söndag 31 oktober 2010

7

Mina meriter räckte till att få starta i den främsta gruppen i Poland Spring Marathon Kickoff. Efter att ha lämnat min klädpåse och sprungit upp lite värme vid sidan av, ställde jag mig hyfsat långt fram i fållan avsedd för det första tusentalet löpare. Olika representanter från arrangerande New York Road Runners informerade lite om loppet och annat smått och gott inför maran, sedan sjöng en kvinna den amerikanska nationalsången innan hon själv ställde sig bland de startande.

Jag tror att jag kan se mig själv på bilden, men jag är inte säker.

En gastuta fick markera starten vid loppet i Central Park i morse. Det var lite trångt den första biten, men snart gick det att hitta luckor på den breda banan. Jag fick för mig att det gick ganska långsamt framför mig eftersom jag såg bilen i täten ganska nära. Min egen klocka visade 6:13 vid markeringen för Mile 1. Placeringsmässigt hände det inte så mycket efter den här första femtedelen.


Det är verkligen fint att springa i Central Park. Tyvärr låg fokus mest på löpningen som kändes mer ansträngande än under Hässelbyloppet. Jag var inte lika säker på att jag skulle orka hålla tempot hela vägen, och det gjorde lite ont redan halvvägs. Men jag bet ihop, och de följande mellantiderna hamnade ungefär där de skulle: 6:10, 6:29, 6:17.

Det var en hel del motionärer som sprang i parken utan att vara med i loppet. En av dem hade Stockholm Marathons finisher-tröja från 2008, men han reagerade inte när jag ropade åt honom. Lite av maratonruttens sista delar ingick i dagens lopp, och jag försökte föreställa mig hur det kommer att kännas att springa samma väg nästa söndag.


Med ungefär en kilometer kvar fick jag sällskap av en stönare. Det lät som att han hade fruktansvärt ont, men han höll ett aningen högre tempo som jag hade svårt att matcha. Det blev inte mycket till spurt, men jag försökte hålla god fart hela vägen in i mål. Sista engelska milen sprang jag på 6:14.

I målområdet delades det ut vattenflaskor från Poland Spring, samt bagels och äpplen. I sponsortältet hittade jag också ett stretchband med sponsorns logga. Jag satte mig och pustade ut i det värmande solskenet en liten stund – och lyssnade på coverbandet som stod på en liten scen några meter bort – innan jag såg att det fanns ett plank med utskrivna resultatlistor. Min officiella sluttid blev 31:20, placeringen 75 totalt och 72 bland herrarna.


Jag tycker att jag fegade lite när jag satte upp ett mål på <32 minuter, men jag får ändå säga att jag är nöjd med mitt resultat. Fast det skulle nog inte vara omöjligt att pressa sig under 30 minuter någon gång i framtiden.

---

Uppdatering: Resultatlistan har justerats och jag har ändrat i texten. Den nya officiella tiden stämmer bättre med min egen klocka. Det kommer fler och roligare bilder snart!

---

Uppdatering: Fler bilder!

lördag 30 oktober 2010

8

Imorgon är det Poland Spring Marathon Kickoff, officiell start på Race Week. Det känns inte riktigt som att jag är i bästa form för att springa ett snabbt lopp. Jag har varit väldigt trött efter resan, haft förkylningskänningar och en allmän kroppslig krasslighet. Men vilket lopp har inte föregåtts av sådana känslor?

Nästa fredag är jag anmäld till ännu ett lopp på fem engelska mil i Central Park, NYRR 5. Då ska jag bara ta det lugnt, njuta av en fin löptur och förhoppningsvis känna att allt är på topp. Jag fick nyss reda på att ett extra plus med deltagandet är utlottningen av fem startplatser till nästa års NYC Marathon! Jo, det vore något...

Så här ser schemat ut för slutet av den här veckan och nästa:
Söndag: Poland Spring Marathon Kickoff, ett lopp på 5 engelska mil i Central Park. Planen är att ge allt och få en sluttid strax över halvtimmen!

Måndag: Stillsamma turistaktiviteter på stumma ben, kanske en försiktig återhämtningsjogg.

Tisdag: Rundtur till olika sportbutiker för koll av priser och eventuell utprovning av (lättvikts?)skor på löpband. På kvällen festivalvisas en väns kortfilm i Tribeca, vilket jag förmodligen kommer att ha en biljett till.

Onsdag: Lugn löpning på något trevligt ställe – kanske i Brooklyn?

Torsdag: Startlappsuthämtning på NYC Marathons Health and Fitness Expo. Troligen blir det även en hel del shopping här.

Fredag: NYRR 5, ett lopp på 5 engelska mil i Central Park. Deltagande utan tidsanspråk. Sista riktiga löpningen innan maran. A walk in the park, helt enkelt.

Lördag: Continental Airlines International Friendship run, en fyrakilometers morgonjogg från FN-skrapan till Central Park med efterföljande frukost. På kvällen kommer min flickvän till New York!

Söndag: New York City Marathon
And that's all there is.

fredag 29 oktober 2010

9

Det kändes lite småförkylt när jag vaknade i morse. Jag sköt upp den planerade förmiddagsjoggen, gick och handlade mat och åt en sen frukost. Lite senare tog jag mig upp till Central Park och till New York Road Runners oansenliga lilla kontor för att hämta prylarna till Poland Spring Marathon Kickoff, söndagens lopp på fem engelska mil.

Jag kom tio minuter innan startlappsutdelningen skulle börja. Stället var Halloween-pyntat med spindelnät överallt, receptionisten var utklädd, och i rummet på andra våningen där man hämtar startlappen stod det ett tiotal förväntansfulla volontärer bakom borden och bara väntade när jag klev in i rummet. Jag såg väl lite häpen ut, för alla brast ut i skratt.

 På söndag blir det varken bomullströja eller Herreys-skor.

Man fick en tröja med tryck också. På ryggsidan är det ett skoavtryck. Tidtagningen sköts med en D-tag, precis som på NYC Marathon nästa söndag. Det blir ett bra genrep!

Nyss var jag ute på en lugn jogg på Manhattan i drygt en timme. På tillbakavägen sprang jag på den nyanlagda parken High Line som inte hade öppnat när jag var i krokarna senast. Det var fint, men inte så löpvänligt mitt på dagen. Nu ska jag duscha innan jag ger mig iväg på filmpremiär med efterföljande mingelfest.

The Kids Grow Up. Premiär ikväll.

10

Halv sju i morse gick jag hemifrån. Direktflyg är en lyx jag inte hade på utresan, så det tog drygt 19 timmar att nå 30:e gatan. Bättre än att åka båt, som någon sa. SL hela vägen till Arlanda, mellanlandning i Amsterdam (drack två Heineken på planet), lång väntan på Newark för att få lämna fingeravtrycken, flygbuss till Manhattan och en promenad ett dussin kvarter. Det är varmt som en sommarkväll.

Do you want me to take your picture? frågade en kille.

Jag hyr ett litet rum (knappt större än en klädkammare) i en studio apartment med en massa replokaler runt om. När min flickvän kommer hit byter vi till ett större rum, men med samma bakgrundsljud. Det blir kanske lite svårt att sova den närmaste tiden.

Här är det fortfarande torsdag. Jag har ett par timmar på mig att somna innan det blir fredag. Det ska nog gå bra.

onsdag 27 oktober 2010

11

Dagen innan jag ska åka till New York putsar jag fönster och skurar golv i en lägenhet där jag inte ens bor längre. Till vilken nytta? Alla roterande rörelser gör att jag känner mig lite som Karate Kid. Kanske kommer det att göra underverk för den höga armföringen jag har när jag springer...

Jag kan flyga, jag är inte rädd.

Det blir uppstigning vid femtiden imorgon för att komma i tid till flyget. Jag kommer inte att gå och lägga mig innan jag har packat färdigt. Förmodligen kommer jag att drömma att jag redan stigit upp ett otal gånger under de få timmar jag får sova. Kanske kommer jag att drömma om NYC Marathon också, även om det är mer än en vecka kvar. Förhoppningsvis inte, för jag drömmer aldrig att saker går bra.

tisdag 26 oktober 2010

12

Så begränsat med tid och samtidigt helt obegränsat med saker som borde göras. När jag når insikten att jag inte hinner med allt blir jag paralyserad och uppträder helt irrationellt.

Efter att ha handlat lite dollar till handkassan och utfört några andra små ärenden på stan slank jag in på Igor Sport på Götgatan och köpte ännu ett par långa tights av samma modell jag redan har samt ett underställ från Craft. Det var alltså för tidigt att göra ekonomiskt bokslut redan förra veckan. Inget av dagens inköp ska med till New York, men jag vill inte avstå pass under vintern med klädbrist som ursäkt.

Jag tänker ofta på vad jag ska ta med till New York, men det är som att det är helt omöjligt för mig att packa en väska mer än ett dygn innan avfärd. När det gäller kläder och utrustning tänker jag försöka ta med så lite som möjligt eftersom jag planerar att handla mycket när jag är där. Nu funderar jag på vilka av mina Asics-skor jag ska ta med mig – GT-2150 eller DS Trainer?

Nu på eftermiddagen valde jag mina Trainers för att testa min snabbhet en sista gång innan jag åker. Jag joggade tre kilometer bort till det korta eljjusspåret på andra sidan Högdalens industriområde för att springa 800-metersintervaller. Jag gissade att jag skulle springa varje varv på ca 3:15, och så blev det faktiskt: 3:15, 3:15 och 3:14 med 90 sekunders gåvila mellan varven.

Jag hade tänkt att jag skulle springa fyra varv, men jag orkade inte. Mot slutet av tredje höll jag på att springa omkull en hundägare, och när jag strax efter det mötte ännu ett hundekipage tog jag trängseln som ursäkt för att lämna elljusspåret och jogga hem. Tillbaka till förlamningen och den tomma resväskan.

13

Jag har ju sprungit New York City Marathon en gång tidigare, och ibland har jag nog försökt få det att låta som att det inte är så märkvärdigt att jag ska springa igen. Det har nog varit mest för att lugna mig själv, för även om det blir mitt nionde maratonlopp så känns det som att det är en väldigt speciell upplevelse som nu är mindre än två veckor bort.

Mina minnen från NYC Marathon 2006 är inte särskilt detaljerade. Jag minns inte ens förnamnet på den amerikanske killen med grå huvtröja som jag hängde med i startområdet på Staten Island under de kalla och aningen regniga morgontimmarna. Vi skildes åt vid bussmuren på väg mot start, men sågs kort igen efter någon kilometer. Jag kollade hans resultat efteråt. Bilderna visade att han behöll den grå huvtröjan hela vägen, alldeles genomsvettig.

Från Brooklyn har jag bara minnesbilder av breda avenyer, mängder av löpare och ännu större mängder av åskådare. Det var god stämning och jag bara flöt på. Omgivningarna blev lite tråkigare ibland, men så kom det där magiska ögonblicket när man sprungit över Queensboro Bridge till Manhattan och möts av publikens öronbedövande vrål. Leendet, rysningarna – det här ögonblicket blev min inre bild av loppet.

När man sedan inte ser slutet på första avenyn är det nog lätt att bli lite trött. Men publiken är fantastisk! Jag höll nog fortfarande hyfsat tempo i Bronx, men tillbaka på Manhattan började jag gå på femte avenyn längs med parken. Det var inte så roligt att få uppmuntrande kommentarer från vägkanten. Come on – you can do it! I Central Park började jag springa igen och höll ihop hela vägen in i mål.

Sluttiden blev 3:48:32, vilket var 30 sekunder snabbare än mitt resultat i Stockholm Marathon ett halvår tidigare. Jag var helt utmattad, fick frossa och gick med en värmande folieponcho som en zombie i evigheters evigheter innan jag kom fram till den budbil som hade min påse med överdragskläder. Jag kvicknade till lite senare och lyckades ta mig till en filmkväll på ett studenthem, om jag inte minns fel.

Min New York-baserade vän Gabriel bestämde att målet i Central Park var bästa stället att se mig på och blev lite överraskad av att det var så mycket folk att han inte nådde fram i tid. De enda bilder jag har från loppet är påseendeversioner av de officiella, och de ligger på en dator jag inte längre lyckas starta. Det är lite synd, men det är ett misstag jag är på väg att reparera. Om 13 dagar.

söndag 24 oktober 2010

14

Vi har ingen printer hemma, så imorgon ska jag se till att få mitt startbevis utskrivet. NYC Marathon skickade ut en påminnelse idag. Alla måste ta med sig sitt startbevis (Registration form) till sportmässan på Jacob Javits Convention Center och personligen legitimera sig med pass för att få sin startlapp och diverse smått och gott – även de som köpt en paketresa av Springtime och får allt annat serverat på silverbricka...

Passet har jag koll på. Jag hade det framme senast igår för att kolla upp mitt fullständiga namn och sedan underrätta den amerikanska myndigheten TSA (Transportation Security Administration) via resebyrån jag köpt min flygresa av. Det kallas för Secure flight och är ännu en av alla de nya saker man måste göra innan man åker till USA nu för tiden.

lördag 23 oktober 2010

15

Två veckor innan maran är det lämpligt med ett sista långpass. När M sa att han skulle springa runt Djurgården i lugnt tempo tyckte jag att det kunde vara smidigt att hänga på. Jag skulle ändå lämna tillbaka lite målarprylar jag lånat.

Vi sprang via Slussen, längs Skeppsbron, över Blasieholmen och hela Strandvägen bort till Djurgårdsbron. Jag hade uttryckt vissa farhågor gällande underlaget på Djurgården, medan M hade varit optimistisk och tagit på sig de nya, fina skorna med ventilationshål i sulorna.

Temperaturen var bara 4-5 grader, men det kändes inte kallt. Det kändes aldrig för varmt heller. Det var fint på Djurgården idag, och jag skulle gärna springa där oftare. På norra sidan, från Djurgårdsbrunn och västerut, var grusvägen dock inte lika upptinad. Inga halkolyckor, men det var inte lika rolig löpning.

Nu sprang vi ett tag på Hälsans stig Brunnsviken, och vi kunde notera att det är lite kort mellan kilometermarkeringarna. Kanske kompenseras det av att det är lite långt på andra ställen, men vi låg snarare på 5:00-tempo än antydda 4:30. Milen på Djurgården tog ungefär 49 minuter.

Strandvägen hade fyllts på med helgflanörer, så det blev att sicksacka en del. På Skeppsbron hälsade jag Filmhusets pressnestor Jan med ett glatt God morgon, och några meter senare fick Gösta Ekman samma bemötande. Klockan var i och för sig 12, men det kändes ändå som den fras vi enklast kunde enas om.

16 kilometer på 80 minuter. Inte ett långpass enligt mina egna definitioner, men det får duga. Vi hade trevligt prattempo och fick massor med frisk luft. Lite känningar i högerknät, men inget som oroar. Allt är som det ska, och det känns bra.

Jag, en kökslampa, Humphrey Bogart.

fredag 22 oktober 2010

16

Så länge det är fint ute tycker jag inte att det gör något om det är kallt. Igår (torsdag) var det fortfarande fint. Jag packade ned lite löparkläder när jag åkte ut till Husbytvåan för att kunna springa Husbytrean. Husbytvåan är min gamla lägenhet, Husbytrean är elljusspåret som ligger en kilometer därifrån.

Utöver alla kortärmade funktionströjor jag samlat på mig de senaste åren har jag en långärmad. Den fick jag när jag skulle springa NYC Marathon 2006. Igår hade jag den med en kortärmad tröja över. Det fungerade bra, men det såg väl ut som att Seattle-vågen kom springande. Det får vara den lösningen som gäller tills jag skaffat något varmare plagg.

Det blev bara ett varv på Husbytrean, men jag höll gott tempo i det kalla men soliga vädret. Hade jag inte haft ett så pressat schema så hade jag gärna sprungit ett varv till eller bort till Ursvik istället för direkt tillbaka. Nu hoppas jag på ett längre pass imorgon (lördag) istället. Hoppas också att det blir slaskfritt.

torsdag 21 oktober 2010

17

Jag svarade på en webbenkät från Runner's World i början av augusti där jag bland annat fick frågan om hur mycket pengar jag spenderar på löpningen under året. Mitt svar blev 8000 kronor. Nej, det det var inte taget ur luften, det låg en snabb uträkning bakom svaret. Hur var det nu – träningsformen där det bara är att ge sig ut i spåret, helt gratis förutom ett par bra skor?

Först och främst vill jag påpeka att det varit ett extremt år. Jag brukar köpa ett par skor, men i år blev det två. En dryg tusing extra bara där eftersom jag handlade det ena paret på Runner's Store. Det har också blivit lite fler lopp än ett genomsnittligt år, och det är dit det mesta av pengarna går. De flesta loppen springer jag i Stockholmstrakten, men ibland förutsätter deltagandet att jag betalar för en resa.

Jag har gjort en sammanställning av årets upplupna kostnader (vilket givetvis skiljer sig från årets utgifter med tanke på att jag alltid anmäler mig till bland annat Stockholm Marathon året innan deltagande), med delsummeringar av olika poster:
Lopp (anmälningsavgifter) 3808,32
Sentrumsløpet 393,32
Xtreme (fyra tillfällen à 50 kronor) 200
Kungsholmen runt (halvmarathon) 200
Göteborgsvarvet 445
Stockholm Marathon 785
Provlöpning av OS-banan (DNS) 50
Midnattsloppet 250
Vasastafetten (sponsrad) 0
Stockholm Halvmarathon 495
Kistaloppet 200
Lidingöloppet 545
Hässelbyloppet 245
Resor 888
Tåg Stockholm - Oslo 95
Tåg Oslo - Stockholm 223
Tåg Stockholm - Göteborg 295
Tåg Göteborg - Stockholm 95
Buss Mora - Stockholm 180
Skor 2162,01
Asics GT-2150 (Runner's Store) 1280
Asics DS Trainer (Start Fitness) 882,01
Annan utrustning 400
Långa tights, Adidas 300
3 par bambustrumpor, Newline 100
Förbrukning 49
4 st Gainomax 49
Totalt 7307,33
I loppens anmälningsavgifter ingår det ibland tröjor och lite andra prylar. Deltagartröjorna (man kan ju inte kalla det gratiströjor med tanke på anmälningsavgifterna) är nästan alltid kortärmade och blir till slut fler än vad man har användning för. I år blev det – som alla år – två tröjor från Stockholm Marathon och en från Midnattsloppet.

I samband med själva loppet får man ofta sportdrycker, energikakor och andra varuprover som kan komma till användning. Årets mest prisvärda lopp var nog Kistaloppet som gav mig två biobiljetter eftersom jag slog min tid från Midnattsloppet. De gläder mig mer än alla överflödiga vattenflaskor, skavsårsplåster och Blossom-tidningar (som snabbt gick till återvinning).

Årets resa till New York och deltagandet i NYC Marathon har jag inte tagit med i beräkningarna. Alla kostnader direkt relaterade till det kommer att få en separat summering senare. Sammantaget tycker jag nog att jag – bortsett från alla anmälningsavgifter – har varit ganska sparsam! Det är några hundralappar upp till 8000 kronor, vilket räcker precis lagom till att köpa ännu ett par skor i New York. Jag kanske passar på att köpa kläder för några dollar också.

---

Uppdatering: 26 oktober tillkom ytterligare ett par adidastights för 240 kronor och ett underställ från Craft för 200. Ny total blir 7747,33.

onsdag 20 oktober 2010

18

Det går inte att komma ifrån att året går mot sitt slut. Jag funderar en hel del på nästa år, vilket egentligen inte är ett ämne som har något här att göra. Det ser i vilket fall ut som att det blir färre lopp. Vissa traditioner upprätthålls, andra bryts. Det ser till och med ut som att man tvingas göra en del val på den fronten.

För några veckor sedan tänkte jag att jag skulle fokusera på halvmaradistansen nästa år. För närvarande har jag dock inga halvmaror planerade 2011. Kungsholmen runt krockar med Sentrumsløpet, Göteborgsvarvet ligger för nära Stockholm Marathon och Stockholm Halvmarathon ligger ovanligt (och olämpligt) sent i september.

Det är nog inte så svårt att hitta några andra halvmaror att springa om jag verkligen vill. Annars är jag som vanligt lockad av att satsa på lite längre distanser. Det är kul att ha blivit snabb, men att kunna springa riktigt långt är väl ändå en tuffare utmaning?

tisdag 19 oktober 2010

19

Stygnen togs idag. Istället för frihet fick jag nya förhållningsregler. Jag tror mig kunna följa dem hyfsat och ändå hinna med att springa två eller tre gånger den här veckan. Tejp kommer dock att bli en ständig följeslagare framöver. Ju längre jag tejpar mig, desto mindre risk för fula ärr.

Förkylningen tycks ha ebbat ut. Nu ska väl i stort sett ingenting stå i min väg? En spånskiva föll förstås på min stortå i förmiddags, men skadorna var inte mycket större än en blodig strumpa.

Jag firade mitt goda hälsotillstånd med att göra ett PAPS-test. Alles klar, Herr Kommissar!

“Personal Activity and Prevention Screening Test” auf deutch.

måndag 18 oktober 2010

20

Jag kunde inte med gott samvete ge mig ut och springa idag. Det fanns för mycket annat att göra, och NYC Marathon är faktiskt det jag är minst stressad över just nu. Jag åker till New York vartenda år, sprang NYC Marathon första gången redan 2006 och nästa mara blir min nionde totalt, så det är inte så himla dramatiskt. Det är inte första gången och det kommer inte att bli den sista.

söndag 17 oktober 2010

21

Idag har jag varit målargubbe. I pausen mellan första och andra strykningen hade jag tänkt springa en kort runda. Sedan visade det sig att färgen torkade på lika lång tid som det tog att måla rummet. Bara att börja om från början efter en snabb bränslepåfyllning i solskenet. Ingen rast, ingen runda.

Söndagslunchen blev en repris på lördagslunchen.

lördag 16 oktober 2010

22

Jag läser om andra som tar en vilodag eller två från löpträningen. Kul. Jag fortsätter att räkna träningsdagarna, det blir enklare.

Förra söndagen, bara timmar efter Hässelbyloppet, kom en lätt snuva på besök. Den stannade över natten och blev mer påtaglig de påföljande dagarna. Omdöpt till förkylning var dess närvaro som mest besvärande under torsdagen. Två nätter med fullgod sömn sedan dess har dock haft märkbar effekt. Om jag hade haft tid över idag så hade det nog blivit en kortare runda. Jag kanske får lite tid över imorgon.

Det är synd att jag har gått miste om en hel vecka med fina tillfällen att runda en vik eller springa hem från någon väl utvald plats. Är man inte rädd för lite kyla så är det helt perfekt att springa nu när lövträden är så vackra. Om bara ett par veckor blir det lövhalka av allting. Men då drar jag.

fredag 15 oktober 2010

23

Resultaten från Lidingöloppet har uppdaterats med placering vid de olika mellantiderna. Tidigare visste jag bara min placering i mål.


Om jag ska vara helt ärligt så stämmer dessa siffror dåligt med hur jag upplevde loppet. Nu betyder ju detta inte att jag blev omsprungen av hundratals personer under loppet – det var många snabba löpare som startade i senare startgrupper – men det blev ändå en tankeställare.

Sedan undrar jag när (om?) man får veta mellantiderna som togs för Abborrbacken.

torsdag 14 oktober 2010

24

På sin blogg skriver Anders Szalkai att han blir stolt, rädd och inspirerad när han ser sitt namn bland eliten i startlistan till New York City Marathon. Jag har inte sett någon startlista, men inloggad hittade jag mitt startbevis. Där ser jag att jag (precis som Anders Szalkai) startar i första vågens blå grupp klockan 09:40. Szalkai har startnummer 43 och jag 9238, så jag startar lite längre bak i fålla nummer 9.

Startgrupperna förtjänar en lite närmare förklaring (vilket kan hittas här, men jag sammanfattar gärna på svenska).

För att undvika trängsel delas de 45 000 löparna först och främst in i tre lika stora startvågor, waves, med olika starttider (klockan 09:40, 10:10 och 10:40).

Det finns också tre olika färger (blå, orange och grön) som innebär olika startområden på Staten Island och olika bansträckningar under loppets inledning – över Verrazano-Narrows Bridge (uppe eller nere) och i Brooklyn.

Den tredje och sista indelningen är fållor, corrals, 7 stycken inom varje våg och färg (totalt 63 fållor om man bortser från elitlöparna längst fram i första vågen).

Numreringen av startfållorna är inte uppenbart logisk, men vilken fålla man tillhör framgår av startlappens första siffror. Min startfålla, nummer 9, är den femte av åtta fållor i första vågens blå grupp. Det låter rörigt, men det blir mycket tydligare om man kollar i New York City Marathons tabell över indelningen.

Nu vill jag veta vad ni andra som ska springa har för startnummer och startgrupp!

onsdag 13 oktober 2010

25

Jag får mail från New York Road Runners flera gånger i veckan nu. Oftast är det inte speciellt viktigt – bara generell information eller reklam – men det bidrar till känslan att loppet närmar sig och att det är hög tid för de sista förberedelserna. På New York City Marathons hemsida har man precis börjat med dagliga tips.

Det är lite lustigt hur andra har börjat summera och sammanfatta årets löpning samtidigt som jag känner att det är nu det börjar. Eller egentligen inte ens nu, för nu är jag förkyld och använder dagarna till att få ordning på helt andra saker än det jag ska i resväskan om två veckor. Men det jag vill ha sagt är att även om jag har haft ett bra år med många uppnådda mål och nya personbästa på alla distanser (kolla sidospalten!) så återstår fortfarande det allra viktigaste.

Det kommer att bli en summering tids nog.

tisdag 12 oktober 2010

26

Lite då och då kollar jag kalendern på New York Road Runners hemsida. Nyss blev jag oerhört stressad över en liten asterisk intill Poland Spring Marathon Kickoff, som är mitt nästa planerade lopp (31 oktober). En asterisk betyder att loppet snart är fullt, två asterisker att man gått och velat alldeles för länge.

Nu gjorde jag slag i saken och registrerade mig. Eftersom det handlar om deltagande i ett arrangemang i USA var det två sidor med villkor som skulle godkännas. Jag passade på att anmäla mig även till NYRR 5 (5 november), så jag inte behöver bli stressad en gång till. Båda loppen är 5 engelska mil, vilket för tillfället känns som en väldigt trevlig distans.

Jag borde ha anmält mig direkt efter Hässelbyloppet, för nu har dollarkursen börjat vandra uppåt. För en medlem i NYRR (vilket jag är) kostar loppen $18 respektive $40, vilket i runda slängar blir 400 spänn totalt. Worth every penny.

måndag 11 oktober 2010

27

Det som känns bäst med mitt deltagande i Hässelbyloppet igår är inte det faktum att jag kapade ytterligare en minut på mitt personbästa och nu är under 39 minuter på milen.

Det bästa är att det inte kändes som mitt livs lopp.

Jag är jättenöjd med loppet som helhet – hur jag sprang det och hur det kändes – och jag har inget att anmärka på när det gäller de yttre omständigheterna. Vädret var fantastiskt, loppet utan allvarliga störningsmoment och min egen form visade sig ligga kvar på topp trots farhågor om motsatsen. Men jag är helt säker på att jag kan prestera bättre.

Miniräknaren har givetvis blivit ett verktyg för mina vilda fantasier. Snittfarten igår var 3:54 per kilometer, vilket är två sekunder mindre än vad som krävs för att klara 1:23 på halvmaran. Tempot är givetvis inte direkt överförbart på mer än dubbla distansen, men ändå inom räckhåll med lite bättre träningsdisciplin. I våras var mitt halvmaratempo bara 7 sekunder sämre än mitt miltempo om man jämför milresultatet från Sentrumsløpet med halvmararesultatet från Kungsholmen runt två veckor senare.

Varför då denna fixering vid 1:23 på halvmaran? Det är kvalgränsen för New York City Marathon! Förlåt – det verkar inte som att jag har något annat i huvudet just nu. Men om jag förbättrar min tid på halvmaran med drygt sex minuter nästa år så är jag garanterad en plats i NYC Marathon 2012. Tänk! Det skulle kunna vara en fin 40-årskrispresent. Och allting funkar i teorin.

söndag 10 oktober 2010

28

Det sägs att Hässelbyloppet är ett bra lopp om man vill förbättra sin tid på milen. Utan att kolla mina tidigare resultat vet jag dock inte om Hässelbyloppet någon gång lett till ett nytt personbästa för min egen del. Förrän idag.

44:51, 44:37, 44:56, 44:37, 44:36 och 43:00 från 2003-2008.
Vafan – någon av de första årens anonyma medaljer saknas!

Det kändes rått och kallt när jag var ute med hunden på morgonen, så jag svängde i klädfrågan. Genrep schmenrep, nu valde jag istället långa tights som har de fördelarna att de både värmer och döljer kompresser och tejp som skyddar de stygn jag har på benen.

Jag missade ett tåg och blev irriterad och oroad över att jag skulle komma sent till start. Vid ankomsten till Hässelbys IP gick dock allt oerhört smidigt – och så träffade jag Erik vilket alltid är uppiggande. Vid klädinlämningen såg jag också Staffan och fick tillfälle att träffa Hempa för första gången. Tre glada och trevliga killar som jag gärna ville se igen under loppet eftersom det är snabba rackare.

Nu visade det sig att jag hade tillräckligt med tid för både uppvärmning och buskbesök utan det blev tid över att stressa upp sig. Startfållan fylldes förstås upp under de enstaka minuter jag var borta, så jag hamnade en bit bak. Det förde det positiva med sig att jag träffade min fd chef och kollega Tomas som springer för Studenterna.

Starten gick och det var riktigt trångt den första kilometern. Nu gjorde det inte så mycket eftersom det gick snabbt. Det går inte att överskatta betydelsen av att starta och springa i sällskap med snabba löpare. Nu var det bara att flyta med, trots högt tempo kändes det inte ansträngande. Jag plockade mängder av placeringar fram till 5 kilometer.

Jag har aldrig intresserat mig för hur snabbt jag springer 5 kilometer, men dagens 19:19 på loppets första halva borde vara det bästa jag gjort på sträckan. Men det är den lätta halvan. Efter mellantiden kommer den första riktiga backen, och sedan väntar ytterligare några stigningar. Härifrån bevakade jag min plats snarare än att avancera.

Staffan sprang om mig och sa Det går snabbt, Morgan! Jag svarade att jag kör på så länge det går. Jag tänkte lägga till att jag inte klarar att springa negativt, men då var han redan för långt fram. Jag tror att jag skymtade Erik ännu längre fram, men jag kom aldrig tillräckligt nära för att bli säker. Jag blev överraskad av att höra mitt namn från en löpare jag passerade, och ännu mer överraskad när det visade sig vara en riktig elitlöpare – Ann från Spårvägens FK, sambo med Tomas.

Åttonde kilometern går nästan enbart uppför. Hittills hade jag legat under 4 minuter på varje kilometer, men nu kom enda plumpen i protokollet. Första tecknet på trötthet kom strax efteråt, men trots att jag trodde att jag skulle börja bli omsprungen lyckades jag öka och springa förbi några som hunnit bli betydligt tröttare. Att hinna ikapp Staffan eller Erik var dock inte att tänka på.

Sedan ett par kilometer tillbaka visste jag att jag skulle klara en tid runt 39:15. Därför tänkte jag att det skulle räcka att hålla strax under fyraminuterstempo hela vägen in i mål. Men det fanns krafter kvar till en spurt, och med hjälp av personliga hejarop på upploppet lyckades jag pressa mig in under 39 minuter! Mitt leende gick från öra till öra. Hejaklacken visade sig bestå av min flickväns föräldrar som förevigade ögonblicket och erbjöd skjuts hem.

Min egen klockas mellantider (med decimaler!):
3:47,9
3:57,0
3:46,1
3:48,3
3:57,6
3:59,6
3:59,2
4:01,5
3:55,8
3:44:1
Det officiella resultatet blev en sekund mer – 38:58.

Konstigt att jag förlorade en sekund mot bruttotiden på de sista fem... Beror väl på avrundning antar jag.

Min glädje över resultatet har varit ett konstant rus under eftermiddagen. Jag springer milen på 39 minuter! Under det till och med! Jag är inte ens speciellt trött efteråt, även om det känns en hel del i musklerna. Jag är också glad att Erik, Staffan och Hempa gjorde ännu bättre resultat idag. Grattis grabbar!

lördag 9 oktober 2010

29

Med viss bävan bestämde jag mig för en liten testrunda strax efter en lätt lunch bestående av smörgåstårta. Det kändes också önskvärt med ett genrep – eller snarare kostymrep – dagen innan Hässelbyloppet. Är långa tights att föredra om det skulle vara så att shortsen skaver mot stygnen?

Eftersom jag lutar åt shortshållet klädde jag mig därefter och knallade bort till den närliggande slingan som enligt en grov uppskattning är ungefär 1400 meter (men jag skulle inte bli ledsen om någon hävdade att den är 1500).

Tanken var att öppna med ett lugnt varv, kolla stygnen, och sedan eventuellt öka farten under ytterligare ett varv eller två. Men när jag väl hade börjat springa bestämde jag mig för att få det hela överstökat. I hyfsad fart spände det lite runt stygnen, mest på stället högt upp på högerlårets insida. Jag fick också för mig att min kondition hunnit försämras, vilket jag rimligen borde kunna avfärda som tramsig inbillning.

Efter att ha gjort ett varv på 6:13 (inte i närheten av tänkt tävlingsfart oavsett faktisk längd på slingan) stannade jag för inspektion. Jag klarade besiktningen utan anmärkningar – inget blod, inga synliga förändringar, ingenting. Jag funderade på att jogga ett par-tre kilometer som avslutning, men kunde inte se vad det skulle ge. Istället traskade jag hem för att ta en länge efterlängtad dusch.

Smörgåstårta till lunch, startlapp till Hässelby, laxpasta till middag.

Det blir start imorgon. Det får bära eller brista.

30

Det är en sak att låta bli att springa och en helt annan att inte ha tillåtelse att göra det. Det senaste dygnet har jag känt mig väldigt lättirriterad. Jag blir helt vansinnig när saker inte fungerar som de ska (som min dator nu under kvällen).

Jag är frustrerad över att inte veta hur mina förutsättningar för löpning kommer att se ut på söndag. Jag känner mig frisk och taggad över möjligheten att ännu en gång springa milen under 40 minuter, men jag är samtidigt orolig över att stygnen på benen ska vara ett problem. Ända sedan i tisdags har jag ångrat att jag anmälde mig till Hässelbyloppet.

torsdag 7 oktober 2010

31

När är det okej att använda löparutrustning utöver då man är ute och springer? Aldrig? När allt annat är i tvätten eller när ingen annan ser?

Senast nu ikväll tog jag på mig min Nike dri-fit-keps för en snabb vända till pizzerian. Det kändes inte rätt, men det var den huvudbonad som var närmast till hands.

Uttjänta löparskor använder jag oftast bara när jag är flyttgubbe eller av någon annan anledning ska ha på mig något jag inte är rädd om.

Mina Adidas-glasögon använde jag som solglasögon i flera år utan att skämmas. Men jag skulle inte kunna ha på mig en pulsklocka till vardags utan att känna mig extremt nördig.

I min garderob har jag ett ständigt växande antal tröjor i funktionsmaterial som nästan aldrig kommer till användning. Fast det ska erkännas att dessa tröjor tillsammans med löparshorts och sportstrumpor ibland har fått följa med ut på andra äventyr än löpning.

Midnattsloppet vid Mayaruinerna i Tulum? Inte okej.

onsdag 6 oktober 2010

32

Relativt ofta får jag erbjudanden från Stadium, Löplabbet eller Runner's Store om 10, 20 eller 30 procent rabatt på en vara eller ett helt köp. Jag använde en sådan rabatt vid ett tillfälle i våras när jag behövde ett par nya skor, men sedan dess har jag inte köpt en enda löparpryl i någon av butikerna.

Dollarn står just nu i 6:71, men även om den skulle gå upp ett par kronor så blir det billigare att handla i New York. Det finns inget jag behöver innan det.

tisdag 5 oktober 2010

33

Igår sprang jag nästan så snabbt jag kunde. Idag stapplar jag fram. Det beror inte på träningsvärk.

Jag har tre stora plåster på mina ben. De döljer tre tumslånga snitt som sytts ihop med svart tråd. Det som skurits bort är hudförändringar, och ingreppet har varit planerat sedan flera veckor tillbaka. Vad jag inte hade räknat med var att det skulle skäras så mycket för så små prickar. Just nu gör det ganska ont.

Läkaren sa att jag bör ta det lugnt den här veckan, men att jag kan börja träna lite försiktigt igen på måndag...

måndag 4 oktober 2010

34

Efter att inte ha tagit mig tid att springa varken lördag, söndag eller måndag morgon så bestämde jag mig för att uppsöka en idrottsplats på min väg genom stan för att springa lite intervaller. Tiden rann iväg efter att jag blivit stående i en bilkö vid Årstaberg, men vid 12:30 var jag på Kristinebergs IP efter att ha bytt om på toaletten vid Lindhagens ICA Maxi.

Udo Schröters bild från oktober 2008 skulle kunnat vara tagen idag.

Jag har inte mycket tidigare erfarenheter av att springa intervaller. Det var först efter kanske ett halvt varv som jag bestämde att jag skulle börja med 400 meter, inte 800. När jag hade vilat en minut och sprungit ytterligare 400 meter tyckte jag att det skulle bli alltför svårt att göra ytterligare 400 meter i samma tempo, så jag valde att istället springa 800 meter efter ännu en minuts vila.

Sedan bestämde jag att två minuters vila skulle vara lagom efter att ha sprungit 800 meter, och därefter blev det 400 meter igen följt av en minuts vila. Det blev inget snyggt mönster av det hela, bara känslan för tillfället fick avgöra. Så här blev det till slut, hela tiden med en minuts vila efter 400 meter och två minuter efter 800 meter:
Sträcka Tid min/km
400 m 1.19 03.17
400 m 1.18 03.15
800 m 3.01 03.46
400 m 1.24 03.30
800 m 3.01 03.46
800 m 3.03 03.48
800 m 3.05 03.51
400 m 1.21 03.22
Under de sista 400 kändes det tungt i benen. Jag pustade ut, stretchade lite, samlade ihop mina saker och återvände till ICA Maxi för att köpa Gainomax och en färdig lunch eftersom klockan var för mycket för att jag skulle hitta någon att äta med. Tyvärr drev jag runt helt vilse i butiken alldeles för länge, men jag hittade även ett par billiga kanelbullar dagen till ära.

söndag 3 oktober 2010

35

Vilka nya mål sätter man upp när man klarat de man redan har? Ännu snabbare? Ännu längre? Vidgar man vyerna och vänder sig till annat än löpning?

Visst kan jag bli lite snabbare än vad jag är nu – inte minst på längre distanser. Att springa långt är också något jag skulle vilja lägga mer kraft på. Jag leker med tanken på att någon gång springa riktigt långt, längre än maraton, ultradistanser.

Jag är inte så förtjust i att simma och inte tillräckligt förtjust i att cykla för att intressera mig för triathlon. Skidor är inte heller min grej, så det blir aldrig någon svensk klassiker.

Men jag gillar att vandra. En god vän föreslog vid en gemensam vandring förra våren att vi skulle gå alla vandringsleder i Sverige. Jag svarade att det är omöjligt. Men tanken känns lockande. Vi börjar med en urskogsled i en närliggande nationalpark och sedan får vi se.

lördag 2 oktober 2010

36

Jag skulle gärna ha sprungit idag. Jag hade till och med vaga planer på att ta med M på en runda i Ursvik. Men det fanns helt enkelt inte tid. Det är en hel del som måste göras innan jag åker till New York som inte har ett dugg med resan eller löpning att göra, och idag blev en fixardag.

Det är ändå lite väl sent att öka träningsmängden. Så länge jag håller mig igång som vanligt så tror jag att jag kommer att klara mig bra. De enda hoten nu är att jag skulle bli sjuk eller skadad. Jag gör vad jag kan för att minimera riskerna.

fredag 1 oktober 2010

37

Nu när jag har bestämt mig för att inte springa Göteborgsvarvet nästa år så känner jag att jag kan unna mig att använda lite av de hundralappar jag sparar till ännu ett lopp i New York.

Jag åker till New York om mindre än fyra veckor och har redan tidigare bestämt mig för att springa ett lopp på fem engelska mil i Central Park en vecka innan New York City Marathon. Poland Spring Marathon Kickoff inleder det arrangören New York Road Runners kallar för Race Week.

Nytt för i år bland programpunkterna i Race Week är NYRR 5, ett lopp på fem engelska mil ”for friends, family, and fans from all over the country and the world”. Det går av stapeln fredag 5 november, bara två dagar innan New York City Marathon.

Hittills har jag tyckt att $40 är för mycket för ett lopp så tätt inpå maran eftersom det för min egen del inte kan bli mer än en joggingtur genom parken (och i stort sett samma lopp som kickoff-loppet), men med nuvarande dollarkurs (ca 6:70) blir det bara runt 280 kronor – mindre än hälften av vad jag sparar på att inte åka till Göteborg och springa varvet i vår.

Det är kul att springa lopp utomlands, och ännu lite roligare att göra det i samband med att jag laddar för New York City Marathon. För två och ett halvt år sedan sprang jag två korta lopp i Central Park. Nu byter jag de rosa körsbärsblombladen mot gula höstlöv!

Daniel dokumenterade våra insatser i Central Park 2008.