Stockholm Marathon Expo (224 dagar)

För att slippa åka ut till Östermalms IP imorgon när det är mer folk och förmodligen sämre väder så valde jag att åka dit direkt från jobbet idag för att hämta ut min startlapp.

Det var första året jag sett det så välskyltat från tunnelbanan till Danicahallen, och det var ju mycket trevligare att gå via Löjtnantsgatan än hårt trafikerade Lidingövägen (även om man då inte ser Stadion). Det var en rätt strid ström av människor både till och från expot, men inte någon trängsel på plats. Jag kunde prata lite med Ingmarie utan att det störde hennes utdelning av startlappskuvert nämnvärt.

Alla kläder och skor som säljs på expot kommer från titelsponsorn Asics. Jag sneglade på prislappen för ett par skor (2000) och en t-shirt (250) och fortsatte runt hörnet utan att ha stannat. Jag plockade på mig några flyers från lopp jag är intresserad av, var med i några gissningstävlingar hos Folksam och Springtime/Runner's World samt fick lite gratisprylar. Som vanligt anmälde jag mig också till nästa års Stockholm Marathon.

Nej, det är tyvärr inte mycket till expo om man jämför med andra lopp. Utanför — där Maxim delade ut ytterligare lite gratisprylar — hade det börjat duggregna. Inget pastaparty idag, men allt annat på Östermalms IP såg ut att vara på plats. Vi ses på lördag!

Nedräkningar (225 dagar)

Tiden går, vilket i nuläget bara har positiva följder. Jag känner mig friskare, men är inte helt utvilad. Om det går kommer jag springa ett kortare pass imorgon (torsdag). Jag äter ordentligt och tillät mig själv två öl vid kvällens restaurangbesök. Väderprognosen har gått från traditionell sommarhetta till regn och rusk för att förhoppningsvis landa någonstans däremellan. Jag har kommit på ytterligare en sak till min checklista. Överallt ser jag nedräkningar och tips. Jag blir lite nervös när jag tänker på loppet, men jag längtar lite också.

Checklistan (226 dagar)

Det gick inte att komma hem tidigt idag. Personalfrågor, ett krossat ägg och bristfällig information om förseningar i tunnelbanan blev hinder på vägen. Men kvällen var ändå inte helt bortkastad. Jag fixade en tid i tvättstugan och tvättade några plagg som ska användas på lördag.

I år ska jag få ordning på den där checklistan en gång för alla! Den ursprungliga checklistan för lopp ligger oåtkomlig på en dator som inte längre går att starta, men jag har börjat på en ny som i all sin enkelhet ser ut så här:

startbevis/nummerlapp
säkerhetsnålar
keps
solglasögon
sopsäck
överdragskläder
tejp
vattenflaska
nötter
solskyddskräm
klocka
mobil
nyckel

Vädret avgör om en eller flera av sakerna är överflödiga, men med allt detta i en väska och klädd i det jag ska ha under loppet så borde jag klara mig. Är det något jag glömt?

Time Target Challenge (227 dagar)

Förra veckan fick jag ett nyhetsbrev om Stockholm Marathon som bland annat innehöll en länk till Löplabbet Time Target Challenge. Jag tippade min sluttid förra året, men hade verkligen ingen aning om hur det skulle gå. Jag resonerade kring flera olika tider som kunde ses som olika mål, men i utmaningen valde jag att lägga mig på 3:29:59. Jag var mer än nöjd med sluttiden 3:32:19.

I år har jag heller ingen aning om hur det kommer att gå. Så jag knappar in 3:29:59 igen, men är beredd på nästan vad som helst. Det viktigaste är att inget hindrar mig från att fullfölja mitt nionde Stockholm Marathon.

Månadens orientering avklarad (228 dagar)

Efter sen frukost och en enorm brunch var det naturligt att hålla sig stilla till kvällen. Vid halvsju var det också relativt behagligt att ge sig ut och springa. Målet för kvällen vara att knipa de sista fyra av månadens kontroller i Friska Nacka.

Det tog en halvtimme att springa bort förbi skjutbanan i Tenntorp. Sedan blev det mycket gång med få inslag av långsam löpning — inte för att det var svårt att hitta kontrollerna, utan för att terrängen var så eländig. Jag ville inte riskera att trampa snett med mindre än en vecka till Stockholm Marathon.

En av kontrollerna visste jag precis var den var, så jag kunde släppa kartan med blicken och hitta rätt ändå. Det var helt nära där en av förra årets Hittaut-kontroller var. Då var jag i området i en timme eller så, först för att jag inte hittade kontrollen, sedan för att hunden blev så rädd av skotten från skjutbanan att vi inte kunde ta oss därifrån.

I år var jag vis nog att ta dessa kontroller utan hund. Efter dagens insats har jag prickat av de 20 tillgängliga kontrollerna, men i månadsskiftet kommer det 20 nya i Nyckelviken. Det får bli min återhämtningslöpning helgen efter maran.

På hemvägen valde jag att ösa på lite den sista halva kilometern. Det kändes oväntat tungt i benen efteråt med tanke på att det bara blev 11 kilometer. På lördag ska jag springa nästan fyra gånger så långt.

Yasso, bara en vecka kvar? (229 dagar)

Ett av de vanligaste tipsen inför ett maratonlopp är att inte öka träningsmängden eller göra något man inte brukar göra. Med det i åtanke så är det helt i sin ordning att jag inte sprang åttahundringar på Kärrtorps IP idag, även om jag hade tänkt göra det med stor försiktighet. Jag får försöka hålla mig till att lufsa ett par gånger till innan lördag för att hålla kroppen igång. Det positiva med vilan är att jag hunnit bli så gott som frisk. Hoppas det håller i sig.

Onödiga risker (230 dagar)

Första punkten på helgschemat var en långpromenad med hunden, så jag bestämde mig för att plocka fyra kontroller i Friska Nacka. Jag siktade in mig på kontrollerna bortom Nackamasterna. Det tog sin lilla tid att komma dit, men de var inte särskilt svåra att hitta med hjälp av mobilappen.

Egentligen borde man börja med den bortersta kontrollen och jobba sig tillbaka hemåt, men nu gjorde jag inte det. Så när kvällens fjärde och sista kontroll var registrerad var jag rätt sugen på att ta den absolut närmsta vägen tillbaka till civilisationen.

Utsikten från kontroll nummer 9, innan den vådliga nedfärden.

Det var fruktansvärt brant ner mot sjön, och det var naturligtvis jättedumt att ta sig ner med en en hund som drar i kopplet. Underlaget var förrädiskt och dolt i blåbärsris, så det kunde gått hur illa som helst. Nu blev det bara ena stortån som fick en törn som resulterade i blod under nageln. Förhoppningsvis har jag lärt mig något (utöver var tiotusen blodtörstiga myggor väntar in sommaren).

Alkoholvanorna (231 dagar)

Det blev kanske en öl för mycket ikväll, men det var säsongsavslutning på Stockholms Filmquiz och lagom fint väder för att runda av kvällen på en uteservering. Nu blir det lugnt och fint fram till nästa lördag (med undantag för något glas till maten eller så).

Justerad tid i Skärholmsloppet (232 dagar)

Som jag misstänkte var det bruttotiderna som stod i första versionen av Skärholmsloppets resultatlista. I den uppdaterade resultatlistan framgår det att jag faktiskt sprang femkilometersloppet på 19:48. Min placering blev 56 av 528.

Servicekväll på Löplabbet (233 dagar)

Jag åkte direkt från jobbet till Löplabbet på Kungsgatan för att gå Stockholm Marathons ”servicekväll”. Jag har gått på motsvarande evenemang tidigare år och tyckt att det varit värt det, men idag var jag besviken.

Först var det bara extremt trångt när alla fick gå in och ta något litet att äta och dricka samt hämta ut var sin t-shirt. Sedan hände ingenting. Jag såg mig omkring, bytte några ord med någon likasinnad, letade efter något intressant erbjudande och smakade på sportdrycken. Jag kollade även de två andra butikerna på gatan, men det fanns inget som lockade där heller.

Tidig hemgång med en ful tröja och en energikaka.

På tunnelbanan träffade jag min samtalspartner från butiken igen. Han verkade hyfsat nöjd med att ha pratat intervaller med Anders Szalkai. Kanske var det ett trevligt arrangemang, bara jag som inte hade lust att engagera mig utan bara ville åka hem.

Nödvändigt ont (234 dagar)

Det känns bra i kroppen efter Skärholmsloppet i lördags och efter Brunnsviken runt med extra backe på söndagen. Jag skulle till och med säga att jag känner mig stark.

Nu skulle det vara roligt att fortsätta, tänja på gränserna och flytta fram positionerna. Det är nästan synd att det står två maratonlopp på schemat. Men det är lopp som jag vill springa. Måste.

De båda maratonloppen oroar mig lite också. Inte mycket, men tillräckligt för att jag inte ska ha vågat anmäla mig till Lidingöloppet än — som jag också bara måste springa.

Brunnsviken runt och Hill of tears (235 dagar)

Jag brukar inte springa dagen efter ett lopp, men nu var ju loppet bara fem kilometer. Erik hade föreslagit att vi skulle springa Brunnsviken runt, och det vill man ju inte missa!

Prattempo innebar ungefär 4:45 per kilometer, men mot slutet av 11-kilometersrundan märkte nog Erik att jag inte längre pratade särskilt mycket. När vi efter en välbehövlig paus skulle avsluta med att springa uppför det som Erik kallar ”Hill of tears” hade jag inte mycket krafter kvar. Det blev tungt redan innan lutningen var särskilt brant. Erik försvann ur sikte, medan jag gjorde mitt bästa för att lyckas springa hela vägen upp.

Jag är glad att vi sprang ett par timmar tidigare än Erik först föreslog. Dels för att det var varmt nog ändå, men också för att jag var hemma till lunch med större delen av dagen kvar framför mig. Redan efter lunch blev det en långpromenad med fyra av Friska Nackas kontroller avprickade. En bra dag som avslutning på en bra helg.

Skärholmsloppet (236 dagar)

Det kommer att bli personbästa i vilket fall, som min kollega sa innan startskottet skilde oss åt. Jag har aldrig sprungit ett riktigt femkilometerslopp förut, men med en notering på 38:58 på den dubbla distansen har man ändå vissa förväntningar.

I väntan på start besiktigade jag valda delar av banan. Sista raksträckan mot mål var det fint att ha sett i förväg. Sedan stod kollegan och jag i skuggan till cirka sju minuter innan start.

Precis som i Kistaloppet tillämpades kompisseedning i startfältet. Jag ställde mig så långt fram jag vågade utan att skämmas. På första kilometern sprang jag likväl om ett stort antal personer som hade mer än en halvtimmes löpning till målgång. Min egen framfart i uppförsbacken på första kilometern gav mig nästan mjölksyra, men 3:53 var ungefär vad jag hade hoppats på.

Även andra kilometern gick bra. Genom Skärholmens centrum hade det hunnit bli ganska glest. En pojke bland åskådarna räknade löpare och var ungefär på 70. Vid tre kilometer fanns det vätska, men jag valde klibbig mun framför risken att börja hosta och frusta. Tiden var inte imponerande, men fortfarande i linje med en sluttid under 20 minuter. Nu började värmen tillsammans med ännu en backe ta ut sin rätt.

Två löpare passerade mig utan att jag bet mig fast. Jag sprang nästan ensam men passerade enstaka löpare som inte klarade att hålla tempot hela vägen. Vid skylten som markerade 500 meter kvar hade jag 18:12 på min klocka och undrade om det kunde stämma och om jag i så fall skulle orka öka farten något. Det blev ingen markant ökning, men jag klarade mig ändå i mål med tiotalet sekunder till godo på 20 minuter.

Jag är nöjd med mitt lopp. Någon gång ska jag nog kunna springa 5 kilometer under 19 minuter, men en mycket bättre tid än resultatlistans 19:52 (bruttotid?) hade jag inte kunnat få idag.

De dåliga förberedelserna (237 dagar)

Någon hastighetsträning hann det aldrig bli i vår. Förkylningar och annat tjafs kom emellan. De senaste dygnens mer praktiska förberedelser har också kommit på skam. Startlappen hämtar jag först imorgon (i samband med loppet) och utrustning är varken vald eller framlagd (delvis beroende på att jag bokat tvättid klockan 7 morgonen för loppet). Klockan är förresten så mycket att imorgon blivit idag. Kaos!

Målet är hur som helst fortfarande att springa fem kilometer fort som fan. Går det så går det.

Huvudvärksdistans (238 dagar)

Flera dagar den senaste tiden har jag haft huvudvärk. Idag var den lite värre än vanligt. Jag tänkte först vänta ut den, men sedan bestämde jag mig för att springa i alla fall. Den positiva följden var att klockan hann passera fyra och att solen kanske därmed var lite mer barmhärtig.

Jag tog det väldigt lugnt och landade på sexminuterstempo. Hellasgårdens gröna spår vågade jag mig inte på idag. Efter ett varv på det gula spåret hade jag sprungit prick 8 kilometer när jag nådde Hellasgårdens toaletter. Efter toabesöket vilade jag i 15-20 minuter. När jag stod still kändes inte huvudvärken alls.

Det blev sexminuterstempo även på vägen hem. Det är lite oroväckande hur komfortabel den farten känns. Huvudvärken var värst i uppförsbackarna, men inte så farlig annars. Mot slutet kändes det faktiskt riktigt bra. När jag kommit tillbaka till K22 kunde jag stanna klockan efter prick 12 kilometer.

Startlappseländet (239 dagar)

Idag kunde man hämta sin startlapp till Skärholmsloppet i en butik i stan. Man var dock tvungen att göra det innan klockan 18, och jag jobbade till klockan 18. I Skärholmen.

Under torsdagen eller fredagen går det att hämta startlappen i Skärholmen. Dessa två dagar är jag ledig från jobbet. Jag känner inte för att åka till Skärholmen på en ledig dag bara för att hämta en startlapp.

Hela upplägget verkar anpassat för de som bor i Skärholmen. Jag väntar med att hämta min startlapp till på lördag när jag ändå ska åka till Skärholmen för att springa loppet.

Den onda högervaden (240 dagar)

Natten till lördagen vaknade jag med den där krampen i vaden som inte släpper. De senaste gångerna jag drabbats av detta (även om det nu var ganska länge sedan) så har jag haft ont i vaden även efter att krampen släppt. På lördagen kändes det nästan konstant, på söndagen bara vid vissa tillfällen.

Söndagens slöa löpning kändes framförallt i vaderna. Kanske var det lite väntat efter två veckors uppehåll i löpningen, men ändå lite överraskande med träningsvärk på måndagen. Idag är värken kvar i högervaden. Kan krampen i lördags gett mig en skada eller är det bara träningsvärk?

På söndagen fick jag också ont i höger knä, både under löpningen och efteråt. Kanske kom det av att jag kompenserade för smärtan i höger vad, för jag har inte haft mycket knäproblem den senaste tiden. Men nu hamnar både knät och vaden på den ständigt växande listan på fysiska krämpor. Åldern.

De avlägsna målen (241 dagar)

När jag satte upp tidsmål på olika distanser under 2010 trodde jag faktiskt inte att jag skulle klara alla, men det året överträffade jag alla mina egna förväntningar. Förra året var inte lika roligt. Förutom halvmaran i Barcelona i januari blev det inget nytt personbästa.

De mål jag har skrivna här i sidospalten nu står med rubriken 2012/2013. Jag har dock inga förhoppningar om att slå några personliga rekord i år, jag hoppas bara få vara frisk så att jag kan vara ute och springa. Till 2013 är det långt, men om jag uppnår mina mål då så är de värda desto mer.

Dagens tolv, månadens första (242 dagar)

Lugnt och försiktigt och inte helt utan oro gav jag mig ut i shorts och kortärmat för att leta upp de tre återstående gratiskontrollerna i Friska Nackas mobilapp. Det blev sexminuterstempo med långa pauser vid kontrollerna för letande och registrering.

Det visade sig att jag varit retsamt nära kontroll nummer 2 på lördagen utan att se själva metallstolpen. Nu blev den dock registrerad, smidigt med hjälp av appen och QR-koden.

Jag upptäckte att det är lättare att hälsa på orienterare än vanliga löpare. När man ses nära en kontroll blir det naturligt så att man ler i hemligt samförstånd.

På väg från en kontroll till en annan med min iPhone i handen får jag ett mejl från NackaOrienteringen Friska Nacka med rubriken ”Orientera med kartan i telefonen”. Tackar för tipset, men nu var jag steget före.

Förutom tre kontroller fick jag ihop nästan 12 kilometer på 70 minuters effektiv löptid. Inte mycket, men det första jag sprungit sedan Sentrumsløpet för 15 dagar sedan. Nu på kvällen kände jag mig trött som efter ett riktigt långpass. Ett ont högerknä läggs till listan av fysiska åkommor.

Nu har jag betalt in de 250 kronor som kommer att ge mig tillgång till alla kontroller i Friska Nacka. Det blir 15 till att leta efter redan nu i veckan.

Orienteringspremiär (243 dagar)

Just nu har jag fler fysiska problem än vad jag har lust att tänka på, men det är inte värre än att jag kan vara ute och promenera. På förmiddagen tog jag därför med mig hunden och min iPhone för att leta upp de tre närmaste av de orienteringskontroller som Friska Nacka låtit vara gratis i appen.

En av de tre kontrollerna lyckades jag tyvärr inte hitta, men det kommer fler tillfällen. De andra två kontrollerna såg jag ingen QR-kod på, så själva registreringen fick vänta tills jag kommit hem.

När jag betalat 250 kronor så kommer jag att kunna se alla 20 kontrollerna på kartan (och ytterligare 80 kontroller de närmaste månaderna). Det lär hålla mig sysselsatt ett tag.

Sista chansen till Skärholmsloppet (244 dagar)

Löparakademin har förlängt anmälningstiden till Skärholmsloppet till imorgon lördag, så det finns fortfarande möjlighet att spöa mig (och ca 700 andra löpare) på distansen 5 kilometer. Kommer du?

Friska Nackas app (245 dagar)

Jag har varit nyfiken på den del av det som kallas NackaOrienteringen som ska ersätta Hittaut.nu, och i morse laddade jag ned appen till Friska Nacka. Själva appen och registreringen är gratis, men till skillnad från Hittaut.nu så kostar det pengar att få tillgång till kartor med samtliga kontroller.

Än så länge har jag bara registrerat mig och klickat runt i appens olika menyer. Det ser bra ut. Appen blir precis som jag själv använde telefonen under Hittaut.nu, både för navigering och registrering. Då fotograferade jag varje funnen kontroll för min egen skull, nu ska mobilen användas för att registrera kontrollens QR-kod.

Jag kommer att betala 250 kronor för att få tillgång till alla kartor med alla kontroller. Jag längtar redan.

Ångest i kroppen (246 dagar)

Jag har svårt att sitta stilla. Det skulle vara fint att kunna säga att det beror på att jag inte sprungit på länge, fast det är nog bara ärren som kliar. Men det är länge sedan jag sprang, och jag längtar till nästa tillfälle. Kanske ska jag fira den första tillåtna duschen med att springa precis innan?

Sydd (247 dagar)

Det är dåliga förutsättningar för löpning just nu. Jag har varit risig i halsen i några dagar och hostat en del sedan Sentrumsløpet förra lördagen. Den här helgens vilsamma resa till Belgien verkade göra mig gott eftersom rösten lät nästan normal på söndagen, men vid hemkomsten kände jag mig sämre igen.

Idag håller jag mig stilla för att jag är varit hos kirurgen och skurit bort tre prickar. Inget dramatiskt, bara en säkerhetsåtgärd och provtagning. Det innebär förstås att jag inte får duscha på några dagar och måste röra mig lite försiktigt, framförallt när stygnen tagits bort om två veckor.

Jag har en del löpning planerad innan återbesöket, bland annat Skärholmsloppet nästa lördag. Det ska nog gå bra — jag sprang mitt livs snabbaste mil med stygnen kvar från när jag sist tog bort några prickar. Inte långt senare sprang jag mitt livs snabbaste mara, så jag ska nog inte behöva vara orolig inför Stockholm Marathon heller.

En orsak att resa (248 dagar)

Jag har inte mer än hunnit hem innan jag längtar bort igen. För närvarande har jag dock ingen bestämd resa planerad, vilket till viss del hänger samman med att jag för närvarande inte har några utländska lopp i min kalender.

De senaste åren har många av både mina korta och långa resor varit kopplade till olika lopp. Har jag inte sprungit NYC Marathon så har jag ofta deltagit i något kortare lopp när jag varit i New York. Varje år hälsar jag på vänner i Oslo, alltid just den helg det är Sentrumsløpet. Göteborg åker jag nästan aldrig till sedan jag slutade springa Göteborgsvarvet.

Under årets sommarsemester kan det hända att det blir en resa helt utan koppling till något lopp. Men vi åker i vilket fall inte förrän efter Jubileumsmaran.

Lopp i Bryssel (249 dagar)

Eftersom jag har en bra bas hos min belgiensvenske vän funderar jag på om jag i framtiden ska springa något lopp i Bryssel. Brussels Marathon verkar onödigt jobbigt, men det finns ett tvåmilslopp, 20 km de Bruxelles, som är ett populärt och årligen återkommande storlopp med 30 000 deltagare.

Även tvåmilsloppet beskrivs som krävande med ansträngande stigningar, ett par trånga passager under inledningen och den lilla twisten att den totala sträckan (till vissas överraskning på upploppet) faktiskt är 20,1 kilometer.

I år ligger loppet sista söndagen i maj. Mitt eventuella deltagande under kommande år påverkas givetvis av om loppet liksom i år ligger alltför nära eller krockar med Stockholm Marathon. Det skulle annars vara trevligt att se lite mer av Bryssel i knappt 15 km/h.

Något gammalt, något nytt och en vän med en biljett till Brygge.

Kisspaus (250 dagar)

Jag har sprungit många lopp de senaste åren, fler än vad jag har möjlighet att räkna ut just nu. Men bara en gång har jag varit tvungen att ta en toapaus under själva loppet.

Dagens outfit för Manneken Pis

Det beror förmodligen på en kombination av att jag är väldigt fokuserad på själva löpningen och att jag aldrig dricker hysteriskt mycket innan start. Den gången jag besökte en bajamaja under Lidingöloppet var det nog mest för att jag var osäker kring ett litet magknip.

Midnattsloppet och startgrupperna (251 dagar)

Anmälan till Midnattsloppet i Stockholm är stängd efter att loppet blivit fulltecknat. Det är varken oväntat eller konstigt. Antalet anmälda har ökat många år i följd och arrangörerna har anpassat banans sträckning för att kunna ta emot fler. Det konstiga är hur man delar in startgrupperna, något jag skrivit om flera gånger tidigare.

Enligt informationen om startgrupper på Midnattsloppets hemsida finns det 16 startgrupper med upp till 2000 löpare i varje. Jag har sett till att få starta i grupp 1B, avsedd för löpare som förväntas springa under 40 minuter.

Förra året var det 311 män och 12 kvinnor som klarade att springa loppet under 40 minuter. Alltså borde startgrupp 1B begränsas till 300 eller rentav 200 löpare (eftersom startgrupp 1A, elitgruppen, tar emot upp till 150 män och 50 kvinnor).

Hög tid att ändra indelningen efter faktiska förhållanden?

I sista minuten (252 dagar)

Packa samma dag som avresa, hämta ut nytt pass dagen innan och — min personliga favorit — skjuta upp deklarationen ytterligare en dag när Skatteverket förlängt inlämningstiden med en dag. Att göra saker så sent som möjligt tycks vara jag i ett nötskal.

Problemet är att jag tror att det är samma personlighetsdrag som gör att jag är dålig på att träna. Jag har skrivit om det här tidigare. Om jag ska få ordning på träningen så måste jag lägga om hela min livsstil.

Stilla före hastighet (253 dagar)

Det lilla halsbesväret har utvecklats till en besvärande hosta. Jag vet inte om det på något sätt begränsade min insats i lördagens lopp, men det har satt tillfälligt stopp för träning. Jag hoppas att det inte blir långvarigt, för jag vill gärna träna lite intervaller och springa ett par snabba distanspass innan Skärholmsloppet. Och sedan ska jag ju helst hinna med ytterligare ett par långpass innan Stockholm Marathon om bara en månad.

Gårdagens miss (254 dagar)

Även om jag försöker ha koll på saker och ting så händer det alldeles för ofta att jag glömmer det jag ska göra. Igår öppnade anmälan till lotteriet för nästa års London Marathon. Det stängde också, så snart man hade fått 125 000 anmälningar. Jag missade att anmäla mig, trots att jag visste om att det skulle göras igår.

Det finns tydligen möjlighet att anmäla sig på en kvalificeringstid också. Då måste jag springa Stockholm Marathon på under 3 timmar och 10 minuter... Anmälan ska nämligen vara inne senast 13 juli, dagen innan Jubileumsmarathon, så jag får ingen andra chans. London får nog vänta till 2014.