna ner från 400 igen. Jag funderade på Boston och London, eller kanske silvermedalj i Lidingöloppet. Innan jag hann bestämma mig för ”Morgan sub 40” hade jag också råkat hitta en del andra sammanträffanden. Till exempel räknade jag med att stanna på min förra arbetsplats totalt 400 arbetsdagar. Jag tror det blev 404 på plats. Min nuvarande befattning sträcker sig också över 400 dagar om jag räknar fram till avtalets utgångsdatum vid årsskiftet.
Det här är tredje gången jag räknar ner. Upplägget är precis detsamma som första gången med New York City Marathon vid slutet av nedräkningen, men eftersom fokus ligger på jobbet ett tag till så blir det inte dagliga inlägg.
måndag 9 december 2013
328: Inte utvald
Jag var en av 2306 personer som efter en uppmaning från Runner's World anmälde mitt intresse att ingå i ASICS Marathongrupp. Fem personer valdes ut att få coachning inför Stockholm Marathon 2014, men jag blev inte en av dem.
På sätt och vis kanske det var lika bra, för det hade ju inte varit snyggt att inleda med en bruten tå. Nu tycker jag ändå att jag var en god kandidat, så skulle det finnas behov av en reserv så ställer jag självklart upp. Från bruten tå till nytt personbästa på maran, vad sägs om det?
På sätt och vis kanske det var lika bra, för det hade ju inte varit snyggt att inleda med en bruten tå. Nu tycker jag ändå att jag var en god kandidat, så skulle det finnas behov av en reserv så ställer jag självklart upp. Från bruten tå till nytt personbästa på maran, vad sägs om det?
fredag 6 december 2013
331: Sven hindrar mig inte från att springa
Det finns inget dåligt väder, bara dåliga tår. Den brutna lilltån kommer att var min ursäkt under hela december. Först i januari kan vädret komma att bli en avgörande faktor för om jag ska ge mig ut och springa eller inte.
torsdag 5 december 2013
332: Inte idag
Jag är medveten om att jag inte har skrivit någon rapport om när jag sprang Chicago Marathon. Det finns inte ens något påbörjat. Någon gång när jag anser mig ha tid att skriva några rader om loppet så kommer jag att göra det, inte minst för min egen skull. Men inte idag.
onsdag 4 december 2013
333: Vad har hänt sedan senast?
Det är lite konstigt. När jag träffar kollegor jag inte sett på länge så berättar jag inte om när jag sprang Chicago Marathon eller Berlin Marathon två veckor innan det, utan Den Otroliga Historien om När jag bröt tån hemma i lägenheten.
tisdag 3 december 2013
334: Anmälningsläget
Jag är alltså anmäld till New York City Marathon nästa år, men ännu inte till Stockholm Marathon som jag sprungit de senaste tio åren.
Just nu är 15 045 löpare anmälda till Stockholm Marathon som erbjuder 21 500 platser. Varje måndag uppdaterar man anmälningsstatistiken på den här sidan.
Just nu är 15 045 löpare anmälda till Stockholm Marathon som erbjuder 21 500 platser. Varje måndag uppdaterar man anmälningsstatistiken på den här sidan.
måndag 2 december 2013
335: Garanterad plats i NYC Marathon 2014
Idag öppnade anmälan till 2014 års upplaga av New York City Marathon. Första dagen är det med specialerbjudandet att den administrativa avgiften enbart är $5 mot vanliga $11. Om man sedan är en av de lyckligt lottade — eller som jag är garanterad en plats — så kostar det förstås betydligt mer än så.
Jag tryckte förstås på Accept.
söndag 1 december 2013
336: Läget
Så här är det:
Jag har inte bloggat på nästan en månad. Det har främst berott på att jag växlar mellan att jobba alldeles för mycket och att sitta och slöa hemma i soffan alldeles för mycket. Det har blivit mina två huvudsakliga sysslor. Det är två sysslor som går hand i hand.
Jag har inte sprungit på mer än en och en halv månad. Sist jag sprang var alltså Chicago Marathon och näst sist Berlin Marathon. Det är nästan komiskt, om det inte vore för att verkligheten (med jobbet och soffan) är så tragisk.
På tal om tragiskt – i natt bröt jag en tå. I vargtimmen gick jag in i en byrå med vänster lilltå. Jag kände genast att det var åt helvete. En stund senare tuppade jag av i badrummet. Vid lunchtid var tån röntgad och dragen till ett rakare läge, och nu är det bara att vänta. Träningsuppehållet förlängs med ytterligare en månad. Det hade ändå blivit en skitmånad, men nu är längtan efter 2014 än större.
Jag har inte bloggat på nästan en månad. Det har främst berott på att jag växlar mellan att jobba alldeles för mycket och att sitta och slöa hemma i soffan alldeles för mycket. Det har blivit mina två huvudsakliga sysslor. Det är två sysslor som går hand i hand.
Jag har inte sprungit på mer än en och en halv månad. Sist jag sprang var alltså Chicago Marathon och näst sist Berlin Marathon. Det är nästan komiskt, om det inte vore för att verkligheten (med jobbet och soffan) är så tragisk.
På tal om tragiskt – i natt bröt jag en tå. I vargtimmen gick jag in i en byrå med vänster lilltå. Jag kände genast att det var åt helvete. En stund senare tuppade jag av i badrummet. Vid lunchtid var tån röntgad och dragen till ett rakare läge, och nu är det bara att vänta. Träningsuppehållet förlängs med ytterligare en månad. Det hade ändå blivit en skitmånad, men nu är längtan efter 2014 än större.
I ett väntrum på SÖS. Röntgen visade en liten fraktur.